Torsk i Göteborg

Jahapp, efter två raka matcher där det nästan varit lite för mycket av det positiva så känns det väl lite härligt Modoitiskt att ta en liten smäll. Ett kort inlägg ikväll då det vankas nattjobb med nyfödd. Så, här lite ris och ros.

Inledningen – Jag missade visserligen de första 6 minuterna men tycker att hela första perioden är bra. Hög press, tight mot motståndarna och framför allt rätt så lite slarv för att vara nere i Scandinavium

——-

Raset – Om den första perioden var bra så var period två och tre en uppvisning i hur man inte ska spela hockey mot ett kvickt och spelskickligt lag som Frölunda. Var det inte backar som vände fast sig själva så var det forwards som inte kunde ta emot tremeterspassningar. När isen är som i en colagrogg så gäller det att vara noggrann och inte lira med kepsen på trekvart.

——-

Ullmark – Jag vågar gå så långt som att säga att Modo hade tagit poäng i den här matchen om Reiderborn stått. Den totalsäkre Linus Ullmark som var tryggheten själv ifjol har blivit en överlugn men samtidigt överarbetande målvakt som inte längre skänker den trygghet försvaret behöver. Det gör också att backarna uppträder virrigt och inte alls kör med samma säkerhetsmarginaler som när den mer oprövade Reiderborn stått. Sen tycker jag att Ullmark gör ett jättemisstag innan Frölundas kvittering då han väljer att vinkla ner en ispuck i hörnet istället för att lägga vanten på den. Det gjorde att backarna, som redan hade syra upp i hårfästet tvingades ned i hörnet, torskade närkampen och Janmark drar den sen över axeln på Ullmark som släpper en lucka vid första stolpen. Nu hoppas jag att Ullmark står imorgon och är så där sinnessjukt bra som vi blivit bortskämda med förr.

——-

Ritola – De inledande matcherna har det positiva verkligen överglänst det negativa vad gäller den gode dalmasen. Idag var det dock inte mycket som gick rätt. Vid 1-1 skulle han naturligtvis ha lagt pucken på mål eller låst den nere vid sargen så att hans lagkompisar skulle få byta men framför allt är uppträdandet vid 2-1 väldigt märkligt. Där glömmer han bort att han fått sin vilja igenom att vara forward och följer istället med egen center ner i slottet istället för att hålla sin back. Nu hoppas vi på att Ritola studsar tillbaka när det vankas daladans imorgon hemma i Övik.

——

Slutjakten – Även om matchen till synes var förlorad vid 3-1 var det skönt att se hur Modo ändå gick för det under de sista 4-5 minuterna. Det var inga mil ifrån att en kvittering gled in och den här sortens moral är bra att ta med sig och visa upp när det går att fixa lite sköna gratispoäng nån gång där i mörka november.

Slutligen Doktorns tre stjärnor:

Adrian Kempe – Lillebror Kempe visar åter upp vilken grym talang han är. Skridskoåkningen och hårdheten i kroppen finns där. Nu väntar vi bara på att puckarna ska börja sitta och att han lär sig mosa backarna med rejäla tacklingar och inte bara lägger kroppen emot dem i sarghörnen.

Janos Hari – Jag erkänner att jag inte direkt cyklade in och badade i Sergelfontänen när det visade sig att Hari var tillbaka i Modo. Men jag måste säga att jag är extra glad att jag hittills haft fel kring just honom. Hari är just nu den forward som är kallast i situationerna direkt kring mål och dessutom har han en nyvunnen arbetsmoral som inte fanns vid senaste sejouren.

Kyle Flanagan – Egentligen borde det inte behövas så mycket mer motiv än målet. Ett klassavslut rätt upp i krysset. Men dessutom är Flanagan en riktigt rolig överraskning. En transatlant som snider och vrider men som också har lite av den där Sundströmska klubban som krokar fast och lyfter lite här och var.

——-

Nu är det bara att ladda om batterierna. Imorrn smäller det igen när det är dags att ge Salo och Kruse nya grejer att bråka om.

 

Lördagsgodis!

Vilken lördag vi fick! Efter att ha tryckt kaffesumpen ner i strupen på Färjestad i torsdags var nog ändå fler än jag som trodde att ett formtoppat HV med den blankpolerade Andreas Johansson i båset skulle vara ett för stort hinder. På det svara Modo med att göra en ultrasolid insats där alle man från Reideborn i kassen till siste checkande forward. Lite kort:

Försvarsspelet – stabiliteten i backparen känns för andra matchen i rad riktigt bra. Hedman och Torp har studsat tillbaka och det känns som att Lehtivuori trivs bra ihop med Kauppinen. Sen har vi förstår gubben Roche men mer om honom lite senare.

——-

Styrspelet – ifjol var det många gånger så att Modospelarna störtade in i checkingen desperatare än en överförfriskad Casanova fem i tre på krogen. I år känns det som att spelarna generellt gör klokare beslut och trots något försiktigare checking från andragubben faktiskt jobbar fast pucken vid fler tillfällen istället för att bli överspelade.

——-

Powerplay – i flera år har jag fått haft med den här punkten som ett sorgebarn då powerplay oftast varit förknippat med mer svordomar och gråt än en godtycklig presskonferens med Bert Robertsson. Laget har verkligen förstått vidden av att använda den större isytan och dessutom förstått var såna som Önerud och Skröder ska stå placerade.

——-

Minimerade misstag – visst, HV:s mål var en miss i bytet men i övrigt är det HV som står för misstagen ikväll. En sån som David Petrasek (som för övrigt fyllde 106 år idag) gör själv fler misstag än hela Modolaget. När dessutom Andreas Johansson fortsätter att pungsparka sina målvakters självförtroenden blir det lite av öppet mål för Modo.

——-

Idag var det många som var riktigt värda en stjärna hos Doktorn men dessa tre får njuta av glansen lite extra:

  • Per-Åge Skröder – har blivit bättre på att förstå sin roll i spelsystemet och ser inte längre ut som en kylskåp snurrandes runt sin egen axel. När den gode norrmannen dessutom får lira med killar som tänker hockey ett steg längre är han åter ett offensivt vapen.
  • Travis Roche – en av dem som gör Skröder bättre är gubben Roche. Som jag skrivit tidigare på Twitter liknar Roche en gubbe i division 4 med sitt lobotomerat lugna spel, sitt sätt att vänta ut ivriga motståndare och sin förmåga att hitta extravaganta lösningar. Idag satt mackan till Skröder perfekt, mot Färjestad körde han ”vispen” på blå i PP, en fint som borde vara lika förbjuden som tittfinten.
  • Adam Reideborn – tar åter chansen och gör att vi på läktaren och i soffan inte behöver skrika oss hesa efter Ullmark. Idag är det Reideborn som i 3 mot 5 äger HV och efter det känns det lite som att smålänningarna ger upp.

——-

Nu har SHL:s fantastiska schemaläggare gjort att man får njuta av den här vinsten ända till fredag nästa vecka då det blir en tuff bortamatch mot Frölunda.

Kramkalas i Karlstad

Så tar då Modo en efterlängtad seger och det efter en viktoria i Karlstad av alla ställen. En seger viktigare än vanligt i omgång tre då laget efter de två inledande matcherna sågats vid fotknölarna runt om i hockeysverige. Vi tar det lite kort:

  • Skröder – Hade inte sin bästa afton i kväll heller. Den tvåa för osportsligt som han tar och ger FBK två minuter i 5 mot 3 ska rendera bänken resten av matchen. Nu hade han lite tur eftersom Påhlsson sätter 0-1 i boxplay men det är ändå Skröder som sitter och sippar Gatorade när Färjestad kvitterar.
——-
  • Laget – Till skillnad från slakten uppe i Skellefteå senast så håller Modo ihop laget under 60 minuter. Man spelar uppoffrande (täcker skott med fyramålsledning och två minuter kvar) och vågar lita på att de andra gubbarna i kedjan finns där som backup.
——-
  • Powerplay – Minns ni när Modo senast satte tre strutar i PP? Finns det ens personer kvar från den tiden som kan berätta? Ikväll började spelet i numerärt överläge ändå lika trevande som vanligt där Ritola och Possler tävlade i vem som kunde dra ner tempot mest i 5 mot 3 och sen ge bort pucken. När de väl förstått att det är tufft att skjuta så ramlade även målen in.
——-
  • Fysiken – Modo har på pappret ett rätt litet och lätt lag men av det såg man måttligt i afton. I en lada där Färjestad brukar vara det tuffare laget var det ikväll bortalaget som stod upp bäst. Tydligaste exemplet är väl den gamle Modokaptenen Tollefsen som vid Modos 1-3 väljer att stå bekvämt bredvid Önerud när skottet kommer och sen kommer på att han ska vara tuff och rejäl när pucken ligger i målet och publiken satt kaffet i vrångstrupen.
Slutligen Doktorns tre stjärnor:
  • Gustav Possler – Gör sådär härligt fula mål som bara en supporter kan njuta av.
  • Albin Carlsson – Jösses vilken storback den här killen har chans att bli. Carlsson ägde banan i afton med kalla beslut, bra passningsspel och rejäla tag i sarghörnen.
  • Victor Öhman – OK, han syntes inte särskilt mycket i matchen men att som debutant smeka fram den där Gretzky-mackan till Jooooooonas räcker gott!

Nu gäller det för Modo att fortsätta på den inslagna vägen när det på lördag är dags för ett HV som ikväll rensade Frölunda totalt hemma i Jönköping. Då hoppas jag att Ullmark är tillbaka i målet, revanschsugen efter två halvdana insatser mot Örebro och Saik.

Det stora SHL-tipset

Så var då återigen stunden här. När det vankas ny säsong i vår högsta hockeyserie så kommer Doktorns seriefacit lika säkert som ett Nigeriabrev i mailkorgen. Den här säsongen har SHL urholkats på kvalitet värre än någonsin men frågan är om inte detta också kommer att ge oss den jämnaste tabellen i hyfsat modern tid. Så, knacka hål på spargrisen och langa in stålarna hos första bästa cayman-baserade spelbolag för så här kommer SHL 2014-2015 att sluta:

__________

1: Frölunda

Hurra! Äntligen får ICA-handlarna i Lilla London plocka fram vinnarglöggen från lagerhyllan då laget ser starkare ut än på många, många år.

Det enda orosmomentet (och som troligen löses med en svindyr keeper innan jul) är Lasse Johansson och kolossen Fernström i kassen. Båda är hyfsade puckmotare men inget som Goa Gubbar sprättar en extra 10,2:a för att hylla.

Bland backarna fanns det redan sedan tidigare talang i Gustafsson och Wikstrand och när man dessutom länsade HV71 på kyrksilvret i form av Fälth och Fantenberg känns försvaret närmast komplett.

Framåt är det om möjligt ännu vassare. Visst har man tappat speed, finess och extrakilon i flyktade Wennberg, Klingberg och Dick Axelsson men snacka om att det fyllts på rätt ok med jättejagade Janmark, lillebror Stålberg och den 13-årige moppepojken Artturi Lehkonen.

———-

Årets händelse:

I sin fortsatta satsning (läs: dränering) för att bli Sveriges ledande klubb för unga spelare som vill till NHL bestämmer sig Roger Rönnberg att ta det ett steg längre. Istället för att som tidigare knyta upp juniorlandslagsspelare i beroendeställning öppnar Frölunda som första klubb ett eget inseminationscentrum där endast män med över 1000 NHL-matcher får lämna donationer. Konceptet förväntas bli en succé och Mats Ahdrian tar åt sig all cred för arbetet.

__________

2: Växjö

I hockeyvärlden liksom på krogen gäller det att antingen vara attraktiv eller ha en plånka fetare än Kevin Pressman. Det har man förstått i Växjö.

I mål har man stärkt upp med Christopher Nihlstorp som valde Småland före familjen.  Bakom honom har man nån kille som vaktat båset i Skellefteå.

I försvaret har en redan stark besättning med Murphy, Welch och Varakas utökats med troligtvis svindyre Teemu Laakso. Det gör att laget får en defensiv som endast Frölunda kan matcha.

Framåt sprutar det som vanligt av talang från de egna leden… Här har det lättats på lädret och in har Tuomas Kiiskinen, meriterade Nick Johnson och Patrik Lundh kommit för att bredda spetsen. Till detta kan läggas till gott om potential inneboende ibland annat Rosén, Åslin och Reddox och man förstår varför Växjö är laget att försöka slå i vinter.

———-

Årets händelse:

Nye målvakten Nihlstorp valde som sagt något överaskande Växjö före Färjestad. Under säsongen gör obekräftade uppgifter gällande att anledningen till varför han inte var välkommen tillbaka till Färjestad var något så banalt som hans smeknamn ”Torpet”. På en brusig ljudinspelning från i somras hörs ett samtal mellan Nihlstorps agent och Håkan Loob där Loob gång på gång påpekar vikten av att Christopher slutar kallas för Torpet och istället jobbar in mer passande lokalanpassade smeknamn som ”Chrigga” eller ”Togga”. När Loob konfronteras kring detta toknekar han och säger att den enda som drabbats av denna typ av problem var Niklas Czarnecki vars konstiga namn helt enkelt inte kunde värmlandfieras och där den enda lösningen därför var att ge honom sparken.

__________

3: Färjestad

På platsen just bakom Växjö hittar vi just Färjestad. I vår kommer sola åter att skina över Karlstad då klubben kommer att göra en stark säsong och säkert kötta på en bra bit in i slutspelet.

I målet står enligt mig överskattade Pettersson-Wentzel. Bakom honom har FBK plockat gamle (nåja) Justin Pogge från Bofors. Det blir helt enkelt intressant att se vem av dessa som plockar förstaspaden och hur man kommer klara sig då Erik Granqvist byter familjemys mot sköna konsultstålar.

Bland backarna kommer givetvis Magnus Nygren saknas fram tills dess att han åter ger upp Amerikat och kommer tillbaka till Värmland i mitten av november. Annars är det Tollefsen som ska vara tuff, Lalonde som ska pricka in puckar från blå och Kylington som ska bli ännu bättre än ifjol.

Ser man till forwards gjorde FBK ett riktigt fynd när man rotade fram Milan Gulas under fjolårssäsongen. I år får han sällskap av halstatuerade offensivälskaren Jakub Klepis. Bakom dessa ser det lite tunnare ut även om Hillding, Åslund och intressante Aquino borde vara topp-6 forwards.

———-

Årets händelse:

Många förvånas över den lugna och stabila höst som fortskrider i de värmländska skogarna. Detta utbyts dock i en infekterad konflikt i samband med julfesten på Sandgrund där Anton Hedman råkar stöta till Rickard Wallin i baren så att denne tappar ut sin Cosmopolitan över den måttbeställda kostymen. Wallin håller Hedman som ansvarig och tycker att det är jävligt onödigt att gå in i honom när han tittade ner i sin mobil, särskilt eftersom det inte var mer än 5 minuter kvar till de lugna låtarna skulle börja på dansgolvet. Hedman tycker att Wallin överdriver en smula men 20 minuter senare sitter han med sin trunk på en buss på väg bort från Karlstad.

__________

4: Linköping

Ojdå tänker kanske vän av ordning. Linköping så här långt upp i tabellen? Javisst, äntligen är det dags för Cluben att vara lite stabilare än Torsten Flink på efedrin för i år finns förutsättningarna.

Det enda orosmomentet är egentligen herrarna längst bak. Visst, Marcus Högberg var bra i play-in mot Modo (och hyllades också av TV-kommentatorerna som den nye Henrik Lundqvist) men han är fortfarande grön. Som sin konkurrent har han David Rautio som verkligen får bekänna färg nu när han inte längre har det trygga igelkottsförsvaret uppe i Luleå att gömma sig bakom.

På backsidan har man bytt pacemaker på Mange Johansson som därmed är redo för ytterligare ett år. Vid sin sida har han stabila Junland, Rahimi och Matheson och just de fyra backarna lär få ta många minuter för att det inte ska bli samma slags såll till försvar som ifjol.

Bland forwards kommer naturligtvis Arlbrandt och Hjalmarson att saknas rejält. Men firma Mäki och Helber har i alla fall gjort sitt bästa för att täppa luckorna med kvalitet i form av meriterade Jeff Taffe, Minime Broc Little och mannen med SHL:s svåraste namn Jacob Micflikier. Tillsammans med Kolarik och Sjögren utgör de här namnen två bra linor men bakom dem ser det rätt klent ut. Får man inte ut någon ”secondary scoring” från tredje och fjärdelinan är risken att Cluben hamnar längre ner i tabellen.

———-

Årets händelse:

I samband med en förlust mot Modo på Luciaafton får vice klubbdirektör Anders Mäki nys om att Modos GM Per Svartvadet ju spelat i NHL. På sin Twitter skriver han genast -”Tungt att förlora mot Fuskmodo. Men starkt att hämta upp 2-4 sista fem o få en pinne. Dra igång NHL nu så att Dopingmodo sjunker i tabellen igen”. När journalister på presskonferensen förklarar att Svartvadet spelade i NHL för drygt tio år sedan och att han nu sitter på ett kontor i Övik ber Mäki om ursäkt för sitt ordval men menar att han i sak står för sin åsikt trots allt. Han får stöd av hela SHL förutom Frölunda.

__________

5: Skellefteå

Ja såhär lågt har väl ingen tippat Skellefteå sen Hardy Nilsson gick i blöjor? I somras såg laget sorgligare ut än en sovjetisk köttdisk men med frigjorda stålar finns också plats för nyförvärv.

I mål finns Markus Svensson kvar som en sista utpost och från Almtuna har man plockat upp backupen Hanses. Ett starkt par.

Bland backarna saknas Alm och Frögren men med spelare som Niclas Burström, Erik Andersson och evigt unge Fredrik Lindgren ser det ändå rätt OK ut. Dessutom har man valt att höja guldchanserna och samtidigt sänka lagets medel-IQ genom att plocka in SHL-profilen Sevc.

Ser man till forwards är det nästan bisarrt vilka namn som försvunnit. Borta är lille Arvidsson, Bellemare, Emanuelsson, OS-Jimmie, Jocke Lindström, Möller och Bud the Stud. Det är lite som att i Reservoir Dogs plocka bort Mr. White, Mr. Orange, Mr. Blonde, Mr. Brown, Mr. Blue och Mr. Pink och sen förvänta sig att Nice Guy Eddie ska styra upp grejerna. Nu har Lasse Johansson visserligen lagt lite stålar på såna som Zachrisson, Kabanov, Lehtonen och Widing men nog kommer det att gnisslas en del bland gruvarbetarna i vinter när lagmaskinen hackar.

———-

Årets händelse:

Efter en knackig inledning på säsongen kommer chockbeskedet i Schtaan. Bert Robertsson, mannen som förkroppsligat klubbens hjärta och själ lämnar sitt uppdrag för att ta över som förstetränare efter den sparkade Mats Lusth i Malmö. Robertsson styr upp laget och tar tillbaka klubben till SHL. På avslutningsbanketten kliver en ytterst rörd Bert Robertsson upp på podiet för att förklara sina känslor. Med en nyvunnen skånsk dialekt och med munnen full av spettekaka gråtskriker han ut sin kärlek till gubbarna på Kockums och Skånska Cementgjuteriet. Händelsen hamnar på Youtube och Bert erbjuds en roll i nästa Änglagårdfilm.

__________

6: Brynäs

På sjätte plats finner vi Gästriklands eget Barcelona, Brynäs IF. I mål fortsätter Modoratade Bernhard Starkbaum säkert att blanda strålande insatser med mindre bra sådana. Frågan hela hockeysverige undrar är ju om/när han kommer att rädda sin första straff? Bakom Starkbaum är det lite halvtunt med oprövade Jonas Johansson.

När det gäller backsidan saknas naturligtvis Ryan Gunderson, mannen som lobbat in puckar från blå i PP de senaste åren. Tillbaka är däremot Niclas Andersén som tillsammans med Per Djoos rätt så mycket snabbare grabb ska bära upp ett försvar som i övrigt känns både ojämnt och skadekänsligt.

Om det ser halvdant ut i de bakre leden så kan Roffe Lassgård njuta av en forwardsuppsättning som ser riktigt bra ut. Rödin, Scott, Sweatt ska alla Ollas och dessutom finns bredd i form av såna som nye Jacob Blomqvist, Enterfeldt och Nordqvist.

———-

Årets händelse:

Efter att Sportbladets Tomas Ros under försäsongen förutsättningslöst hyllat tvillingarna Vesterholm som det bästa som hänt Gävle sen Tom Bisset infinner sig en total kris när Ponthus och Pathrik båda står på 0+0 efter 7 omgångar. Efter att ha konsulterat idrottspsykolog provar man allt ifrån att plocka bort H:et i deras förnamn till att färga deras kalufser i tonen morot. När ingenting fungerar tvingas man slutligen korta deras lårben 16cm och kalla dem smurfar. Något som visar sig vara ett genidrag och tar Vesterholmarna ända till VM.

__________

7: HV71

I sviterna av svensk hockeys dyraste kompletteringsshopping går HV71 en ny höst till mötes. Man gör det som relativt nederlagstippade bland tyckarna trots att truppen torde tillhöra seriens fyra dyraste.

I mål är det tänkt att Gustaf Wesslau och Erik Ersberg, två målvakter med självförtroenden lika stora som Andreas Jämtins studieskulder, ska frälsa de redan frälsta. Frågan är inte vem som blir förstemålis utan vem som undviker att bli andrekeeper.

På backsidan ser det riktigt illa ut. Här finns egentligen bara kvalitet i Chris Campoli och Mattias Karlsson. I övrigt är det tänkt att David Petrasek, som går in på sin 36:e säsong i klubben, tillsammans med hockeyfrillan Berglund ska utgöra bredden.

Om det var uselt ställt bak i de egna leden ser det betydligt trevligare ut framåt. Här har talangen Fiala, Christensen och Holzapfel fått sällskap av Calle Ridderwall och mannen med Sveriges skönaste ”prison bitch”-smile, Mattias Tedenby. En kedja med Tedenby, Fiala och Brithén känns på förhand som kanske SHL:s roligaste.

———-

Årets händelse:

Trots en ganska trevlig höst med hyfsat många inspelade poäng känner sig inte klubbledningen i Jönköping sig riktigt nöjda. Det shoppingmissbruk som man under sommaren gått i terapi för börjar göra sig påmint och en kulen decemberafton blir frestelsen för stor. I ett nafs langar man ut tiotalet miljoner till höger och vänster och vips står Anssi Salmela och Toni Rajala utanför dörren med kollekthåven i högsta hugg. Samtidigt känner Andreas Jämtin att han behöver en ny utmaning, river kontraktet och kritar på för Linköping.

__________

8: Luleå

Näst sina närmsta grannar i söder är Luleå Hockey det lag som tappat mest i kvalitet. Men det ser ändå inte helt becksvart ut för gamla GroKo.

I mål hoppas man att Daniel Larsson ska känna sig lyckligare än i huvudstadens myller och i ren eufori över närheten till Boden spika igen kassen. Bakom honom finns Joel Lassinantti som, om han inte vuxit en skollinjal under sommaren, får problem att täcka särskilt mycket av målet.

När det gäller backarna verkar det (i just denna sekund) som att Johan Fransson ändå sticker. I Fransson försvinner då också den enda back som faktiskt kan göra någon poäng. Janne ”OS” Sandström och Robin Jonsson säkrar hemåt men nog borde Luleborna vara lite skraja för att nya Näkyvä och Savilahti Nagander inte håller måttet?

Om tappet av Fransson är tungt så är det ändå ingenting mot den kvalitet som försvunnit bland anfallarna. Borta är Klasen, Olausson, Omark, Linus Persson och till och med Anton Hedman. Det har man ersatt med Lennart Petrell, gamle Brynäsbekantingen Stephen Dixon och Daniel Zaar. Även om Zaar har talangen och Dixon kunnandet känns det som att det blir färre mål framåt i vinter.

———-

Årets händelse:

Efter att ha blivit friad från avstängning bestämmer sig Mark Owuya för att satsa på ett år till uppe i mörkret. Under novemberledigheten kör laget beep-tester men när det är Marks tur går den gode målvakten inte att finna. Till slut hittar Karl Fabricius honom instängd på toaletten där Mark hävdar att han redan sprungit testet och att han därför inte kan springa det igen. De besvikna lagkamraterna kräver en ursäkt av Owuya som svarar med ett tydligt -”Det där är helt hjärndött. Skojar de med mig?”.

__________

9: Leksand

Ifjol överraskaskade Leksand alla experter genom att vara det första laget i historien som klarade sig kvar i serien med hjälp av endast två spelare.

En av dessa finns fortfarande kvar i klubben och mycket av masarnas öde står fortfarande skrivet i Oscar Alsenfelt, mannen som gick ifrån att vara Modos nye Ben Perrault till omutlig mur i dalakassen. Dock gäller det för fans och klubbledning att hålla tummarna för en frisk och jämn förstemålis för där bakom finns bara Joel ”Zajkowski” Gistedt.

Bland backarna saknas såklart Patrik Hersley brutalt. I övrigt är försvaret ändå intressant med småvuxna skridskoeleganter som Kapstad, Connelly och Russell blandat med nye tuffe Frögren, och häffaklumparna Joonas Rönnberg och Robin Jacobsson.

Framåt känns Leksand lite som ett hopplock av allt och inget. Det finns kvalitet i Ryno och nye Tomi Sallinen. Sen har man plockat in lite rejects från andra klubbar som puppy eyes Himmelfarb och Jack Connolly. Lägg där till en sympativärvning i Jacks storebror Chris och den något oputsade diamanten Viktor Mårtensson från Västerås och ni förstår kanske min oro?

———-

Årets händelse:

Säsongens tabbe står Leksand för när man inför den sista omgången ligger på åttonde plats men väljer att lägga sig och låta Luleå sno den. – ”Hahaha” skrattar Andreas Appelgren och Tommy Salo, – ”i år ska vi fan slippa att börja på bortaplan i play in”. Skrattet fastnar i halsen när Tommy Åström i Cmore-studion förklarar att det är ändrade regler och att det bäst placerade laget spelar hemma-borta-hemma. Därefter förlorar Leksand mot Luleå i play-in och lämnar därefter in en ansökan om rekonstruktion.

__________

10: Modo

Modo går in för säsongen med både sänkt spelarbudget och BMI då T.J Hensick firar sin ettåriga bröllopsdag med en annan arbetsgivare. Men det är inte helt genomjävligt i hockeyns hjärta.

På målvaktssidan har nämligen Modo SHL:s bäste burväktare i Linus Ullmark. Han blir troligtvis också den enskilt viktigaste spelaren i hela serien i Modos kamp undan kval. Bakom Ullmark finns nye Adam Reideborn som får hoppas på att backarna är offervilliga under de maximalt 7 matcher han får stå.

Även backsidan ser helt OK för Övikslaget där man landat en tung värvning när Djurgården luggades på Jonas Ahnelöv. Även om Cumiskey (osäkert på om han ska räknas som back) och Regehr är borta så finns åter lite PP-kvalitet i Travis Roche och Marko Kauppinen som båda lägligt nog också får gratis färdtjänst till hemmamatcherna. I övrigt finns stabile Oscar Hedman där i boxplay och några riktigt intressanta talanger i Albin Carlson och Fabian Norberg.

När man kikar på forwards däremot är det inte direkt så att motståndarna skakar av rädsla. Faktum är att Modo nog på pappret har den tunnaste forwardsuppställningen sen Rasti Pavlikovsky och Jan Pardavys dagar. Den redan trubbiga truppen från ifjol har kompletterats med en återvändande Hari, en junior från Djurgården och två okända och tillika skadade spelare i höftopererade Kyle Flanagan och Joonas Nättinen. Det behöver ju å andra sidan inte betyda något eftersom de omöjligt lär prestera sämre än de välkända nordamerikanerna som snyltade på lönebudgeten ifjol.

———-

Årets händelse:

Inför transfer deadline är det panik i Örnsköldsvik. Laget sladdar i tabellen och målskyttet lyser med sin frånvaro. Linus Ullmark får syrgas i pauserna likt Angus Young inför en gitarrspasm. Hedman och Ahnelöv klockar speltider över halvtimmen i varenda match och Gustav Possler är poängbäst med 6+3. Detta kräver okonventionella metoder och samarbete med kommunen, något man haft stor nytta av tidigare. Lösningen blir helt enkelt att Modo lovar att bygga ett extra museum med fokus på saker utanför isen, såsom Robert Dömes favoritpizza från Kebabhouse och Hannu Pikkarainens barnota från julfesten 2009. Klubben beviljas 13 miljoner i förskott och värvar in Nagy och Bartecko.

__________

11: Örebro

På elfte plats finner vi dem som tydligt klargör att just de är Örebro. Ett lag som ser lika spretigt ut som ifjol men som ändå har några ljuspunkter.

I målet är det tänkt att Julius Hudacek ska erbjuda den stabilitet som Sandberg misslyckades med förra säsongen. Bakom honom finns alibimålisen Henrik Lundberg.

Bland backarna sticker nya Joonas Jalvanti och Stefan Johansson ut i en sörja som annars är ganska medioker. Främst kanske detta exemplifieras med omskolningen av forwarden Marcus Weinstock.

Framåt är Örebro betydligt intressantare. Man har fått behålla store Anttila, Wallace och Willsie och kryddat med Derek Ryan som gjorde lite vad han ville i Österrikiska ligan ifjol. Bland förlusterna är väl Conny Strömberg den som märks utanför isen. Det är inte omöjligt att det just är Conny som får chansen att spela Örebro ur serien när det väl vankas kvalserie i vår.

———-

Årets händelse:

Med Conny borta ur laget händer ingenting extravagant överhuvudtaget i Örebro och vattentornet återgår till att bli stadens största behållning.

__________

12: Djurgården

I botten av tabellen finner vi slutligen Stockholms stolthet Djurgårdens IF. En klubb som fick den schyssta bördan att betala AIK:s satsning i allsvenskan och därför också ser ut som nåt man skrapat ihop på Lidl.

I målet hoppas man att Mikael Tellqvist ska fungera som en PET-flaska där de flesta puckar studsar tillbaka ut till backarna. Bakom honom finns Mantas Armalis som hittills mest fått uppmärksamhet för sitt sätt att spänna bukmusklerna på catwalken.

På backsidan hoppas Säcken och gänget mycket på att nyförvärvet från Viking Line, Daniel Fernholm ska styra upp ett försvar som i övrigt känns som seriens svagaste. Extra jävligt verkar det bli eftersom Linus Arnesson tänker åka över och köra stora solen i Massachusetts en stor del av hösten.

Framåt är det inte fullt lika illa. Eller, om jag ska vara riktigt ärligt så är det väl det. Letar man med lupp så finner man kvalitet och årsringar i massor hos Micke Samuelsson och Jocke Eriksson. Dessutom har man i Marcus Sörensen en av seriens roligaste spelare att titta på med sin speed och sina finter. I övrigt beskrivs kvaliteten och bredden på anfallssidan ganska enkelt genom att nämna nyförvärvet Vjatjeslav Trukhno.

———-

Årets händelse:

Redan inför de första omgångarna av SHL drabbas ligan av en gigantisk skandal. Det visar sig att LO:s  Göteborgskontor har övertalat Mikael Samuelsson att ingå i en reklamkampanj för SSU där han i en filmsekvens stirrar ut ett gäng moderater och sedan utbrister ”they can go fack themselves”. Naturligtvis bryter en mediastorm ut och Jörgen Lindgren tvingas gå ut och säga en radda osammanhängande floskler som sedan tolkas välvilligt.

__________

Sådär, då återstår bara att säga som Pasi Nurminen i en spelarbuss. Nu kör vi!