Hur kan Zlatans mål inte vara årets prestation?

Zlatan kanske inte dyker upp på idrottsgalan i morgon kväll. Jag kan förstå om hans motivation att delta inte är hundraprocentig. Han växte upp i utkanten av idrottsrörelsen, i Rosengård. Och försvann tidigt ut i Europa för att bygga upp sitt universum.
Han borde vara självskriven för att ta storslam. Jerringpriset och utmärkelsen årets manlige idrottare, något annat efter förra årets säsong skulle vara orättvist.
Jag har vevat klippet med Zlatans fjärde mål mot England många gånger i datorn. Sedan han i nya nationalarenan, av alla arenor, redan gjort Sveriges tre tidigare mål i matchen.
Så i 90 minuten avlossar han sin perfekt avvägda cykelspark. På volley och med ryggen mot målet. Från 25 meter, en lobb som ramlar ner med god marginal under ribban men onåbar i Englands mål.
En turpark. Nej, en fullträff när en fotbollsvirituos i världsklass är som bäst att se. Oehört vackert, ett osannolikt ögonblick. Ett sådant som får en att stanna upp och tänka till.
Det intressanta är inte själva sparken utan vad som rörde sig i huvudet på Zlatan under den bråkdel av en sekund när han bestämde sig för att göra det otänkbara, kunde förbereda sig och sedan genomföra konststycket med sådan precision. Alla andra spelare på planen – och de flesta andra fotbollsplaner – hade gjort det förväntade och inövade. Tagit ner bollen, drivit den ner mot kortlinjen och försökt runda försvaret. Görs sannolikhetsberäkningar på den spelsituationen så är väl hörna mest troligt som utfall.
Hur Zlatan inte kan vara nominerad till priset för årets prestation efter sin match mot England är obegripligt. Att prisjuryn istället valt att nominera hela fotbollslandslaget luktar internpolitik lång väg.
Ett landslag som när det stod inför årets viktigaste uppgift, öppningsmatchen mot Ukraina i EM, uppträdde som en skock förvirrade får.
Ansvaret faller tungt på förbundskapten Erik Hamre’n. Det hade varit otroligt spännande att sumera ett idrottsår ifall en annan av galans självskrivna pristagare – världens bästa fotbollstränare Pia Sundhage – hade stått på Hamre’ns plats i EM, men det är väl en annan historia. Om någon idrottspotentat har modet att berätta den återstår att se.
Zlatan anses inte ha gjort årets prestation. Kan det vara för att en kille från Rosengård med rötterna på Balkan aldrig fullt ut kommer bli accepterad i en så traditionstyngd folkrörelse. Otänkbara tanke.
Om Zlatan stuntar i att komma på svensk idrotts firmafest så är han förlåten.

Saknar mejlsystemet i Krokom inkorg?

I höstas avslöjade ÖP att en chef inom Krokoms kommun erbjöd flyktingungdomar som svart arbetskraft. ”Ersättningen blir ju svarta pengar men det får…stå för”, skrev chefen i ett mejl.

Avslöjandet väckte stor uppmärksamhet och ledde fram till en intern utredning där kommunen fick svidande kritik. Kommunchefen Ola Skylbäck medgav att rutinerna för att hantera e-post i olika dokumenthanteringsplaner behövde ses över.

Under granskningen begärde ÖP att få se en komplett förteckning över den mejlande chefens in och utgående e-post. Kommunen vägrade lämna ut hela mejlväxlingen utan raderade först bort alla interna mejl.

ÖP överklagade beslutet och i går kom domen. Som väntat slår kammarätten fast att kommunen gjorde fel. Hela listan över en tjänstemannens mejltrafik är allmän handling, även förteckningen över interna mejl som skickats inom kommunen.

”Logglistan ska därför lämnas ut om det inte finns hinder på grund av sekretess”. skriver kammarrätten i sin dom. Justitieombudsmannen (JO) prövade ett liknande fall 2001 och kom redan då fram till att ”datalagrade förteckningar över in- och utgående e-postmeddelanden (e-postlogg) hos myndigheter är allmänna handlingar även om innehållet i meddelandet inte är en allmän handling.”

Trots det vägrar kommunen fortfarande att lämna ut hela mejllistan. Istället väljer kommunledningen att driva ärendet vidare. Det märkliga är skälet för överklagandet: att kommunen inte loggar interna mejl och inte heller har någon skyldighet att göra det.

Redan i ärendet som JO avgjorde 2001 finns en klar definition av begreppet e-postlogg:

”En förteckning över elektronisk post i ett IT-system är en automatiserad funktion som följer den trafik av avsänd respektive mottagen elektronisk post som förekommer i varje ”brevlåda”, dvs. hos varje person som är ansluten till det elektroniska postsystemet.”(RÅ 1998, ref 44)

I dagligt tal skulle det kunna kallas ”inboxen” eller ”inkorgen”. Jag måste erkänna att jag under ärendets gång funderat över hur e-postsystemet i Krokom är konstruerat. Om det saknar inkorg..? Eller sorteras interna mejl automatiskt bort så de inte syns i enskilda medarbetares listor över in och utgående mejl. Blir det inte väldigt svårarbetat då..kan man undra..?

I alla händelser är det svårt att förstå argumentet om att förteckning över interna mejl saknas.

Apropå skyldigheter att spara mejl så känns Krokoms egna regler inte helt entydiga på den punkten. Av samhällsbyggnadsnämndens dokumenthanteringsplan framgår att ”e-post meddelanden av tillfällig karaktär som inte är beslutsunderlag” fortlöpande kan raderas. Samtidigt ska ”dagslistan” sparas i pärmar. I kommunstyrelsens plan sägs däremot att logglistor över e-post kan gallras efter två år.

Att interna och externa mejl ska hanteras på olika sätt framgår inte alls av instruktionerna till kommunens tjänstemän. De som nu om jag tolkar kommunchefen rätt behöver ses över.

Att driva en juridisk prövning vidare till högre instans är en självklar rättighet. Frågan är om Krokoms kommun genom  sitt agerande verkligen lever upp till den öppenhet kommunmedborgarna kan kräva?

 

 

 

 

Älgarna kom flygande över plogkanten

God fortsättning på 2013! Jag kan redan nu säga att ett händelserikt ÖP år väntar. Såväl många nya digitala satsningar som en nydesign av papperstidningen är med i planeringen. Och vi kommer fortsätta att gräva oss djupt ner i angelägna – och ibland svårarbetade – journalistiska ämnen.

Det nya året tänker vi börja med att peta i några ömma punkter här i länet. Arbetet är redan igång. I ÖP:s blogg om en öm punkt kan du följa utvecklingen av projektet och  själv bidra. En fråga är förstås vad som är skälet till att en del ämnen verkar ömma och skava och ibland till och med vara svåra att ta upp.

Vi märker det ofta när ÖP publicerar nyheter om rovdjursstammen. Väldigt många reagerar och kommenterar men det är svårt att se vad som ligger bakom debatten. Handlar det om makt, pengar, traditioner eller helt enkelt förutfattade meningar?

Förutom rovdjuren jobbar ÖP:s reportrar just nu med vindkraft, turismen och rennäringen. En samlande faktor när intressen krockar och känslorna svallar tycks vara utnyttjandet av mark och naturresurserna.

Jag funderade på hur det var att arbetspendla mellan Östersund och Stugun för rätt många år sedan. Varje gång jag satte mig i bilen startade ett riktigt älgsafari. Framförallt på höst och förvinter med mörker och halka. Jag spanade så ögonen blödde över plogkanterna efter älgar, ibland kom de flygande som synvillor, ofta stod de där livs levande.

Vilka intressen som då låg bakom att älgstammen hade fått växa så till den grad vet jag inte. Skadorna handlade inte bara om trafikoffer utan också skogen. Älgarna käkade alldeles för många skogsplant och ungträd. Skogsindustrins bas hotades.

Under några år pressades älgstammen tillbaka. Möjligen har nu på liknande sätt antalet björnar tillåtits bli många fler än vad som behövs för en livskraftig stam. När vi planerade projektet på redaktionen pratade vi om björnrädsla. Kan det vara så att många inte vågar gå i skogen som förut? Är det en förutfattad åsikt att säga att främst kvinnor känner sig hotade?

Hur älgskador slår mot skogen är förmodligen ganska väl undersökt men hur är det med björnrädslans hämmande effekter den fria bärplockningen? Och hur har den i så fall vägts in i besluten om att låta björnarna bli så många fler?

Ett exempel på ömmande punkter vi tror det är viktigt att belysa. Kanske också bidra med några svar som gör intressekonflikterna mindre känsliga.

För att klara det behöver vi din hjälp. Läs bloggen och lista dina egna ömma punkter.