Varför mörkar ÖP vilken politiker som åtalats?

Varför berättar ÖP om att ÖFK-spelaren Jamal Blackman misstänks för rattfylla men inte vilken toppolitiker i länet som har åtalats för olaga förföljelse?

Svaret på frågan är att varje beslut om namnpublicering är unikt och varje fall ska bedömas för sig.

Att bara säga att ni gjorde så förra gången då måste ni väl namnpublicera nu också, är att göra frågan alltför lätt för sig.

Pressens etiska regler och tidigare beslut i Pressens opinionsnämnd (PO) finns att hålla sig till som vägledning men det går inte att dra generella slutsatser genom att jämföra den ena namnpubliceringen med den andra.

Det skulle dessutom vara att ge sig in på en farlig väg, eftersom risken då är att en av de etiska reglernas viktigaste byggstenar urholkas. Att i varje enskilt fall väga allmänintresset av att berätta vem det handlar om mot det övergrepp publiceringen innebär i form av intrång i den personliga integriteten. Hos alla inblandade.

Pressetiken är tydlig, media ska vara extra försiktiga med uppgifter som gör att brottsoffer och barn kan identifieras.

Att jämföra fallet med Jamal Blackman och den nu åtalade toppolitikern är intressant.

Båda är offentliga personer.

Blackman är professionell fotbollsspelare och var när han fastnade i polisens nykterhetskontroll företrädare för Östersunds Fotbollsklubbs allsvenska lag.

ÖFK i sin tur bygger sin verksamhet på offentlighet och till en del på direkt sponsring av skattepengar. Elitidrott har även en funktion som förebild i samhället, vilket då även gäller för högt profilerade elitspelare som Jamal Blackman.

När en av spelarna misstänks för rattfylleri blir det av allmänt intresse eftersom det påverkar med vilket förtroende medborgare ska se på ÖFK.

Rattfylleri är per definition ett brott som förknippas med stort allmänintresse. Ju fler fulla bilförare som kör omkring på vägarna desto större är risken att andra trafikanter skadas eller i värsta fall dödas.

Det hade inte heller varit möjligt att publicera misstankarna anonymt, som att det gällde en ÖFK-spelare, utan att namnge vilken när de inte är fler i laget än att oskyldiga då kan bli utpekade.

Namngivandet av Jamal Blackman berörde enbart honom, det fanns inga brottsoffer som riskerade att bli identifierade och utsättas för publicitetsskada.

När det gäller den åtalade toppolitikern handlar det också ytterst om trovärdighet. Vilken tilltro kan medborgarna sätta till sina folkvalda politiker? Hur lever de upp till lagar och normer som finns samhället?

Själva nyheten i sig – en kommunstyrelsepolitiker i länet åtalas – är av stort allmänintresse och det finns starka skäl att tala om vem åtalet riktas mot.

Skillnaden här är det misstänkta brottets karaktär. Politikern har skickat grovt kränkande och våldsamt formulerade mejl till en kvinna som har en relation med hennes tidigare make. Mejlen riktas även mot kvinnans anhöriga.

Det handlar alltså om ett misstänkt brott i en relation där en namnpublicering av politikern även skulle drabba brottsoffret och hennes anhöriga. Personer som inte själva valt att träda fram offentligt riskerar att bli identifierade.

Därför har ÖP så här långt anonymiserat vilken politiker och vilket parti det handlar om. Att ta hänsyn till brottsoffren väger tyngre än allmänintresset av att avslöja vem som har åtalats.

Att brottet inte direkt har med den åtalade kvinnans politiska gärning att göra har viss betydelse. Om politikern istället för Jamal Blackman suttit bakom ratten när polisen gjorde blåskontroll hade det givna utgivarbeslutet nog varit att berätta vem som åkt fast.

Skälet till att inte redovisa vilket parti politikern representerar är samma som när det gäller ÖFK. Kretsen av tänkbara personer blir så snäv att oskyldiga riskerar att misstänkliggöras.

Nu har den åtalade toppolitikern själv meddelat att hon lämnar alla sina uppdrag. Det minskar förstås allmänintresset men det är samtidigt inte självklart att avhoppet betyder att vi framöver avstår från namnpublicering eller att berätta om hennes partitillhörighet.

Det beror på hur historien utvecklar sig.

Åtalet har föregåtts av en lång process med polisanmälan, delgivning av brottsmisstankar och förhör där den misstänkta kvinnan även erkänt att hon skickat mejlen.

Toppolitikern har under många år varit en del av ett parti och en politisk kultur där det antingen inte varit självklart för henne att berätta om polisutredningen för sina partikamrater innan den gick så långt som till åtal – alternativt partiet har känt till misstankarna som riktats mot en av deras ledande företrädare utan att reagera offentligt.

Hur det hela hänger ihop är också av allmänt intresse för partiets väljare att få veta.

Se där, ytterligare alltså en slutsats som gäller utgivarbeslut. De fattas utifrån de förutsättningar som finns på bordet vid varje enskilt publiceringstillfälle. När nya omständigheter tillkommer kan besluten alltid ändras.