Game Misconduct

Så var då kvällens match till ända. Med tanke på Modospelarnas prestation inför en fantastisk hemmapublik med extrastöd från bland annat Modo Syd skulle detta inlägg troligtvis innehållit viss kritik mot laget och några spelare som inte direkt fick en att vilja slänga in röda rosor på isen av eufori.

——-

Idag blir det dock inte riktigt så. Ni som var snabba hann kanske läsa blogginlägget efter torsdagens förlust mot Växjö och kanske till och med såg artikeln på allehanda.se där man plockade ut några citat och hänvisade till bloggen. På Twitter uppmärksammades inlägget och lästes till och med av Oscar Möller uppe i Skellefteå och Aftonbladets hockeykorre i New York.

Tyvärr föll inte inlägget i god jord hos ansvarig på allehanda och både artikel och blogginlägg plockades bort då han tyckte att kritiken mot enskilda spelare gick över gränsen. Jag förstår resonemanget men det får också konsekvenser kring mitt skrivande.

——-

När jag skriver mina blogginlägg gör jag det med två syften. Först och främst vill jag naturligtvis försöka ge min analys av själva matchen men det är för mig lika viktigt att försöka göra det på ett underhållande sätt. En förutsättning för att göra detta är att kunna ge både ris och ros, vare sig det gäller motståndare, hockey i allmänhet eller laget i mitt hjärta, och att att göra det med glimten i ögat. De allra flesta (möjligen med undantag för Färjestads pressansvarige Jörgen Kalitzki) verkar också köpa också detta sätt att skriva och antingen hålla med eller ge igen med samma mynt.

——-

Jag accepterar ansvarig utgivares val att plocka bort inlägget. Det är aldrig min mening att på något sätt kränka personer genom mitt sätt att skriva. Samtidigt hamnar jag nu i ett läge där jag behöver fundera kring var då gränsen går i sättet att beskriva en spelares prestation eller inställning. Att bara skriva en matchanalys är för mig ointressant då det finns många personer som gör detta både bättre och mer frekvent. Å andra sidan får det inte bli så att mina inlägg ska anses ligga på gränsen för vad som publicerbart.

Jag behöver fundera över vad som egentligen är det bästa sättet att gå vidare med bloggen. Därför kommer jag att ta en paus härifrån ett tag framöver.

På återhörande

 

 

 

 

 

 

Slakten i Skellefteå

Så där ja, då var Skellefteåspöket lite mindre skrämmande. Innan jag ger mig på matchen ska jag dock be om ursäkt för uteblivet bloggande men främst är det väl SHL som ska be om ursäkt för dessa ”nya” speldagar. oturligt nog har dessa infallit när jag själv haft matcher och jag tror inte att det finns ett särskilt stort intresse att läsa om fortsättningsserien i division 4 A Stockholm även om det inom ett par veckor kommer innefatta ett episkt derby mot Hockeysverige.ses Peter Sibner och hans gelikar i Hanson Brothers.

——-

Nu till matchen:

60 minuter: Ni vet att jag brukar klagapå att Modo inte spelar klart perioderna. Idag hade man gett sig fan på att göra detta och det gav resultat. Både i slutet av första och andra körde Modo på och gjorde att Skellefteå inte fick några gratis popcorn sista minuterna.

——-

Målvaktsspelet: En av målvakterna släppte in ett handledsskott strax innanför blå. Den andre stängde igen. Då spelar det ingen roll hur än Saik försökte att överlista Ullmárk. När han någon gång var överspelad slängde sig medspelarna sig fram likt Dick Axelsson på en Amarone-provning och förhindrade bakåtmål.

——-

Tacklingar: Ok, det var inte direkt så att man behövde spjäla varenda svartgul spelare men vad skönt det var att se ett Modo som fullföljde och gick på kropp. 0-2 där Kfop först sätter en bröstvärmare och Spina sedan följer upp med fys längs sargen får det att pirra till lite extra i Don Cherry-neuronen. Sen är det ju fantastiskt hur Skröder kan åka ut för charging i en situation där han tvärnitar innan propp men det orkar jag inte älta mer ikväll.

——-

Jimmie Ericsson: Per Mårts pratade om att Jimmie kan göra allt. I så fall ser jag gärna att han får i uppgift att fylla på med urinoarstenar i Sotji eller dylikt. Jag blir så less på att en av seriens bästa spelare gång på gång agerar Rivaldo för att sedan gå in tufft som tredjeman i bråk efter avblåsningar. Ikväll började den gode Jimmie med att falla handlöst när han fick klubban fasthållen för att senare avlida av vinddraget från Kempes klubba. Heja!

——-

Slutligen Doktorns tre stjärnor:

* Linus Ullmark: Visade helt enkelt vem som är SHLs bästa och lobotomerat lugnaste målvakt.

* Simon Önerud: Visade att man med självförtroende kan skjuta pucken rätt igenom målvakten.

* Adrian Kempe: Visade Victor Arvidsson att det kan vara en god idéatt spänna kroppen vid sargen.

Att stå upp för laget

God eftermiddag,

Efter julfirande i solen och lite ledigheter är det nu dags att dra igång bloggen igen och jag tänkte inleda det nya året med att svamla lite kring gårdagens matcher i junior-VM och då framför allt diskussionerna kring Jesper Pettersson.

——-

För er som inte såg matchen kan jag återge de sista sekunderna. Sverige leder med uddamålet och med ca fem sekunder kvar låser svensk spelare fast pucken längs sargen i egen zon. Då ryssarna märker att man inte kommer att få loss pucken till en ytterligare chans kör ryske spelaren över svensken i ryggen och tumult utbryter. Jesper Pettersson som sitter i utvisningsbåset och blir utsläppt i och med slutsignalen åker bort till resten av spelarna och tar tag i en ryss för en fight. För detta har han nu i efterhand fått en match avstängning och missar således dagens final mot Finland.

——-

Så vad är det då för konstigt med detta? Enligt mig ingenting men enligt många andra en hel massa. Kommentatorerna på SR pratade om ryssarna som svin och många tyckare var av åsikten att Pettersson gjorde rätt som bara stod upp för sin lagkamrat och att det var så synd med en avstängning. Andra, oftast tidigare spelare, ser det som en OK avstängning.

Så här lyder min högst personliga åsikt i egenskap av ”äldre” hockeyspelare i de lägre divisionerna. Det är inte direkt oväntat att ett lag, oavsett nivå, spårar ur när man märker att tiden rinner iväg och att matchen är förlorad. Detta är något man också som ledande lag vet om och något man måste vara förberedd på (om man inte heter Rickard Wallin). Än idag som 32-åring kan jag erkänna att jag gärna söker tacklingar extra mycket om en match är förlorad då det ju inte direkt gör något om man missar en open-ice och det trillar in ett ytterligare mål i baken. Och då har jag ändå lugnat ner mig betänkligt med åren.

——

När det gäller Jesper Pettersson är det inte heller direkt en skräll att han vill in och hjälpa sina lagkompisar som befinner sig i ett numerärt underläge i kurret. Samtidigt så måste Pettersson ha suttit i utvisningsbåset och tänkt på hur nära finalen är. Därför är det, när medspelaren låser pucken längs sargen och signalen går, naturligtvis lättare att låta domarna gå in och bryta än att själv åka ner och plocka en ryss än vad som varit fallet om han varit inne på isen och inblandad i situationen. Inte finns det heller någon paragraf i regelboken som säger att det är OK att gå in och stå upp för sina lagkompisar när dessa håller på att få stryk. Tvärtom är det hårdare straff på att komma in som ytterligare spelare i en fight. Det är något man är väldigt medveten om som spelare men som inte alltid är det som sätter stopp när reptilhjärnan tar överhanden.

——-

När det gäller gårdagens andra match så var det fantastiskt att se Finland spela ut ett Kanada som stod för väldigt lite av det Kanada brukar stå för. Det var tydligt att man hade problem med kombinationen stabilt finskt försvarsspel i mittzonen och stor rink. I tidigare J-vm på liten rink så har transatlanterna haft det lättare att komma in på kroppen och sätta press. Dessutom lurar rinkstorleken ögat då tempot framstår som högre än vad det egentligen är och sämre skridskoåkare har det enklare att hänga med. Igår blottades flera kanadensares svaga skridskoåkning samtidigt som finnarna gnuggade på enligt plan.

——-

I eftermiddag skippar jag nog det mesta av bronsfighten men finalen ska bli en trevlig tillställning. Som halvfinne så gråter jag heller inte blod vid en svensk förlust utan unnar finnarna en seger, särskilt efter det sätt man genomförde semifinalen. Må bäste fjunjunis vinna.