Kempegrejt

Det finns få saker som är skönare än tvåla dit Frölunda nere i Scandinavium mitt framför nosen på Dj Denny (ojojojojojojojojojoj), Goa Gubbar och Fysiska Joel. Än skönare är det ju att göra detta trots att laget egentligen gör en skräpmatch och rånar fiskarbröderna på 3 pinnar.

——-

* Huvudet under armen: Vad än Forsberg, Frillan och Leende Janne hade sagt om taktiken så verkar det som att de som skulle följa den hade slagit till dövörat. Visserligen började Modo helt ok under de första 3-4 minuterna men efter detta så satt man mest och inväntade hjärtinfarkten hemma i soffan.

——-

* Misstagen: Det är taskigt att hänga ut enskilda spelare i enskilda situationer men eftersom jag i övrigt är en sån genomtrevlig och sympatisk människa känner jag att jag kan ge lite negativ feedback utan att behöva riskera att återuppstå som skalbagge i nästa liv. Igår var det många spelare som inte riktigt var klara i tanken men vissa saker stod ut. Ta bara Albin Carlssons och Kyle Cumiskeys backspel på Frölundas mål. Jag kan köpa att en back går bort sig i hörnet, följer med runt egen kasse eller misslyckas med att rensa framför kassen men frågan är om inte duon Carlsson och Cumiskey slog svenskt rekord i underligt beslut när man väljer att stöta och lämna Anton Forsberg lika ensam som Per Ledin på en retorikkurs.

Vidare hade Edwin Hedberg en tung kväll med mycket pucktapp och felpassningar. Oscar Hedman uppträdde veligare än vad vi vant oss vid och Samuel Påhlsson var tillbaka i gamla defensivmissarsynder. Dessutom gjorde inte Per-Åge Skröder direkt sitt livs match i egen zon.

——-

* Att vinna ändå: Trots alla dessa misstag och ett undermåligt spel är det en fantastisk styrka av laget att gå och vinna en match mot ett Frölunda i bra form och som dessutom lyckats locka tillbaka lite publik till Kålleseum. Mycket av detta måste tillskrivas lagets förmåga att kämpa på även när inte spelet funkar prickfritt. För något år sedan hade det här varit en typisk tappa-match där raset hade varit totalt.

——-

Doktorns tre stjärnor:

* Adrian Kempe: Lillebror har i tidigare matcher bara glimtat till några enstaka gånger men annars sett ganska seg ut. Igår slog det fullkomligt gnistor kring Kempe och han visade upp den där kraftfulla skridskoåkningen och drivet som vi väntat på. Ett snyggt mål och ett snyggt assist därtill och man är givetvis med bland Doktorns tre.

* TJ Hensick: Hensick fortsätter att spela bättre och bättre. Även om gårdagens match inte var den rakt igenom bästa så känns det numera riktigt bra när TJ och Tambellini är inne. Många ”neutrala” tyckare säger att Frölundabacken säljer sig för billigt på Modos 2-1 mål och visst är det så, men det förringar inte Hensicks insats. I ett läge där 98% av SHL-spelarna hade sökt ett pass eller första avslut väljer Hensick att vara kall och dessutom dra med sig keepern i sidled för att sedan distinkt sätta dit den. Gött mos!

* Anton Forsberg: Det är egentligen helt sjukt hur bortskämda vi Modoiter är på målvaktssidan. Igår kändes det som att Frölunda kunde mata på hur mycket som helst utan att det blev riktigt farligt. Och visst känns det väl som så att Forsberg är en av seriens allra främsta när det kommer till att vara tät på skott från blå med folk framför mål?

——-

Slutligen…Det må vara filmning och filmningar är ett otyg MEN det är ingen som direkt tvingar Andreas Jämtin att markera med armbågen på Kapstad och ens ge honom chansen att dra nytta av situationen. Att sedan David Petrasek ännu en gång står och gör åtlöje av sig själv i en intervju gör bara situationen i Jönköpingslaget än mer bisarr. Hade jag varit HV-supporter hade jag, milt sagt, inte direkt varit nöjd med det sätt som lagets lagkapten skämmer ut sig och resten av varumärket.

Viktiga veckan och lite disciplinnämnd

Just nu är det inte så svårt att vara Modoit. Laget presterar och även om jag missade det mesta av Luleåmatchen på grund av egen hockey så har jag förstått att det var en rejäl festtillställning.

Nu är det dock dags att glida in i en av de svåraste perioderna under säsongen, novemberlunken. Och denna tjuvstartar redan ikväll med en batalj nere i Scandinavium mot ett Frölunda som jag tycker har överpresterat rejält under den inledande fjärdedelen av serien.

Denna match följs av en bortamatch mot seriens bästa förstalina nere hos hockeyidealisten Mike Helber och hans Linköping för att sedan på söndag avsluta veckan med att ta emot det barskrapade HV71 hemma i Fjällräven Center.

Baserat på Modos spel den senaste tiden ska man kunna förvänta sig poäng i dessa fighter men samtidigt börjar det trilla in skador som stör i formationerna. Därför väljer jag att ge följande betyg för veckan.

MVG: 2p mot Frölunda, 1p mot Linköping, 3p mot HV: Totalt 6p

G: 1p mot Frölunda, 1p mot Linköping, 3p mot HV: Totalt: 5p

IG: 1p mot Frölunda, 0p mot Linköping, 2p mot HV: Totalt: 3p

Disciplinnämnden

I dagens Expressen skriver urmodoiten Sanny Lindström en läsvärd krönika om disciplinnämnden: http://www.expressen.se/sport/kronikorer/sanny-lindstrom/lindstrom-lagg-ner-disciplinnamnden/

Det Sanny och många andra dock glömmer bort är den ekonomiska biten. Det skulle vara en enorm kostnad att ha en NHL-inspirerad lösning där ett team ska sitta och kolla upp tveksamma situationer. Lägg därtill det föreslagna War room som så många tyckare vill ha till och man har en personalkostnad som skjuter i höjden.

Så ett konkret råd till de journalister som faktiskt i grunden (förhoppningsvis) har en utbildning med fokus på kritiskt tänkande. Ta reda på vad dagens måldomare och disciplinnämnd egentligen kostar. Ta sedan reda på vilken bemanning en så välsignad NHL-lösning skulle kräva och gör sedan en jämförelse kring kostnaderna. Eller om ni inte orkar det, betala mig så gör jag det på fritiden…

 

HVilken plånbok

Chris Campoli blev igår den sista(?) delen i HV71:s ihopvärvade förstafemma. Tillsammans med Salmela ska han vara spets bakom Rajala, Christensen och Beach (som ju inte direkt varit spets hittills).

Det roligaste kring detta är att HV kommer undan med denna enorma värvningshets genom att man ”har råd med det”. Från att ha skrivit domedagsprofetior har nu landets ledande ”journalister” börjat varna för HV i slutspelet och prisat deras sätt att ta tag i problemet. Det här gör också att en sån som Fredrik Stillman lyckas lura hela mediasverige och flytta fokus från sig själv innan skiten träffar fläkten.

Visst, jag kan hålla med om att det helt är upp till HV att värva hejvilt för att undvika kvalspel. Samtidigt är det nästan snuskigt att se hur mycket pengar man plöjer in i en produkt som uppenbarligen inte mår bra, en slags konstgjord andning. Som en liten notis kan ju sägas att klubben vann guld i J20 ifjol men knappt luftat en spelare ur det laget.

Roar man sig med lite gissningar kring spelarlöner på truppen just nu så lär HV vara totalt överlägsna alla andra lag i att sätta sprätt på stålar. Delat på några lönekategorier torde det se ut så här bland toppspelarna:

Sjukt bra betalt (>300.000/mån):

David Petrasek

Anssi Salmela

Jason Krog

Johan Davidsson (dock långtidsskadad)

Riktigt bra betalt (200-299.000/mån):

Gustav Wesslau

Mattias Karlsson (dock långtidsskadad)

Eric Christensen

Andreas Jämtin

Marcus Nilsson

Toni Rajala

Brett Sterling

Välbetald (125-199.000/mån):

Elias Fälth

Kyle Beach

Riley Holtzapfel

 

Slutsatsen man kan dra av detta är väl att HV mycket väl kan ha den dyraste truppen i SHL/Elitseriens historia (bortsett nån lockoutsäsong) och att man satt ribban på en helt ny nivå vad gäller begreppet ”värva sig ur krisen”.

Nu är det bara att hoppas att hela bygget fallerar, att HV får kvala och att klubben vid bokslut redovisar den största förlusten i mannaminne :-).

 

 

Salmela och lite annat!

Hej på er!

Först och främst vill jag be om ursäkt för en dåligt uppdaterad blogg den senaste veckan. Tyvärr är denna blogg bara ett ideellt inslag vilket gör att den får stå tillbaka när mitt riktiga jobb kräver tid. Samtidigt drar min egen hockeysäsong igång med cup förra helgen (där mitt enda bidrag var en tackling som ingen reagerar på i Div 4 men som garanterat skulle klassats som blindside och gett 3 matcher i SHL) och en seriestart i helgen vilket gör att jag inte kan se riktigt så många SHL-matcher som jag önskar.

Men nu är det ju inte mig vi ska prata om utan detta:

Anssi Salmela: Sportbladet gick idag ut med uppgifter att Salmela kostar HV cirkus 5 mille för resten av säsongen. Ett desperat drag av en desperat klubb, men en desperat klubb med pengar. Vi vet alla att Modo är i desperat behov av pengar men vi har också sett att årets lag faktiskt fungerar så pass bra att vi inte är i ett desperat behov av Anssi Salmela. Därför känns det riktigt att inte ge sig in i en budgivning utan istället se till att hålla på pengarna för att ha en rimlig chans att nå budget.

Sen är det ju också så att en backuppsättning med Cumiskey, Salmela och Regehr hade varit lite för bra för att vara sann. Visst, Modo tappar en spelare som kan käka 25 minuter per match men besparar sig också problemet med ett överflöd av försvarsspelare. Även utan Salmela ser det ut så här med Lehtivuori tillbaka:

Cumiskey – Regehr

Lehtivuori – Hedman

Hägg – Lööv – Torp

Darret mot Växjö: Man ska inte klaga vare sig på spelet eller över antalet inspelade poäng den senaste tiden men visst tål det ändå att sägas att Modos kollaps i tredje perioden mot Växjö har gett Forsberg och Frillan något att tänka på. I de två första perioderna glömde Växjö bort att man är ett anfallande lag men när man i tredje flyttade upp och satte press på Modo högre upp i banan blev det väldigt mycket flipp ut ur zon och våg efter våg av Växjöanfall.

Hovet på torsdag:  På torsdag är det dags för säsongens första match live. Förra säsongen var det fantastiskt roligt att se så många Modoiter på plats på Hovet samtidigt som det var tragiskt att inse att hälften av publiken på plats faktiskt var bortasupportrar.

Inför matchen vore det väldigt intressant att få en skadeuppdatering kring framför allt Ritola. Modos egen Baghdad-Bob, Göran Thorén sa ju att det inte var någon fara kring någon spelare och att alla snart skulle vara tillbaka. Gäller detta fortfarande så här några veckor senare?

 

 

Kul mot Cluben

På grund av fiskefredag med jobbet blir det ett väldigt kort inlägg kring gårdagens vinst:

Att hålla ihop det: Äntligen lyckas Modo hålla ihop spelet och dessutom lyckas spela på ledning. Sen är det naturligtvis IG av Kempe mfl att överbelasta ena kanten med 1 minut kvar så att Kolarik får briljera.

Vända tillbaka: Lite arga tankar också. OK att Modo ska våga hålla i pucken men jag är allergisk mot att spelare som har chansen att komma ut ur zonen istället vänder tillbaka och spelar fast sig. Igår skapade man på detta sätt 4-5 rejäla chanser för LHC.

Cumiskey: Kändes lite rostig men vilken fröjd att få njuta av den där skridskoåkningen igen.

Vinnerborg: det ligger en aura av dryghet och komplex över den domare som jag har svårast för i den här serien. Är rätt trött på att se det där hånleendet.

Alavaara: Vi som följde matchen från soffan kanske blev nervösa efter Kolariks reducering till 3-4. Då är det skönt att få en TV-bild ur båset där Jan-Axel river av ett smile mot Forsberg och utstrålar total självsäkerhet. Numera gäller för mig regeln ”När Ala ler så vinner vi, när han sänker domaren så har vi förlorat”.

Till sist, Doktorns tre stjärnor:

Linus Ullmark: När LHC tryckte på som mest så var det skönt att ha trygge Ullmark i kassen. Med en mänskligare målvakt hade det inte blivit tre pinnar.

Edvin Hedberg: Ska man göra sitt första SHL-mål så kan man lika gärna göra det med ett dragga rätt upp i taket. Sen ramlade tvåan in av bara farten och jag tror att Hedberg kommer landa på närmare15 mål i vinter.

Magnus Johansson: Firade sin 52-årsdag på en SHL-rink. Still going strong! Skate slow live long!

Småtrevligt mot Skellefteå

Ännu en hedersam förlust…

Men idag ska jag försöka att fokusera på det positiva. Först och främst är det väldigt kul att Anders Forsbergs spelidé börjar falla på plats. Igår kom laget gång på gång rätt i sina uppspel och dessutom lyckades man sätta den höga press som krävs för att Skellefteås backar ska spela fast sig själva. Det hör verkligen inte till vanligheterna mot det här motståndet men igår var Modo det mer spelförande laget och dessutom ”värda” fler poäng sett över 60 minuter. Innan eventuella läsare från Schtaan går Jonas Fahlman över denna kommentar så vill jag säga att ja, jag vet att SAIK inte gör någon toppmatch och att man ändå tar med sig 3 poäng.

Nu några övriga tankar:

  • Jeff Tambellini – Det var väl en väldig tur att Oscar Möllers dramatiska stapplande på isen inte var värre än att han kunde spela i bytet efter…Jag blir så förbannad på Möllers filmande och domarnas inkompetens att det gör ont i hela kroppen. För det första, stå för helvete inte och snurra runt din egen axel i mittzonen med blicken nerborrad i isen, det finns risk för tackling. För det andra, om du ändå får en tackling, dråsa inte ihop som om du vore döende. För det tredje, domarna, det är tillåtet att tackla en puckförande spelare, särskilt när tacklingen inte ens tar i huvudet. Pinsamt. För övrigt så gjorde Tambellini sin kanske bästa insats i Modotröjan så här långt, framför allt innan han fick sitta och kallna i 12 minuter.
  • Spela klart perioderna – den här gången var det Salmela mfl. som antog att man inte behöver spela de sista 30 sekunderna av en period. Jag väljer att stödja detta agerande och föreslår en regeländring men referens till Rickard Wallin och tacklingsförbud för avgjorda matcher.
  • Torp och Lööv – För er som spelat NHL-spelen vet ni jag talar om när dessa två herrar spelar ett backspel som man själv gör när man vill släcka ljuset för motståndarna på TV-spelet. Man laddar på och väljer ut en gubbe redan när motståndarna hämtar puck i egen zon och sen kör man fullt ut gasen i botten.
  • Ritola – vad händer? Spelar lite, spelar inte, spelar kanske.
  • Publiken – Knappt 5000 orkar masa sig iväg till hallen en tisdagkväll. Debatten går om dålig produkt, dyra priser, äcklig korv, osköna säten, felaktigt utformade pissoarer bla bla bla. Kanske är det också bara så att folk i Övik inte längre är lika intresserade av hockey som förut. När jag växte upp så var i princip varenda kompis, dennes pappa, syrra, farbror etc. alltid på Kempehallen. Nu när jag pratar med bekanta i Övik så är det knappt en käft som orkar söka sig ner till hallen och heller inte se matcherna på C-sports.

Slutligen, Doktorns tre stjärnor:

  • Oscar Möller: För sin tolkning av döende svanen. En fantastisk prestation som hänförde samtliga i juryn.
  • Per-Åge Skröder: Har fått mycket kritik här i bloggen men gjorde igår sin bästa match för säsongen. Jag tror att Skröder och Påhlsson gillar det här med att nyttja sina kilon tillsammans i checkingen.
  • Mario Kempe: Det är inte mycket som går rätt för Kempe just nu. Ändå tar han åkningarna och utmanar motståndarna. Igår räknade jag det till fyra rejäla tacklingar som Mario tar emot utan att gnälla. Den inställningen gör att det vänder snart.

Fullt ös i Örebro

Så fick vi då äntligen åter smaka på lite segersötma när Modo plockar extrapoängen mot Conny Klack och hans kära Örebroare. Några tankar:

Possler: Tipset i alla matcher är att ge Possler pucken. För tillfället är han inne i ett sånt där stim som man hatade Magnus Kahnberg för för ett par hundra år sedan.

Modopubliken: Jag har under många år åkt till Karlstad där vi de allra flesta gånger varit max 15 personer om man räknar in Tollefsens pappa. Att få åka till Örebro och uppleva en fullsatt bortasektion lyfte upplevelsen. Tack flr stämningen!

Ritola: Han gjorde visserligen en indianare av Sitting Bull-klass blev segare än en lövbit på Gröne Jägaren ju längre matchen gick men vad kul det var att se Ritola tillbaka på isen. Med några matcher i benen får lagets anfallsspel en ytterligere dimension och det kändes som att Mario Kempe trivdes lite extra bara av att se rödskägget på skridskor.

Conny Strömberg: För oss som är uppväxta med alla de legendariska berättelserna om Conny och var på plats i Kempis när han lade straffen är det lite extra kul när det går bra för honom. I Örebros förra match var han bänkad. Den gamle Conny hade nog bemött detta med en karatefylla men den nye Conny knöt näven i fickan, jobbade hårt och gjorde 1+1 idag.

Slutligen Doktorns tre stjärnor:

Nicklas Torp: Det är en spelare som kommer att ha lite ondare än övriga på bussen hem i natt. Torp hade en sån där match där det smäller i varje byte och såg ut som en karaktär i Fight Club när han hasade mot båset. Många hade vikt ner sig eller tagit det lugnare men istället är det just Torp som lägger upp pucken till Salmela för det matchavgörande målet.

Anssi Salmela: Det märks när en spelare är lite bättre än övriga på isen. Så var Salmela idag (undantaget de byten där han hade syra upp i hårbotten). Två mål och ett lugn i spelet som även smittar av sig på en sådan som Hägg. Om någon trollar fram pengar till en förlängning har vi med Cumiskeys intåg två av seriens absolut bästa backar.

Samuel Påhlsson: Han är fortfarande för slarvig i defensiven men Påhlsson är verkligen på rätt väg. När han dessutom börjar dela ut sina patenterade ”andas ut och mosa”-tacklingar blir Samme en mardröm att möta. Hade med lite flyt kunnat sätta ett par puckar i afton.

 

Brända lägen mot Brynäs

Håhåjaja, det var en sån där kväll…

Hade Modo haft lite självförtroende och kyla i avsluten hade det kunnat stå 6-3 efter två perioder. Nu blev det istället en klassisk strafförlust med riktigt tama avslut. Några tankar:

Cumiskey: Det känns inte helt fel att ha en kille på väg in som kan lyfta 25-28 minuters speltid och därmed marginalisera spelare som idag spelar för mycket. Det gäller både sådana Sean Sullivan som just nu framstår som den sämsta transatlantiska backvärvningen sen Greg ”Slagskottet” Johnston, Niclas Torp som känns lite som en smörklick i en het stekpanna, och Ritchie Regehr som igår spelade så mycket att han till slut fick Per Djoos att framstå som Mike Gartner.

Effektiviteten: Eller snarare avsaknaden av den. Modo lyckades bränna det mesta i chansväg och hade inte Mario Kempe till slut lyckas sprätta upp en puck i öppet mål så undrar jag om han inte slagit nytt nordiskt rekord i antal brända lägen.

Viljan: Det som talar för att vändningen är på väg är hur Modo aldrig ger upp i matcherna utan reser sig och bara kör. Mot Brynäs tycker jag att detta personifierades av Dave Spina som alltid går utsida trots att han väger marginellt mer än en nyfödd Cockerspaniel. Uppåkningen innan Kristian Forsbergs (HALLELUJA) sniperskott var ren j-a vilja.

Domarna: Lärking och hans kumpan tyckte att två och en halv period av de nya reglerna räckte, sen fick Brynäs köra sin klassiska ryggsäckshockey utan att nån zebra lyckades andas ut i pipan.

Doktorns tre stjärnor:

Edwin Hedberg: När Hedberg sätter fart ser det ut som att övriga spelare står stilla. Jag är fruktansvärt imponerad över Hedbergs sätt att kunna kombinera sin speed med tråcklande på små ytor. Lägger han bara på sig några ärliga ”inför NHL”-kilon blir han en stjärna.

Anssi Salmela: Hoppas verkligen att spritskandalen sabbade Salmelas chanser att få nytt kontrakt i Ryssland. Känns väl dock som att just Ryssland skulle vara det sista landet där detta överhuvudtaget skulle ses som ett krux. Lex Jeltsin!

Gustav Possler: Spelar i Viking Line-kedjan med Skröder och Påhlsson och lyckas med konststycket att få bättre fart på dinosaurierna och dessutom pytsa i 6 raka matcher.

Slutligen måste en extra stjärna utgå till den man i publiken som så tydligt hördes i TV-sändningen. En sann supporter som struntade i hur rösten skulle kännas i morse och istället gick all in Cromagnon!

All in i Jönköping

Först och främst vill jag be om ursäkt för utebliven blogg efter helgens förlust men då min bredbandsleverantör med tyskklingande namn valt att klappa ihop som LHC i en SM-final så lyckades jag nätt och jämnt traggla mig igenom matchen via 3G.

Lite kort om Färjestadsmatchen kan väl sägas att Modo var dåliga och Färjestad dåliga. Bra så.

När det gäller gårdagen kan den summeras så här:

  • Äntligen några anfall: Kanske är det för att HV spelar ett omodernt spel för dagen kombinerat med lite desperation men för första gången den här säsongen fick vi i omgångar se lite prov på hur Modo ska spela med den höga pressen och snabba spelvändningarna.
  • Huvudet under armen 1: Även om båda varianterna innebär förlust så ser jag hellre ett kämpande lag med huvudet under armen och fart än ett segt kollektiv med några pigga inslag. Därför var det skönt att se hur Modo i underläge 4-1 bestämmer sig för att gå all in och det var inte långt ifrån att en kvitteringspuck ramlade in.
  • Huvudet under armen 2: Sen går det naturligtvis inte att komma ifrån att det är en bra idé att spela disciplinerat och följa spelplanen så att man slipper tokköra i underläge 4-1.
  • Målvaktsspelet: Han har skämt bort oss tidigare och igår kändes det som det naturliga bakslaget kom för Ullmark. En jättetavla vid ställningen 2-1, lite slappa returer och några blockeringar för mycket gjorde att vi glömmer den här kvällen.
  • Powerplay: Var inte lika uselt som tidigare även om Modo naturligtvis lyckades tappa in ett mål i PP. Spinas strut efter klappklapp gör att man ändå vågar hoppas på mer.
  • Kedjorna: Forsberg, Finnen och Frillan hade gjort rejält med ändringar i linorna och det kändes som att det gav resultat.

Till sist, Doktorns tre stjärnor:

  • Per-Åge Skröder: Ser fortfarande seg ut men fick bra mycket bättre fart med Påhlsson och Possler som kompisar. Dessutom viktiga 1+1 som bränsle i den segstartade norska motorn.
  • Dmitri Timashov: 17-åringen gjorde ett vackert assist men också många missar. Men det är just det sköna med det ”nya” Modo. Att 17-åringar går in och vågar misslyckas i sin vilja att verkligen hjälpa laget och inte bara alibispela 3 minuter utan att ha puck.
  • Ritchie Regehr: Vimsar visserligen runt lite väl mycket i egen zon men passningen till Spina i PP är av den kvalitén att den givetvis räcker till en plats bland stjärnorna.

Ja just det, var är Ritola? Day to year?