Vart tog Palmes politiska mod vägen?

Som av en händelse skriver 19 ledande forskare och samhällsplanerare en debattartikel om brist på politiskt mod samma dag som andra avsnittet av dokumentären om Olof Palme sänds i SVT 1.
Debattartikeln handlar om klimatfrågan. På 15 år har bara två av 16 svenska miljömål uppnåtts. En förklaring skulle enligt forskarna kunna vara att politikerna inte vågar driva på en nödvändig omställning utan i värsta fall gett upp möjligheterna att bromsa den globala uppvärmningen.
Del två av dokumentärserien tar bland annat upp Olof Palmes hårda kritik mot USA:s krig i Vietnam. Julen 1972 utsattes befolkningen i Hanoi för en av historiens mest ofattande terrorbombningar. Olof Palme, då statsminister, ringde själv till Tidningarnas Telegrambyrå och hans uttalande spelades in i villan hemma i Vällingby. Palme jämförde USA:s bombningar med övergrepp som nazisterna under Hitler, Sovjet under Stalin och apartheidegimen i Sydafrika utsatt civilbefolkningar för. Det kom att kallas Palmes jultal. Talet är oväntat lågmält och kort, kraften finns i en förödande retorik.
Olof Palme kritiserade en av kalla krigets supermakter på ett sätt som få andra ledande västpolitiker vågade göra. Han gjorde det från neutrala Sverige, i en tid där kärnvapenkrig och kamp mot totalitära diktaturer framstod som de största globala hoten.
Talet väckte våldsamma reaktioner från USA och politiker här hemma men stärkte opninionen mot kriget. Om det även påverkade USA:s president Richard Nixon att ändra krigföringen är mer oklart.
Jag såg filmversionen av dokumentären Palme några veckor efter premiären på en fullsatt bio i Östersund. Det fanns en slags samhörighet bland oss i biomörkret, unga och gamla. Berättelsen är en viktigt del av nutidshistorien? För mig blev filmen är en tidsresa som påminner om min egen, från sextiotalets nya betongförorter och framåt. Var och en hade nog sin egen relation till Palme.
Dokumentärens startpunkt är mordet med bilder på blodiga kläder, kulhål och ögonblicken av tystnad i larmcentralens radiokommunikation när rapporten kommer om vem som har skjutits på Sveavägen. Som så många andra vet jag exakt vad jag gjorde morgonen efter den 28 februari 1986.
Filmarnas ambition är att ge bilden av Olof Palme som människa och politiker. Vem var han från överklassen som blev socialdemokratisk partiledare? Och det känns som de lyckas komma rätt nära. Ju längre in de arbetar sig i arkivmaterial och privata filmer desto mer lär vi känna Olof Palme som en otålig och impulsiv människa. Hans drivkraft var förändring och solidaritet. I världen, socialt för utsatta människor och för landets bästa. Humorn, finurligheten, ytterst medveten om hur han påverkade sin omgivning. Han tyckte nog med tiden att inrikespolitiskt harvande blev rätt tråkigt. Han ville vara pappa men familjeupplägget stämde inte alltid med hans politiska ideal. Kampen mot hans överklassarv.
Ett brinnande politiska engagemang, viljan att väcka andra. Hans sätt att debattera var lysande effektivt men attackerna på politiska motståndare funkade sämre i TV eftersom sympatierna ofta hamnade hos den svagare parten.
Han utsattes för näthat långt innan nätet fanns. Medarbetare var rädda för attentat redan när han valdes till partiordförande. Som statsminister försökte han dölja justitieministerns inblandning bordellhärvan, Geijeraffären, och han talade inte sanning om IB-affären. Där socialdemokratins inblandning i spioneri på vänstersympatisörer avslöjades.
Frågan är vad samhällstraumat Palme består av? Hur mycket som kommer av att han sköts till döds mitt i Stockholm, alla kapsejsade polisutredningar och att mordet aldrig klarats upp fullt ut? Och vad som finns kvar av hans tid som politiker?
När jag ser de gamla filmklippen nu och jämför med nutid fastnar jag för hans politiska mod, exemplifierat i mötet med uppretade studenter i det ockuperade Kårhuset 1968 eller i jultalet från 1972.
Samtidigt kan jämförelsen tyckas helt orimlig, 1970-talet samhällsstruktur och politik har mycket lite med 2012 års att göra.
Om nu inte frågan kan isoleras till politiskt mod? Just det som de 19 miljöforskarna efterlyser i vår tids globala överlevnadsfråga. Hur hade Palme stått på barrikaden i den debatten? Vad hade han kunnat åstadkomma. En intressant tanke.