Filmningar, sjuka regler och tekningsterror!

Så tog då Modo sin nionde raka bortaseger efter 2-1 i sudden mot ett Luleå som för dagen försökte slå nytt svenskt rekord i lobbpassningar ut ur egen zon. Vanligtvis skulle jag ha skrivit lite mer om den här matchen men eftersom det finns lite annat att kräka ur sig en dag som denna så nöjer vi oss med att konstatera att: matchen var sådär, Ullmark bra, Påhlsson stark, Klasen blek, Abbottarna som vanligt.

——-

Nej istället ska vi diskutera det här med vad som egentligen bör prioriteras i termer av regler och dylikt inom SHL. Till att börja med kan vi ta och fortsätta kicka in den öppna dörren kring matchstraff vid skador.

Igår var det Jonas ”Sean Banan” Ahnelöv som fick se sig själv uppgraderad till business class efter att Joachim Rohdin först dött och sen likt Jesus återuppstått nån minut senare efter ett besök hos medicinmannen i Cloetta.

I fallet kring den här regeln så finns det väl egentligen ingenting som är rimligt annat än att man på ett lite tillvrickat sätt vill se till att förövarens lag inte vinner något på att skada en motståndare. Nackdelen är ju såklart den att det här knappt fungerar i teorin och än mindre i praktiken. En rimligare bedömning vore såklart att företeelser som anses vara av karaktären matchstraff (oavsett skada) bedöms hårdare vid skada men detta endast i efterhand när den granskas av disciplinnämnden.

——-

När vi ändå är inne på Linköpingsspåret så var ju gårdagens roligaste inslag den diskussion som Leif Boork och Roger Melin hade om filmningar. Boork tycker, precis som de flesta andra ute i stugorna, att det filmas för mycket och i Boorks värld har LHC-spelarna lite extra skådespelartalang. Det här skulle naturligtvis kunna bli en intressant dialog om det inte vore för att Leif Boork är, snällt sagt, retoriskt retarderad. Det är inte direkt första gången som han sitter och ruvar som en gammal kastrerad bulldogg medan han muttrar påståenden simplex style. En idé kan ju vara att lyssna till vad respondenten har att säga och bygga nästa del i argumentationen med denna nya information som input istället för att kötta på med de påståenden som man skrivit ner på sin lapp i förväg.

——-

Men hur är det då med filmningar? Pär Arlbrandt tar situationen med ro och överreagerar inte alls genom att bedyra sin oskuld genom att svära på sina döttrars liv. Det är en vinkel som inte Bert Robertsson använt ännu så det blir spännande att se presskonferensen på lördag.

Men om vi bortser från den genomärlige och totalt missförstådde Arlbrandt och går till övriga spelare i SHL så gäller det för förbundet att förstå att det inte längre finns någon hederskodex i att inte överdriva situationer. Det är tacksamt för tidningar och ”experter” att ge sig på de givna mobboffren som Ledin och Jämtin men ska sanningen fram så är det nog inte många spelare där ute som inte skulle ta till lite acting skills för att få med sig en utvisning i rätt läge. Sen finns det naturligtvis grader i helvetet.

Just denna insikt kring filmning är något som behövs för att kunna styra om bedömningen och få ett renare spel. Mitt förslag för att lösa detta är att vara mycket hårdare på att ta ut spelare för diving i de situationer där ändå ett regelbrott begås. Många vill fokusera på att bara plocka rena diving-utvisningar men i sanningens namn är det flesta situationer ändå sådana att de är utvisningar. Skulle spelare veta att en överdriven reaktion vid hakning, tripping, crosschecking etc. skulle medföra en diving är jag övertygad om att vi skulle få en hockey där utsatt spelare kämpar och försöker stå upp i alla lägen.

——-

Så till sist det jag förvarnade om på Twitter igår, det MEST IRRITERANDE momentet i SHL. I en tid där man tar till allt från gratis cowboyhattar till domare som säger en sak som speakern sedan upprepar 10 sekunder senare för att locka folk och bygga produkt så har man glömt en av de enklaste delar. Tekningarna!

Det är helt sjukt hur enkelt det är att döda intensiteten i en match genom att hela tiden byta ut tekare och dessutom ofta göra det på grunder som ingen annan än mannen i randigt verkar förstå. Utan att ha någon exakt statistik så känns det som att det knappt ens är vid hälften av tillfällena som pucken släpps vid första försöket. Om någon har statistik på detta så är ni välkomna att bidra!

Istället pekar domaren bort en spelare, denne undrar varför, domare förklarar, spelare suckar och glider bort och nästa spelare glider in och får direktiv inför nedsläpp. Snällt räknat försenar detta igångsättandet av spelet med 8-10 sekunder.

I årets SHL har ligger snittet på antalet tekningar i ändzonerna på drygt 40 per match. Säg att man vid 25 av dessa tekningar byter ut gubbarna. Då får vi åskådare vänta i ungefär fyra minuter per match bara på att spelet ska sättas igång. Sett över 55 omgångar blir detta närmare 4 timmar av avslagen biprodukt till vad SHL kallar ett av Sveriges starkaste varumärke!

Några förslag på lösning? Det enklaste är förstås att skita i om skridskorna står 2mm fel och istället fokusera på att få igång spelet. En annan lösning är naturligtvis att tillåta spark vid tekning. Är det ens någon längre som kommer ihåg varför man inte får teka så? Man kan ju knappast skylla på någon skaderisk då det ju numera är tillåtet att göra mål på så gott som allt utom bicykletas.

——-

Nu vill jag naturligtvis höra vad ni läsare har att säga om dessa saker. Håller ni med eller är jag dum i huvudet? Eller har ni någon helt annan lösning eller strokeframkallande detalj som ni stör er på?

 

The Return of Ritola

8 raka på bortaplan. Det är väl inte så dumt. Enligt den eminente statistikgurun Thomas Kling på domarna.se så är Modo nu bara två matcher från sitt eget rekord på 10 raka bortasegrar som man satte säsongen 01/02. Näst bäst är HV71 med 9 raka säsongen 05/06.

——-

Ritola – Som rubriken idag antyder så tycker jag att det här var matchen där vi verkligen fick se vad Ritola kan bidra med i årets trupp. Visst, han kastade bort puckar i PP och är lite tam i vissa situationer men han är också den spelare i laget som har kylan att hålla pucken lite extra och dessutom hitta sig fram till målchanser. Med lite mer flyt och bättre avslut så hade skäggmasen kunnat gjort både två och tre mål igår.

——-

Sista 10 – Under 50 minuter hade Modo kontroll över den här matchen. När Växjö sedan satte in sista stöten vågade laget inte längre lita på sitt grundspel utan gjorde en klassiker och började slå ifrån sig. Nu var det nära att det skulle lyckas ändå men inte ens Linus Ullmark kunde stå emot när vimsandet i egen zon blev som värst.

——-

Powerplay – Sorgebarnet igår var naturligtvis spelet i PP. Som Per Lundgren säger i sin blogg här på allehanda är det dags att börja spela ett enklare spel i numerärt överläge där man matar mer skott och har folk på mål. Dessutom vill jag se en helt annan konsekvens i sättet att transportera in puck. Som det är nu så blir det antingen en solokörning utan tanke eller att Ritchie Regehr står stilla och söker passningar på forwards som visar honom ryggtavlan.

——-

Straffarna – För en gångs skull kändes det bra att sitta i soffan och invänta straffläggningen. Mycket av denna känsla kanske kan tillskrivas Växjö som inte direkt skrämmer slag på en med Monroe i kassen men det känns också som att Modo hittat en vinnande kombination i duon tegelvägg i mål och Jeff Tambellini.

Slutligen, Doktorns tre stjärnor:

Linus Ullmark – Det är helt sjukt hur bortskämda vi är med våra målvakter. Igår var det Linus som stängde igen butiken och dessutom visade prov på sitt förbättrade spel med klubban. Att han dessutom gjorde körde en ninjapanda och först satt på sargen och sög på mustaschen för att sedan gå in och råna Lasch gör Ullmark till matchens stjärna.

Jeff Tambellini -riktigt bra match av Tambellini där farten och finessen fanns. Och dessutom två straffmål där en läcker detalj i den matchvinnande var ”Crosby-klacken” innan dragning över till backhand.

Kommentatorn i Vida arena – Kanske är det bara jag men visst känns det som att Csports lyckats få sina kommentatorer att ta av sig cyklopet den här säsongen? Gårdagens kommentator skötte sig exemplariskt och man kunde låta bli att dra ner volymen för att slippa frustration.

Veckans matcher…och lite Bert

Vecka 47 är kanske inte den sexigaste när det kommer till SHL-spel. På onsdag åker Modo och spelar borta mot Växjö och på fredag gästar det inte helt formtoppade Örebro Fjällräven Center.

——-

Jag måste erkänna att det inte känns helt bra just nu spelmässigt, trots att laget tagit OK med poäng. Matchen mot SAIK i lördags var snudd på utklassning. Mot Brynäs spelade Modo inte bra men hade tur eftersom Brynäs gjorde säsongens bottennapp. Örebro borta var en total katastrof men där man ändå får med sig två poäng och i sista matchen innan uppehållet gjorde man en tam insats mot HV. Några faktorer:

  • Skadorna – Posslers skada har lett till att Kempe kommit in i förstakedjan och gjort att denna känns fullständigt ofarlig och långsam. Även om Posslers produktion i den formationen inte varit lysande så passar han bättre ihop med Påhlsson och Skröder.
  • Återkomsterna – Lika illa som Posslers skada passar förstakedjan, lika illa passar Ritolas återkomst Hensick och Tambellini. Med Adrian Kempe fick de båda sistnämnda upp lite fart och intensitet men nu trasslar man istället in sig med en matchotränad och puckkär dalmas.
  • Juniorsvacka – Vi vet alla att dessa svackor kommer och under de senaste matcherna har varken Edwin Hedberg, A Kempe eller Bengtsson varit lika framträdande som tidigare. Då krävs det att de mer etablerade spelarna kliver fram.

——-

En godkänd vecka är väl att plocka en poäng borta mot Växjö och sen köra över Örebro hemma för en total av fyra pinnar. Dock lär ju Örebro kliva in i den matchen med en ytterligare förlängd svit av förluster och vi vet ju alla att Modo är det lag som alltid sätter stopp för denna typ av sviter.

——-

Till sist går det ju inte att släppa Bert Robertsson och hans snyftande på presskonferensen efter att Skellefteå klätt av Modo med 3-0. Dagen efter presskonferensen valde dessutom SAIK att presentera sin värdegrund på hemsidan. Kanske var detta ett resultat av att Bert, i sitt manifest, stoltserade med att man inte unnar någon annan framgång. Hur som helst, några citat ur värdegrunden kontra presskonferensen är ju alltid kul. Roligast av allt, och betänkt detta när ni läser, är att denna värdegrund fastställdes i november 2012, tre månader innan Anders Forsberg fick sparken.

Värdegrund Skellefteå AIK

”Din attityd betyder allt”

Check på den Bert!

…….

”Behandla din omgivning på det sätt du själv vill bli behandlad på.
” 

Den här punkten går ju att ta ner ända till dagisnivå med ett enkelt ”vill du ha en kompis får du vara en kompis”. Kanske är det läge för klubben att skriva om texten så att den får fäste i verksamheten.

…….

”Vi pratar med varandra och inte om varandra.
” 

Så länge med varandra betyder att bikta sig anonymt hos Pastor Fahlman (köp hans bok förresten) så ser jag inga problem kring den här punkten. Kan man sedan dessutom vrida till orden lite från att vara lite mer generella frågor om framtiden till att bli rena telefonsäljarsamtal kring Modo så är målet uppfyllt.

…….
”Vi missunnar ingen framgång och berömmer gärna varandra”.

Dyslexi Bert eller bara inte i linje med manifestet?
…….

”Vi hjälper varandra i motgång”.

Det är inget snack om att Bert ser till att man följer detta. I det utsatta läge där man under säsong efter säsong blivit hyllade med spaltmeter för sitt spel, sin organisation och sin juniorverksamhet och under en säsong där man leder serien med tiotalet poäng så känns det för den gode Robertsson som att helvetes portar öppnats framför dem.

…….
”Vi är goda ambassadörer för Skellefteå AIK Hockey och Skellefteå”.
 

Om målet för klubben är att framstå som snyftande karaktärer i Mammas Nya Kille så lyckas man ypperligt. Att sedan spelare som Oscar Möller går ut och säger att ”Alla ni som tror att Bert spelar teater vet ingenting. INGENTING” gör i alla fall mig rädd. Hade han spelat teater hade vi i alla fall kunnat förstå en undermening men om det är så här Bert är i verkligheten så vill jag då inte vara den som står i vägen när det verkligen brister.

…….

”Positiv inställning inbjuder alltid till positiva resultat.”

Vi kan väl konstatera att det inte är något fel på inställningen hos Bert Robertsson och att den ju verkar leda till positiva resultat i alla fall på isen och rent ekonomiskt. Kanske ska man bara stryka ordet positiv och köra vidare på lite mer fri tolkning av ”inställning”.

——-

Nu undrar vi ju alla, när publiceras manifestet?

 

Bussiga Brynäs och lite annat smått och gott

I ärlighetens namn såg jag inte mycket av de två första perioderna då det drog ut på nattandet av dottern så kvällens inlägg blir kortfattat.

Det jag i alla fall hann se på de repriser som var och den hockey som spelades i tredjeperioden var att Brynäs är måttligt kompetenta i egen zon under press. Detta är någon som jag även tycker är Skellefteås största problem och därmed ser jag gärna att laget fortsätter praktisera denna forechecking även då.

——-

Då det inte blev så mycket tittat kan jag istället pladdra lite om de andra lagen och deras matcher. Det verkar som att den här serien går till historien som en av de streakigaste i modern tid. Det enda laget som varit jämna över tid är just lördagens motståndare Skellefteå. I övrigt är det ju lite så här:

Frölunda började bra och Rönnbergstatyn var klar att avtäckas bredvid poseidon. Sen kom krisen där det gick så långt att till och med fysiske Joels OS-status diskuterades i Göteborg.

Modo började som ett spel som såg ut som en Trocaderofight på intermatch i valfri bonnaserie. Sen föll bitarna helt plötsligt på plats och man radar upp vinster.

Luleå startade så där jämnt som alla experter bara älskar. Sen har det gått knaggligare och nu är det en lång rad med matcher där norrbottningarna fått åka hem i kareoketaxin utan fullpoängare innanför västen.

Växjö imponerade på samtliga när man köttade igång sin streak med över tiotalet matcher i följd utan förlust. Därefter har det börjat gå grus i maskineriet och man har fallit in i gamla synder med ett PP lika effektivt som CD-skivor i träden mot rådjur.

Leksand är väl det lag som faktiskt varit jämnast jämte Skellefteå. Man har tuggat på med sitt igelkottsförsvar och när Alsenfeldt stoppar puckar istället för att kasta in dem i mål som ifjol och Patrik Hersley visar att han inte är en rightfattad karbonkopia av Henrik Melinder så gör laget det riktigt bra.

Brynäs har smugit lite under radarn och hade en riktigt bra period när Thuresson hade ful mustasch. Sen fastnade det smulor i den och laget trampade vatten.

Linköping började så bra och hade dessutom en förstalina med en Albrandt som gjorde att Aftonbladet och Expressen började damma av de gamla ”bättre än Loob”-artiklarna. Nu är det inte lika muntert i Östergötland då man inte längre genom målfabrikationen kan dölja de defensiva bristerna.

Färjestad har ju varit relativt värdelösa under hösten och det var nog tur att Leif Carlsson har spelat dansband i hela Värmland för annars hade han nog suttit i första bästa färdtjänsttaxi påväg från Karlstad. Nu har man vänt på trenden och börjat den där traditionella FBK-vandringen uppåt i tabellen.

AIK lyckades i början av säsongen med att spela ett spel som inte riktigt speglar den kvalitet man har i laget. Teemu Ramstedt verkade bra, Björn Melin gjorde poäng och de 346 åskådarna på Hovet andades morgonluft. Sen har denna luft sakta men säkert pyst ur Gnaget och tillsammans med de skador som uppkommit gjort att man börjat cementera fast grillorna kring kvalseriestrecket.

HV71 började säsongen lika framgångsrikt som Fredrik Bergling på en SHL-upptakt. Sen gjorde man vin av vattnet och en av de nyanlända apostlarna visar att rajala kämpatag lönar sig.

Örebro inledde serien så frejdigt att Wennerholm och andre superkunniga ultraexperter pratade om att de absolut var för bra för att dala i tabellen…Efter 21 omgångar och 10 raka torsk är det nog läge för Fahlander att öppna plånkan.

Slutligen, på lördag gör jag säsongsdebut i Fjällräven Center och hoppas givetvis på mycket folk, en härlig stämning och seger.

Rättvist i Örebro

…eller nåt…

Vi börjar med det positiva i denna match. Anton Forsberg storspelar och Modo snor åt sig två poäng.

——-

Yra höns – lika effektivt och fartfyllt som det forsbergska spelet är när det fungerar, lika totaluselt är det när spelarna åker runt på måfå. Kulmen i afton var i det helt bedrövliga sudden deathspelet där Per-Åge Skröder, i en situation där Påhlsson trampar sirap i sitt försök att styra, helt sonika slår på autopiloten och styr Siljafärjan rakt ner i anfallszonen utan att ta hänsyn till var nån jävel befinner sig.

——-

Spela klart perioderna – Modo visar återigen att man är svenska mästare i att få 380v i klubban, spaghettiknän och dubbelsidig stroke när det är sisådär 45 sekunder kvar av godtycklig period. Vad är taktiken i att försöka spela bort den tiden i egen zon istället för att i alla fall få ner pucken och låta motståndarna få en chans att göra bort sig?

Mittzonen – Nu är jag inte någon fanatiker av 1-3-1 eller andra mer eller mindre sofistikerade sätt att stänga mittzonen men ikväll hade Modo behövt tänka lite mer på att stänga neutrala så hade backarna sluppit mota 3 mot 2:or i 60 minuter. Jag förstår att det blir problem med många skador och ändrade kedjor men det är inte OK att Örebro (det är de som är Örebro förresten, om någon skulle ha missat det) får se ut som Skellefteå i uppspelsfasen.

——-

Doktorns tre stjärnor:

  • Anton Forsberg: Det är möjligt att Forsberg hade kunnat ta Örebros 1-0 mål men med tanke på att han sedan i ensam majestät såg till att hans underpresterande utespelare fick möjligheten att ta två poäng så hoppas jag att lagkompisarna bjussar honom på en Zingo och en dubbeljapp i bussen på vägen hem.
  • Jeff Tambellini: Tambellini, liksom Hensick kändes ikväll besvärade av att ha Mattias ”Överarbetet” Ritola med sig som tredjelänk. Nu trodde jag dock på den här konstallationen redan inför säsongen av den enkla anledning till att jag vill se Ritola spela det rakare och effektivare spel som han gjorde när han först kom till klubben. Får han bara några matcher i benen och Barrys spott i nacken så ska det nog bli bra. Just det ja, det här skulle ju handla om Tambellini…två straffmål och den första straffvinsten sen Tollefsen showade mot Linköping är skäl nog.
  • Oscar Hedman: Jag var övertygad om att Hedman som bäst skulle vara av kvaliteten 5-6:e back. Därför glädjer det mig enormt att se hur stabilt storebror spelar i match efter match. Idag fick han dessutom vara målskytt i några minuter innan en annan lillebror gjorde det till en assist.

Slutligen några ord om kvällens SHL-snackis, Tollefsens tackling på Tobbe Forsberg. Mitt enkla råd till alla er som spelar hockey är att ge fan i att ”toe-draga” pucken i anfallszonen inglidande mot slottet. Det är liksom lite hockeyns grundregel att det kan smälla där. Jag tycker naturligtvis synd om Forsberg som gör illa sig men det är lika synd om Tollefsen som  blir helt bortdömd av zebrorna bara för att Forsberg var lika naiv som en 14-åring på en Idoluttagning.

Till sist…det är för övrigt verkligen jättetråkigt att se en anrik men ändå så ödmjuk klubb som Färjestad nere på kvalplats…