Misstänkliggörandet av medier har blivit vardagsmat

 

image

När ÖP sammanfattade 2014 på juldagen förra året var rubriken på förstasidan ”Då tog vi ställning mot rasismen”.

Bilden från året som gått var hämtad från mångfaldsmanifestationen som Östersunds FK arrangerade i samarbete med ÖP.

När 2015 ska summeras känns det som ett ännu viktigare ställningstagande.

Året har handlat om ett hårdare Sverige. Mer polariserat. Fler pratar om ”ett vi och ett dom”. En växande nationalism, främlingsfientlighet och ibland rena rasismen.

Om murar, förslag som stoppar återförening av familjer på flykt, gränskontroller och det som har  kommit att kallas flyktingkatastrofen.

Om författaren Theodor Kallifatides som skrev ”Jag förstår inte riktigt hur den flyktingtragedi vi bevittnar debatteras som ett större problem för oss än för alla som genomlever den” i ett ofta citerat twitterinlägg.

Om publiceringen av bilden på treårige Aylans döda kropp på en sandstrand i Turkiet och terrorattacker i en del fall riktade direkt mot media. Tolv människor dödades i attacken mot den franska satirtidningen Charlie Hebdo för snart ett år sedan.

Om att något ändå måste göras för att få ett bättre flyktingmottagande och en snabbare integrationsprocess.

Mycket av detta har även satt sin prägel på nyhetsflödet i Östersunds-Posten.

När samhället förändras på ett sätt som sker just nu skärps kraven på media.

Det handlar om att vara extra noga med att ge en heltäckande rapportering som sätter in nyheter i ett sammanhang.

Men som publicist finns också ansvaret att försvara grundläggande demokratiska rättigheter och människors lika värde.

Genom att exempelvis tillämpa samma pressetiska regler oavsett om nyheterna handlar om människor på flyktingboenden eller på ett äldreboende.

Därför känns det viktigt att återigen påminna om ÖP:s ställningtagande.

Samtidigt har det varit ett tufft år när det gäller att försvara och förklara vårt uppdrag. Jag har jobbat som journalist i över 30 år. Frågan är om journalistiken har varit mer utmanad än nu under hela den perioden.

Jag tror inte det.

Misstänkliggörandet av medierna har blivit en slags vardagsmat.

När jag ser hur vår oberoende nyhetsbevakning allt oftare misstolkas och utnyttjas i en hätsk debatt av röststarka grupper på sociala medier.

Inte för att de har sakligt grundad kritik mot vad vi faktiskt har publicerat utan för att innehållet kan utnyttjas för ryktesspridningar eller antydningar som stämmer överens med den egna politiska agendan.

När vi märker hur ÖP:s reportrar och människor som ställer upp och berättar offentligt i våra kanaler utsätts för hatkampanjer.

Ja då är det lätt att bli betänksam.

Om det är så att den någorlunda gemensamma bild av samhället som etablerade medier bidragit till att bygga upp håller på att brytas sönder. Vart är vi på väg då?

Självklart behöver medier förändra sig i takt med samhällets omställning. Jag skrev i en krönika under julhelgen om artikelkommentarerna som slopas och har fått en del ifrågasättande reaktioner på det beslutet.

Det vilar absolut ett tungt ansvar på ÖP att nu hitta andra sätt för att driva en öppen debatt och skapa lokal journalistik i dialog med publiken.

Som journalister behöver vi bli mer tydliga med vad vi gör och varför, när det gäller vad som hamnar på nyhetsagendan, vem vi väljer att intervjua och hur vi sätter rubriker. Och vara öppna med kritik mot innehållet i det vi publicerar.

Särskilt i tider av samhällsförändring som nu.

Men det är tydligt att vi nu också utmanas av andra krafter med andra syften.

För någon månad sedan stals en artikel skriven av en ÖP-reporter av två främlingsfientliga sajter.

Sajterna betecknar sig som alternativa medier men saknar ansvarig utgivare och står helt utanför det pressetiska systemet. Faktum är att det inte ens går att få kontakt med de ansvariga bakom.

Artikeln handlade om ett integrationsprojekt för ensamkommande flyktingbarn på Jämtlands gymnasium och publicerades digitalt av både Östersunds-Posten och Länstidningen.

Innehållet kom att missbrukas och vantolkas. Texterna ändrades. Formuleringar och uttalande av de medverkande rycktes ur sitt sammanhang. Bildtexterna skrevs om.

I hatdebatten som följde på sociala medier förekom tolkningar om projektdeltagarnas peronlighet och till och med sexuella anspelningar.

Det var förstås frågan om ett grovt övergrepp. På ÖP:s journalistik men framförallt på de personer som ställde upp och berättade om sitt projekt.

Artikelstölden utreds just nu av polisen efter flera polisanmälningar. Från såväl personerna som hängdes ut som ÖP och LT.

Vad som enligt ÖP:s nyhetsvärdering och efter vår källkontroll kan beskrivas som ett lyckat integrationsprojekt blev till något helt annat när de alternativa medierna grep in.

Det märkliga är hur obemärkt händelsen fick passera.

Om jag ska önska mig något av 2016 så är det att riktigt uppkäftigt socialt medieuppror mot att såna ”alternativa artiklar” sprids som ”sanningar”.

Även om vi på de gamla vanliga medieredaktionerna långt ifrån gör allting rätt är vår oberoende roll värd att försvara.

 

 

 

De kallades pissrännor – nu slopas artikelkommentarerna

De har kallats ”pissrännor” av en del. Andra menade att artikelkommentarerna gjorde journalistiken mer mångsidig när redaktionerna tvingades öppna upp.

Det var en viktig del i dialogen med läsarna innan sociala medier slog igenom fullt ut. Nu har systemet med artikelkommentarer gjort sitt i den snabba digitala omställningen.

Därför slopar ÖP artikelkommentarer på op.se. Istället kommer vi utveckla debatten och dialogen med er läsare på nya sätt.

Kommentarsfälten har varit en källa till mycket debatt om medier, öppenhet  och pressetik genom åren men de har också haft stor betydelse för den digitala förnyelsen av journalistiken.

När läsarna själva fick möjlighet att komplettera nyheter med ytterligare uppgifter eller direkt diskutera innehållet innebar det milstolpe.

På ÖP läser våra redaktörer alla kommentarer innan de läggs ut. För att på så sätt försöka hålla en bra nivå på debatten. För redaktörerna har det varit ett tufft jobb. Periodvis vet jag att de fått ta emot mycket, från rena skräpet till den värsta rasismen. Sånt som alltså aldrig publicerats.

Efter högerextremisten Anders Behring-Breiviks terrorattentat 2011 som dödade 77 människor kom mediedebatten om de fria kommentarsfälten igång ordentligt.

När det visade sig att Behring-Breivik hade hittat inspiration till sina dåd och sympatisörer bland annat genom olika tidningars artikelkommentarer.

Debatten ledde till att många redaktioner skärpte sina kommentarsregler och höjde debattnivån på de inlägg som faktiskt gick ut.

Även riksmedia som Expressen, Aftonbladet och Dagens Nyheter  bestämde sig då för att läsa allt i förväg. Censur tyckte kritikerna. Andra tidningar svarade med att stänga av kommentarsfälten helt.

På ÖP slog vi ett slags rekord i kommenterande genom ett aprilskämt för några år sedan. Vi skrev om att op.se läggs ner eftersom det fanns så stort ointresse för att betala för nyheterna. Bakgrunden var att vi tidigare gått ut med förslag på en betalmodell och det gjorde många användare arga. Hundratals ville tycka till om nedläggningshotet. Efter några timmar fick vi stänga av kommentarsflödet för att inte systemet skulle braka ihop och skriva en förklaring om att det hela var ett skämt.

Kanske inte helt lyckat skämtande men med ett allvar i botten. Vi har vant oss – och media har vant sina nyhetskonsumenter – att det mesta på nätet är gratis. Nu behöver vi hitta ett sätt att ta betalt för unik journalistik? Precis som vi gjort av tidningsprenumeranterna och lösnummerköpare i alla tider.

Med andra ord fortfarande en högaktuell fråga. Nu under jul och nyårshelgerna finns på op.se extra mycket premiumartiklar som bara är öppna för prenumeranter och användare som registrerat sig digitalt. Bland annat nya delar i vår populära serie från ÖP:s gamla arkiv: ”Vår Historia”

När det gäller artikelkommentarerna har däremot utvecklingen sprungit vidare åt ett helt annat håll.

På ÖP har antalet artikelkommentarer minskat till en rännil. En orsak är att vi själva sedan något år tillbaka bara tillåter användare som registrerat ett konto skriva kommentarer men det är bara en liten del av förklaringen.

Framförallt handlar det om sociala medier. Facebook och Twitter har i stort sett tagit över artikelkommentarernas roll som plattform för allas tyckande.

Det är en utveckling ÖP och alla andra medier nu anpassar sig till på många sätt.

Att vi slopar möjligheten att kommentera enskilda artiklar på op.se och Mittmedias övriga sajter innebär inte att vi släpper taget om debatten. Tvärtom.

Mycket av ÖP:s nyhetsmaterial finns redan på sociala medier och delas vidare från våra Facebooksidor, Twitter och Instagramkonton.

Där finns möjlighet att kommentera och diskutera vad vi gör. Under nästa år vill vi fördjupa debatten och dialogen med er läsare och användare ännu mer.

Vi planerar att öppna fler dagliga nyhetschattar på op.se där du kan ha direktkontakt i mobilen med våra reportrar eller ta upp ämnen som du tycker behöver lyftas fram.

Varje vecka från januari sänder vi debatter live från redaktionens nyhetsdesk. Vad som ska debatteras kommer du kunna påverka genom att själv vara aktiv i våra chattdiskussioner eller på andra sätt höra av dig till redaktionen.

Sedan finns vårt vanliga flöde av insändare och debattartiklar som både dyker upp i papperstidningen och digitalt.

Det handlar alltså för om att ställa om och hänga med i utvecklingen, sedan behöver det ju inte betyda att allt är problemfritt.

Att debatt och dialog på sociala medier är mer personlig och öppen är en positivt. Samtidigt finns en tydlig skillnad mellan redaktörsstyrda kommentarsfält där i slutändan en ansvarig utgivare kan ställas till svars om övergrepp sker och flöden av åsikter i sociala medier helt utan moderering.

I den statliga medieutredningen som kom med ett delbetänkande för några månader sedan höjs ett varnande finger för riskerna med att alla åsikter flödar fritt i nya mediekanaler utan det redaktörskap som etablerade medier står för.

Och det finns nog all anledning att fundera över om vi var och en tar det ansvar för vad vi gillar och delar som den nyvunna friheten kräver.

En del debattrådar jag ser spridas ohämmat på sociala medier idag förtjänar att kallas ”pissrännor” i betydligt högra grad än de diskussioner som förekommit i ÖP:s kommentarsfält.