Lätt att byta till E-tidningen i Lillsjöhögen?

En marskväll i Lillsjöhögen tre mil utanför Östersund. Det lyste inbjudande från fönstren i bygdegården Furustrand. Ett 50-tal bybor, unga och gamla, hade mött upp. Vi var där från både ÖP och LT.

Efter kaffet skulle de prata om den historiska Pilgrimsleden. Vi ville prata om tidningshistoria, och kanske fanns ett svar på den nästan existentiella frågan om papperstidningens död där i Furustrand.

Mötet som vi bjudit in till handlade om tidningen i datorplattan, som E-tidning. Hur lätt eller svårt är det att börja läsa ÖP i en datorplatta när du är van vid pappret? Var frågan vi ville ha svar på.

Vi kallar det hela projekt Lillsjöhögen. 140 prenumeranter erbjöds E-tidningen istället för att få tidningen i pappersform sent på eftermiddagen i brevlådan.

ÖP som E-tidning levereras varje morgon vid fyratiden och är en exakt kopia av papperstidningen. Enklast läser man den i en datorplatta (typ Ipad) men den funkar även bra på en vanlig dator.

Fördelarna för ÖP:s läsare i Lillsjöhögen och Bringåsenområdet var uppenbara. De får tidningen på morgonen. Dessutom billigare, en E-tidningsprenumeration kostar cirka en hundralapp per månad. För oss innebär det fördelen att vi slipper betala tryckkostnaden och utkörningen av papperstidningen.

I själva projektet kryddades erbjudandet med en bra rabatt på datorplattan för de som valde att byta från papper till E-tidningen under minst ett år.

Nackdelen är förstås att tvingas bryta vanan att läsa ÖP som papperstidning? Om upplevelsen av ÖP är så starkt förknippad med själva pappret att det känns som en alltför stor omställning? Kort sagt hur stark är vanans makt?

På mötet i bygdegården fanns en del av svaret. De som testat E-tidningen berättade att övergången var lättare än de tänkt sig. Dragkampen om vem som skulle ha ”plattan” först hade brutit ut, åtminstone över ett köksbord. .

”Jag går upp direkt på morgonen för att hinna läsa tidningen före frugan”, var en reaktion. En annan upptäckten av fördelarna med att använda datorplatta för surfande på nätet i största allmänhet.

Nu när vi försöker sammanfatta projekt Lillsjöhögen visar siffrorna lite både och..på tveksamhet och möjligheter. Ungefär 15 procent av prenumeranterna nappade på erbjudandet och har bytt från papper till E-tidning. Vi har också fått några nya prenumeranter.

Det handlar om små tal men försöksprojektet ger nog ändå en fingervisning.

Även om kopplingen till ÖP på papper är stark kan det vara en bra idé att testa, man kan bli positivt överraskad. Det är lättare än många kanske tror att byta till en elektronisk papperstidning.

Slutsatsen som vi dragit är att E-tidningen behöver utvecklas mer som digital produkt, med möjlighet till nedladdning, delning av artiklar, länkar, webb-TV och annat. Där finns vår utmaning.

Din som läsare är som sagt att våga testa. Som någon sa i Lillsjöhögen: ”Det är en helt ny upplevelse att kunna läsa tidningen direkt på morgonen.”

Svaret på frågan om papprets död är som alltid: Att det är betydligt överdrivet.

Här kan du testa ÖP:s E-tidning.

Om radions fantasifulla rubriker

En chefredaktörs vardag består oftast av stimulerande arbete. Att arbeta med en redaktion som varje dag gör allt för att skapa inträngande journalistik ger energi till den som har förmånen att vara chef.

Vardagen för en ansvarig utgivare kantas av att i särskilt knepiga fall avgöra vad som ska publiceras eller inte. Som vägledning – eftersom såna beslut inte alltid är så lätta – finns de pressetiska reglerna. Regler som bland annat säger att medierna ska vara försiktiga med att namnge enskilda personer på ett ofördelaktigt sätt. När det görs ska ett starkt allmänintresse finnas och de berörda få komma till tals. Vad begreppet allmänintresse innebär är kanske lite svårt att sätta fingret på – ett sätt att förklara är som något ”många har nytta av att känna till”.

Alltså inte ”det många tycker det är roligt att veta”, vilket skulle kunna kallas skvaller. En annan faktor när besvärliga beslut om publicering tas är om en story dubbelkollats med flera källor eller inte.

På ÖP fattas varje dag mängder av beslut som påverkar innehållet på op.se och i tidningen, om läsarkommentarer, insändare, artiklar, bilder och enskilda formuleringar. Såna beslut ingår i vardagen för nyhetschefer och redaktörer. Oftast är det helt odramatiskt. I undantagsfall kopplas jag som ansvarig utgivare in.

Ansvaret som ansvarig utgivare regleras juridiskt i grundlagen. Hela poängen är att en person ska vara ensam ansvarig för innehållet och kunna ställas till svars om en publicering skulle gå fullständigt snett.

Att inga vd-ar, finansiärer, ägare eller styrelseledamöter kan ta över och bestämma vad som ska publiceras är i grund och botten garantin för en oberoende journalistik.

I dessa tider, när till exempel näthat och personförföljelse håller på att explodera, kan det vara skäl att fundera över skillnaden på medier som har ansvariga utgivare och redaktörer jämfört med helt öppna forum där allas åsikter flödar fritt.

Så här långt in i blogginlägget finns anledning att fundera över varför jag skriver den här mångordiga inledningen.

Anledningen är att journalisterna på Radio Jämtland de senaste dagarna tycks ha missuppfattat systemet med utgivare och sprider helt missvisande bilder. Till exempel när de satte den fantasifulla rubriken ”Mittmedia stoppade kritisk text” och innan dess hävdade att en koncernledning lagt munkavle på journalister. Mittmedia är den tidningskoncern som äger ÖP och är huvudägare i Länstidningen.

Radion verkar ha fått för sig att Mittmedia har helt egna regler för hur publicistiska beslut fattas och försöker göra en poäng av det i sin bevakning. Det är allvarligt och fullständigt felaktigt.

Bakgrunden är en pågående utredning om att minska antalet anställda på Länstidningen. En nyhet ÖP berättade om så här. På Länstidningen valde en arbetsledare att på förstasidan illustrera nyheten med en stor rullgardin, vilket fick Lennart Mattsson, LT:s chefredaktör – och ansvarige utgivare – att ge sin mellanchef andra arbetsuppgifter. Branschtidningen Medievärlden beskriver händelsen så här. I går protesterade Mittmedias journalistklubb mot det inträffade.

På ÖP har vi hittills valt att inte berätta om den omplacerade arbetsledaren, som kan betraktas som en intern personalfråga. I branschpress – vilket är förståligt – och av Camilla Wahlman, ansvarig utgivare på Radio Jämtland, har händelsen bedömts annorlunda.

Att ansvariga utgivare och deras redaktioner kan se nyheter på olika sätt samt att publiceringsbeslut kan ändras beroende på hur en nyhetsstory utvecklas är en bärande del i mediernas granskande roll. När vi anklagas för drevjournalistik är det ofta på den punkten det brister, det vill säga alltför många utgivare tänker likadant.

Den spik lokalradion försöker koka soppa på handlar om en notis som skrevs av en frilansmedarbetare i gratistidningen ”100 % Östersund”.

Lokalradion hänger upp sin rapportering på att innehållet i notisen kan tolkas som kritik mot Mittmedia och att någon i koncernledande ställning plötsligt lyft på luren och sagt stopp och belägg.

I själva verket handlar det om ett självklart redaktörsbeslut. Taget lite hastigt eftersom tidningen höll på att redigeras. Ett av skälen var att notisen var ofullständig. Den berättade om hur arbetsledaren omplacerats efter att ha gjort den ifrågasatta förstasidan, men utan att chefen eller Lennart Mattsson hade intervjuats om händelsen. Läsaren kunde alltså få intrycket att vi publicerade en artikel om en uppenbart känslig sak utan att prata med berörda parter. Det hade inte känts bra, etiskt.
Ett annat skäl var att vi då inte bedömde storyn som viktig att redovisa för en bred allmänhet. Huvudnyheten gällde nerdragningen på LT.

Mitt misstag var att jag inte förklarade exakt detta för radions reporter som ringde utan hänvisade till vad jag sagt till Medievärlden. Jag tänkte nog att saken mest angick oss i mediebranschen.

Att jag skriver det här långa blogginlägget visar väl att jag gjorde fel bedömning.

Å andra sidan undrar jag om det hade spelat någon roll vad jag sagt till reportern. Radion brydde sig inte om att ta med vad jag sa till Medievärlden i sin nyhetsstory.

Det verkar bara ha funnits en enda alternativ tolkning av varför den kritiska notisen aldrig togs in. En tolkning som handlar om maktfullkomlighet i den stora mediekoncernen. Jag kan förstå att rubrikerna kittlade men trodde aldrig det var möjligt att länets största redaktion för public service kunde sätta kampanjrubriker på så lösa grunder.

Men som sagt. Jag trodde fel.