När sagan tar slut

Jag minns mina första matcher där i Kempehallen, jag fick sitta på en bilkudde för att kunna se.

Jag minns de signerade vykorten med Micke Hjälm, Anders Bergman och Kent Lantz.

Jag minns hur jag som liten satt och lyssnade på radion när vi räddade oss kvar nere i Ängelholm.

Jag minns hur arg jag var på Börje och den där jävla Daniel Rydmark.

Jag minns hur nära det var där i Gävle och jag minns hur vi sen stod som stumma packade sillar på lilla stå när Kaberle tappade pucken.

Jag minns hur stolta vi var över finalerna åren därpå utan att egentligen ha plånboken eller trupperna för det.

Jag minns hur spadtagen togs och hur vi skulle in i den nya tiden.

Jag minns lyckan när vi satte den i sudden mot Timrå, när vi dominerade HV borta och när bygdens pojkar ställde upp för tekningen där nere i Linköping.

Jag minns euforin när guldet var vårt, när festen började, när bussen gled in mot den väntande folkmassan. Jag minns dock inte särskilt mycket mer av den kvällen.

Jag minns när framtiden var ljus, när det var början på något stort.

Jag minns att det stora lät sig väntas på.

Jag minns att de tillfällen man fick glädjas åt segrar blev färre och färre.

Jag minns gamla ärrade hjältar som återvände för att hålla oss vid liv.

Jag minns hur vi skulle bli mer lika NHL.

Jag minns hur vi skulle bli mer lika Skellefteå

Jag minns knappt alla tränare som kommit men gått.

Jag minns en man som rimmar på luras, en man som ännu hämtar ut sin lön

Jag minns en man tystare än muren, en man vars enda försvar är att vi ej förstått.

Jag minns motståndare i kvalet och där vi själva var den största

Jag minns matcher som inte ska gå att förlora men som förlorades ändå

Jag minns en back som ingen ville värva, han som tappade pucken där man inte får.

Jag minns en målvakt, som vi alla ville ersätta, släppa den förbi sig i mål.

Kanske får jag nya minnen men just nu känns det tomt, och den här tomheten kommer jag minnas länge.

Vad är det som händer?

Jag hade egentligen lovat mig själv att inte skriva här på bloggen förrän Modo börjat vinna igen men eftersom risken finns att detta inte kommer ske överhuvudtaget så känns det som att ett inlägg kring den här klubben kanske är vad som behövs, om inte annat så i rent terapisyfte för mig själv.

Vi kan väl börja med det senaste. Igår kom uppgifter från MrMadhawk om att Maxim Lapierre var på väg att lämna klubben och idag på förmiddagen bekräftades detta av Allehanda. I skrivande stund ligger dock locket tungt på på Modos hemsida och på andra sidan Atlanten sitter Sportchef, VD mfl. och verkar okontaktbara mitt i kanske den största kris klubben befunnit sig i.

Jag har hittills varit ganska snällt inställd till Per Svartvadet och hans jobb som sportchef. Jag valde att se fjolårets lagbygge som en budgetsatsning, en chansning för att klara ekonomin och en chansning som i slutändan gick hem.

Men nu så här drygt halva säsongen in så går det inte längre att blunda för vilka enorma felsatsningar den sportsliga ledningen med Svartvadet i täten har gjort. Jag känner igen mig själv i den här typen av satsningar men på en helt annan nivå och i en helt annan verklighet. I början av 2000-talet spelade jag ett spel som hette Championship Manager, ett datorspel där du leder en fotbollsklubb i valfri liga. Ofta valde jag ett rätt bra lag att leda och ofta gick det rätt bra de första säsongerna när värvningsbudgeten var lite mindre och spelarmarknaden begränsad. Efter några säsongen hände dock ALLTID samma sak. Istället för att fortsätta att bygga på den stomme som varit framgångsrik så kliade det i fingrarna när välkända namn dök upp som tillgängliga på transferlistan. Vips så stod man där med ett gäng spelare och ledare som bara var anställda utifrån vad prästen pep ur sig vid dopet och gamla meriter.

Skillnaden mellan mig och personerna i Modos ledning är att jag kunde börja om på en ny karriär med en ny klubb utan att riskera verksamheten för en av Sveriges mest klassiska idrottsföreningar. Inför den här säsongen värvades namn i form av Ryan Whitney, Bobby Butler och Maxim Lapierre. Tre namn som vi supportrar såklart jublar åt då det är gubbar som man hittar rätt mycket material kring på Youtube. Kanske är det också så Svartvadet har jobbat för dessa transatlantiska ”videojuggar” har då inte passat in i svensk hockey. Whitney kan för all del ursäktas av skador men samtidigt skrev han en artikel på The Players’ Tribune där han säger att han, inför fjolårets säsong, insåg att fötterna inte höll för NHL men borde hålla för Europa. Bevisligen gjorde de inte det.

När det gäller Butler och Lapierre är den senare alltså förlorad, trots ett tvåårskontrakt med klubben. Dessutom viskas det i Övik om att Butler är allt annat än nöjd med sin situation i klubben och det är nog ingen vild gissning att han, trots ett tvåårskontrakt, sitter på ett plan över Atlanten innan januari är över.

Förutom dessa gubbar värvade Svartvadet även Kyle Wilson. Dessutom hämtades i slutet av fjolåret Juha-Pekka Haataja in. Haataja tyckte att det fick räcka redan efter några matcher av årets säsong och vad som egentligen hände med Wilson är det nog ingen utanför Fjällräven Centers väggar som vet annat än att han helt plötsligt inte längre var önskvärd i klubben.

För att sammanfatta. Modo har alltså, under säsong tappat:

  • Ryan Whitney
  • Juha-Pekka Haataja
  • Kyle Wilson
  • Maxim Lapierre

 

Att spelare försvinner är väl naturligt men att tappa sin tänkte försteback och tre spelare tänka som topp 6-forwards är naturligtvis inte jättebra. Bättre blir det ju inte heller när Svartvadet ersätter Whitney med en 38-årig Joel Kwiatkowski och Haataja med den defensive brunkaren Patrick Dwyer. Som ett litet tillskott nu när säsongen redan är rökt dök dessutom finske rightbacken Otso Rantakari upp i laget. Denne har dock bara hunnit göra en match så en utvärdering av honom får vänta.

När det gäller Wilson så sas det från Modohåll att det ju är lugnt för att Byron Ritchie snart skulle vara tillbaka igen. Wilson, lagets förstecenter, lämnade Modo den 15 december. Ritchie är fortfarande flera veckor ifrån spel.

Lägg till detta till värvningen av Larry Huras som huvudtränare. Ett tränarval som Per Svartvadet var ytterst nöjd med då Huras varit ett förstaval tidigare och en tränartyp som verkligen skulle passa in i Modos filosofi. Med tanke på att Modos filosofi verkar vara kaos så var not Huras precis rätt människa på rätt plats. Men om tanken var att spela en hockey där ville ha någon form av försvarsspel, ett strukturerat anfallsspel och en tränare som själv tog på sig misstag istället för att såga sina spelare, ja då var Huras ett katastrofval. Ett katastrofval som kostat klubben ytterligare miljoner.

Vore jag konspiratoriskt lagd skulle jag nog säga att Modo nu spelar ett spel med väldigt hög insats. VD Charlotte Gustavsson sa redan för flera veckor sedan att klubben går mot ett par miljoner i förlust. Med tanke på alla sparkade spelare, sign-on bonusar m.m. så kanske verkligheten är än jävligare än så och att Modo därför väljer att börja dumpa kostnader och helt kallt förlita sig på att de spillror av trupp som finns kvar när kvalspelet börjar ska klara av att besegra en allsvensk motståndare i bäst av sju. Kanske är det så att ett kvalspel faktiskt är vad klubben vill ha? Ett minimum av två hemmamatcher med 7000 personer på läktarna och sköna miljoner till klubben?

För oss supportrar följer nu 18 omgångar av avslagen hockey där hemmapubliken ändå förväntas gå på matcherna för att se ytterligare förluster och där vi ska sitta och se matcher på bortaplan där laget viker ner sig och sen höra spelare komma med kommentarer i stil med vad Bill Thomas sa efter matchen mot Karlskrona där han antydde att Modo underskattat motståndet. Ett lag placerat på 13:e plats i SHL, med en bortavinst på hela säsongen underskattar alltså laget bakom i tabellen. Kanske är det så man bäst sammanfattar Modo Hockey i dagsläget…

 

 

 

Modo, ett totalt mörker!

Ja vad ska man egentligen säga? Äntligen är det novemberuppehåll så man sliper se Modo hockey spela på några dagar. I en säsongsupptakt som, utifrån förutsättningarna, mycket väl kan gå till historien som den sämsta i Modos historia. Här är några förändringar som jag anser måste till för att säsongen inte ska vara rökt redan i januari:

  • Sparka Alavaara och Hinken – Man brukar vilja bli av med samtliga coacher men i ärlighetens namn har inte Modo råd att kicka Huras. Däremot kan man mycket väl göra sig av med de båda andretränarna som jag tror har en väldigt stor skuld i det taktiska haveriet som laget är. Bland annat då de spelare som de haft i juniorlaget är lika yra som övriga. In med kompetenta ledare med erfarenhet från SHL som kan styra upp försvarspelet.

 

  • Försök att spela försvarspel – När vi ändä är inne på försvar. Jag överdriver inte om jag säger att vi i vårt division 4-lag är betydligt bättre organiserade i försvarsspelet jämfört med detta SHL-lag. Och då har vi ändå inte någon tränare överhuvudtaget. Modo har allt ifrån centrar som tokcheckar ner bakom mål till obegripligt markeringsspel och individuella misstag som går att räkna till flera tiotal per match. Med tanke på den offensiva kvalitet man ändå besitter MÅSTE man gå tillbaka till att grisspela och vara tråkiga att möta.

 

  • Förändra backsidan – Nu kommer äntligen Noah Welch in i laget men det är inte på några vägar tillräckligt. Det är också dags att göra sig av med backar. Nicklas Torp gjorde sin bästa insats för säsongen genom att sitta utvisad i 14 minuter mot Brynäs. Shaun Heshka måste vara någon annan kille än han som spelar i tröja 26 för den här gubben kan omöjligt varit bra i både SM-liiga och KHL. Sen har vi Emil Djuse som förutom någon enstaka uppåkning är obegripligt vilse i egen zon. Oscar Hedman är ojämnare än en tjälskadad västernorrländsk lokalgata och Dennis Persson såklart skadad. Enklast kanske försvaret ändå illustreras av Joel Kwiatkowski som kom in i laget totalt matchotränad och dominerade med sitt enkla spel. 5-6 matcher senare är Kiwi lika yr som resten av hönorna.

Här borde en sån som Heshka kunna spela mycket enklare, särskilt med Welch vid sin sida. I andra behöver Kiwi en ny kollega av klass. Tredje backpar får bli det som blir över. Bryt med Torp och låna ut Dennis Persson till allsvenskan.

  • Värva en ny förstekeeper – Det har verkligen inte varit något drömjobb att stå i ett Modomål under hösten men samtidigt har heller inte Adam Reideborn snott hem några poäng på egen hand. Reideborn är en typ av målvakt som får alla räddningar att se svåra ut och jag upplever att han väldigt sällan är rätt placerad utan får jobba sjukt mycket i onödan. Dessutom ser vi gång på gång att han är väldigt ihålig. Bakom honom är Bjurö alldeles för grön och bör lånas ut till allsvenskan samtidigt som en ny förstemålvakt plockas in.

 

  • Förstå en centerroll – Det är en sak att vara center i Nordamerika, en helt annan att vara det i Sverige. Ikväll mot Brynäs har Maxim Lapierre ett talande byte där han först, utan understöd jagar en Brynäsback runt deras målbur för att sedan fortsätta och backchecka, stanna upp och markera deras vänsterback, åka ner mot hörnet och försöka plocka en forward, för att till sist följa ner bakom mål och sluta upp vid Brynäs högerback på andra sidan blå.

Nu ska inte all skuld läggas på Lapierre och sanningen är den att även spelare som Emil Pettersson eller Kyle Wilson som ändå spelat i Europa i princip alltid är helt fel i sitt centerspel, framför allt i egen zon men ofta redan i forecheckingen eller styrspelet. Här behöver novemberuppehållet gå åt till att tydliggöra hur en center spelar i SHL.

  • Våga väga av i checkingen – Redan när Anders Forsberg klev in i handlingarna blev Modo det lag i hela serien som är lättast att spela förbi. Det här är något man tydligen finner stolthet i och fortsätter med säsong efter säsong. Det gör att man får otroligt många 3 mot 2:or och 4 mot 2:or emot sig när både förste och andregubben i checkingen går bom och tredjegubben ligger fel. Modo måste vara ett mer defensivt lag som uppträder samlat och istället går för det när man återvinner puck längre bak i banan.

 

  • Powerplay – Mot Brynäs försökte man i alla fall att ha lite passningstempo och lyfta några puckar på mål. Skulle man dessutom ibland lyckas med ett kontrollerat uppspel finns det nog chans att komma över 10% i statistiken…

 

  • Dumpa pucken med någon form av tanke – Den här punkten borde inte vara så svår att förstå. Det är jättemycket roligare att jaga dumpad puck om man har en chans att hinna först. Väldigt mycket tråkigare när det bara resulterar i att motståndarna får börja om och ens lagkompisar redan gått bort sig i checkingen…

 

Jag tänkte länge och väl på om det inte finns något positivt allt att ta med sig in i det här uppehållet men då det enda jag komma på är att det är tur att fler lag är riktigt dåliga är det nog lika bra att sätta punkt här. Ha nu en trevlig Halloween!

 

Skröders tackling

Då var det dags igen. Den här gången tänkte jag lyfta mina tankar kring gårdagen händelse som nu i efterhand lett till att Modos Per-Åge Skröder anmälts till disciplinnämnden.

Själva incidenten kan ni se video på här: http://shl.se/artikel/70820/

Vad som kan vara värt att veta är att detta inte ledde till någon utvisning i matchen och att Brynässpelaren kunde fortsätta spela. Det var efter matchen som domarna lyfte ärendet med domarchef Peter Andersson. Domarna var av åsikten att detta var en missad checking to the head som inte ledde till skada. Domaren Mikael Sjöqvist med kollega ansåg därmed att det hade stannat vid en game penalty och inte en match penalty, något som domarchefen och referensgrupp alltså går emot.

Först och främst är det ju rätt intressant att domarchefen direkt idiotförklarar sina kollegor på isen genom att gå emot deras bedömning av videon men låt oss stanna vid händelsen (bilder från SHL.se).

Brynäs Oskar Lindblom är i närkamp med Maxim Lapierre och tappar pucken. Samtidigt kommer Skröder neråkande från vänster backposition. Notera att Skröder har axeln lågt. Här tror jag att Skröder förväntar sig att Lindblom kommer att vända sig till vänster för att låsa upp Lapierres klubba och han går därför inte heller in i en tackling utan fortsätter med siktet åt sidan av Lindblom.

bild1

I nästa sekvens ser vi att Lindblom, istället för att vända sig, fortsätter att glida med huvudet lågt. Här ser vi också att Skröder är fortsatt låg med sin axel. Hade han i detta läge varit intresserad av att tackla Lindblom skulle Skröder ha gått in med axeln högre och gått mer rakt på kropp då det knappast finns en rimlig anledning till att söka så lite kropp som möjligt i den situationen.

bild2

I den sista bilden ser vi hur Skröder har en i princip oförändrad ställning jämfört med föregående bild och kollar man i videon ser man att han lägger väldigt lite kraft mot Lindholm när han passerar.

bild3

I år har SHL ju gått ut med att det ska bli hårdare straff på tacklingar där man hoppar in, har höjd arm, går blind side eller har för hög fart. Ser man till Skröder är det enda som går att prata om i den här situationen att han kommer blind side. Samtidigt känns det orimligt att åka cirklar runt spelare bara för att undvika närkontakt. Här har vi en situation där Skröders axelkåpa tar i huvudet på en låg spelare men där väldigt liten tacklingsrörelse görs. Min åsikt är samma som domare Sjöqvist. Axeln tar i huvudet och därför ska 2+10 utdelas samt game penalty för Skröder.

Om ni vill läsa en annan åsikt kring detta rekommenderar jag Sanny Lindströms blogg: http://bloggar.expressen.se/sannylindstrom/2015/10/16/sjalvklart-att-skroder-ska-anmalts/

Trevlig helg!

Det stora SHL-tipset

Släpp puckarna lös de är höst! Och för er som redan nu vill slippa nervositeten kring just ert lag bjuder jag naturligtvis ett facit över tabellen efter 52 omgångar.

——-

1: Skellefteå

Precis som ifjol blir grundserien lika spännande som det Nordkoreanska valet. I kassen kommer Markus Svensson att vara fortsatt stabil. Bland backarna kommer Urbom in och täcker luckan efter Sevc och framåt blir säkert Terry Broadhurst en ny Bud Holloway. Dessutom sätts de nyinstiftade hårdare reglerna mot filmning direkt på prov när Jimmie Ericsson vänder tillbaka från Ryssland.

Årets händelse: Under de senaste säsongerna har många börjat undra varför alla i Skellefteå hela tiden behöver lägga till ett AIK som suffix till ordet Skellefteå. När Patrik Sylvegård säger att det skulle bli löjligt att hela tiden säga Malmö Redhawks bestämmer sig folk runt om i Hockeysverige för att det borde räcka med att bara säga Skellefteå. Det här orsakar naturligtvis ett ramaskri i Västerbotten men lurige Lasse Johansson löser detta genom att tvinga samtliga spelare att flytta sitt gamla efternamn till ett mellannamn och istället välja ”i Skellefteå AIK” som nytt efternamn. När ansvariga på Cmore påpekar att det blir rätt knepigt att behöva säga ”Erik Forsell i Skellefteå AIK passar till Janne Pesonen i Skellefteå AIK” förklarar Johansson att Carl Söderberg minsann inte behöver bli kallad för Calle.

2: Frölunda

På andra plats parkerar även den här säsongen Göteborgs stolthet Frölunda. Med Luleåbekantingen Gustafsson i kassen och det danska smörrebrödet Lauridsen hoppas man på en mer svårforcerad defensiv än ifjol. Framåt har man tappat sin motor i Mathis Olimb men nye Spencer Abbott verkar kunna ösa poäng även han. I övrigt har Frölunda kvar sin speed och finess i sådana som Johnsson, Lehkonen och Lasch och det enda som man egentligen sätter ett frågetecken kring är om forwardssidan kommer att väga lite för lätt i vinter.

Årets händelse: Vi minns hur Roger Rönnberg under fjolårets semifinalserie försökte lägga över pressen på Växjö genom att påpeka att Frölundas förstakedja kunde vara Växjös fjärdelina. Efter en blöt vecka på Kos med Johan Plate under första landslagsuppehållet bestämmer sig Rönnberg för att i år ta det ett steg längre. Redan i omgång 18 mot Djurgården går Rönnberg ut och säger att ingen av Frölundas spelare kunnat ta en plats i något annat SHL-lag. Detta genidrag får laget att prestera en än frejdigare ishockey samtidigt som spelarrådet kommer överens om en kollektiv 60-procentig lönesänkning i truppen som en slags offergåva till Roger.

3: Färjestad

Trea i tabellen parkerar det nya Färjestad. Med Lasse Haugen och Pogge i målet har man burväktare modell jättetäta och framför dem stoltserar man med en backuppsättning som inget annat lag kan matcha. Med hemvändande Hamiltonälskaren Nygren i spetsen får man dessutom vapen i PP som inte fanns ifjol. Framåt är egentligen bara Rajala en förlust som klubben velat undvika och man har sannerligen inte darrat på Swishfingrarna med nyförvärv som Robbie Earl, en bättre tränad Johan Ryno och en i alla fall något tränad Micke Johansson.

Årets händelse: Efter att under årtionden varit ett lag som få utanför Värmlands gränser unnat lycka och välgång blir hösten närmast en chock. Borta är kaxigheten, det tighta tråkiga mittzonsspelet och ryggsäckshockeyn i egen zon. Istället lirar FBK en totalhockey där farten och finessen hyllas av både expertis och hockeysupportrar runt om i landet. Detta oroar naturligtvis Håkan Loob och när Rickard Wallin i en match mot Modo inte gnäller över en korrekt tackling från Noah Welch utan istället säger att det är hans eget ansvar som tacklingsmottagare är måttet rågat. Loob fördömer Wallins uttalande, beordrar Tommy Samuelsson att återgå till det gamla Färjestadsspelet och värvar Niklas Czarnecki på ett 5-årskontrakt som han sedan får sparken ifrån redan innan han klivit av tåget på Karlstad centralstation. Ordningen återställd!

4: Luleå

På fjärdeplatsen glider Luleå in likt en nyrik ryss på en all inclusive-anläggning i Hurghada. I mål står fortfarande Lassinantti och Larsson och framför dem ska det göra ont att möta norrbottningarna i form av Mikkelson, Sigalet, Schira och Melart. Framåt har tillskottet från finniga tonåringars TV-spelsberoende gjort att Osten kunnat ragga godbitarna från övriga SHL utan att behöva bry sig om vad drinknotan landat på. I Micflikier, Rajala och Sweatt har man tre spelare som bevisligen funkar i svensk hockey och det ska även bli väldigt intressant att se vad Asplövens fjolårsfynd Lagacé kan göra när motståndet blir lite tuffare.

Årets händelse: Redan när ryktet om Ilari Melarts underskrift nådde Norrbotten började det tisslas och tasslas kring vem den här mannen egentligen var. Det dröjde inte länge innan man nosade reda på någon gammal klasskamrat som på knagglig svenska berättade att Melart redan som 11-åring hade storlek 47 på kängorna och hår på bröstet. Luleåborna vädrar Bautinluft och när man via suddiga youtube-klipp ser en spelare halvmetern längre än sina motståndare tackla folk genom sargen och bryta deras ryggar såsom de vore tändstickor är extasen total. I en fullsatt Coop Norrbotten Arena är stämningen således på bristningsgränsen när det är dags för lineup och döm om det antiklimax som infinner sig när det visar sig att Ilari Melart egentligen är en frukt.

5: Växjö

På platsen bakom Luleå hamnar fjolårsmästarna Växjö. I mål kommer Nihlstorp och Steen att vara lika bra som förra säsongen. På backsidan svider förlusten av Welch men samtidigt återvänder PP-monstret Ilkka Heikkinen från KHL. Framåt kommer Richard Gynge att göra mål på Rosénpass men frågan är om en mättnad kombinerat med en något trubbig forwarduppsättning får klubben att shoppa ytterligare spets innan fönstret stänger.

Årets händelse: Efter att till och med blivit hånade i riksmedia väljer till slut Växjö att sluta med sina klappor. Beslutet möts av jubel bland supportrar runt om i landet och klubbens väg mot genuin läktarkultur hyllas. Dock förbyts dessa hyllningar till skräck då Växjö visar upp sitt nya koncept. Istället för klappor delas skjortor med tryckknappar ut till samtliga personer på sittplats. På given signal ska publiken sedan rycka av skjortan på personen till höger för att sedan taktfast daska händerna på varandras bara överkroppar.

6: Linköping

Sexa i tabellen blir Cluben från Linköping. I mål fortsätter fjolårsduon Rautio och Högberg. Två målvakter som känns väldigt lite topp men också väldigt lite botten. Framför dem är det tänkt att firma Rahimi och Junland ska käka de värsta minuterna för att de yngre kollegorna ska få växa in i kostymen på bästa sätt. Framåt har man tappat mycket spets i Taffe, Mikflikier och Sjögren men nye Andrew Gordon, Rakhshani och gamle Niklas Persson bör kunna täppa luckan skapligt. Det känns som att Linköping har en bredd som man saknat de senaste åren. Återstår bara att se om spetsen är tillräcklig.

Årets händelse: Det är många som under åren undrat varför LHC har ett vitt lejon som klubbmärke och varför deras supporterförening går under namnet White Lions. Detta är något som Lovisa Giertta får i uppdrag att luska lite djupare i. Det visar sig att både klubbmärke och föreningsnamn är ett olyckligt misstag på grund av det engelska språket och östgötska. Redan 1975 var det en kanadensisk gästföreläsare på Linköpings universitet. Denne ska ha fått frågan av dåvarande BK Kentys ordförande om vad ett hockeylag kunde kallas nu när klubben funderade på att bilda en ny hockeysektion. ”Well” sa föreläsaren, ”It’s always right with a lion”. När ordföranden sen lyfte detta på föreningsstämman gjorde hans östgötska att bokstaven R uttalades som ett W. ”Kanadensaren tyckte att vi skulle heta Wajt Lions” sa han stolt och på den vägen är det…

7: HV71

På sjunde plats finner vi filbunkeorganisationen från Jönköping. I mål har man kompletterat måttligt puckstoppande Erik Ersberg med en sådär Petterson Wentzel. På backen hoppas man nog att alla spår av David Petrasek ska vara borta men helt emot långsamma backar verkar man inte vara då man istället valt att plocka in atlantångaren Ryan O´Byrne från Schweiz. Därför står mycket hopp till att Campoli håller sig hel och att Karalahti håller sig nykter. Framåt ser det betydligt trevligare ut och även om tappet av Ridderwall svider lite så har man fått tillbaka mycket smålandshjärta i form av Önerud och framför allt Thörnberg. Tipset till HV blir därför att hålla sig i offensiv zon.

Årets händelse: Efter att ha blivit av med Andreas Johansson njuter Johan Davidsson av en höst helt utan krav och struktur. Döm om hans förvåning när han en måndagmorgon i december passerar tränare Lindboms kontor och i papperskorgen noterar en lapp med olika nummer inringade i rött. Trettio sekunder senare ringer telefonen hos HV-tränaren med budskapet att han får sparken med omedelbar verkan. Lindbom försöker förklara för Davidsson att det är helgens Bingolottobricka som han sett men det är för sent. Johan har redan lagt på luren och på en presskonferens under samma eftermiddag presenteras Jukka Voutilainen som ny huvudtränare.

8: Djurgården

Åtta parkerar ett Djurgården som, sett till spelatrupp, blir en positiv överraskning. I målet står Micke Tellqvist och motar puckar precis som han gjort sen Janne Viktorsons dagar. På bänken sitter ännu rätt oprövade Mantas Armalis och ser trevlig ut. Bland backarna känns det som att mycket kommer att handla om att tokåka hemåt när Högström, Hultström eller Press lirat med för små marginaler på blå. På anfallssidan däremot har man stärkt upp ordentligt med Sallinen, Anderson och framför allt mäktige Thoresen. Djurgården kommer att bli mer än bara sarg ut i vinter.

Årets händelse: Under Djurgårdens bortamatch mot Skellefteå den 26 december spelas melodin ”Bjällerklang” innan nedsläpp. Detta orsakar ett uppror bland de yngre i bortaklacken som har fått nog.  ”Inte nog med att lappjävlarna hetsar oss genom att kalla sig AIK, nu har man gjort om vår mållåt till nåt med bjällror och slädar också” säger en frustrerad yngling i en intervju med SVT:s Dusan Umisevic.

9: Modo

På näst sista play in-platsen finner vi Modo, denna säsong med en viss touch av Nordamerika. I mål har Linus Ullmark bytts ut mot fjolårsbackupen Reideborn som tillsammans med nye Bjurö bildar en duo som inte direkt imponerat på försäsongen. Fjolårets virrigaste försvar i SHL har i år fått nya bekantskaper i form av Welch, Whitney och Heshka, en trio som förutom viss stabilitet i egna zonen även bör göra underverk och höja det usla PP-spelet från ifjol. Framåt har återvändande lagkaptenen Ritchie ett stort ansvar tillsammans med Butler, Thomas och Wilson och Modos forwardssida känns för första gången på 5 år relativt komplett.

Årets händelse: Många applåderar Modos satsning på transatlanter men inte alla. Efter att ha underpresterat i säsongsupptakten väljer Coach Huras att sätta Shaun Heshka och Bill Thomas på läktaren i ett par matcher. En som inte accepterar detta är Leif Boork som har en tydlig åsikt och säger att han inte accepterar utlänningar som bara sitter där med en kaffekopp i handen utan att göra ett handtag. ”Om de åtminstone kunde sjunga eller spela lite gitarr eller nåt istället för att bara sitta där skulle det ju bli lite underhållning” skriver Boork på Twitter. SHL-ledningen tycker att detta låter som en rimlig idé och alla utlänningar i ligan utom Julius Hudacek tvingas till distanskurser med Tony Irwing.

10: Örebro

På sista slutspelsplatsen är det vi som är Örebro. I mål känns Hudacek stabil och bakom honom får Henrik Lundberg chansen i ett par matcher när slovaken är upptagen med att hyra fyrhjuling inför nästa show. På backen känns det rätt stabilt med Krejcik, Ekbom och nye Hellström. Det enda som bör oroa är att försvaret kan vara i trögaste laget. Framåt ser det sämre ut, särskilt när Derek Ryan lämnade rätt sent. Ersättaren Petruzalek är lite av en chansning och floppar han känns laget väldigt ofarliga framåt då Martin Johansson knappast torde prestera liknande siffror och Lehtonen och Anttila mest verkar vara sugna på att basta efter matcherna. Det blir en tuff säsong för Örebroarna, särskilt med tanke på det starka fjolåret.

Årets händelse: Publiken i Behrn Arena älskar sin showande målvakt och förra säsongens lustigheter visar sig bara vara en liten förfest i jämförelse med vad som komma skulle i år. Med en budget i nivå med U2:s världsturné ser vi slovaken göra allt ifrån att hoppa bungyjump från takstolarna till att iklädd endast en köttklänning tämja åtta vilda lejon i mittcirkeln. Succén vet inga gränser men glädjen utbyts mot chock när allting går väldigt fel. Efter att i omgång 34 ha besegrat Brynäs med 3-2 kör Julius igång ett spontanfirande innefattande bland annat Joe Labero, den skrikande killen ur polisskolan, eurocountrydiscobandet Rednex och ett dussin giftormar. Just när Hudacek studsar runt som mest till Cotton eye Joe händer det som inte får hända. Joe slinter i hanteringen av ormarna och vips har Julius en gigantisk boa slingrandes runt benet. Han försöker lösa situationen med en avancerad benparad men hamnar i ytterläge och drar ljumsken. Efter detta beslutar SHL och hockeyförbundet att Cotton eye Joe aldrig mer får spelas i en svensk ishall.

11: Brynäs

På plats elva hittar vi ett svagt Brynäs. I mål kommer Bernhard Starkbaum att blanda jätteräddningar med hiskeliga misstag och bakom honom finns bara orutinerade Felix Sandström. På backsidan hade man ett jättetapp i Niclas Andersén men som tur var hittade man Anssi Salmela som inte stod bland de övriga varorna på reahyllan. Därtill är det som vanligt Jörgen Sundqvist som är stabiliteten och nye Jonathan Pudas som ska bli stjärnskottet. Ser vi framåt har fjolårets bäste Bill Sweatt lämnat för Luleå och Brynäs drar chanskortet genom att ersätta honom med Petr Vrána. En spelare som antingen kommer att vräka in poäng eller sitta på ett plan hem till Tjeckien vid jul. I övrigt har Brynäs en rätt tråkig forwardsuppsättning men där de mest fanatiska supportrarna i alla fall kan få dregla lite över prospects som Brodecki och Lööke. Vi övriga zappar till en annan kanal.

Årets händelse: Timmarna innan premiärmatchen nås hela hockeysverige av nyheten att gamla anrika Brynäs byter namn. ”Det stämmer” säger klubbdirektör Johan Stark. ”Förra säsongen var droppen som fick bägaren att rinna över. Vi var genuina och spelade till och med utan reklam på tröjorna. Ändå gick vi sju miljoner back och Gavlerinken ekade tom”. Sen visar Stark stolt upp den nya matchtröjan med namnet Red Bull Gävle. Huvudtränare Thomas ”Bulan” Berglund kommenterar: ”Nu kan alla gamla snåla Brynäsare sitta där hemma och titta på svartvita fotografier bäst fan de vill, nu är det Red Bull Gävle som gäller och vi tittar inte i nån gammal dammig backspegel utan ser framåt”. Helt väntat möter heller inte namnändringen några större protester utan tvärtom ökar försäljningen av Red Bull och vodka på stadens uteställen och alla är lyckliga och glada.

12: Rögle

I ingenmansland hamnar även Rögle. I norske Volden och svenske Dansk har man ett oprövat målvaktspar. Framför dem är det tänkt att slovakerna Baranka och Granak ska logga tunga minuter och att Kevin Marshall inte floppar. Framåt känns laget väl tunt och det vill till att allsvenska stjärnor som Smotherman, Tessier och Jensen håller även på denna nivå. Det är ingen vågad gissning att Rögle blir det lag som kommer att hänga minst antal kassar i vinter.

Årets händelse: I det första derbyt mot Malmö blir Kelsey Tessier hårt tacklad av Magnus Häggström men fullföljer matchen. Under isvärmningen inför nästkommande derby står Tessier och samtalar om vädret och aktieportföljer med assisterande tränaren Mikael Gath. Sekunderna senare störtar kanadensaren iväg tvärs över planen och försöker slita ut Häggströms hjärta ur kroppen med sina bara händer. Tyvärr glömmer Tessier att ta av sig handskarna så det hela ser mest ut som ett avancerat kittlande. På efterföljande presskonferens får Mikael Gath frågan om det hela var en planerad attack från hans sida. Gath mumlar något i stil med att ”det funkar ju på film” och händelsen anses utagerad.

13: Malmö

Näst sist finner vi ett ojämnt Malmö, i mål personifierat av Oscar Alsenfelt som gått från att vara ett hologram i Modo till vägg i Leksand till skaplig i Leksand och nu förhoppningsvis åter landslagsklass i Skåne. Som andreslips sitter Pontus Sjögren som kommer att ha bra koll på vilket lag i serien som serverar godast kaffe. Bland backarna har offensiva kort som Meech och lillebror Andersson plockats in för att Jens Olsson ska få andas någon gång ibland. Framåt är det väldigt mycket mellanmjölk som dock spetsats med Thuresson, Galiardi och Peter Mueller. Med tanke på att ingen av övriga forwards kommer att göra med än femton poäng är det ingen överdrift att säga att dessa tre herrar behöver leda laget offensivt.

Årets händelse: Efter en tung höst är det många runt om i landet som undrar varför det är så tyst kring ett sladdande Malmö. Inga skandaler, sparkade spelare och framför allt, ingen Percy Nilsson. Det visar sig att Percy varit spårlöst försvunnen sen omgång 13 och polisen samt spelaragenten Gunnar Svensson kopplas in på fallet. Polisen för att man misstänker brott och Svesse för att försöka få till ett monsterkontrakt åt sonen och tillika klienten Magnus Pääjärvi som fastnat i frysboxen borta i NHL. En massiv sökinsats inleds men det är inte förrän Missing People kallats in som Nilsson äntligen återfinns i en stuga i Moskosel, 45 km norr om Arvidsjaur. En lycklig Percy Nilsson är helt oförstående till den uppståndelse hans försvinnande orsakat och förklarar lugnt att detta är en av få platser i Sverige där inte den där jävla glassbilen åker förbi och sabbar lugnet. Dessutom säger han att han trivs bra med myggen då deras surrande och utsugande påminner mycket om gamla Malmöspelare.

 

14: Karlskrona

Sist i tabellen parkerar Blekinges eget Väsby. I mål är det Patrick Galbraiths otacksamma uppgift att stå på huvudet för att hålla skalbaggarna ovanför ytan så länge det bara går. Framför honom har vi en backsida där det räcker med att säga Anton Grundel i första backpar för att förstå vart det barkar. Framåt finns dock lite roliga spelare i fjolårssuccéerna Kellman och Bergström och det ska bli intressant att se vad storebror Olofsson kan hitta på efter en bra sejour i Karlskoga. Dessutom finns luriga spelare i Henrion från Asplöven och Guter från Leksand så helt ofarliga framåt kommer Karlskrona inte att vara, om de nu kommer ur egen zon.

Årets händelse: Redan i den första omgången visar det sig att Karlskrona utvecklat en helt ny taktik utifrån sin demon till fystränare Miro Zalar. Istället för att dumpa pucken och försöka åka förbi backarna sätter plötsligt Riley Holzapfel ner sin klubbknopp i isen och använder sin klubba med flex 55 att hoppa över dem. Domarchefen Peter Andersson står handfallen och bläddrar i sin regelbok och Zalar värvas till Färjestad.

——-

Så, nu är det bara att släppa pucken!

Sista pusselbiten va la Pierre?

God kväll gott folk!

Man brukar säga att det är trevligt med överraskningar så länge de är positiva och jag måste säga att Per Svartvadet verkligen bjudit på sådana under sommaren.

——-

Den senaste, och mest spektakulära i raden, är Maxim Lapierre, en herre som får Per Ledin att verka tyst som en Trappistmunk samtidigt som han faktiskt kan bidra med mer hockeyrelaterade kompetenser.

Foto: nhl.com
Foto: nhl.com

I dagens mediarubriker beskrivs Lapierre som ”Busen”, ”Slagskämpen” och ”Tuffingen” men en mer passande beskrivning är nog ”Den vårdslöse glappkäften”. Det vårdslösa spelet med sena tacklingar och tveksamma olyckshändelser har gjort honom till en hatad man runt om i NHL. Att han dessutom kompletterar detta med en mun som tuggar snabbare än en kreatursauktionförrättare och ett leende värdigt Grinchen lär även vi i SHL bli väl medvetna om under de kommande två säsongerna.

——-

Men oavsett vilken titel man tillskriver Lapierre så är detta också en riktig hockeyspelare. Draftad redan i andrarundan och med sju raka NHL-säsonger som ordinarie är han också en av de mest meriterade spelarna i SHL i vinter. En hårt jobbande center som också kan spela vinge, bra på rören för sina 100kg och bra boxplayspelare är inget som jag tror Modofansen har något emot.

——-

Vad denna värvning gör är också att skapa en bredd och ett djup i laguppställningen som inte Modo haft på år och dag. Dessutom har laget i dagsläget centrar i form av Wilson, Ritchie, Pettersson och Lapierre. Lägg därtill att både Thomas, Öberg och Ottosson kan spela den positionen vid behov och vips känns den generiska Ångermanländska sjukdomen centerbrist helt utrotad.

——-

Frågan är nu hur Coach Huras väljer att matcha Lapierre. Blir det i en förväntad mer defensiv kedja som center mellan t.ex. Ludvig Nilsson och Possler eller blir det som powerforward i en av topplinorna med t.ex. Wilson och Butler? Oavsett position vågar jag garantera att väldigt få supportrar runt om i landet kommer att vara neutrala i sina omdömen om svenska hockeyligans nya överstegris.

Nyförvärvsanalys

 

God fredag på er. Efter en sommar (nåja) är det åter dags att lira hockey. Ikväll startar Modo sin försäsong med en match mot ett Luleå pånyttfött med friska dataspelsmiljoner.

Inför kommande säsong har Modo som vanligt rensat och byggt upp truppen och för att de som önskar ska få ett lite bättre hum om de nya förmågorna följer i detta inlägg en kort analys av respektive spelare.

#45 Jonatan Bjurö

I år är det tänkt att nye Bjurö ska ta upp kampen om förstaspaden med Reideborn. Bjurö är en relativt kort keeper (182cm) som fick ett minigenombrott säsongen 13/14 när han gjorde en stark Division 1-säsong i Gotländska Visby/Roma. Efter det plockades han upp av Västerås där han agerade andreslips förra säsongen. Jag har pratat med folk i Västerås som står nära laget och kommentarerna därifrån är att Bjurö har kapaciteten till att bli en förstekeeper men att han är väldigt grön och skulle ha mått bra av att få ett år som förstemålis i allsvenskan.

#26 Shaun Heshka

Från Admiral Vladivostok (med andra ord inte granngårds) hämtade Modo in högerskjutande Heshka. En 30-årig rätt fysiskt spelande back med styrkan i offensiven där han beskrivs som en smart back med klocka passningar och ett skott av NHL-klass. Under lockoutsäsongen 12/13 blev han vald till finska ligans bästa back och hade året efter en riktigt bra säsong i KHL och Ak Bars Kazan med 30 poäng på 54 matcher. Därefter gick det tyngre under fjolåret och nu hoppas vi Modoiter att han hittar tillbaka till gammalt gott slag.

#5 Noah Welch

Om Heshka är en relativt okänd värvning kan knappas detsamma sägas om Noah Welch. Efter att mest ha varig en stor och tung klump under sina första säsonger i SHL blev han under den senaste, och framför allt slutspelet, en riktig härförare för sitt Växjö och belönades också med priset som slutspelets bästa spelare. Att Modo lyckats skriva ett tvåårskontrakt med en spelare av Welchs kaliber och framför allt status känns som den dunk i ryggen supportrarna behövde efter fjolårets misär. En annan fördel är ju att han inte verkar ha så mycket till övers för Skelleftebor: https://www.youtube.com/watch?v=mrpWlq2ZMQw

Det enda negativa är att Welch missar de 15 inledande matcherna i serien då han kommer in på artistkontrakt.

#19 Ryan Whitney

Hade någon för 7-8 år sedan sagt att Pittsburgh backstjärna skulle spela för Modo i framtiden hade jag trott att de var lika galna som den som tipsad om att Donald Brashear var på väg till Modo under förra säsongen. Under sina bästa år var Whitney ett monster på isen. Stor, snabb och med en offensiv verktygslåda av högsta klass. Tyvärr är han inte längre i närheten av att vara den spelare han en gång var och det är också därför som ett lag som Modo faktiskt har möjligheten att knyta till sig en spelare som vid 32 års ålder av NHL-lagen anses som slut. För er som tycker om det här med avancerad statistik kan jag rekommendera den här artikeln där författaren förklarar just hur dålig faktiskt Whitney var i Edmonton: http://www.coppernblue.com/2013/4/10/4207454/ryan-whitney-a-graphical-exploration-of-failure

Enligt de forum jag läst på verkar en av de stora anledningarna till Whitneys nedgång vara en skadad fot som gjort att hans skridskoåkning inte är vad den tidigare var. Vi ska dock inte gräva ner oss totalt för förra säsongen gjorde ändå den låghalte amerikanen 19 poäng på 43 matcher i KHL för ett inte alltför bra HK Sochi. Bland annat det här målet: https://www.youtube.com/watch?v=gy0LIPXy62M

#15 Bobby Butler

Ser vi till forwards är det senaste tillskottet amerikanen med det lätt erotikklingande namnet Bobby Butler. Butler spelade universitetshockey och gjorde så pass bra ifrån sig att rätt många NHL-klubbar var sugna på honom efter säsongen 09/10. Han skrev på för Ottawa och var under ett par säsonger en riktigt vass spelare som lirade mycket tillsammans med Jason Spezza. Här kan ni se ett sammandrag av hans mål från rookiesäsongen 10/11: https://www.youtube.com/watch?v=7VknAPiOUTY

Butler är en riktigt vass målskytt och bra skridskoåkare med en snirklig spelstil som säkert kan passa fint på stor is. En av anledningarna till varför han inte fortsatt etablerade sig i NHL sägs vara avsaknaden av storlek och styrka. Trots detta har han levererat genomgående bra med poäng i NHL och AHL. Nu har han två säsonger på sig att bli en odödlig publikfavorit i Övik. Enda orosmolnet på himlen är att Butler drog av hälsenan i våras och att han ännu inte är 100% återställd. Därför spelar han heller inte kvällens match.

#40 Ludvig Nilsson

Bland alla nordamerikaner känns Nilsson nästan lite exotisk i sin enkelhet. En stockholmare som spenderat de senaste fem åren hos lillebror Timrå och nu ska utvecklas till en ny Simon Önerud i Modo. Ludvig är en rätt fysisk spelare som inte är rädd att gå in först vid sargen och känns spontant som en perfekt del i en hårt jobbande fjärdelina.

#93 Byron Ritchie

Från SC Bern har Modo hämtat tillbaka kanadensaren Ritchie som under sin tidigare säsong i klubben blev en riktig publikfavorit med en blandning av poängmakeri och sätt att stå upp för sig och sina lagkamrater, här illustrerat av ett handgemäng med den gode Per Hallin: https://www.youtube.com/watch?v=830A8cjqGiY

Trots att Ritchie börjat komma till åren är han en stabil poänggörande center med bra skridskoåkning och spelsinne. Han har snittat nästan en pinne per match i Schweiz de fyra senaste säsongerna och har inte visat några tendenser på att vara på dekis.

#13 Bill Thomas

Av nyförvärven är 32-årige amerikanen Thomas en jag aldrig hade hört talas om. Enligt de analyser jag funnit av honom på nordamerikanska siter är Thomas en målskytt med bra spelsinne och förmåga att vara på rätt ställe. Ser man till hans statistik från AHL och nu senast i KHL så producerar han stadigt poäng och andra positiva egenskaper för Modo är att han är högerfattad samt klarar av att spela center.

Här kan ni se lite av honom i en match mot Metallurg för ett par år sedan: https://www.youtube.com/watch?v=3h_Gu9MHB7Q

#18 Kyle Wilson

Slutligen har vi den tänkte förstecentern Kyle Wilson, en 30-årig kanadensare som beskrivs som en rätt bra skridskoåkare och målskytt samt, halleluja, en duktig tekare! Precis som Butler är Wilson en gammal universitetsspelare som efter några riktigt bra säsonger i AHL ändå inte fått så många matcher i NHL utan gick till Riga i KHL där han för ett par år sedan gjorde fina 44 poäng på 49 matcher. Under förra säsongen fick det dock tyngre och för Modos del är det bara att hoppas på att han hittar tillbaka till den kvalitet han bevisligen håller.

Här är ett klipp där Wilson gör hattrick mot Donbass. En liten bonus är ju att det är gamle Calgary och San Joséfightern Andrei Nazarov som står och är arg i motståndarbåset: https://www.youtube.com/watch?v=CTZ11rHKBR8

 

Den stora spelarutvärderingen del 2: Forwards

Efter målvakter och backar har det nu blivit dags för forwards. Betygen går den här säsongen i två steg. Det första är ett betyg på spelarens kvalitet 1-7:

1 = Platsar inte i den här serien

2 = På gränsen till SHL-klass

3 = En OK SHL-spelare

4 = En bra SHL-spelare

5 = En mycket bra SHL-spelare

6 = Toppspelare i ligan

7 = För bra för ligan

…..

Det andra är ett betyg på hur jag anser att spelaren uppfyller förväntningarna 1-5:

1 = Långt sämre än förväntat

2 = Sämre än förväntat

3 = I linje med förväntningarna

4 = Bättre än förväntat

5 = Mycket bättre än förväntat

…….

Kyle Flanagan

Kvalitet: 3

Förväntningar: 2

Inför säsongen hade jag svårt att se vad Flanagan skulle tillföra Modo men när väl seriespelet kom igång var han inledningsvis en riktigt avig center som kunde vinna puck och inte var rädd för att gå ner i hörnen. Sen valde han att stirra gummi i Löfbergs Lila Arena och resten av säsongen blev pannkaka. Borta ett bra tag och sen räddare än Lille Skutt gör att Modo knappast är särskilt intresserade av en förlängning.

…….

Carl Grundström

Kvalitet: 3

Förväntningar: 4

Om resterande del av Modos spelare haft samma inställning och kämpaanda som Carl Grundström hade man nog inte hamnat på jumboplats. Med energi som en övertänd Charlotte Kalla och dessutom ett hyfsat spelsinne borde Grundström vara ordinarie under kommande säsong. Borde passa utmärkt som dynamo i en skridskostark fjärdelina.

…….

Juha-Pekka Haataja

Kvalitet: 4

Förväntningar: 3

Visserligan gjorde Haataja inte det avtryck i målprotokollet som vi Modoiter hoppades på men det anser jag beror mer på hur han spelades och vilken omgivning han hade än hans kvalitet som sniper. Haataja känns som en spelare som är väldigt beroende av en bra center (inte direkt ensam om det) och kan Modo bara hitta någon som kan mata det gode Juha-Pekka med puckar så är jag övertygad om att det blir 20 kassar nästa säsong.

…….

János Hari

Kvalitet: 3

Förväntningar: 3

Det var nog några supportrar som velat ha kvar Hari när han nu lämnar för Leksand. Själv känner jag att han fortfarande inte riktigt har det som krävs för att spela en stor roll i SHL. Visserligen producerade Ungraren 21 poäng i vinter men ojämnheten och bristen på speed gör att jag inte såg någon plats för honom. Dock torde han bli en attraktion i Allsvenskan och säkert vara topp 3 i Leksands poängliga (och utvisningsliga).

…….

Marcel Hossa

Kvalitet: 6

Förväntningar: 2

Oj vad det jublades i stugorna när Marians lillebror till slut valde att krita på för SHL-jumbon. Visst, han besitter en kvalitet som ingen annan i laget var i närheten av men i ärlighetens namn såg Marcel lika motiverad ut som en skoltrött Eparaggare på ett högskoleprov. När han dessutom åkte med spikraka ben redan efter 15 sekunder finns det all anledning att tro att den sämre Hossa inte legat först i löpspåret under försäsongen. Med tanke på prislapp och prestation lär det bli en ny klubb till hösten.

…….

Adrian Kempe

Kvalitet: 4

Förväntningar: 2

När det gäller lillebror Kempe hade jag redan förberett mig på ett genombrott och kanske till och med snack om landslag under våren. Adrian har verkligen alla verktyg för att lyckas och är en av få spelare i SHL som har en skridskoåkning som helt enkelt är på en högre nivå. Tyvärr var tillfällena där man bländades av dribblingar i högsta fart väl inbäddade bland tveksamma markeringar i egen zon och dåligt hemåtjobb. Nu drog Kempe över till AHL och sannolikt låter Kings honom lira där nästa år för att forma honom till en NHL-produkt.

…….

Niklas Nordgren

Kvalitet: 3

Förväntningar: 4

Jag ska erkänna att jag verkligen inte var en av dem som korkade upp Dompan när Modo gav Nordgren förnyat förtroende i höstas. Vi skeptiker hade också en flodvåg på våra kvarnar under hösten men sen, efter Perra Johnssons intåg, måste jag erkänna att Nordgren var en av våra bärande spelare. Han har inte längre farten men arbetsmoralen och spelsinnet sitter där i reptilhjärnan, särskilt när tränaren kör ett spel som passar en utdöende skara 80-talister.

…….

William Nylander

Kvalitet: 6

Förväntningar: 4

Redan ifjol fick vi smak på den kvalitet som Mickes grabb besitter. Precis som Kempe har han den här extra nivån i skridskoåkningen och i Nylanders fall finns den här suveräniteten även i handleder och i skott. Jag vill påstå att Nylanders exit var spiken i kistan för Modo. Där försvann det sista i form av självförtroende i PP och egna initiativ i offensiven. Vi får helt enkelt tacka för att vi fick låna talangen under halva säsongen och önska lycka till att ta en plats i Toronto till hösten.

…….

Joonas Nättinen

Kvalitet: 3

Förväntningar: 3

En av säsongens tänkta stommar var NHL-stjärnan (Helt ok att skriva så enligt Aftonbladet) Joonas Nättinen, killen mest känd för att ha spelat sådär 1100 matcher i finska juniorlandslagen. Ganska snart framkom det att Nättinens främsta (och kanske enda) egenskap var att försöka göra syrgasfinter. Det var lite som jag föreställer mig Forrest Gump i hockeyversion. Nu kommer Joonas, och DÄR kom syrgasaren. Det ska dock sägas till Nättinens försvar att han faktiskt var en av få spelare som blev bättre ju längre säsongen led. Nu tillbaka i finska ligan.

…….

Victor Olofson

Kvalitet: 3

Förväntningar: 3

Enligt sägen var Buffalo otroligt imponerade av Victor under träningslägret under förra sommaren och jämförde honom med rena legender. Vi här hemma fick se glimtar av hans hårda skott under hösten men sen blev både speltiden och poängen begränsad då han många gånger vägde lättare än Sara Wedlund i en sumofight. Nu hoppas vi på att pappa Tony trycker i pojken gröt och kör tungfys hela sommaren så att en fem kilo stabilare Olofsson kliver in och levererar kommande säsong. Med rätt omgivning är han en spelare som kan gå in både i en andra- och tredjelina.

…….

Donald Brashear

Kvalitet: 2

Förväntningar: 4

Ett par veckor innan säsongen i särklass mest uppseende värvning offentliggjordes fick jag ett tips av en kompis att Brashear var på väg in. Jag skrev på Twitter att jag hört ett rykte så osannolikt att ingen skulle kunna gissa sig till detta på 10000 försök. Och jag hade rätt. Till en början var också hela grejen med Brashear extra konstig då han dessutom tagit med sig en gammal pärsäck i form av Gaethan Royer, vars enda positiva attribut var att han körde med träningströjan instoppad bak i brallorna och rullade upp ärmarna över armbågsskydden när han gled runt och såg så där härligt gammal ut på träningarna. Rent spelmässigt var inte Donald Brashear, när han väl kommit igång lite, sämst på isen vare sig det gällde skridskoåkning, handleder eller spelsinne. Tyvärr kanske det säger lite mer om kvalitén på hans lagkamrater…

…….

Gustav Possler

Kvalitet:3

Förväntningar: 2

Om Adrian Kempe var en besvikelse var det ändå inget mot den spelare som jag verkligen hoppades på i vinter. I enstaka matcher i början av säsongen tyckte jag mig kunna se potentialen när Possler var så där Foppastark i sarghörnen. Sen var det som att nån ond ande sökte sig in i kroppen på honom för resterande del av matcherna såg jag bara en nr 31 med halvtaskig balans som aldrig kom ut med pucken i behåll. Hoppas att detta var en mellansäsong i utvecklingen och att Gustav kommer tillbaka till hösten med ben som stockar och ett skott som söker sig in i mål från alla möjliga och omöjliga vinklar.

…….

Samuel Påhlsson

Kvalitet: 3

Förväntningar: 3

När Påhlsson slet av sin hälsena 2012 känns det som att drömmen om den nye härföraren dog innan den ens fått chansen att börja. I sin tredje och sista säsong på kontraktet levererade kapten Påhlsson ett spel som fick en att tänka på Pebben Axelssons sista skär i Frölundatröjan. Borta var all fart och vilja och det kändes mest som att Påhlsson ville att säsongen skulle ta slut. Sen lassades kaptenskapet över på Ahnelöv och det ljusnade något. Efter att ha blivit degraderad var det som att hockey faktiskt blev lite kul igen. Tyvärr blir den sammanfattande känslan för Påhlssons avslutning i Modo en parentes i hans fantastiska karriär och löneutrymmet som frigörs (>250.000/mån) kan nyttjas till något bättre.

…….

Per-Åge Skröder

Kvalitet: 4

Förväntningar: 3

Det finns vissa saker man alltid kan lita på inträffar. Att frusna hipsters på Södermalm huttrar i aprilsolen för att få sänka en lokalbryggd IPA; att Bert Robertsson byter dialekt minst tre gånger per presskonferens; och att Per-Åge Skröder finns där uppe i toppen av Modos poängliga. Trots avsaknad av kvalitetscenter snittar den gamle baggen en halv poäng per match och skulle Modo bara lyckas hitta en riktigt bra spelfördelare och tillstymmelse till PP har Skröder alla möjligheter att åter nå uppemot 40 poäng, om han nu kritar på ett nytt kontrakt vill säga.

…….

Radek Smolenak

Kvalitet: 5

Förväntningar: 2

Om Hossa kom till Modo otränad och loj så framstod han ändå som en triatletisk fysguru i jämförelse med Radek Smågodis. Dessutom säger rykten att tjecken inte direkt är killen vars sympatiska uppträdande får lagkamraterna att dansa ringdans av lycka. Synd, då det märktes att han är en kvalitetsspelare när tempot var lågt. Jag är övertygad om att en fulltränad Smolenak till hösten skulle ha varit ett tillskott i Modo (och inte bara i kassan på Kebabhouse) men nu bryts nog det kontraktet innan bladen slagit ut i björkarna nere i Lugnviksparken.

…….

Peter Öberg

Kvalitet: 2

Förväntningar: 3

Tyvärr är det så att utvecklingen alltid går framåt. Detta gäller också sporten ishockey. Egentligen tycker jag inte om att kritisera en spelare som Peter Öberg som ger järnet varje dag men det går inte att komma ifrån att han tillhör en utdöende kategori av spelare. En spelartyp av sena sjuttiotalister och tidiga åttiotalister som är ytterst välutbildade när det kommer till det taktiska men som numera är hopplöst efter när det gäller skridskoåkning och skott. I SHL blev detta extra tydligt i vinter då det helt enkelt gick för fort för den gode Öberg och hans egentligen enda sätt att hålla sig i truppen var genom att ta en av de fyra forwardsplatserna i de två boxplayuppställningarna. Öberg sitter av någon anledning på ett kontrakt som sträcker sig även över kommande säsong men frågan är om den säsongen slutförs i Björklöven eller någon annan elefantkyrkogård för uttjänta Modoiter?

…….

Simon Önerud

Kvalitet: 4

Förväntningar: 3

Modos kanske jämnaste spelare över säsongen var den sympatiske powerforwarden från Jönköping. Önerud visade på nytt upp att han är en kille som klarar av att spela i olika roller och konstellationer och sett till ålder är detta nog en spelare som Modo velat behålla och bygga en stomme kring. Tyvärr lyckades man inte lura till sig en underskrift på ett flerårsavtal innan HV71 dök upp med hemvändarplånkan och Modo gjorde nog rätt som inte följde med i någon budgivning.

…….

De spelare som inte skrapade ihop så många matcher (t.ex. Emil Pettersson, Victor Öhman, Axel Ottosson, Mattias ”jag kan tänka mig att spela här i Modo resten av karriären” Ritola) bedöms inte.

…….

Så, nu hoppas jag att kommande blogginlägg ska komma att handla om analyser av de fantastiska nyförvärv som Svartvadet langar fram. Med nye tränaren Larry Huras är i alla fall en del i lagbygget på plats.

Den stora spelarutvärderingen del 1: Målvakter och backar

Då var det dags att summera säsongen som varit med de individuella spelarbetygen samt spelarnas framtid i klubben. Betygen går den här säsongen i två steg. Det första är ett betyg på spelarens kvalitet 1-7:

1 = Platsar inte i den här serien

2 = På gränsen till SHL-klass

3 = En OK SHL-spelare

4 = En bra SHL-spelare

5 = En mycket bra SHL-spelare

6 = Toppspelare i ligan

7 = För bra för ligan

…..

Som ni redan nu kan lista ut så kommer jag inte att behöva slita ut varken 6:an eller 7:an på tangentbordet…

Det andra är ett betyg på hur jag anser att spelaren uppfyller förväntningarna 1-5:

1 = Långt sämre än förväntat

2 = Sämre än förväntat

3 = I linje med förväntningarna

4 = Bättre än förväntat

5 = Mycket bättre än förväntat

…..

Målvakter:

Linus Ullmark

Kvalitet: 5

Förväntningar: 2

Vi kan lugnt konstatera att Linus satte mångas förväntningar högt efter fjolårets säsong. Jag var en av dem som var övertygade om att han skulle vara outstandning i år. Tyvärr var det inte förrän i slutet av säsongen som Ullmark fick den där stabiliteten som var hans signum ifjol. Under säsongen har annars mycket handlat om konstigt positionsspel, tafatthet med klubban och en viss nonchalans. Hur som helst visade Ullmark i kvalet upp sin enligt mig största kvalitet, psyket. Genom att vara så där lobotomerat lugn och metodisk i sitt spel satte han griller i huvudet på Hästenspelarna och visade att han gillar när pressen blir som störst. Då Ullmark är kontrakterad av NHL:s slagpåsar Buffalo Sabres lär han få chansen i NHL redan nästa år, även om det kommer att börja i AHL. Jag är övertygad om att han kommer att lyckas och få en riktigt bra karriär i Amerikat.

…..

Adam Reideborn

Kvalitet: 4

Förväntningar: 4

Om Ullmark under delar av säsongen var en besvikelse kan knappast detsamma sägas om Reideborn. Spelet han visade upp under kvalserien med Djurgården var verkligen ingen engångsgrej utan tvärtom snodde Adam åt sig förstaspaden mitt under säsongen, inte bara på grund av en svag Ullmark, utan genom ett riktigt stabilt spel. Reideborn sitter på kontrakt även nästa säsong och kommer garanterat att få en än större roll då när målvaktstränare Masken fått ytterligare en sommar att nöta detaljer.

…..

Backar

Jonas Ahnelöv

Kvalitet: 5

Förväntningar: 3

Den Modospelare som var närmast en 6:a i betyg under säsongen var kapten Ahnelöv. Under vissa delar av säsongen bar han defensiven närmast själv och i kvalet visade han upp ett ledarskap och en vilja som om han vore fjärde generationens Nolaskogsare. Tyvärr är han redan en dyr pjäs och frågan är om Modo har råd att knyta upp honom på ett nytt kontrakt. Enligt mig är han dock en prioriterad spelare och en perfekt stomme att bygga laget kring.

…..

Albin Carlson

Kvalitet: 2

Förväntningar: 2

Kanske hade jag för höga förväntningar på unge Carlson inför säsongen men det kändes som att det aldrig riktigt lossnade spelmässigt. Framför allt fanns det en virrighet i defensiven med indianare och missade markeringar som Albin behöver slipa bort till nästa säsong. Det är dock inget tvivel om att talangen och det offensiva spelat redan finns där. Bör gå in som 4-5:e back nästa säsong.

…..

Emil Djuse

Kvalitet: 4

Förväntningar: 3

Hade den här analysen gjorts efter de fem första matcherna som Djuse gjorde efter att han kom från Frölunda så hade betyget sett bättre ut. Den skicklighet och kyla som Emil visade upp gjorde att man undrade varför Göteborgarna inte nyttjat honom mer. Därefter Torpifierades dock den gode Djuse mer och mer och under den sista delen av säsongen var en mer än risk bakåt än ett hot framåt. Östersundssonen sitter på kontrakt även nästa säsong och kan bara den nye tränaren få honom att prestera i linje med sina toppmatcher kommer Djuse att knacka på dörren till Tre Kronor.

…..

Oscar Hedman

Kvalitet: 2

Förväntningar: 2

Ajajaj så illa det kan gå från en säsong till en annan. Från att ha varit stabiliteten själv och en boxplayguru under fjolåret blev Hedman en minusmaskin och säkerhetsrisk i egen zon. Hedman har, sina kilon till trots, alltid varit lite av en krambjörn i närkamperna men i år blev denna nalle dessutom frånåkt och spred puckar omkring sig som en splittergranat. Nu gäller det för Oscar att studsa tillbaka och visa att den gångna säsongen bara var en tillfällig dip och att han är en 3-4:e back i den här ligan. Blir det så och med tanke på hans ålder och ursprung är Hedman en perfekt gubbe att ha i stommen för Modo under många år framöver.

…..

Joonas Lehtivuori

Kvalitet: 3

Förväntningar: 3

På något sätt känns det som att man hela tiden väntat på att Lehtivuori ska ta det där steget och bli en riktigt bra SHL-spelare. Inför den här säsongen gav jag dock upp dessa tankar och jag har inte fått någon egentlig anledning att omvärdera detta. Stundom är den gode finnen stabiliteten själv och ett hot framåt men sen kan det gå 8 matcher där han faller tillbaka och det egentligen är de övriga backarnas svaga spel som får honom att se bra ut. Sett till hur kontraktsituationen ser ut i övrigt är frågan om Lehtivuori kommer att bli kvar. Modo har redan ett gäng som ska konkurrera om platserna som 3-6:e back och med juniorer som Runesson, Lindgren med flera blir det nog tack och hej.

…..

Dennis Persson

Kvalitet: 2

Förväntningar: 2

Få av Modos värvningar inför säsongen var så ifrågasatta som den av Dennis Persson. Vissa menade att han haft fel roll i AHL och oflyt i Brynäs. Andra ansåg att han helt enkelt är ett misslyckat förstarundeval. Med facit i hand kan vi nog vara eniga kring att pessimisterna var mer rätt ute även om Persson bombade in en puck i sin första träningsmatch och fick några att hoppas på mirakel. I serien har det helt enkelt känts som att Persson inte riktigt räcker till. Till skillnad från några av sina backkollegor ska han dock ha en eloge för sin utgångspunkt i att spela efter sina begränsningar. Eftersom han sitter på ett 1+1 kontrakt som kan brytas nu i april så lär det nog vara färdigspelat i Modo.

…..

Travis Roche

Kvalitet: 2

Förväntningar: 1

Ni som följer mig på Twitter kanske minns ett inlägg jag skrev innan säsongen där jag jämförde Roche med Växjös Cory Murphy, två spelare som inte har helt olika karriärer och poängsnitt genom åren. Vi kan konstatera att likheterna slutar just där. I verkligheten var Roche i de första matcherna en gubbe som spelade klassisk gubbhockey på SHL-nivå. Han körde vispen och skottfintade i september men därefter var hela säsongen (de matcher han ändå var hel) ett enda stort ”SKJUT NÅN GÅNG DÅ” i PP och dåliga beslut i egen zon. När det sen skulle avgöras mot Hästen i kvalet märktes det att hockeyn var nere på en nivå som passar Roche och då kunde han återigen spela det inte helt moderna stillastående spel som han föredrar. Lär finnas i någon NLA/NLB-klubb till hösten.

…..

Nichlas Torp

Kvalitet: 2

Förväntningar: 2

Jag vet inte om det är för att Torp verkar vara en riktigt trevlig person eller för att han skulle täcka skott med blottade testiklar även i underläge 1-4 med femton sekunder kvar av en betydelselös match i omgång 22 men på något sätt känns det tråkigt att ge honom så risiga betyg. Tyvärr finns det dock spelmässigt inga förmildrande omständigheter kring den gode smålänningen som den här säsongen gett oss Modoiter gråa hår med obefintligt positionsspel, felbedömda framrusningar och allmänt krånglande i egen zon. Tyvärr för Torp så verkar de fria tyglarna som Anders Forsbergs spelidé gav utrymme till inte passa honom alls. Med ett år kvar på kontraktet gäller det nu för Modo att göra det bästa av situationen. På den tiden som Pelle Bäckman tränade laget och hade Hasse Jonsson på backen har jag hört berättat att Bäckman, under Jonssons sista säsong innan NHL-sejouren, hela tiden var på honom efter vartenda byte och påminde om hans roll på isen. I Jonssons fall ledde det till ett kontrakt med Pittsburgh Penguins, i Torps fall hoppas jag att det i alla fall leder till färre svordomar hemma i min TV-soffa.

…..

Det var det om backarna. Håll utkik under den närmaste veckan efter betygen på anfallarna.

 

Slutet gott, allting gott!

Ibland mår man sådär riktigt bra att man kommer på sig själv med att sitta och le som ett fån. Den sköna känslan hade jag igår kväll när jag rattade bilen ut från Himmelstalunds idrottsområde och hemåt Stockholm. Känslan av att kunna andas ut, slippa må dåligt flera dagar innan match och slippa sitta där i soffan spänd som Christiano Ronaldos torso efter ett VM-kvalmål. Vissa firade med en whisky hemma i den nedsuttna fåtöljen, andra stod på läktaren i Västerås och visade att elithockey och hamburgare visst hör ihop. Själv svängde jag in på Statoil och köpte två påsar sura dragsters, såna där som gör att tungan fräts sönder men man ändå inte kan sluta äta. För ska det firas ska det firas ordentligt.

——-

Själva matchen var det inte så mycket att hurra för. Modo kontrollerade matchen från nedsläpp och trots ett kvitteringsmål från Hästen så kändes det som en rätt lugn och behaglig resa mot förnyat kontrakt. Hästen gjorde lite motstånd men det generella känslan över den här matchserien har varit att både spelare, tränare och supportrar varit nöjda med att bara vara där man är och det avspeglades även tydligt igår. Publiken sjöng, tränarna Czarnecki och Micke Johansson skrattade och tog i hand med motståndarna efter slutsignalen och spelarna åkte runt och tackade sina supportrar utan några sura miner. Extra trevligt blev det när hemmasupportrar på vägen ut från hallen klappade en på axeln och med ett leende gratulerade till det förnyade kontraktet.

——-

Ni som följer mig här på bloggen och på Twitter vet att jag inte direkt har varit överdrivet positiv till något Modo gjort den här säsongen så nu tänkte jag passa på att dela ut lite beröm när föreningen verkligen förtjänar det. Jag erkänner att jag inte hoppade jämfota när Perra Johnsson presenterades som räddare i nöden och inte blev jag så mycket tryggare av spelet i de återstående matcherna av grundserien. Men i de fyra kvalmatcherna gjorde Perra det han anställdes för att göra. Han skapade en grupp som köpte systemet och stundtals spelade en så tråkig men effektiv hockey att Lasse Falk och Jacques Lemaire troligen hade stått och fistbumpat knogarna blåa av förtjusning. Förra gången laget var i kvalserien snurrade Nagy, Bartecko och gänget runt i sarghörnen och försökte trolla puck mot motståndare som bara väntade ut dem. Under årets fyra matcher var Modo det där väntande laget.

——-

Istället för att försöka styra spelet och låta Hästen kontra såg Perra till att möte Hästens spel med samma mynt och låta de individuella skillnaderna i kvalitet bli det avgörande. Visst blir man glad av att se mål, särskilt när Peter Öberg (som i övrigt under säsongen främst fungerat som halsskyddsförebild för Travis Roche) av alla människor sätter punkt för säsongen med ett mål värdigt Ovetjkin. Igår blev jag ännu lyckligare av att se Marcel Hossa och Juha-Pekka Haataja kommunicera kring vem av dem som skulle stanna kvar som tredjeman när Emil Pettersson gick ner och checkade i hörnet eller när Adrian Kempe och Gustav Possler väljer att lägga pucken djupt och låta trötta lagkamrater byta i lägen där det måste varit lockande att försöka utmana en mot en.

——-

I samband med slutsignalen igår började också den härliga tiden med silly season. Svartvadet och Forsberg har förhoppningsvis redan några starka namn på ingång och med tanke på säsongens övergripande prestationer lär det vara samma stora omsättning på spelare som vi varit vana med under de senaste åren. Själv kommer jag under nästa vecka att göra ett bokslut över säsongen i form av spelarbetyg så håll utkik efter detta.

——-

Slutet gott, allting gott!