Slut för den här gången

Jaha…då sitter man här med en massa fritid över på kvällarna framöver och hjärnkapacitet frigjord för att tänka på annat än hockey. Just i stunden säsongen tar slut (med undantag vid SM-guld) känner man alltid den där tomheten som sedan direkt övergår till någon slags pusslande kring vilka spelare som lämnar och hur fan det här ska gå nästa år.

Säsongen som helhet

Man kan prata om svackor, toppar och felaktiga beslut men det viktigaste av allt i år var ju faktiskt att man rätt tidigt kunde återgå till den där känslan man blivit bortskämd med under åren, nämligen att det blir slutspel.

Men ska man plocka fram ett ord som egentligen beskriver Modos säsong så är det väl OMTANKE. Från ett tidigare sköt dig själv och skit i andra så fick vi nu nya samariter i form av såna som Mike ”Moder Theresa” Helber och Anders ”Tourettes” Mäki, personer som från att främst fokuserat på sina egna klubbar nu plötsligt började oroa sig om hur Modo och hela Hockeysverige skulle överleva när Alexander Steen klev in och stal viktig speltid av juniorerna. Därför var det extra skönt att se hur både Mäki och Helber verkligen värnade om svensk hockeys framtid genom att själva inte alls värva in avdankade tjecker och kanadicker utan rakt igenom satsade på en sund återväxt från de egna leden…

Koncentrerar vi oss på Modos spel så känns ojämnheten som den röda tråden. Förluster, vinstsviter, nya förluster, kanonhockey, div 4 gäng, uselt, jävlar! Det vi supportrar kan vara stolta över är att vi har haft ett lag som under topparna faktiskt varit det enda lag som kunnat utmana Skellefteå i fart och spelskicklighet. Det lite mer negativa är ju att samma lag också sett ut som Rögle under långa stunder.

Slutspelet

Jag har redan skrivit mycket om lagets insatser under slutspelet. För att summera kan vi väl säga att Modo faktiskt skakade Färjestad rejält och att vi bara var en tjeckisk stortå från att spela en sjätte kvartsfinal i morgon kväll. Det som därför grämer mig lite extra är att laget inte kom upp i rätt standard tidigare i matchserien. Hade vi legat på lika hårt på Färjestads backar och spelat så tight i mittzonen som igår så hade värmlänningarna fått problem med sitt förstapass och den där låååååånga diagonalaren i mittzonen som man så gärna vill ha till. Då tror jag också att vi kunnat sno en av de första två matcherna och tagit den här serien till 7.

Coachningen

Ulf Samuelsson fick idag den finaste komplimangen man kan få i hockeysverige då Leif ”jag vet allt så det är lite konstigt att jag inte vunnit så mycket” Boork i sin krönika säger att Uffe inte var så jäkla kass. Personligen tycker jag att Uffe gjort ett stort jobb i Modo genom att ta med den nordamerikanska noggrannheten i förberedelser till Övik och för att han lyckats ta klubben till två raka slutspel. Ska man se till det negativa så anser jag inte att Samuelsson lyckats få ut det mesta av alla spelare och att sammansättningen av kedjorna lämnat mycket att önska. Dessutom tycker jag att coachningen och besluten många gånger varit märkliga, något vi fått ett par exempel på i slutspelet när det gäller att ta målvakten.

Spelarbetyg

I nästa inlägg kommer Doktorn att göra sin stora sammanställning av säsongens prestationer. Som en liten teaser kan jag redan nu släppa betygsskalan:

1 = Borde ha lämnat in rören och tagit första bästa flyg, 2 = underpresterat rejält, 3 = underpresterat, 4 = i linje med förväntningarna, 5 = lite bättre än förväntat, 6 = mycket bättre än förväntat, 7 = borde han ens ha spelat i den här ligan?

 

 

 

Fortsatt konstgjord andning?

Så var det då åter matchdag och efter måndagens bragdartade insats känns det som att mycket mod ingjutits i oss Modosupportrar. Kvartsfinal 4 finns det ju inte så mycket kvar att skriva om som inte redan skrivits. Att Modo börjar katastrofalt, kommer igen, tappar kommandot, kommer igen, och segrar. Hade laget bestått av lite fler överviktiga snickersmöckare, glasögonormar och allmänt nördiga kompisar så hade Mighty Ducks-referensen varit total.

Inför kvällen känns det faktiskt som att mycket tryck ligger på Färjestad. Även om journalister och tyckare unnade Modo segern sist så är ändå snacket att Färjestad bara leker hem detta och att måndagens torsk var nån slags bra karma för att det inte skulle gå för lätt. Jag tror att just detta blir värmlänningarnas fall i afton.

Folk pratar om att Färjestad vunnit utan att spela på topp. Jag undrar snarare hur mycket mer som finns att plocka ur den jämngrå massan. Kan man bara hålla pucken från Chris ”jag skulle sätta samtliga bollar i minsta hålet på lilla sportspegeln”  Lee så är inte laget så där äckligt fyllt av självförtroende som man brukat vara tidigare. Kan dessutom Salak släppa ett par enkla puckar så finns all chans att få till en sjätte match.

För Modos del handlar det om att fortsätta på den inslagna vägen men återigen, försöka att minimera antalet misstag. Ett enkelt sätt att göra detta är genom att placera Kousa på en testcykel men eftersom detta inte är troligt får vi sätta hjärtat i halsgropen ett 10-tal gånger ikväll.

I mål verkar Ullmark få chansen och det känns väl ganska naturligt eftersom Starkbaum verkat nervös och överarbetat de flesta situationer. Nu gäller det bara att utespelarna hjälper till och håller ut Färjestad mot kanterna.

Framåt såg det bättre ut senast med mer trafik på kassen. Nu när dessutom Nagy fått lite självförtroende törs vi kanske hoppas på ett snipermål i PP?

Kvällens tips är optimistiska 2-4 till Modo efter mål av Müller, Regehr, Nagy och Ritola.

Tyvärr hinner jag inte vara med på dagens Allehanda Live då det krockar med ett lunchmöte men jag hoppas vara tillbaka med en analys inför den sjätte kvarten!

Nu kör vi! 

 

Sista chansen…

I melodifestivalen har man andra chansen. I SM-slutspelet är nu Modo framme vid sista chansen. Sista chansen att sno åt sig en match och hålla den här kvartsfinalserien vid liv. Den möjligheten känns väl åtminstone lite troligare efter att laget i lördags visade upp en moral och kämpaglöd som inte stod att finna i match ett och två.

Dock är det precis som vanligt mot Färjestad. Modo tillåts ofta få chanser men man är ruskigt dåliga på att utnyttja dessa medan samtidigt FBK tar vara på det som bjuds.

Inför kvällens fjärde drabbning hoppas jag att Uffe väljer att fortsätta köra på den här ”all in”-mentaliteten som man bjöd på under den senare hälften av lördagens match. Jag åker hellre ut med 4-1 i en match där man går för seger än med 1-0 i nån slags defensiv nedstängarfest a´la Luleå.

Doktorns tips för kvällen är att Modo verkligen tar tag i det där halmstrået och vinner med 3-2. Målen av Ritola, Peter Öberg och Skröder.

Nu kör vi!

Nya tag på lördag

Så blev det då ännu en förlust. En onödig sådan. För till skillnad från i Karlstad senast så var Modo med i den här matchen. Därför är det tråkigt när vi slarvar bort vinsten som vi gör. Ett exempel är ju kring bevakningen av Chris Lee. Med sitt flyt just nu skulle Chris skrapa fram högsta vinsten på varenda lott han köper. Allt han lägger på mål går in. Därför är det verkligen prio att jobba ner honom i skridskoskaften istället för att han får det där extra utrymmet för att briljera.

Kvällens största misstag stod dock Ulf Samuelsson för när han valde att plocka keepern vid tekning i anfallszonen med en och halv minut kvar. Varför skulle Modo vinna just den tekningen när man knappt vunnit en enda tek i anfallszonen på hela matchen. Det naturliga hade ju varit att invänta sin femte kille och sedan rycka keepern i ett flygande anfall…

Nåväl, det var ju inte bara så att allting var kass. Tvärtom visade våra åldermän Sundström och Skröder att det är i slutspelet man ska spela sin bästa hockey. Dessutom var Ritola lite mer på G och Gunnarsson stabil. Det som måste bättras är Cumiskey och framför allt Regehr som båda måste upp i Lee-klass för att vi ska ha en chans att plocka någon match.

Slutligen är det väl för gulligt att Färjestads kommunikationsansvarige Jörgen Kalitzki tror att alla Modoiter bor i Övik. Efter förra matchen skrev han i sin krönika att han hoppades att jag skulle ha mod nog att träffa honom efter mitt ”påhopp” på honom och Färjestad i höstas. Ni som lyssnade på senaste Allehanda Live kanske hörde lite om hur den gode Kalitzki i höstas fick radera sin krönika om Modo och Looben dessutom gå ut och be Modo och ursäkt i pressen. Men vi ska väl inte prata om att kasta sten i glashus…

Efter gårdagens batalj skriver då Kalitzki att han inte är förvånad att jag inte hade ryggrad nog att komma fram och säga hej. Hade jag bara kunnat teleportera mig 55 mil norrut Jörgen så hade jag gärna kommit fram och bjussat på en våffla men nu satt jag hemma i Stockholm och då blir det lite svårt. Men det kanske är lättare i en klubb vars samtliga supportrar är samlade inom 5 mils radie?

Ja just det, imorgon blir det tyvärr tredje raka förlusten. 4-1, tröstmål av Madsen. Men låt mig gärna ha fel Påhlsson och Co.

Färjestad – Modo 4-2

Så blev det då precis som jag förutspådde i gårdagens Allehanda Live. Ett tidigt Färjestadsmål och några rejäla individuella missar som sänkte Modo. Men som jag också framhöll i websändningen, Modo har (sedan säsongen 93/94) gått vidare från kvarten fler gånger när man förlorat den första matchen än när man vunnit den. Därför bör ni inte plocka fram rakbladen där hemma riktigt än.

Kedjorna

Bortser man från misstagen gör Modo en rätt OK bortamatch i Karlstad. Dock får man inte ut max av kedjekonstallationerna. Jag förstår på något sätt att Uffe försöker att få fyra kedjor där inte någon är ren säkerhetsrisk bakåt. Samtidigt ger detta en rätt trubbig offensiv. Som jag ser det bör kedjorna på torsdag formeras så här:

Skröder – Sundström – Müller

Det bästa med gårdagen var att Skröder såg riktigt sugen ut och dessutom visade Tollefsen vem som kan vara den grisigaste norrbaggen. Även Sundström började piggt men mattades av och gjorde rätt många misstag under senare hälften av matchen. Müller verkar vara på gång och fick både göra mål och slarvsylta av en värmlänning. Därför ska också tysken in med pensionärerna istället för Dave Spina vars spelsinne inte riktigt räcker till utan mer påminner om en Forrest Gump på skridskor.

Ritola – Påhlsson – Kempe

Den här kedjan måste återuppstå för att få fart på Ritola. Att ha honom med Gunnarsson i en fjärdelina blir helt fel då masen mest snurrar runt sin egen axel som ett liggande pariserhjul. Kan han bara få tillbaka kemin med Kempe blir den duon giftig och verkligen ett offensivt hot.

Madsen – Forsberg – Öberg

Den  här kedjan började bra igår men fick problem när Färjestad stod upp bättre i banan. Hur som helst så får den bestå då ingen av de här herrarna skulle göra det bättre var för sig i en annan lina.

Nagy – Gunnarsson – Spina

Den här kedjan är väl det som Samuelsson är rädd för, potentiellt livsfarlig defensivt. Grejen är dock den att man måste offra Nagy som verkligen inte tillför något. Igår har han två riktigt bra lägen där en sniper måste nypa dit pucken. Istället träffar han plexit en halvmeter över den ena gången och benskydden på Salak den andra. Det håller inte!

Nu hoppas vi på bättring på torsdag. Minimera misstagen och våga spela med press så blir det roligare resultat då.

Inför kvartsfinalerna: Hv71 – Linköping

Så har vi kommit till den sista kvartsfinalserien där HV71 tar emot svensk hockeys störste idealist Mike Helber och hans kulturgruva Linköpings HC.

HV71

OK, HV kanske inte ser fullt lika vassa ut i år som tidigare men man har fortfarande spelare som vet hur man lirar hockey. I målet bidrar Wesslau med trygghet och framför honom hittar vi lite tröghet i Mikko ”Silja Serenad” Luoma och evigt unge Petrasek. Framåt är det nog tänkt att Mackan Nilsson och jänkarna ska vara de stora poänggörarna medan Sveriges dyraste kalklass Johan Davidsson ska satsa på att sätta nån puck i tom kasse. Sen blir det intressant att se om Ledin och Jämtin hjälper eller bara stjälper.

Linköping

Precis som HV så har LHC en målvakt med riktigt bra siffror i år men nog känns Engstrand som ett osäkrare kort än Wesslau. På backsidan vill man inte vara snabbare än motståndarna och därför får Mange Johansson och Hävelid säkert rejält med speltid. Framåt kommer det, precis som under hela grundserien, att handla om Calle Söderberg och hans kedjekompisar. Bakom firma Söderberg, Arlbrandt och Hjalmarsson ser det dock väldigt tunt ut med en halvkrank Weinhandl och förstaårssenioren Rastislav Pavlikovsky.

Kvartsfinalens snackis: Givetvis är det, precis som under grundserien, inte spelarna i Linköping som får rubrikerna utan herrarna bakom skrivborden. Det dröjer inte längre än till 12:34 in i match 3 förrän händelsen inträffar som skapar debatt. Efter en avblåsning nere vid Wesslau petar David Petrasek Lee Goren i ryggen. Som en för honom naturlig reaktion på detta faller Goren ihop på knä i vad som närmast kan beskrivas som en sista kamp innan döden (se bild nedan).

Den efterföljande chocken blir när domaren väljer att ta ut Goren för diving istället för att stänga av Petrasek och dra upp fallet i civilrätt. Efter matchen kallar LHC till presskonferens där Anders Mäki och Mike Helber turas om att torka tårarna på varandra samtidigt som man försöker få media och hockeysverige att förstå att Lees agerande inte bara var det bästa för svensk hockey utan även det absolut bästa för svensk filmindustri.

Seriens Claes Ericsson: Efter två säsonger där alla journalister frossat i Järnkrokar och Silfverberg så känns det som att William Karlsson fått lite för lite tid i rampljuset. Efter att HV slagit ut LHC står Karlsson på 1+9 och utmanar Holloway i slutspelets poängliga. Då börjar hypen!

Doktorns tips: Trots en vass förstalina är Linköping för tunna för att ta fyra matcher mot HV. Därför slutar den här serien 4-2 till Vätterns vänner.

Inför kvartsfinalerna: Luleå – Frölunda

Vi rullar vidare med tipsen för kvartarna. Nu har turen kommit till kustderbyt mellan Luleå och Frölunda. Näst efter Skellefteå – Brynäs så känns den här matchserien som den på förhand tråkigaste, men inte på grund av en överlägsen part utan snarare av Luleås superdefensiv mot Frölundas rätt trubbiga anfall.

Luleå

I Norrbotten hoppas alla att Jonas Rönnqvist ska ta laget förbi den där jäkla kvartsfinalen så att man slipper snacket om att vika ner sig. Nu verkar det dessutom som att Linus Klasén kommer tillbaka i spel och det ska göra att glada Luleå ska producera framåt. I målet har man stabila Gustavsson och Rautio och backsidan är lugn, stabil och dödstrist. För oss som inte bryr oss om den här serien så lockas man av tanken på att bröderna Abbott ska snedtända och få Bulan Berglund att åter sitta och lipa på presskonferensen.

Frölunda

I andra ringhörnan känns det som att Frölunda faktiskt ser bättre ut än på länge. Framför allt har Hudacek i kassen spelat stabilt och backsidan snyggats till med tillskottet av Brendan Bell och kanske framför allt Doug Lynchs sorti. Bland forwards krävs det att fysiske Joel och Olimb producerar och naturligtvis att en hårt arbetande karaktärsspelare som Dick Axelsson även vågar ta lite risker i spelet…

Kvartsfinalens snackis: När många tror att det ska vara Bulan, Abbottar eller kanske en återigen pånyttfödd Magnus Kahnberg som ska bli snackis blir förvåningen stor när det i stället är den timide Kenta Johansson som stjäl showen. Efter att laget sensationellt slår ut Luleå i en sjunde och avgörande match så går Kenta fullständingt Jonte Hedström pre-mediaträning. Efter att ha hånat Luleås oförmåga att göra mål och tröga skoterpublik fortsätter han med att köra tusen nålar på Roger Rönnberg innan han uppgivet konstaterar att Göteborg är för litet för honom.

Seriens Claes Ericsson: Många har numera glömt bort att den där killen som alla lag ville ha over there och som sedermera gjorde hattrick i sin NHL-debut faktiskt huserar i Lilla London. Även om han är överskattad, eller kanske just på grund av detta, så tror Doktorn att Fabian Brunnström blir rentungan på vågen i den här matchserien.

Doktorns tips: Alla andra tror på Luleå, sätt månadslönen på Frölunda i stället, 4-3 i matcher.

Inför kvartsfinalerna: SAIK – Brynäs

Den på förhand minst intressanta kvartsfinalen är lite ironiskt en repris av den rafflande fjolårsfinalen. Då gjorde Brynäs en fantastisk matchserie och Bergade guldet medels Silfver. I år ser ut som att man får titta på medan Holloway och hans buddies skrinnar 8-or kring dem.

Brynäs

I Brynäs gäller det att de tänkta toppspelarna som Järnkrok, Harju, Gunderson och Thuresson verkligen kommer igång och inte åker runt och kör solonummer för att få en schysst deal i KHL. Vidare är den vingklippta backsidan knappast något som skrämmer livet ur motståndarna men det är framför allt målvakterna som jag tror blir Brynäs fall i år. Honken är alldeles för svajig och gävleborna önskar nog att man haft ett nytt rahmavtal med Svedberg.

Skellefteå

I Skellefteå har man som vanligt redan tagit ut guldet i förskott och den här kvartsfinalen ska inte bli något annat än en eriksgata som det målet. Man har också all rätt i världen att vara trygga då laget består av riktigt vass spets i kombination med komplementsspelare, som till skillnad från i många andra lag, drar sitt strå till stacken. Detta gör laget till något av ett självspelande piano. Nu hoppas man på att Holloway, fransmannen, Jimmie ”Hollywood” Ericsson och försäsongs-Jocke ska bära hela vägen.

Kvartsfinalens snackis: Det stora diskussionsämnet i den här serien blir naturligtvis Bert ”lille skutt” Robertsson. I samband med en TV-intervju efter segern och avancemanget i match 4 storgråter Bert på ett sätt som får Helena Bergström att verka småsnyftig. I direktsändning drar han upp en förpackning Kleenex och den produktplaceringen får Hockeyligan att se rött då man endast får snyta sig i sin Trygg Hansa-polo.

Seriens Claes Ericsson: Med sina 143cm är Viktor Arvidsson inte någon att luta sig emot om det skulle börja blåsa storm men med sega Brynäsbackar hasande på lädret tror jag att Kusmarks finest kommer att se Tedenbysk ut på isen.

Doktorns tips: 4-0 i matcher till Skellefteå.

Inför kvartsfinalerna: Färjestad-Modo

Hej där alla hockeyälskare!

Äntligen är doktorn tillbaka. Efter att ha spenderat de senaste 2 månaderna med att prova på Fritzelinspirerat boende i källaren medan huset renoverats är jag nu mer taggad på slutspel än Christer Pettersson på en oöppnad pava Marinella.

Det här inlägget skriver jag på en konferens i London så jag hade tyvärr inte chansen att se varken avslutningsmatchen mot SAIK (där Modo väl i alla fall verkat stått upp OK?) eller slutspelsvalet där vi Modoiter får äran att möta Värmlands stoltheter Färjestad.

Den första reaktionen på att möta FBK var ”-fan nu åker vi ut direkt”. Men efter att ha tänkt på det lite närmare så känns den här motståndaren jäkligt rolig. Lite Timrå 2007-vibbar där det borde bli tufft och tätt spel. På pappret är Färjestad inte så skräckinjagande men man har en äcklig förmåga att alltid vara bra i slutspel och vi Modoiter har ju inte direkt en uppsjö av exempel att peka på där vi kört över Karlstadborna när grundserien varit avslutad.

OKT

Som många experter redan förutspått så kommer fokus i den här serien att hamna på vår gamle kapten Tollefsen. Mannen som till utseendet är en blandning av en Dressmanmodell och Bedrich Scherban har ju en förmåga att få spela lite extra fult när det drar ihop sig. Faktiskt så fult att vissa nordamerikanska spelare i Skellefteå nästan avled under fjolårets kvartsfinaler.

Vi Modoiter hoppades in i det sista på att januari skulle bjuda på en tung defensiv back som kunde agera Tollefsen men istället fick vi en rightfattad Brett Skinner som verkar se det som sin livsuppgift att lägga klubban längs isen i försvarsspelet och hoppas på att ingen i serien kan flippassa.

Just den värvningen (och uteblivna värvningen) kan bli  en av sakerna som avgör den här serien när Färjestads grötlirare som Bastiansen och Christian ”Sköldpaddan” Berglund köttar på.

En annan faktor är Modos både styrka och svaghet, nämligen de jämnt utspridda poängen. Vill man vara optimistisk kan man säga att vi har många spelare som kan producera. Tar man på sig den svarta hatten så ser man det istället som att vi inte har någon riktig spets.  Hur som helst krävs det att vissa vålnader slutar agera friåkare och snäpper upp.

Kvartsfinalens snackis: I match nummer 3 utbryter ett stort tumult i samband med en Färjestadsutvisning. Reprisbilderna visar att Leif Carlsson ämnat använda sin högerhand för att klia i mustaschen men att linjedomaren misstolkade de sex fingrarna och istället utdömer ett lagstraff för ”too many players” utan att ens ha räknat in spelarna på isen. Andreas Johansson agerar som vanligt lugnt och sansat i denna typ av situation och får spendera natten i häkte.

Seriens Claes Ericsson: Det är svårt att sia vem som blir kvartsfinalskungen i den här serien. Det känns dock som att det kan bli en kamp mellan backarna där Cumiskey och Regehr går förlorande ur striden mot Chris Lee.

Doktorns tips: Trots att det svider så tippar jag nyktert. Färjestad vidare med 4-2 i matcher