Slutet gott, allting gott!

Ibland mår man sådär riktigt bra att man kommer på sig själv med att sitta och le som ett fån. Den sköna känslan hade jag igår kväll när jag rattade bilen ut från Himmelstalunds idrottsområde och hemåt Stockholm. Känslan av att kunna andas ut, slippa må dåligt flera dagar innan match och slippa sitta där i soffan spänd som Christiano Ronaldos torso efter ett VM-kvalmål. Vissa firade med en whisky hemma i den nedsuttna fåtöljen, andra stod på läktaren i Västerås och visade att elithockey och hamburgare visst hör ihop. Själv svängde jag in på Statoil och köpte två påsar sura dragsters, såna där som gör att tungan fräts sönder men man ändå inte kan sluta äta. För ska det firas ska det firas ordentligt.

——-

Själva matchen var det inte så mycket att hurra för. Modo kontrollerade matchen från nedsläpp och trots ett kvitteringsmål från Hästen så kändes det som en rätt lugn och behaglig resa mot förnyat kontrakt. Hästen gjorde lite motstånd men det generella känslan över den här matchserien har varit att både spelare, tränare och supportrar varit nöjda med att bara vara där man är och det avspeglades även tydligt igår. Publiken sjöng, tränarna Czarnecki och Micke Johansson skrattade och tog i hand med motståndarna efter slutsignalen och spelarna åkte runt och tackade sina supportrar utan några sura miner. Extra trevligt blev det när hemmasupportrar på vägen ut från hallen klappade en på axeln och med ett leende gratulerade till det förnyade kontraktet.

——-

Ni som följer mig här på bloggen och på Twitter vet att jag inte direkt har varit överdrivet positiv till något Modo gjort den här säsongen så nu tänkte jag passa på att dela ut lite beröm när föreningen verkligen förtjänar det. Jag erkänner att jag inte hoppade jämfota när Perra Johnsson presenterades som räddare i nöden och inte blev jag så mycket tryggare av spelet i de återstående matcherna av grundserien. Men i de fyra kvalmatcherna gjorde Perra det han anställdes för att göra. Han skapade en grupp som köpte systemet och stundtals spelade en så tråkig men effektiv hockey att Lasse Falk och Jacques Lemaire troligen hade stått och fistbumpat knogarna blåa av förtjusning. Förra gången laget var i kvalserien snurrade Nagy, Bartecko och gänget runt i sarghörnen och försökte trolla puck mot motståndare som bara väntade ut dem. Under årets fyra matcher var Modo det där väntande laget.

——-

Istället för att försöka styra spelet och låta Hästen kontra såg Perra till att möte Hästens spel med samma mynt och låta de individuella skillnaderna i kvalitet bli det avgörande. Visst blir man glad av att se mål, särskilt när Peter Öberg (som i övrigt under säsongen främst fungerat som halsskyddsförebild för Travis Roche) av alla människor sätter punkt för säsongen med ett mål värdigt Ovetjkin. Igår blev jag ännu lyckligare av att se Marcel Hossa och Juha-Pekka Haataja kommunicera kring vem av dem som skulle stanna kvar som tredjeman när Emil Pettersson gick ner och checkade i hörnet eller när Adrian Kempe och Gustav Possler väljer att lägga pucken djupt och låta trötta lagkamrater byta i lägen där det måste varit lockande att försöka utmana en mot en.

——-

I samband med slutsignalen igår började också den härliga tiden med silly season. Svartvadet och Forsberg har förhoppningsvis redan några starka namn på ingång och med tanke på säsongens övergripande prestationer lär det vara samma stora omsättning på spelare som vi varit vana med under de senaste åren. Själv kommer jag under nästa vecka att göra ett bokslut över säsongen i form av spelarbetyg så håll utkik efter detta.

——-

Slutet gott, allting gott!

Publicerat av

drhockey

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *