En orgie i missar!

Ajajaj, återigen var det match mot Färjestad och det brukar ju nuförtiden innebära en mängd brända Modochanser och sen ett mål av världens räddaste Rickard. Så även idag.

Själva matchen var en fartfylld och rätt intensiv tillställning där domarna gick ifrån nivån med att plocka ut dubbelutvisningar för småpet till att låta exkapten Tollefsen veva klubban i ansiktet på Madsen och åka vattenskidor efter Modoiterna i BP.

Att göra mål på sina chanser

Visst är Alexander Salak en riktigt bra målvakt men man vinner inga matcher mot lag som FBK när man bränner så många lägen som Modo gör. Ikväll har man (lågt räknat) fem idiotlägen där det brukar heta att ”till och med min mormor gjort mål”. Nu är det ju inte nån mormor utan Skröder, Nagy, Ritola (avslutet i friläge kan vara det sämsta jag sett den här säsongen), Sundström etc.

Christian Berglund
Jag medger att jag är rätt less över att Modo inte vann den här matchen men mest less är jag över Christian Berglund och den skada han åsamkar Peter Öberg. Öberg sträcker sig efter pucken längs sargen och de flesta motståndare tar i det där läget chansen att hinna före Öberg på pucken. Jag har inget emot att gå på kropp i den situationen men att som Berglund hoppa/kasta sig uppåt in i tacklingen och bara satsa på huvudet är riktigt smutsigt, oavsett vad oraklet Boork i studion tycker och tänker. Det äckligaste är dock att Berglund sedan spenderar nästkommande sekunder till att försöka rättfärdiga sin tackling när Öberg ligger medvetslös på isen. Om Berglund hade brytt sig lika mycket om Öberg som om att försöka påvisa domarna sitt fina näsblod efter en livsfarlig handsktvätt i ansiktet av Påhlsson kanske jag skulle hålla mig lugnare. Tre matchers avstängning är ett givet straff för en av elitseriens allra fegaste spelare.

Doktorns tre stjärnor:

  • Kyle Cumiskey – har drygt en halvtimmes speltid ikväll och dominerar spelet fullkomligt. Det känns lite som när man hade den där superstjärnan i pojklaget som kunde hämta pucken bakom eget mål och åka runt som han ville!
  • Ritchie Regehr – gör 1+1 i matchen och hade haft ett par ass till om bara anfallarna lyckats sätta någon av alla returer som Salak släppte. Dessutom stabil i defensiven med ett par riktigt bra brytningar.
  • Mario Kempe – tillbaka efter sjukdom och visade direkt att han ska spela högre upp i kedjehierarkin. Vass på rören och intensiv i forecheckingen. Hade dessutom en stark inbrytning på mål i ett läge där de flesta väljer den enkla och mindre raka vägen. Lär kanske hamna in kedjan med Madsen och Forsberg om Öberg blir borta en tid.

När fan blir gammal…

sägs det att han blir religiös. I så fall ligger vår allas vän Leif Boork fortfarande kvar i kuvösen. Snart mer om honom, Gozzi och andra snedseglare men först lite om gårdagens vinst.

Modo tar en fantastiskt fin 3-poängare mot ett för dagens något tafatt Luleå. Första perioden hann jag inte se mycket av men jag har i efterhand fått se den periodens behållning när Nicklas Torp sätter en rungande open ice på en puckfipplande Abbottbrorsa.

I andra perioden glider Modo ifrån och efter sniperskott av Müller och en fantastisk prestation av planens bäste spelare Cumiskey där Skröder sätter 1-3 så känns matchen rätt död.

I tredje spelar Modo tätt och Luleå tillåts egentligen aldrig komma riktigt nära.

Doktorns tre stjärnor:

  • Kyle Cumiskey – det känns som att nr 15 är inne på isen non-stop och hur han gör detta utan att tröttna är mäktigt. I en klass för sig!
  • Per-Åge Skröder – började säsongen med att åka runt som en skadeskjuten flodhäst men ser nu rapp och vaken ut. Dessutom börjar de här sköna medstudsmålen att slinka in.
  • Niklas Sundström – Om det är det svulstiga skägget eller rehaben efter skadan som gör Susse så bra har jag ingen aning om. Det vi vet är att den där pucksugande bläckfisken är tillbaka. Tack för det!

Koorkade uttalanden

I en krönika i Expressen för några dagar sedan skrev Leif ”jag har bott under en sten hela säsongen” Boork att han trodde att Modo tog bort Alexander Steen till matchen mot AIK beroende på marknadsdomstolens beslut och att han inte alls köper förklaringen som Trollsås gav kring att han ersatt en skadad spelare.

På Twitter idag kvittrar han sedan vidare kring att det aldrig har funnits någon överenskommelse gällande ersättande av skadade nyckelspelare med korttidskontrakt när det gäller lockoutade NHL-spelare. Vad den gode Leif glömmer att nämna är ju att det inte heller fanns någon överenskommelse kring att lockoutade spelare INTE fick ersätta då ju lockouten ännu inte var ett faktum. Det var först när Modo sa att man skulle ersätta Påhlsson med Steen som Hockeyligan fick fnatt och bestämde sig för att man minsann inte fick göra detta.

När det gäller uttaladet att Trollsås skulle ha gett en efterhandskonstruktion så räcker det ju med att länka till Modos pressklipp från den 25 september där man säger att man använder en disponibel spelare för att ersätta en skadad nyckelspelare, något som GM Näslund också har sagt vid säkert ett tiotal tillfällen under säsongen men som tydligen på något märkligt sätt passerat under Boorkens radar.

Vidare säger Boorken idag på Twitter att det aldrig har varit några problem med korttidskontrakt utom för NHL-lockoutade spelare och att AIK:s Kris Beach därför inte berörs av den frågan. För er som är intresserade citerar jag några delar ur marknadsdomstolens protokoll här nedan. Åt dig Leif så har jag dessutom markerat några ord med fet stil. Protokollet i sin helhet hittar ni här 

”Av utredningen framgår att Hockeyligan under flera säsonger tillämpat beslut om att som huvudregel inte tillåta korttidskontrakt, utan att kontrakt med spelare måste tecknas för resten av säsongen”

”Hockeyligans nu i frågavarande beslut – ”att tidigare beslut om att endast kontraktera spelare för en hel säsong står fast, det innebär att korttidskontrakt med NHL-spelare vid en ev lockout inte är aktuellt” – innebär enligt sin ordalydelse ett generellt förbud mot s.k. korttidskontrakt, oavsett om den tilltänkte spelaren är en NHL-spelare eller inte.

”Att det särskilt anges att beslutet omfattar NHL-spelare förändrar således inte lydelsens allmängiltiga innebörd.”

Lite extra kul blir ju detta när AIK:s sportchef och ex. smurf Anders Gozzi går ut i en artikel Aftonbladet och säger att ”Nej det är klart man får ta in spelare på korttid.”  

Lite extra skönt blir det ju också att Gozzi måste slänga in ett ”Jag vet inte vad den där jävla Kalle Bodén håller på med” , ett väldigt proffsigt uttalande från en person i hans ställning…

Till sist vill jag promota nästa insamling till barncancerfonden som jag kör igång på Twitter i eftermiddag. I samband med Modos hyllning av Per Svartvadet utmanar jag Modospelare och supporters att skänka 39:- per Modomål i matchen mot Färjestad till fonden. Då får desstom Tollefsen vila lite från den traditionella tacklingsbingon för den här gången.

7600, Samme och Susses slagga

Oj vad skönt att börja med en seger efter ett uppehåll som känts lika långt som en Göran Persson pausering. Extra fint var det att se hur Modo var laddade direkt från start och inte åkte runt med julmaten halvvägs upp i halsen.

Inför matchen hade då jag hoppats få höra Black Sabbaths ”Iron man” i lineupen för första gången på över tio år men då Påhlssons lina inte fick börja matchen rånades man på konfekten. Hoppas på ändring till nästa match.

Själva matchen var en rätt trevlig historia i tre akter där Modo var det spelförande laget men där AIK, ledda av linan med Pirnes, Stuart Little och Huselius var giftiga. I andra perioden fortsätter Modo att spela fartfylld hockey och AIK hade rätt stors problem att hinna upp i banan innan det var dags att vända ner tillbaka mot Daniel Larsson. Modo sätter också 1-0 när Lehtivuori slänger in en puck på mål som hamnar perfekt hos den just nu stekhete Per-Åge som bara behöver sätta bladet på gummit. I tredje kommer AIK upp bättre och får lite längd på anfallen men riktigt farligt blir det inte ens när man får läge i PP med fyra minuter kvar. Istället avgör Niklas ”Brett Hull” Sundström med ett direktslagga i krysset.

Doktorns tre stjärnor:

  • Niklas Sundström – Det var Påhlsson som fick uppmärksamheten men Susse som visade upp spelet. han åkte skridskor och vann närkamper som aldrig förr under säsongen och när han dessutom punkterar matchen med ett SLAGSKOTT i krysset är det nästan så man får nypa sig i armen.
  • Bernard Starkbaum – håller sin femte nolla för säsongen och agerar fortsatt fruktansvärt säkert i kassen. Häng en tunna med sprit runt vår Sankt Bernard så kommer han fortsätta rädda oss även under lagets ibland lavinartade formsvackor.
  • Mattias Ritola – när Påhlsson fått några matcher inbenen kommer kedjan med Nagy som tredjelänk att bli vass. Jag tycker att Ritola passar bäst på en kant och idag visar han flera gånger upp ett snabbare och mer vägvinnande spel än tidigare. Fortsätt så!

Avslutningsvis måste Doktorn dela ut en extra guldstjärna till er 7600 personer som stöttade laget i eftermiddags. Härligt med lapp på luckan!

Halvtidsutvärdering del 3: Forwards

Nu när vi klarat av målvakterna och backarna så har det i den sista delen av utvärderingen blivit dags att kika på våra centrar och ytterforwards.

Ni börjar kunna skala nu, 1-7 där 1=klapprutten, 2=dålig, 3=underkänd, 4=godkänd, 5=bra, 6=mycket bra och 7=KHL/NHL-klass.

Alexander Steen: 7

Jag börjar med att langa ut det högsta betyget på en gång. Det har varit en fröjd att som soffcoach sitta hemma med en kortburk och njuta av hur stor skillnad det är mellan elitserien och NHL. Även om Steen hade en svacka innan han blev skadad så har hans offensiva tacklingar, skridskoåkning och (oftast) raka spel fungerat som kryptonit på motståndarna. Nu är tyvärr Steens framtida medverkan mitt uppe i gnället kring Marknadsdomstolens utlåtande så vi Modoiter kan bara hoppas att slanten nån gång trillar ner hos några av dem som utger sig för att se till svensk hockeys bästa.

Ladislav Nagy: 4

Sett till sin egen kapacitet kan jag tyvärr bara ge en 4:a till den gode slovaken. Sex mål på 32 matcher är för dåligt för Nagy men samtidigt så har han tagit ett helt annat defensivt ansvar än vad jag hade förväntat mig. Doktorns tes är att Nagy, när serien börjar dra ihop sig, kommer att vara ett vasst vapen i jakten på bra placeringar. Om det dessutom skulle bli lockout där borta känns det ju rätt lockande med en kedja bestående av Sedin-Sedin-Nagy.

Marcel Müller: 4

Hade den här utvärderingen skett efter 10 omgångar hade Müller varit uppe och nosat på toppbetyg. Nu har han istället hamnat så långt ner i hierarkin att en bänkning säkert inte är allt för långt borta. Av den powerforward vi sades ha fått har vi sett väldigt lite. Istället är det en småduttande men lite finurlig häffaklump som ändå verkar ha ett sinne för vart pucken ska hamna. Är dock en typisk spelare som blir bättre av en bra omgivning men som inte själv nödvändigtvis gör sin omgivning bättre.

Kristian Forsberg: 4

Det var många (inklusive jag själv) som undrade vad Modo höll på med när man skrev nytt kontrakt med Foppa. Den här säsongen har det dock visat sig vara en fullträff då kedjan med Madsen-Foppa-Öberg varit en ledande lina, särskilt när man jobbade sig ur höstsvackan. Forsberg själv är redan nu bara en poäng bakom sitt personbästa för en hel säsong och jobbar sig upp mot ett högre slutbetyg i vår.

Peter Öberg: 4

Precis som Forsberg hamnar Peter Öberg på en godkänd nivå. Trots avsaknaden av sitt klassiska halsskydd (som troligen deponerats Forsmark) har Öberg visat att han bidrar med något även på elitserienivå. Skridsoåkningen, passningsspelet och målsinnet är väl alla sisådär men viljan och förmågan att anpassa sig till sin roll i laget är klockren.

Morten Madsen: 5

Madsen, dansken, går emot ett personbästa vad gäller antal mål (14 från 10/11). Hade det inte varit för den dåliga plusminusstatistiken och det faktum att han, under de första 15 omgångarna, åkte runt i sirap, så hade det här betyget höjts ytterligare ett snäpp. Just nu är det en fröjd att se Madsen spela hockey och för er som är intresserade av idrottspsykologi så ser ni ett typexempel på hur ändrade mentala bitar såsom förbättrat självförtroende direkt kan kopplas till fysisk prestation.

Niklas Sundström: 4

Även om åren börjar komma ikapp Susse så kan nog ändå det största problemet med årets säsong stavas Nicklas Danielsson. Med honom och Skröder bar Susse laget under förra säsongen och därför fanns dessa höga förväntningar även i år, trots att tredje länken numera heter Spina. Det som oroar mig med Sundström är dock inte att kemin med tredjelänken inte ska infinna sig utan att han under den här säsongen för första gången visat rejäla brister  i defensiven. För oss Modoiter känns detta lite som att se ens pappa förlora i armbrytning. Det ska inte kunna vara möjligt. Förhoppningsvis är det en laddad och mer skärpt Sundström som återkommer efter sitt skadeuppehåll.

Dave Spina: 4

Hur man än vänder och vrider är det svårt att ge sämre betyg än godkänt till en spelare som snittar över en halv poäng och dessutom är +2. Det är bara så att jag inte blir klok på den här Spina. Han har en skridskoåkning som Mike Gartner men spelsinne som Forrest Gump! Personligen tycker jag att han passar bättre i de formationer han spelat i på sistone där han slipper tänka en annorlunda hockey tillsammans med långsamma sänken i form av Susse och Skröder utan istället kan lira lite tuta och kör med huvudet under armen.

Per-Åge Skröder: 5

Redan de gamla grekerna brukade säga ”den som räknar bort Skröder räknar alltid fel”. Efter de första 10-15 omgångarna hade jag tilldelat den gode norrbaggen fler svordomar än SJ:s talsvarsautomat. Men som vanligt skulle jag ha suttit lugn i båten och sakta sett hur produktionstakten ökar ju längre in på säsongen vi kommer. När omgång 55 är spelad sitter han där med dryga 40 poäng i statistikkolumnen.

Mario Kempe: 4

Mario Kempe är lite grann som en spelare på typ NHL 2004 när man från EA Sports sida gick stenhårt på att formtopp och formsvacka var som natt och dag. Nu är detta ju inte helt osant (lex: Madsen) men att som Kempe blanda allstar-moves med juniormissar från match till match är nästan unikt. Det som glädjer mig är att stabiliteten början komma även detta leder till att topparna blir lite trubbigare. Om vi väl går till slutspel i vår så sätter jag Kempe som den stora jokern.

Mattias Ritola: 3

Ojojoj vad nära det var att Ritola blev godkänd. Den uppryckning han gjort under de senaste 10 omgångarna är i sig värda en 5:a men den katastrofala inledningen gör att han inte riktigt är där ännu. Den stora skillnaden jämfört med i fjol är att fjolårets Ritola kombinerade snurrspel så att han kom in på mål. I år finns detta snurrspel kvar men slutar allt som oftast nere i hörnet efter en ”dra pucken bakom egen rygg och hoppa”-fint.

Björn Svensson: 2

Det är nästan så att man tycker lite synd om Björn Svensson. När han dök upp ifjol och direkt producerade poäng tömde vi Modoiter långtidsminnet på Björn Svenssonminnen ifrån Timråtiden. Tyvärr gjorde GM Näslund detsamma och gav honom ett flerårskontrakt. Just detta kontrakt är just nu det enda som håller honom kvar i föreningen. Svensson är egentligen inte en så dålig spelare men besitter heller inga verktyg som räcker till för att hålla andra bakom sig i ledet. Får vi hoppas på en skilsmässa innan fönstret stänger?

Janos Hari: 2

Haris debutsäsong ifjol gjorde knappast någon besviken. Var det så att vi fått en ny spelmotor som dessutom inte verkade ha några mentala spärrar utan spearade, tacklade och snackade med motståndare oavsett storlek. Tyvärr verkar det som att den killen inte längre är med oss. Istället har en liten ängslig kille smugit på sig tröja 62 och han verkar inte veta riktigt hur han ska spela. Mycket av denna förvirring får tillskrivas tränarparet då det sannerligen inte kan ha varit lätt för Hari att hitta sitt spel i de konstallationer han placerats i. Kan förhoppningsvis lyfta sig efter gästspelet i Djurgården.

Övriga juniorer: 4

En av de roligaste sakerna med årets säsong är att juniorerna inte bara är tillbaka i Modo utan även visar att de kan vara med och tävla på den här nivån. Spelare som Gunnarsson (liten men spelskicklig och bra på att teka), Possler (allround och med snipertendenser) och Hedberg (tunn men med bra skridskoåkning och energi) har alla visat att de kan gå in och fylla luckorna när ordinarie spelare är ur form eller skadade.

 

 

Halvtidsutvärdering del 2: Backar

Så här dagen efter lucia är det dags att analysera dem som inte bara hjälper våra burväktare utan även ska producera poäng från blå, nämligen backarna.

Precis som tidigare är skalan från 1-7 där 1=klapprutten, 2=dålig, 3=underkänd, 4=godkänd, 5=bra, 6=mycket bra och 7=KHL/NHL-klass.

Ritchie Regehr: 6

Vi supportrar har inte (med mikroskåpiskt korta undantag) haft ett giftigt vapen på blålinjen sen Kaberle drog över pölen strax efter att Sundsvall brann. Därför blir man nästan tårögd när Rightar-Ritchie är så skottkåt att han darrar av åtrå på point-plats likt Sune Mangs inför ett sprängfyllt julbord. Att Regehr åker skridskor som Pär Djoos och ibland agerar säl istället för general i egen zon är små smällar man får ta.

Kyle Cumiskey: 6

Samma höga betyg som Regehr får den något skridskostarkare Kyle Cumiskey. När han kör igång sina ruscher är det som när man själv tog fart med Paul Coffey från egen kasse för att köra coast to coast på NHL93. Kändes i början av säsongen rätt obekväm med den stora isytan i det defensiva arbetet men har nu fattat att detta ger honom ännu större möjligheter att dominera i spelet. Fortsätter han såhär kommer slutbetyget på säsongen att bli än högre.

Jonas Ahnelöv: 4

Jag ska vara ärlig. Vore det inte för uppryckningen under de senaste 6-7 omgångarna så skulle Ahnelöv sitta på en 3:a. Undrar om det var det fantastiska spelet under andra halvan i fjol och landslagssuccén som gjorde att den gode Stockholmaren drabbades av det klassiska svullhuvudet och började planera för en framtid i Ryssland. Förhoppningsvis får stundande landslagsuppdrag motsatt effekt så att Ahnelöv återgår till sin tjänst som försvarsbjässe.

Joonas Lehtivuori: 3

När vi ändå är inne på temat svullhuvuden. Vem är den där killen som under de inledande 28 omgångarna åkte runt och tog felbeslut matcherna igenom? Det är verkligen inte förrän i de senaste matcherna som vi börjar känna igen den iskalle finnen som spred julefrid i egen zon under hela fjolårssäsongen. Som Pelle Hägglund påpekar i sin krönika så kan mycket av Lehtivouris vimsiga uppträdande bero på Cumiskeys offensivglädje. Blir bara det samarbetet bättre kommer även minusen i +/- kolumnen att bli till plus.

Ludwig Byström: 4

I de matcher som Ludde spelade under förra säsongen kändes det som att paniken kom rätt fort när det blev lite snurr i egen zon eller när motståndarna checkade hårt. Därför är det strålande roligt att se hur Byström den här säsongen fått ett helt annat lugn i sitt agerande och faktiskt känns som en av våra stabilaste pjäser båkat. Något som också fina +5 vidimerar.

Nichas Torp: 4

Med en inställning att ”träffar jag inte killen så kanske jag i alla fall sänker honom med luftdraget” och en vilja att täcka skott med allt från haka till fotknöl så är Torp sannerligen Fansens Favorit-material. Under början av säsongen kändes han tyvärr lite för yr i defensiven, något som också ledde till ett antal matcher på bänken/läktaren. Precis som många andra har de sista omgångarna varit annorlunda och jag tycker även att Torp var en av de spelare som verkligen försökte under den tunga tiden i höstas. Att dessutom ha +/- 0 som en del av tredje backpar är helt OK.

Robert Hägg: 4

I fallet Hägg så har jag egentligen sett honom för lite för att kunna ge en rättvis bedömning, särskilt då hans speltid varit rätt begränsad.  Hägg har dock visat fina tendenser såsom i matchen mot Färjestad borta där han var en av dem som stod upp bäst. Det känns som att han har lite av Byströms fjolårssyndrom i att han blir för stressad i egen zon. Utifrån förutsättningarna är dock den unge påläggskalven godkänd.

Richard Stehlik: 2

När det gick för fort för Richard blev han LikStehl. Tyvärr hände detta lite för ofta. Vår slovakiske jätte hade det inte så enkelt med tempot och var också -5 innan han fick packa trunken och sätta sig på flyget. Dessutom skulle Stehlik bidraga med rejäla proppar och generera allmänt fysiskt illåmående hos motståndarna. På de 22 matcher han spelade var det bara Marcus Nilsson som fick räkna revben i den enda tackling Stehlik satte.

Nästa gång Doktorn återkommer är det med den sista delen i utvärderingstriologin, nämligen våra anfallare.

Halvtidsutvärdering del 1: Målvakter

Då kör vi igång med en liten utvärdering av våra spelare så här efter 32 spelade omgångar.

Betyget på Doktorns skala från 1-7 där 1=klapprutten, 2=dålig, 3=underkänd, 4=godkänd, 5=bra, 6=mycket bra och 7=KHL/NHL-klass.

Vi börjar med målvakterna:

Bernard Starkbaum: 6

Det känns verkligen roligt att kunna sätta en sexa i betyg åt det trevligaste som Österrike producerat sen Toni Polster. När jag satt och såg Starkbaum i säsongens första träningsmatch mot AIK så undrade jag vad Macke och Co sett i den vilt flaxande figuren som försökte rädda nån puck då och då.

Nu några månader senare förstår jag vilken oslipad (läs: otränad) diamant man funnit nere i Villacher. Äntligen har vi fått en burväktare som räddar även de riktigt svåra lägena. Visst, Tellan var bra ifjol men är också lite som en kall Pripps Blå. Släcker törsten men utan att direkt bjuda på en övernaturlig upplevelse.

Slutligen har ju Bernard också fått den mest fantastiska tvåpinnars-flaggan på läktaren med en Wunderbaum och historien bakom denna kan ni läsa om på en helt annan ÖA-blogg :-).

Oscar Alsenfelt: 2

Lika positiv överraskning som Starkbaum har varit, lika negativ överraskning dök det upp från Växjö. Det var många experter som inför säsongen sa att Modo gjort ett klipp i Alsenfelt som ju egentligen var bättre än Gerber men för oprövad och därför inte fick chansen ifjol.

När det gäller säsongen ifjol kan jag egentligen inte uttala mig då jag bara kan minnas att jag såg Alsenfelt i en match, den där Modos straffskyttar hade lekstuga på bortaplan. Däremot minns jag honom med fasa från kvalserien där han var lite som en petflaska, tog allt men spred returer.

I år fick ju Oscar en start som skulle ha knäckt även den bäste. Framför allt verkade den knäcka honom. Flera matcher med svaga ingripanden och när väl chansen kom (och Starkbaum/laget var ur form) så verkade det som att Alsenfelt fått brytningfel. I två raka matcher lobbade motståndarna in en ledningspuck efter några sekunder. Att sedan laget hade förtvivlat svårt att göra mål gjorde ju att dessa baklängeskassar exponerades maximalt.

Nu hoppas vi alla på en bättring när Alsenfelt varit utlånad till Allsvenskan och lilla Grekland. Där gjorde han tre bra matcher och kan han nu bara få en bra start på nästa match så kanske synapserna som styr hjärntrollen kan ta en paus till nån gång i maj.

Anton Forsberg: 5 och Linus Ullmark: 4

Vi får inte glömma att det ju faktiskt finns ett par till målvakter i föreningen. Av Anton Forsberg har jag bara sett någon period men 92,5 i räddningsprocent och 2,18 i GAA imponerar i ett Södertälje som aldrig varit kända för att täta igen defensiven.

En sak man fortfarande undrar över är ju dock hur Modo tänkt att locka Forsberg till ett nytt kontrakt nu när man lånat ut honom under det sista året på gällande avtal?

Ullmark har under säsongen fått spela både J20 och Allsvenska och fick även spela i Elitserien nu senast. I Mora gick det OK med en räddningsprocent på 90,4 och mot Luleå visade Ullmark att det kanske inte blir en hel säsong i Modo för Alsenfelt. Detta underströks när Modo valde att krita på ett nytt avtal med 19-åringen.

I nästa del av utvärderingen kör vi vidare med våra backar.

 

Imorgon börjar utvärderingen

Som ni märkt så var det tyst här i bloggen efter matchen mot Luleå. Det hade inte att göra med att jag blev så bländad av Luleås charmhockey så att jag sedan inte lyckades få ur mig några ord. Nej, i stället var jag ner i hockeyns Mecka och spelade veteranhockey i gamla Stångebrohallen, vägg i vägg med Cloetta Center.

Vi var ett 40-tal gamla spelare från det anrika HKL Make Believes som möttes upp för den årliga Oldboys-matchen och samtliga hade korttidskontrakt över lördagen. Detta var naturligtvis inte positivt för ungdomarna i Linköping som brukar ha friåkning vid den här tiden och nu istället fick lov att gå ut för att slå sönder stan, knarka och säga fula ord.

Därför vill jag be om ursäkt till Mike Helber och Anders Mäki och jag hoppas på att vårt intåg i staden inte rubbade den stabila värdegrund de arbetat i åratal med att bygga upp.

Nu till det som rubriken skvallrar om. Eftersom vi sitter på ett par veckor utan hockey så  kommer Doktorn att köra igång med en utvärdering av spelarna såhär lite drygt halvvägs in på säsongen. Vi kör igång i morgon med våra kära målvakter.

 

Extrapoäng i Linköping

Surt sa räven. ”Heart of hockey? Yeah right”, och ”gnälligaste laget i Sverige” säger Linköpings sportchef proffsigt sisådär en halvtimme efter matchslut.

Det är av sådana anledningar det alltid är lite extra skönt att vinna mot klubben utan kultur. Ett lag i en stad som bryr sig lika mycket om hockey som Robert Döme bryr sig om lightprodukter.

Här följer några reflektioner från kvällen:

Saida

Ni som läste mitt inlägg inför matchen såg att jag tippade vinst 1-4. Av det blev det ju bara skit. Däremot är jag nöjd med att jag prickade in 4 av 4 på Modos målskyttar under ordinarie tid, dessutom att Madsen skulle sätta den i box play.

Domarinsatsen

Domarna i afton var, för att uttrycka sig snällt, horribla. Jag brukar tycka att det är OK om domarna i alla fall är jämndåliga åt båda hållen och håller samma kassa nivå matchen igenom. I kvällens match kändes det som att det från början var en omöjlighet att åka ut för spelförstörande moment om man var klädd i blått medan det för bortalaget räckte med några knuffar för att åka ut för cross checking.

Senare i är det helt plötsligt OK att både tackla i rygg (Linköping) och ge igen med armbågstacklingar (Modo). Som tur var så lyckades inte domarna blunda när Johannes Salmonsson och Sebastian Karlsson tillsammans åker på Starkbaum. I det efterföljande PP:t hade LHC ultraflyt när både Steen, Regehr och Skröder brände chanser men när till slut Cumiskey satte den så kändes det som att rätt lag tog extrapoängen.

Stolpskotten

Man brukar prata om att ha marginalerna emot sig. I Modos fall så har det här med ramträffar blivit något av en tradition. Ikväll hade Regehr ensam två i virket och sen var det ett par lägen till där Andersson tog hjälp av stolparna för att freda sig. Det är då extra starkt av laget att vinna dessa matcher där det riktiga flytet saknats.

Publiken

Medan sportchefen Helber gör sitt bästa för att skämma ut det lilla anseende han och klubben har genom idiotiska inlägg på Twitter så gör Linköpings trogna inteallsmedgångspublik sitt bästa för att aspirera på titeln Sveriges gnälligaste. Idag var det nästan komiskt hur det buades och visslades varje gång en blåklädd spelare ens vacklade till. Men man kanske inte ska skylla på publiken. Kanske är det så enkelt att man kör med inspelat publikljudi Cloetta Center precis som man gjorde i gamla Stångebrohallen för 10 år sedan?

Att komma tillbaka

Under de senaste åren har det inte direkt varit ovanligt att Modo tappat ledningar och sedan torskat redan under ordinarie eller i sudden/på straffar. Därför är det så skönt att se hur laget i år börjar visa upp ett annat go när man tappar i matcherna.

Lee Goren

Alla barn gick ut OBS-klassen förutom Lee för han Gor en. Det är inte utan att det blir lite komiskt när Mike ”vi satsar bara på juniorer och Modo är bara legoknektar” Helber plockar in en 35-årig transatlant som, när han inte hotar att köra näven ner i halsen på supportrar, antingen skickar iväg fula crosscheckingar och muckar bråk eller agerar Rivaldo på isen. Helber gnäller på Steen och fuskiga Modo. Själv tycker jag att det är betydligt roligare att se Steen dominera i elitserien än att kolla på en kanadick som är här för att hämta ut sin lönecheck.

Till sist, Doktorns tre stjärnor,:

  • Alexander Steen – är Elitseriens bästa spelare. Dominant i spelet och elakare än katten Måns, Gargamel och den stora stygga vargen tillsammans.
  • Morten Madsen – är så formtoppad att det är äckligt. Har fart under skridskorna och ett självförtroende som gör att den kedjan är riktigt kul att skåda.
  • Ritchie Regehr – skulle ha legat på 10 mål i serien om det inte vore för att Sveriges målburar bestämt sig för att njuta av klang i stolpar och ribbor. Dagens första direktskott från blå var så förbannat hårt så att man fick TV-spelsvibbar av det!
Det fanns flera spelare som aspirerade på platserna bland stjärnorna och det bådar gott inför mötet mot gladhockey-Luleå i helgen. Men nu väntar vi på Hockeykväll och lite reprisbilder på om det inte det var så att LHC:s fjärde mål föregicks av en tydlig offside.

 

Inför Linköping borta

Hej och hå! Då har man tagit sig in till jobbet trots Kung Bores envisa ältande.

Som jag utlovade igår så kommer här en liten ”inför matchen” och ikväll är det Linköping som står på tur.

Efter att ha följt Twitterflöden under gårdagen och nu på morgonen så verkar det ju faktiskt som att det finns en chans för spel i NHL i hyfsad närtid. Då känns det riktigt bra som Modoit att det bara är två matcher kvar innan jul, kvällens kamp mot Linkeboda och  lördagens hemmamatch mot Luleå.

Steen

Det som skulle kännas lite extra skönt är väl om Alexander Steen skulle vara dominant ikväll och avgöra matchen. Det skulle garanterat få Linköpings sportchef Mike ”Jag vill bara det bästa för Hockeyligan” Helber att gråta floder. För er som följt debatten som Helber för på bland annat Twitter kan sägas att han inte direkt har svart bälte i retorik.

Påhlsson

Det andra positiva med att det snart är uppehåll är det som ÖA rapporterat om kring Samuel Påhlsson, vars comebackplan verkar hålla och som ska vara redo för spel på annandagen. Kan dessutom Sundström få ordning på kroppen så har Modo en bra centerlinje även om Steen hunnit dra tillbaka till St Louis.

Calle Söderberg

Om vi då går in på kvällens match mer i detalj så kan väl sägas att Modo behöver hålla rätt bra koll på Calle Söderberg som är inne i ett sånt där äckligt flyt med målskyttet. Förutom förstalinan har inte LHC så mycket att komma med men eftersom Patrik Zackrisson gör efterlängtad comeback i cluben så lär säkert laget som helhet vara lite extra taggade.

I övrigt gäller det som vanligt för Modo att ligga på Linköpings backveteraner som inte direkt är Dave Spina på rören.

Förutsägelsen

För er som vill dryga ut julkassan så ska jag redan nu ge er matchen och resultatet.

Första perioden: LHC startar piggt och har bud på 1-0 redan i första bytet. Sedan lugnar spelet ner sig lite och det är inte förrän Ritchie Regehr åker ut för en puck över sarg som hemmapubliken får jubla när comebackande Zackrisson sätter 1-0 på ett direktskott i Brett Hull-läge efter 16:12.

Resten av perioden kommer Modo tillbaka och skapar några ströchanser men närmare än ett bränt friläge av Kempe kommer man inte.

Andra perioden: I mittenakten kliver Modo ut med högre fart och intensitet och det lönar sig också när Mange Johansson tvingas åka vattenskidor efter Steen. Redan efter 23 i PP sitter kvitteringen när Cumiskey lägger in pucken på mål och Skröder trycker in returen. Tid 06:13.

Sedan följer en tiominuterssekvens där lagen byter chanser och där spelet bitvis blir riktigt tufft och intensivt. En som naturligtvis har svårt med detta är Lee Goren och efter 17:45 så väljer han att göra sin patenterade döende svan när vinddraget från en klubba bara är en halvmeter från hans ansikte. PP till Linköping och alla medgångssupportrar vädrar nytt hemmamål.

Istället blir det Modo som tar ledningen i BP när LHC-back skjuter på benskydden på den framstörtande Morten Madsen, dansken, som i friläge drar långa backhanden a´la Mats Sundin och sätter pucken i taket. Tid 18:56.

Tredje perioden: I slutperioden försöker LHC att trycka fast Modo men med en storspelande Starkbaum och ett fungerande styrspel så blir det inte mycket till målchanser. Närmast kommer Eric Himelfarb som missar i princip öppet mål efter en kontring 2 mot 1.

Istället blir det istället Modo som avgör matchen när Alexander Steen serverar Nagy i en spelvändning och Nagy hittar femte hålet på Andersson i LHC-kassen. Tid 14:30.

De sista fem minuterna får hemmalaget ett par halvchanser att reducera och Roger Melin väljer att rycka keepern redan efter 17 minuter. Weinhandl får ett bra läge att skjuta men väljer istället att försöka frispela Söderberg och detta läser Ahnelöv som bryter och pucken snappas upp av Kempe. 1-4 i tom kasse, tid 18:02.

Så, nu kan ni där hemma sitta lugna framför TV:n och njuta istället för att behöva knapra på nagelbanden.

 

 

Snökaos

Jag ber om ursäkt över utebliven analys kring matchen mot Växjö. Hade tänkt att skriva den idag på morgonen men hela den här dagen har gått åt till att försöka ta sig fram i den krigszon som vår huvudstad förvandlas till när det blir lite extra vitt på marken. Inställda bussar, tåg och tunnelbana samt en inställd match för oss i Duvbo i afton.

Nu känns det lite sent för en analys av gårdagen så därför dyker det istället upp ett inlägg inför matchen mot LHC (förutsatt att bussen tar sig dit).

Fram tills dess blir det snöskottning!