Hudiksvalls tidning utsatt för SvP-aktion

Ingången till Hudiksvalls tidning spärrades av ett blågult band i morse. På en skylt intill avspärrningen stod att läsa:

”STOPP! Denna byggnad har blivit förseglad av blågula band på grund av den svenskfientliga propaganda som sprids härifrån”.

Budskapet var undertecknat av det nynazistiska Svenskarnas Parti (SvP). Hudiksvalls tidning berättar mer om händelsen. Chefredaktören Gunilla Kindstrand tror att aktionen från SvP kan hänga samman med en granskning tidningen gjort av Sverigedemokraternas (SD) beteende på nätet.

– Det kan tyckas vara oförargliga demonstrationer, men de berättar tydligt om vilket sorts samhälle de här krafterna vill ha: ingen öppen debatt, inga granskningar, inget offentligt samtal om det gemensamma, säger hon om SvP:s avspärrning.

Många andra lokaltidningar utsattes igår för liknande aktioner. Även ingångar till kommunhus, i till exempel Hudiksvall,  spärrades av blågula band.

”SvP försöker skrämma till tystnad” skriver Daniel Nordström, chefredaktör på Arbetarbladet i Gävle i sin blogg. Daniel Nordström har tidigare ingående följt SvP:s agerande och förklarar bland annat i Medievärlden varför han stoppade en debattartikel från SvP eftersom han inte tänker tillåta nazistisk propaganda i Arbetarbladet.

Svenskarnas Parti använder ord som ”massinvandring” i sin argumentation. Genom sina aktioner försöker de sprida bilden av att vara utsatt för en slags politisk mediekomplott när deras extrema åsikter inte lämnas oemotsagda.

Ett sätt att argumentera som känns igen på fler håll i ett hårdnande politiskt Sverige just nu.

Jag vill med det här inlägget ge stöd till mina kollegor på Hudiksvalls Tidning, Arbetarbladet och andra tidningar som utsatts för aktioner från nynazistiska SvP

Visst, aktionerna kan uppfattas som oförargliga men jag håller med Gunilla Kindstrand. Partiet ligger mycket långt från resten av samhället när de tolkar yttrandefrihet och mediernas roll när det gäller att granska makten.

Jag tänker också på att jag kommit halvvägs genom boken ”438 dagar” av Martin Schibbye och Johan Persson. De två svenska journalisterna som greps och dömdes som terrorister när de försökte dokumentera övergrepp på civilbefolkningen i etiopiska Ogaden.

I Kalityfängelset där svenskarna spärrades in tillsammans med många modiga etiopiska journalister försökte man inte stoppa yttrandefriheten med blågula band utan järnstängsel, vapen och betong. Men syftet var detsamma: att stoppa medias granskning, att försöka skrämma till tystnad.

 

 

 

 

 

 

Fotbolls-VM byggs med livet som insats

Elkontakterna hänger löst dinglande i kablar ut från väggarna. Stolarna är av rostig metall. Det är svårt att tro att man befinner sig i avgångshallen på Kathmandus internationella flygplats. Hallen är proppfull av nepalesiska gästarbetare, de flesta med matboxar som handbagage. Utanför på plattan står en rad glänsande plan med välkända flygbolagslogotyper på stjärtvingarna uppställda. Två olika världar som möts.

Det finns ett skäl till att trafiken mellan Kathmandu och arabländerna vid Persiska viken är så tät.

Vi bordar Qatar Airways till Doha. Planet är fyllt till sista plats. Nepal förser oljeländernas maskineri med arbetskraft. Qatar är ett av världens rikaste länder, Nepal ett av de fattigaste.

För arbetarna här på planet är jobb långt hemifrån under långa tider en av få möjligheter att försörja sig och sina familjer. För ekonomin i Nepal betyder strömmen av lönepengar från de välmående oljeländerna ett uppsving när konsumtionen ökar.

Samtidigt förlamas mycket av den utveckling som skulle kunna vara möjlig i Nepal av politisk korruption. Även den ökande i takt med att ekonomin växer.

Detta sagt som en bakgrund. Jag funderar idag på mina medpassagerare i planet från Kathmandu. Nu när fotbolls-VM är som hetast här hemma.

Jag undrar över vilka arbetsvillkor männen från Nepal möttes av när de kom fram till Doha. Den engelska tidningen theguardian slog larm i september. Om dödsfall bland nepalesiska gästarbetare under bygget av anläggningarna där fotbolls-VM spelas 2022. Människorättsorganisationer hävdade att ett sjuttiotal arbetare dött. Av sina skador efter olyckor på grund obefintlig säkerhet på byggarbetsplatserna. Eller till följd av att de tvingats arbeta så hårt under långa pass i den extrema hettan att kroppsfunktionerna helt enkelt slogs ut.

Två världar som möts. Qatar bygger för ett världsmästerskap i fotboll, en sport där miljonerna tycks rulla oavbrutet över spelare, klubbar och förbund.

De som bygger, med sina händer, kroppar och liv, får inte ens ut sina löner. Igår kom en ny rapport från Amnesty international som avslöjade ett par tusen skadefall bland gästarbetarna och flera månader med uteblivna löner.

Internationella fotbollförbundets Sepp Blatter beklagade för någon månad sedan det hela, men verkade för övrigt mest strunta i hur Qatar bygger sina VM-anläggningar.

Samtidigt – och här följer det mest absurda i hela historien – pågår en helt annan debatt inom fotbollen. Krav på att flytta VM i Qatar till en annan tid på året grund av hettan. Det internationella spelarfacket uppmanar till bojkott om VM spelas under sommaren och förbundets egna läkare är oroliga för spelarnas och publikens – inte gästarbetarnas – medicinska säkerhet när temperaturen närmar sig 45-50 graders hetta.

Lösningen sägs vara enorma klimatanläggningar som installeras på arenorna. Av vem?

Tilläggas kan att Zlatans klubb, Paris Saint-Germain, ägs av ett investmentbolag från Qatar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vad ska vi ha SVT till utan vinter-OS?

Jag känner fortfarande rysningar i kroppen när jag tänker på Johan Olssons ensamåkning mot guldet i femmilen på skid-VM i vintras. Ser TV-bilderna med den jagande klungan bakom. Olssons kamp för att hålla undan i 3,5 mils jakt föreföll dömd att misslyckas. I varje ny bildvinkel på TV-skärmen spanade jag efter minsta tecken på förändring i scenariot. Hade avståndet växt med någon sekund eller minskat. Hade stinget i blicken hos de jagande möjligen mattats en aning? För varje avklarad jättebacke växte förhoppningen om att det kanske var möjligt för Johan Olsson att hålla guldpositionen ända in i mål. Ett nästan overkligt drama! När hade någon kunnat klämma in ett reklamavbrott under den femmilen undrar jag.
Om jag var annonsör skulle jag starkt ifrågasätta nyttan av reklampengarna. Annonsera för skruvdragare men bli företaget utsatt för folkets vrede. Olssons avgörande guldryck kom aldrig i bild, en verktygshandlare snodde bilden…Risken för den totala ilska borde avskräcka.
Skidor och vinter-OS ligger i folksjälen. Därför kommer säkert jag och många andra göra som Viasat och mediejätten MTG räknat ut. Köpa ett inlogg till någon av deras OS-kanaler.
Vi kommer bli galna över reklamen men svälja förtreten.
I veckan presenterade Viasat sitt OS-paket, med sändningar i olika kanaler och köperbjudanden. Tillsammans med ett team av sportreportrar och tidigare idrottsstjärnor som ska bevaka Sotchi OS.
Säkert blir det en bra TV-OS trots allt, kanske kan man köpa in sig reklamfritt..?
Att Viasat köpt vinter-OS har varit klart i flera år.
Nyheten om de kraschade förhandlingarna om sändningsrätt mellan Viasat och SVT kom lägligt (läckt?) i början av veckan, strax före lanseringen.
Mest kan man fundera på hur Sveriges Television ser på sin roll som public service i den här historien. Efter att ha varit den självklara kanalen som berättat för svenska folket om Olsson och alla andra OS-hjältar genom åren. Hur hamnade folkets eget tv-företag i ett sista-minuten-chicken-race om ackrediteringar och frågor om man ens har rätt att visa korta nyhetsklipp?
Tvånget att betala TV-licens är enligt en dom som nyligen inte bara kopplat till TV-apparater utan även datorer. Slutsatsen blir att licenskravet gäller för i stort sett alla medborgare.
Då vill det till att SVT använder sina resurser för att uppfattas just som en TV för alla.
Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket, heter det. Kanske är det så. En osäkerhet om vad som är kärnan i publik service leder till oklara prioriteringar.
Fri television borde ha tillräckligt med muskler för att stå pall på marknaden för sporträttigheter när det gäller, på riktigt.