Välkommen till MoDonald

Det är en riktig sån där Jack the Ripper-dimma här i Stockholm nu på morgonen och det känns ju rätt passande till den lilla snutt jag tänkte skriva kring Modos senaste nyförvärv.

Jag fick tips och hintade i tisdags förra veckan om att det skulle komma ett nyförvärv som minst sagt skulle vara överraskande men måste ärligt säga att jag inte trodde att ryktet skulle bli verklighet. Så vad säger vi då om gamle gode Brashear?

——-

Först och främst så har ju alla journalister och experter redan spytt ur sig hur dåligt det här är och hur värdelösa Modo är som drar hockeyn tillbaka till en tid då man släpade sin respektive i håret hem till grottan. Alla utom Niklas Wikegård förstås, och alla vi nostalgiska NHL-följare som tycker att det här är det häftigaste nyförvärvet till svensk hockey sen Eddie Belfour tog på sig knätofsar.

——-

Vidare måste man beundra Peter Forsbergs sätt att visa vart skåpet jävlar i mig ska stå. Foppa pratade om att plocka in lite tuffhet för att inte motståndarna ska ta sig för stora friheter med ett ungt Modo. Låter bra tänkte nog alla Modoiter och såg framför sig att det skulle dyka upp en nordamerikan med inställning lite åt Hinotehållet. BOOOOM, då ringer Foppa upp DONALD BRASHEAR och hör om han vill snöra på sig grillorna och äta på Mammamia i vinter. Det är lite som att Sundskolan skulle plocka in Steven Hawking i laget till distriktsfinalerna av Vi i Femman!

——-

För er som inte har stenkoll på Brashear ska jag ge en kort recap. Han är en 42 år gammal, 190 cm lång och 106 kg tung amerikan. Han har slagits mot spelare som Bob Probert, Jim McKenzie, Dan Kordic och Rob Ray och rankades ofta under slutet av 90-talet som tungviktsmästaren i NHL. Detta gör att han också är på plats nummer 15 över de mest utvisade spelarna i ligan genom tiderna.

HÄR kan ni se lite de talangerna.

För den stora allmänheten är han dock känd för att ha blivit nedklubbad av antagonisten Marty McSorley, något som renderade McSorley både den längsta avstängningen i NHL:s historia och civilt åtal. Den händelsen finner ni HÄR.

Men förutom detta så var Brashear en hygglig NHL-spelare rent hockeymässigt, en kategori av fighters som växte fram och som faktiskt kunde bidra lite med annat än knytnävarna. Därför har han också fått representera USA i två VM och varit assisterande kapten i Washington. Visserligen är det som att leta efter en nål i en höstack men bland alla slagsmålsklipp på youtube finns det faktiskt några exempel på att Brashear faktiskt kan göra MÅL.

——-

Så är nu en uttjänt medelålders slagskämpe vad Modo behöver? Sportsligt, absolut inte. PR-mässigt, ja verkligen! För att vinna matcherna behöver laget få in en center och en forward av toppklass för att man ska börja ta poäng. Vad värvningen av Brashear gör är dock att plocka bort fokus från diskussionerna om Anders Forsbergs konstiga spelsystem, spelares vara eller inte vara i truppen och skadelägen på nyckelspelare. Om han är så billig som Mikael Nordstrand antydde i gårdagskvällens Hockeypuls är det de bäst investerade reklampengarna i svensk hockey på flera år.

——-

Förresten, vet ni att Modo förlorade en hockeymatch igår? Borta mot Brynäs med 4-1.

 

Publicerat av

drhockey

En reaktion på “Välkommen till MoDonald”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *