Missa inte vårt Öppet Hus

På lördag slås dörrarna upp till ÖP. Missa inte öppet hus i mediehuset.Tre våningar väntar. Kundtjänst, adminstration och annonsförsäljning på plan 1. ÖP och gratistidningarna 100 procent Östersund, Krokom, Strömsund och Åre Idag på mellanvåningen. Högst upp i huset kan du hälsa på hos Länstidningen.
Så ser en snabbt tecknad bild av mediehuset mitt i Östersund ut.
Välkomna!
Fast egentligen känns det motsägelsefullt att bjuda in till Öppet Hus. För det första ger det bilden av ett stängt hus alla övriga årets dagar. Så funkar vi förstås inte, tvärtom.
För det andra signalerar Öppet Hus att själva huset skulle vara huvudsaken den här dagen. Så är det förstås inte heller.
I Östersund pågår en intensiv kulturhusdebatt. Lördagskrönikan i ämnet av ÖP:s Kicki Gustafsson har hittills delats 705 gånger på Facebook.
När kulturhuset var hett förra gången reste våra nöjes och kulturredaktörer Annacarin Aronsson och Anna-Karin Pernevill runt i Sverige för att berätta om kulturhussatsningar på andra håll.
Reportageserien Kulturstaden visade en sak. Den avgörande faktorn bakom framgångsrika kulturhus var inte huset i sig utan människorna i det.
Deras engagemang, personligheter, hur de träffades och snackade. Med varandra och folk som sökte sig till huset.
Av hus blir det lätt monument, bastioner.
På ÖP känner vi oss absolut inte så. Skulle den bilden finnas någonstans vill vi göra allt som går för att tvätta bort den.
Därför handlar det om mycket mer än ett öppet hus nu på lördag. Inbjudan borde nog kompletteras så här:
Kom till oss, lär känna oss lite närmare, vi kan prata strunt, eller allvar, kanske bli lite personliga, lyssna på musik, ta en fika, skratta och ha kul och hitta på lite galna ideer!
Har du galna ideer vill vi gärna att du berättar om dom på lördag..och alla andra dagar…
Välkommen!

Alla på ÖP är inte jakthatare

Komikergruppen Public Service sänder vass politisk satir i radioprogrammet ”Godmorgon Världen” varje söndag. Där drivs hejdlöst med ministrar och politiska utspel.

Jag tror inte särskilt många lyssnare kastar radioapparaten i golvet av ren ilska när Public Service häcklar en politik de sympatiserar med. Om ens någon.

Satir om politik är etablerad. Den kan till och med gå ganska långt mot enskilda individer utan att betraktas som förföljelse. Om Public Service istället ironiserade över jakthundar eller behovet att publicera trofébilder på fällda älgar hade antagligen antalet sönderslagna radioapparater vid det här laget närmat sig en massepidemi.

Jag har svårt att tolka reaktionerna på två krönikor skrivna av författaren Jens Ganman på annat sätt. Texterna har publicerats av kulturredaktionen i ÖP och på op.se. Att innehållet är satir kan knappast missförstås. Så politiker är okey att ironisera över men med jakt är det svårare. Ämnet är nog alltför känsligt.

Jens Ganmans kulturkrönikor ”Jakthundar ska inte klemas bort” och ”Säg som det är: Ni gillar att döda” har debatterats våldsamt på op.se de senaste veckorna.

Ett antal mejl och telefonsamtal har varit mer eller mindre hotfulla. ÖP har anklagats för hets mot folkgrupp. Samtliga tidningens medarbetare har påståtts vara jakthatare. En del läsare har dyrt och heligt lovat att aldrig öppna en ÖP igen. Mitt omdöme som ansvarig utgivare har starkt ifrågasatts eftersom jag inte stoppat Ganmans krönikor och någon har sett texterna som ett angrepp på centerpartistiska kärnväljare. Vilket ÖP inte förutsätts ägna sig åt. (ÖP har en centpartistisk ledarsida men alla andra delar av tidningen inklusive kulturen är självklart politiskt oberoende).

Var och en har förstås rätt att tycka och läsarreaktioner på vad vi gör är alltid välkomna.

Jag ska här återge en av alla kommentarerna som riktar sig direkt till ÖP samt svaret från vår kulturredaktör Tomas Larsson.

”En fråga till kulturredaktören på ÖP:
Hur länge till ska Jens Ganman få ta plats på ÖPs kultursidor med sitt pubertala dravel, i stilistiska haverier till krönikor?

Med vänliga hälsningar
Thomas

Svar:Hej, Thomas. Kommentarsfälten här på op.se visar att många läsare – precis som du – blir engagerade av Jens Ganmans krönikor om exempelvis jaktbilder och jakthundar. Några vill främst diskutera formen för hans texter, andra ägnar sig hellre åt sakinnehållet. En del håller med honom, andra inte, somliga blir arga och andra glada. Eftersom jakt är en del av den jämtländska kulturen ser jag det som både legitimt och relevant att på ÖP:s kultursida kunna behandla de ämnen som Jens tar upp. Uppenbarligen tycker också andra det. Det enkla svaret på din fråga är att vi fortsätter publicera Ganman så länge vi finner att han har något att säga. Därmed inte sagt att redaktionen alltid håller med honom i sak, var och en av våra krönikörer står för sina åsikter. Mvh Tomas Larsson Kulturredaktör, ÖP”

Ovanstående alltså hämtat ur kommentarflödet under en av Jens Ganmans krönikor. Tomas Larsson beskriver på ett mycket bra sätt varför det är relevant för ÖP och andra medier att publicera åsiktsdrivna texter som kan uppfattas som provocerande.

Den som fördjupar sig i kommentarsflödet här på op.se kommer också upptäcka en bitvis ganska omväxlande och initierad diskussion där en del tycker Jens Ganmans texter träffar helt rätt medan andra sågar honom rejält.

Att ÖP ska kunna driva en sådan debatt – och även tåla – berättigad kritik är en självklar del i vårt medieuppdrag.

Problemet är att så många av de mer oresonliga reaktionerna som måste uppfattas komma från jägarhåll helt saknar förståelse (omedvetet eller av illvilja) för att satir överhuvudtaget publiceras. Eftersom den handlar om jakt.

Istället för att fundera över om det möjligtvis kan finnas något av värde att diskutera i en krönika, trots att åsikterna som framförs känns helt främmande. Så skjuts blint på budbäraren ÖP som publicerar. Jakt får enligt en del, överhuvudtaget inte ifrågasättas. Framförallt inte i form av satir.
Det förefaller vara ett mycket enkelt sätt att köra ner huvudet långt ner i sanden.

Att jakt är en betydelsefull del av svensk kultur och folkrörelse råder nog ingen tvekan om. Dessutom är affärsverksamheten som byggs upp kring svensk jakt mycket omfattande. Jakt beskrivs ibland som ett närmast heligt intresse, det finns historisk mytbildning om när kungligheter och näringslivstoppar ger sig ut på jakt i naturen.

Jägarförbund och andra intresseorganisationer har förgreningar långt in i riksdagen och utgör en av de starkaste lobbygrupperna som finns i svenskt samhällsliv.

Jag har inga belägg för att påstå att de våldsamma reaktioner som just nu kommer till ÖP är organiserade, även om tecken tyder på det.

Men jag undrar om inte de inflytelserika jägarorganisationerna har mycket ogjort när det gäller att förklara för sina sympatisörer att jaktdebatt inte skadar. Och att satir är en utmanande metod som ibland är nödvändig för att få igång en angelägen debatt.

Jens Ganmans krönikor i ÖP visar att just den debatten behövs.

Till sista ett tankeväckande citat ur en ansedd ordbok:

”Satir kan vara ett effektivt medel i opinionsbildning, men med sina tidsbundna anspelningar mister den lätt sin begriplighet.”

Nationalencyklopedin.