Ett passande säsongsslut

Det finns vissa saker som inte ska vara möjliga. Att gå genom väggar, att stirra ihjäl någon och att tappa 4-0 i en slutspelsmatch i ishockey.

Det känns på något sätt signifikativt att den här säsongen slutar på just det här sättet. Ända från första nedsläpp i september till sista hjärnsläpp ikväll så har Modo Hockey bjudit på en ishockey lika jämn i kvalitet som en Ford Scorpio. Ett tag var laget så tighta i egen zon att det knappt var värt för motståndarna att försöka göra mål. Två veckor senare var samma område öppnare och mer tillgängligt än Amsterdam i kvadrat.

——-

Ikväll fick laget inledningsvis precis det man som supporter i soffan hoppades på. Ett LHC som inte vågade gå lika hårt som hemma i Cloetta utan backade hem och Modobackarna andas. När sedan Önerud spräckte nollan och sen Nordgren (kors i taket) satte en puck så var det som att Cluben redan började tänka på match tre. Vips trillar trean och fyran in och matchen är död. Sen slår Modo av på takten och LHC lyckas göra ett mål. Ett vanligt lag med rutin och ett stabilt spelsystem hade inte fått panik i det här läget men ett valpigt Modo (där dock de äldre spelarna var lika virriga) utan ett riktigt inarbetat spel får panik vid 4-2 och sen gick det så att säga utför.

——-

En del i det här raset var ju såklart Regehrs onödiga propp på Sebastian Karlsson och de två mål som LHC satte i det efterföljande PP:t när Modospelarna tävlade med varandra om vem som kunde imitera en scoutfylla på bästa sätt. Själva tacklingen är det väl inte så mycket att säga om, den är inte snygg alls. Sen är det ju själva faceplanten i isen som gör att området utanför Modobåset mer liknar ett slakthus än en hockeyrink. Tacklingen är som sagt onödig men sen måste svenska hockeyspelare lära sig att det kan vara så att en motståndare går på kropp och att det då kan vara läge att inte sticka fram klubban och blotta sig utan att istället skydda sig själv. Man kan säga att Regehr kommer från blinda sidan men det är inte direkt en överraskning att en försvarare kliver inåt banan där i PP. För Karlssons del var det andra ruggiga proppen han åkte på den här säsongen så man kan nog konstatera att han med råge fått tillbaka av sin egen medicin mot Kahnberg för några år sedan.

——-

Sen kan jag inte låta bli att ta upp Anders Forsbergs totala apati i båset. Han må vara världens trevligaste karl att intervjua men den enda aktiviteten man ser under själva matchen är när han rynkar på ögonbrynen och skriver något i sitt hemliga block efter ett bakåtmål. Om det är så att han håller på att bygga upp en laddning inombords så vill jag inte vara i närheten när grejerna exploderar.

——-

Doktorns tre stjärnor:

  1. Linus Ullmark – Det har varit en njutning att ha fått låna denna blivande NHL-stjärna
  2. Oscar Hedman – Den back som ändå varit stabilast över de här två matcherna
  3. William Nylander – Som vi hoppas stannar och dominerar nästa säsong i SHL

——-

Slutligen vill jag gratulera Linköping till kvartsfinalplatsen och hylla dem för värvningen av Chad Kolarik. Lite vassare än Jeff och T.J…

 

Slakten vid Stångån

Jag spelar hockey i Division 4 med Duvbo IK. Många matcher i vår serie kan vara lite loja där folk glider på en skridsko och försöker göra lite för mycket med klubban. Det finns ett tydligt undantag. Våra derbymöten mot Sundbyberg. Då är det fullt ös, kamp i varje moment och ibland, huvudet under armen och tre snabba i arslet. Detta derby är vad som krävs för att ett gäng glada amatörer ska tagga till på riktigt.

Tydligen är inte en chans på kvartsfinal i SHL tillräckligt för att motivera de välavlönade spelarna i Modo Hockey som betat av 55 omgångar för att komma hit. Med ett enda undantag, Linus Ullmark. Prestationen från utespelarna under den första perioden var så fruktansvärt usel att det var tur man var klädd i mjukisbrallor. Annars hade jag troligen suttit och försökt peta ögonen ur mig själv med bältesspännet för att slippa se eländet.

——-

För er som inte läst mitt inlägg från tidigare idag så listade jag några viktiga punkter för att kunna vinna mot ett lag som LHC. Vi kan väl säga att man, istället för att följa dessa, betade av dem gång efter annan som ett facit på hur man inte ska spela hockey. Eller vad säger ni om:

Inga onödiga utvisningar: Check, Nichlas Torp innan man ens hunnit sätta sig i soffan.

Hårt på rätt spelare: Check, första tacklingen överhuvudtaget kom vid ställningen 0-4.

Lägg allt på mål: Check, med bonusen att man inte ens kom in i anfallszonen.

Våga slå icingen: Check, Modobackarna och centrarna gjorde istället sitt bästa för att mata Kolarik och Hjalmarsson med puckar i slottet.

Värdera situationerna: Check, kommentar överflödig.

——-

Forsbergs spelidé: Jag har pratat om det här tidigare under säsongen. Det är jättekonstigt att Anders Forsberg inte når ut med sin spelidé. Man hade förväntat sig en förbättring under säsongen men det är bara i enstaka matcher (mot oinspirerat motstånd) som helplanspress och fipplande i egen zon funkar.

——-

Jag kommer inte att ta fram den stora sågen på de enskilda spelare som förtjänar det, till det finns inte tillräckligt med serverutrymme på internet. Istället nöjer jag mig med att konstatera att det finns en mängd spelare i Modo Hockey som inte verkar ha skallen för slutspelshockey. Kombinationen 220v i klubban och betonggrillor är sällan en vinnande kombo. När dessutom misstagen på banan är grova som redwoodträd är det liten chans att gå vinnande ur en match än vilket motstånd som bjuds.

——-

Om det inte vore nog med Modos usla spel så gjorde Lasse Granqvist sitt absolut bästa för att förstöra matchen, oavsett vilket lag man höll på. Zenit nådde han när han för 346:e gången hyllade LHC-målvakten Högberg som om dennes prestation att rädda 4 halvlägen från loja ångermanlänningar var det största som hänt svensk ishockey sen Honken gick i blöjor.

——-

Doktorns tre stjärnor:

  1. Linus Ullmark
  2. Vakant
  3. Vakant
——-

Slutligen, eftersom det enda positiva med den här matchen var att den tog slut så kan det väl ändå inte bli jävligare på onsdag? Den som orkar med morgondagen utan att göra en Michael Douglas i Falling Down får se. Heja Modo!

Dags för slutspel!

Lagom till att Modo börjar socialisera i vad som väl bäst kallas åttondelsfinaler tänkte jag ta och göra en omstart med bloggen. Det är helt enkelt för roligt med slutspel för att jag bara ska kunna sitta tyst och hålla inne på tankar och känslor. Jag vill också passa på att tacka för uppmuntrande ord kring bloggen. Jättekul att så många uppskattar mitt svammel.

——-

Nu till själva hockeyn. Ni som varit med i några år vet att man inte direkt behövde skruva upp förväntningarna när det för 5-6 omgångar stod klart att Modo hade sjätteplatsen i sina egna händer. Några förluster senare var läget det omvända och det krävdes att Färjestad och Brynäs skulle torska ett par matcher. Vad gäller Färjestad så är man raka motsatsen till Modo i såna här situationer och löste naturligtvis uppgiften. Därför stod hoppet till ett Brynäs som jag på pappret fortfarande ser rätt mediokert ut men som spelar en hockey som enkelt gav dem topp-6 tillslut.

Nu ville naturligtvis inte Modo riskera att bli topp-6 även om FBK eller Brynäs skulle förlora. Därför valde man att ge bort seriens sista match till ett avsågat HV och därigenom dessutom låta Leksand glida förbi och sno sjundeplatsen, HV som motståndare i playin och Frölunda som kvartsfinalmotståndare vid seger. Modo å andra sidan fick ett forttoppat Linköping, och vid vinst får vi hoppas att HV tar Leksand för att kunna slippa SAIK.

——-

Cluben LHC

Linköping ja. Den här matchserien blir väl första gången sen finalerna 2007 som klubbarna möts i slutspelssammanhang. Även om jag gärna sett att Modo fått möta HV i bäst av tre så tror jag inte att man är helt chanslösa mot Cluben.

Nycklarna för att slå Linköping är ganska enkla. De har en ruskig offensiv och ett bra PP men samtidigt en darrig defensiv med riktigt tröga backar och målvakter som kan kasta in några puckar per match. Därför gäller följande:

* Inga onödiga utvisningar. Forsberg och Smith får hota med vad fan de vill, böter, brasiliansk vaxning eller att tvingas stå modell för nåt fantastiskt plagg i Modoshoppen. Det är inte OK att dra på sig tvåor för efterslängar eller onödiga hakningar. Extra försiktighet gäller naturligtvis kring Per Albrandt som näst OS-Jimmie är det närmaste vi kommer Pippo Inzaghi i SHL.

——

* Hårt på rätt spelare. Det finns några spelar i Cluben som inte gillar när man kommer lite för nära. Redan nämde Albrandt gillar inte tacklingar och Magnus Johansson tycker hockey är tråkigt när man fullföljer på honom i forecheckingen. Dessutom finns pseudotuffingar som Mattias ”Christian Berglund är min idol” Sjögren och Simon Hjalmarsson som behöver omild behandling längs sargen av firma Lööv och Torp.

——

* Lägg allt på mål: Ett av LHC:s största aber i vinter har varit målvaktsfrågan. Engstrand har varit lika stabil som den grekiska ekonomin men kommer troligtvis ändå att få stå då varken Högberg eller Idoff är beprövade i de här sammanhangen. Därför gäller det naturligtvis för Modospelarna att göra som man gjorde i 4-2 matchen mot SAIK. Lägg puckarna på mål och jobba hårt in på kassen från alla håll. 

* Våga slå icingen. Vi har alla förstått Anders Forsbergs tanke med att man ska spela sig ur krångliga situationer i egen zon. Det måste dock finnas undantag för denna regel. Just krånglet i egen zon är till stor del vad som kostat Modo en placering topp-6 den här säsongen och mot ett lag med Kolarik mfl. får man inte ge bort puckar när man har mjölksyra ända upp i tupén.

* Värdera situationerna. Lika usla som LHC är bakåt, lika vassa är de framåt. Därför gäller det att värdera de situationer när man sätter press. Modo har inte råd att gå bort sig med tre man och tillåta 3 mot 2:or mot det här motståndet.

——-

Slutligen, tipset inför kvällen: Alla experter tror på Linköping. Många Modoiter tror på Linköping. Även jag själv. Kanske är det just det som är vad som talar för Modo. Ingen press och ett motståndarlag som känner att man behöver anfalla. Ikväll blir det jämnt men tyvärr förlust med 3-4 i sudden.