Chefredaktörens blogg: låt inte politikerna lura er om mobil täckning

Mobilnät med lika villkor i hela landet är en ödesfråga. Därför vill vi på Mittmediatidningarna lyfta fram utbyggnaden av mobilnätet på Almedalsveckan.

På tisdag arrangeras seminariet ”Ett uppkopplat Sverige – en förutsättning för demokratin”.

Låt inte politikerna blanda bort korten när ni följer debatten. Var och när det byggs nya 4G och så småningom 5G-nät är fortfarande en fråga som ligger helt i marknadskrafternas händer.

I våras stod IT-minister Mehmet Kaplan i SVT Aktuellts studio och lovade göra allt för att problemen med den ojämnlika bredbandstäckningen som uppenbart missgynnar mer glest befolkade landsdelar skulle lösas.

Vad studioreportern aldrig förstod att han skulle fråga om var hur statliga bidrag till nergrävd fiberkabel in i bostäder skulle kunna ge bättre mobil täckning?

Möjligen hade han inte med sitt perspektiv som programledare centralt placerad på en riksredaktion möjlighet att förstå skillnaden?

Trots att SVT just då lade ner stora resurser på att nyhetsmässigt visa hur småföretagare och andra entreprenörer utanför storstäderna kämpar mot ett undermåligt nät.

Memhet Kaplan fick gå från studion i TV-huset vid Gärdet efter att ha utlovat pengar till fiber men utan att behöva förklara varför frågan om mobil täckning överlämnas till marknadenskrafterna.

Alliansregeringen förlitade sig på att teleoperatörerna skulle bygga ut ett tillräckligt bra mobilt nät i de kommersiellt (enligt operatörerna själva) mest betydelsefulla delarna av landet – det vill säga storstäderna och den södra halvan – för att få tyst på de värsta protesterna.

Den nuvarande regeringen har inte kommit längre. När Memhet Kaplan pratar om nya pengar är det utökat bidrag till fiberkablar som grävs ner i marken.

Det räcker inte. Jag har i en krönika i våras skrivit om hur den tekniska utvecklingen driver på beteendet att faktiskt vara uppkopplad när man rör sig ute i samhället. Ordet mobilt betyder att förflytta sig.

Ni kanske minns vad som hände för fyra, fem år sedan när de smarta telefonerna slog igenom på marknaden med Apples Iphone i spetsen. Mobilnätet korkade igen fullständigt när vi plötsligt inte bara pratade och skickade SMS mobilt utan började surfa, se på webb-TV och vara ständigt uppkopplade.

Det tog lång tid innan operatörerna hunnit ikapp teknikutvecklingen och byggt ny kapaciteten i mobilnätet. Längst tid tog det i Norrlands inland. Mittmedias researchgrupp har kartlagt skillnaderna när det gäller den mobila täckningen. Kartbilden är skrämmande.

Först nu pågår en utbyggnad av 4G-nätet men även den överlämnad till teleoperatörernas godtycke. Ledande politiker medger själva att kontrollmyndigheten Post och telestyrelsen (PTS) helt enkelt gjorts alltför tandlöst när det gäller att ställa krav på lika mobilvillkor för alla.

Bra mobilnät täcker nästan hundraprocentigt stora områden i södra delen av landet samtidigt som täckningen i till exempel Jämtlands län uppgår till en femtedel av ytan.

Varför ska människor i Norrlands inland inte ha samma möjligheter att jobba på distans när de pendlar till sina jobb?

Att förstå att frågan om digitalt nät både handlar om fiberutbyggnad och mobil täckning är centralt. Och det är avgörande. För oss som jobbar med att utveckla ny lokal digital journalistik men också för all annan innovationskraft och företagsamhet ute i landet.

Vilka effekter ger det på den ekonomiska utvecklingen om utbyggnaden av kraftfulla mobilnät på landsbygden politiskt prioriterades före utbyggnaden i redan ekonomiskt heta områden, som storstäderna? Där sköter ju redan marknaden sitt på ett utomordentligt sätt.

Som infrastruktursatsning skulle det sannolikt ge betydligt mer för pengarna att finansiera ett kraftigt mobilt nät uppbyggt på master än att gräva ner kabel till enskilda orter.

Och för att inte tala om att jämföra med enorma kostnader för satsningar som nya järnvägslinjer eller motortrafikleder.

Det har länge funnits tankar på ett delvis statligt finansierat mobilt nät med master i mindre kommersiellt gångbara områden (återigen utifrån teleoperatörernas synsätt) men förslaget tycks ha hamnat i en byrålåda inklämd mellan budgetskäl och EU:s konkurrensregler.

Så låt inte lura er av argumenten om bredbandsutbyggnaden från Almedalen. Ställ rätt fråga: När finns garantier för ett jämlikt mobilt nät i hela landet?

 

 

 

 

 

5000 dagar i tystnad

 

mittmedia_2_0

Just nu rullar två kampanjfilmer på op.se och Mittmedias övriga nyhetssajter.

I en av filmerna gestaltas en presskonferens. Dörren till ett tillbommat mötesrum öppnas och ut strömmar vad som skulle kunna vara en politiskt vald styrelse. Ledamöterna slår sig ner på en scen och förklarar pliktskyldigt att de avsatt hela den tidigare ledningen.

Samt att den politiska cupen de just genomfört förstås kommer att få konsekvenser. Oklart vilka.

Till sist utbrister ordföranden kort: ”Frågor på det?” Även det enbart retorisk eftersom det inte finns några journalister som kan ställa frågor i lokalen.

I den andra filmen ber en ung kvinna om att bli insläppt. Hon står i skum gatubelysning vid ett järnstaket. Runt henne en lång kö av fler väntande. Framför kvinnan en bastant ordningsvakt i uniform. Tålamodet inför hennes vädjanden brister plötsligt för vakten som ilsket ryter: ”Gå härifrån. Ta ett varv runt kvarteret så kanske du mår bättre”.

Bilden klipps ut till en översikt. Det som föreföll vara en krogkö visar sig vara ingången till sjukhusets akutmottagning.

Vad vi vill säga är att ”Utan journalister kan vem som helst ta makten”.

Det kanske är långsökt. Kan uppfattas som överdrivet och provocerande. Att föreställa sig ett Sverige utan journalister även om tidsandan är att allt färre värdesätter oberoende journalistik. Allt fler vill jämställa journalistik med information. Men ibland finns skäl att sätta fingret på det självklara:

Om ingen finns som granskar informationsflödet kan vad som helst bli sant.

Just idag finns ett annat särskilt skäl att fundera över innebörden i kampanjen.

Journalisten Davit Isaak har suttit inspärrad i Eritrea i 5000 dagar. För att han som svensk journalist ville berätta och granska makten i sitt gamla hemland. Om de värsta skurkstaterna när det gäller pressfrihet och yttrandefrihet ska pekas ut så är Eritrea en av de självklara toppkandidaterna.

Där är det med livet som insats frågorna ställs när makten frågar ”frågor på det?”. För Dawit Isaak har innebar det 5000 dagar av tystnad, hittills.

Just idag är det många som stöder kampen för Davit Isaaks rättigheter. Expressen Kultur har gjort en talande grafik (länka och dela):

kulturdawit-520x377

I morse hörde jag en intervju med Dawit Isaaks 21-åriga dotter Betlehem. Tio år har gått sedan hon senast fick ett livstecken från sin pappa.

Inför en av dagens manifestationer hade hon tillbringat natten instängd i en modell av vad som tros vara Davit Isaaks fängelsecell några kvadratmeter stor.

I intervjun förklarade hon hur svårt det var att sova, hur känslan av att vara bortglömd snabbt kom över henne trots vetskapen att det bara handlade om några timmar innan dörren öppnades.

Det går överhuvudtaget inte att föreställa sig 5000 dagar av tystnad. Dawit Isaak får inte glömmas bort!

Jag vet. Det är närmast utopiskt att försöka jämställa förhållanden i Sverige med Eritrea men värdet av fri, oberoende journalistik förtjänar alltid att lyftas fram. Det kan göras utifrån ett med svenska  mått mätt otänkbart perspektiv: Utan journalister…

Men det går att föreställa sig Eritrea. Där händer det. Tystnadens land där ordet sitter inspärrat.