Slutet gott, allting gott!

Ibland mår man sådär riktigt bra att man kommer på sig själv med att sitta och le som ett fån. Den sköna känslan hade jag igår kväll när jag rattade bilen ut från Himmelstalunds idrottsområde och hemåt Stockholm. Känslan av att kunna andas ut, slippa må dåligt flera dagar innan match och slippa sitta där i soffan spänd som Christiano Ronaldos torso efter ett VM-kvalmål. Vissa firade med en whisky hemma i den nedsuttna fåtöljen, andra stod på läktaren i Västerås och visade att elithockey och hamburgare visst hör ihop. Själv svängde jag in på Statoil och köpte två påsar sura dragsters, såna där som gör att tungan fräts sönder men man ändå inte kan sluta äta. För ska det firas ska det firas ordentligt.

——-

Själva matchen var det inte så mycket att hurra för. Modo kontrollerade matchen från nedsläpp och trots ett kvitteringsmål från Hästen så kändes det som en rätt lugn och behaglig resa mot förnyat kontrakt. Hästen gjorde lite motstånd men det generella känslan över den här matchserien har varit att både spelare, tränare och supportrar varit nöjda med att bara vara där man är och det avspeglades även tydligt igår. Publiken sjöng, tränarna Czarnecki och Micke Johansson skrattade och tog i hand med motståndarna efter slutsignalen och spelarna åkte runt och tackade sina supportrar utan några sura miner. Extra trevligt blev det när hemmasupportrar på vägen ut från hallen klappade en på axeln och med ett leende gratulerade till det förnyade kontraktet.

——-

Ni som följer mig här på bloggen och på Twitter vet att jag inte direkt har varit överdrivet positiv till något Modo gjort den här säsongen så nu tänkte jag passa på att dela ut lite beröm när föreningen verkligen förtjänar det. Jag erkänner att jag inte hoppade jämfota när Perra Johnsson presenterades som räddare i nöden och inte blev jag så mycket tryggare av spelet i de återstående matcherna av grundserien. Men i de fyra kvalmatcherna gjorde Perra det han anställdes för att göra. Han skapade en grupp som köpte systemet och stundtals spelade en så tråkig men effektiv hockey att Lasse Falk och Jacques Lemaire troligen hade stått och fistbumpat knogarna blåa av förtjusning. Förra gången laget var i kvalserien snurrade Nagy, Bartecko och gänget runt i sarghörnen och försökte trolla puck mot motståndare som bara väntade ut dem. Under årets fyra matcher var Modo det där väntande laget.

——-

Istället för att försöka styra spelet och låta Hästen kontra såg Perra till att möte Hästens spel med samma mynt och låta de individuella skillnaderna i kvalitet bli det avgörande. Visst blir man glad av att se mål, särskilt när Peter Öberg (som i övrigt under säsongen främst fungerat som halsskyddsförebild för Travis Roche) av alla människor sätter punkt för säsongen med ett mål värdigt Ovetjkin. Igår blev jag ännu lyckligare av att se Marcel Hossa och Juha-Pekka Haataja kommunicera kring vem av dem som skulle stanna kvar som tredjeman när Emil Pettersson gick ner och checkade i hörnet eller när Adrian Kempe och Gustav Possler väljer att lägga pucken djupt och låta trötta lagkamrater byta i lägen där det måste varit lockande att försöka utmana en mot en.

——-

I samband med slutsignalen igår började också den härliga tiden med silly season. Svartvadet och Forsberg har förhoppningsvis redan några starka namn på ingång och med tanke på säsongens övergripande prestationer lär det vara samma stora omsättning på spelare som vi varit vana med under de senaste åren. Själv kommer jag under nästa vecka att göra ett bokslut över säsongen i form av spelarbetyg så håll utkik efter detta.

——-

Slutet gott, allting gott!

Halva jobbet avklarat

Visst är det skönt att kunna somna på kvällen i harmoni och vakna upp utan huvudvärk och ångest? Särskilt då man inte varit ute på århundradets fest med fri bar utan bara har suttit och stirrat på TV-bilder från Norrköping.
——-
Man brukar prata om att spelare sitter kvar i bussen när det ser slött ut från start och den mättnad och tröghet som Modospelarna visade upp i första påminde också mycket om min lagkamrat i Svedjeholmen som satte i sig ett kilo kalla köttbullar på bussen ned till Sundsvall inför ett möte med Timrå.
——
Som tur är så hade Hästenspelarna lika svårt att göra mål som en infödd Östgöte har att uttala R som annat än W och efter ett riktigt bra byta av Modo blundar Ahnelöv och trycker ett slagga under armen på Henrik Lundberg. Redan där slocknade en del av hemmaspelarnas glöd och även om publiken fortsatte att ösa på kändes det lite avslaget.
——-
I andra perioden vaknar Modo till och får längre anfall och bra tryck. Dessutom går spelare som jag kritiserat tidigare in och styr upp rejält. Ett exempel är Nichlas Torp vars avvägningar och frånvändningar tidigare den här säsongen främst lett till en kraftigt ökad konsumtion av lugnande läkemedel i Övikstrakten. Igår var det samme Torp som visade vägen med enkelt och resolut spel i egen zon och som dessutom följde med upp i anfallen i rätt lägen.
——-

I tredje spelar Modo riktigt bra och den stora behållningen här var att få in micken i Hästens bås under deras time out. Jag antar att SHL skulle gråta över förslaget att bugga tränarna men som åskådare från soffan tycker jag att det är riktigt intressant att få höra det som sägs inom laget och inte bara de floskler som betas av under intervjuer.

——-

Vidare kan jag inte blunda för det här längre. Säga vad man vill om Perra Johnsson men herregud så långsam han är i intervjuer. Man sitter där hemma i soffan och kommer på sig själv med att försöka hjälpa Perra sätta fart på munnen och koppla på mer än bara reptilhjärnan. Hur kul är det inte då att föreställa sig den utskällning som Perra ska ha gett spelarna på träningen inför matchen, PÅ ENGELSKA!

——-

Doktorns tre stjärnor:

  • Emil Pettersson – Inte nog med att den unge Ångesonen syrgasar i full fart i PP, av intervjun i periodpausen verkar han dessutom vara en riktigt sympatisk person. Det här känns som en spelare som Modo kommer att ha stor nytta av framöver, särskilt då han också verkar kunna vinna en tekning ibland, något man inte upplevt som Modoit sen Martin Hostaks dagar.
  • Linus Ullmark – Koalaninjan har vaknat. Trots att Hästenspelarna försökte och försökte kändes det aldrig riktigt nära igår. Den största orsaken till det var att den där Ullmark åter känns sådär lugn och tät som vi minns honom från fjolåret. Extra plus också till det gångna året som haft en positiv effekt på hans tidigare rätt mediokra skäggväxt.
  • Gustav Possler – Äntligen känns det som att Possler fick en match där pucken ville vara kompis med honom. Kanske är det så att han äntligen börjar komma upp i rätt nivå eller så är det så att det här är rätt nivå för honom. Låt oss hoppas på förstnämnda.

Slutligen, nu laddar vi upp i för nästa match hemma i Övik på söndag. Då vore det trevligt om Modo är på tå redan från start. Får vi dessutom en publiksiffra över 7000?

Visst fattade Modo galoppen!

Sådär, då var en hov bortsliten av den vita kusen. Nu är det bara tre kvar innan alla Modoiter kan dra ner på dosen lugnande och sluta profylaxandas. Några tankar:

  • Äntligen spelar Modo som man ska mot ett sämre motstånd. Minns ni senaste kvalserien. Då trodde Modospelarna att man skulle ut och leka Harlem Globetrotters mot samtliga lag vilket resulterade i en mängd kontringar och hjärtsnörp. Igår tog spelarna rätt beslut och även om det ibland ser lite tråkigt ut när man släpper på pressen och istället stänger mittzonen är det nog rätt medicin mot ett Hästen som inte riktigt har den kvalitet som krävs för att spela sig igenom.
  • Även om Modo spelade rätt blev det ändå farligt några gånger då framför allt firma Torp och Hedman visade hur man inte ska agera i egen zon. Då var det tur att Linus Ullmark återigen kändes sådär lugn som en filbunke. Gjorde ett par riktigt bra räddningar på närskott och höll en nolla som ger råg i ryggen.
  • Framåt är såklart ett problem att man inte gör något ”riktigt” mål mot den här typen av motstånd utan sätter två via styrning. Det hade varit gött att se en individuell prestation (Önerud var närmast) eller klapp klapp där motståndarna blir bortgjorda.
  • Såg ni den där killen med 77 på tröjan i Modo? Den killen verkar kunna dominera på den här nivån.
  • En eloge till publiken som sluter upp bakom laget. Att nästan ha 7000 pers i ett negativt kval visar på intresse. Hoppas nu bara att det blir ännu mer folk på ståplats till helgen.

Doktorns tre stjärnor:

  • Donald Brashear – Om man inte har självförtroende och spelet i PP går dåligt finns det några enkla tips. Det enklaste är att lyfta puckar på mål och ha trafik där framför. Tydligen måste man ha över 1000 NHL-matcher för att förstå detta för när de flesta Modospelare under säsongen valt att göra en Kyle Flanagan, dvs. stå 1,5 meter bredvid målet och försöka styra pucken med tankekraft, så kliver Donald in och gör som man ska. Förutom målet gör han också en elegant prestation när han driver in puck, droppar, söker position inåt mitten och nyper direktskott som sånär sitter. Journalister och tyckare runt om i landet får kalla honom hur mycket cirkusbjörn de vill. För den typen av spelförståelse som cirkusbjörnen visar upp saknas hos hälften av hans lagkamrater.
  • Jonas Ahnelöv – Det sägs att kaptenen ska föregå med gott exempel. Antingen så gör man som kapten ynkrygg på Costa Concordia och gömmer sig i livbåten eller så gör man som Kapten Ahnelöv och visar var fan skåpet ska stå. Från första bytet är han den spelare som åker mest skridskor, visar sig för sin backkollega, tacklar och täcker skott.
  • Linus Ullmark – Även om inte Hästen gödslade honom med puckar så att han behövde sto på huvudet så höll Linus ändå hov. Det märktes att han lade manken till och hoppas nu att han kan rida vidare på den här framgången. Ryktas att detta kan följas upp av en ny nolla på onsdag.

——-

Ny match på torsdag. Då vore det väldigt trevligt att tysta publiken tidigt. Känslan just nu säger vinst 1-4 efter mål av Haataja, Ahnelöv, Önerud och Ullmark!

Fattar Modo galoppen?

Usch, då är det dags för det här kvalet som man väntat på sedan december. I samband med det tänkte jag också köra bloggen som en liten ventil istället för att ta ut alla känslor på vänner och familj.

——-

Ni som såg matchen mellan Leksand och Malmö igår upptäckte nog att skillnaden mellan ett risigt lag i SHL och ett bra lag i Allsvenskan inte är milsvid, särskilt inte när faktorer som form, självförtroende och press spelar in. Ett lag som Malmö, som såg tamare ut än en gammal kastrerad hankatt mot Björklöven hemma, går in och spelar ett helt annat spel när oket tagits från deras axlar.

——-

Nu är dock Vita Hästen inte av samma kvalitet som Malmö, i alla fall inte sett till spelarmaterial. Däremot har man ett kollektiv som underkastar sig Czarnecki på ett sätt som inte direkt Färjestads gubbar var sugna på för några år sedan. Man går till och med ut själva från Hästens sida och säger att man siktar på att tråka ut Modo och i ärlighetens namn är det nog just uttråkning som är Hästens enda chans.

——-

Därför är det sjukt viktigt att Perra och andretränarna fått Modospelarna att förstå vikten av att inte stoppa huvudet under armen och köra in i den parkerade bussen utan istället nöter ner Hästen genom att låta dem göra det som Allsvenska lag är dåliga på, nämligen att spela sig från egen zon och över röd. Vinner man puck högt och får kontroll nere i anfallzonen handlar det mer och man mot man och då ska skickligheten göra skillnad.

——-

Den största farhågan anser jag dock vara spelet i egen zon. Att döma av de matcher som jag sett i förkvalet så handlar mycket av de allsvenska lagens spel om att gå på stenhårt i checkingen, även då lägen egentligen inte ges (inte helt olikt Modo under Anders Forsberg med andra ord). Skickliga lag som Skellefteå leker bort denna press men för ett Modo som gärna frånvänder åt fel håll eller spelar en puck i knähöjd på sin backpartner blir det problem.

——-

Många av Hästensupportrarna pratar om att det ska bli otrevligt för Modo att komma ner till Himmelstalundshallen och att spelarna ska känna sig obekväma när de äntrar isen. Det påminner mig om senaste gången jag själv spelade i Himpan för tiotalet år sedan, något jag skrev om igår på Twitter. Det var rätt tidig söndagsmatch och vi skulle åka från Linköping. Tyvärr hade vi dock haft lagfest kvällen innan och det visade sig att ingen spelare blåste grönt och kunde köra. Det slutade istället med att vi fick bära trunkarna från Stångebrohallen ner till stationen och ta tåget till Norrköping. Väl framme upptäcker dessutom målvakten att han glömt ta med sig sin utrustning. På frågan hur man kan glömma att ta med sig grejerna när man ju bevisligen ska bära något från hallen till stationen svarade han krasst att han visst burit något, en kebabrulle…

Som tur var så mötte vi ett IK Guts (då ett av Sveriges sämsta hockeylag, numera kända för att husera Kanadensiska damstjärnan Jennifer Wakefield) så efter några koppar kaffe och med en lånad målvaktsutrustning inkasserades tre poäng och Norrköping var ett segertåg.

——-

Kvällens tips är 4-1 till Modo. Målskyttar Hossa, Haataja, Kempe och Possler.