Tona ner visiret Steen!

Som Allehanda.se rapporterat idag så är Alexander Steen tillbaka på isen med Modo. Men när jag ser bilderna från träningen så inser jag också att Steen, vid eventuellt spel i klubben, kommer att få rubriksättarna hos kvällstidningsdrakarna att jubla.

Som ni alla vet så är det i NHL tillåtet att spela med tonade visir men här hemma i landet lagom säger regelboken så här:

”Ingen spelare skall tillåtas bära färgat, tonat eller spegelglas visir”

Rimligtvis borde Steen kunna påvisa att detta är en medicinteknisk åtgärd efter den hjärnskakning han fick ifjol men med tanke på att det är Hockeyligan vi pratar om så vet man aldrig…

Foto: Markus Sandin (allehanda.se)

Foto: allehanda.se

Marcinka oss inte mer!

Knappt hann man börja säsongen förrän det var dags för en ledig tisdag igår. Efter helgens skräpinsats mot Timrå har man nu gått och dragit fötterna efter sig i väntan på att få se hur Modo tacklar Frölunda med den nytände och megaultravältränade Dick ”Järnviljan” Axelsson.

Inför säsongen hoppades Doktorn på att det inte skulle bli någon lockout då vi för en gångs skull hade en rätt bred trupp. Efter skadorna på Påhlsson och Ritola känns dock spetsen i våra linor lika trubbig som Magnus Nyströms penna. Och där kommer vi in på fallet Tomas Marcinko.

Med två centrar borta är det naturligt att söka efter en (kortsiktig) lösning för att fylla luckan. Jag fattar dock inte hur denna lösning kan vara att plocka in en (som fulltränad) halvtrög slovak från AHL som under sommaren bara tränat lite sporadiskt med juniorer. Även om Marcinko har kvaliteter som hockeyspelare så är det mest uppenbara på isen hans dåliga fysik och bristfälliga skridskoåkning. Lite som Håkan Åhlund fast utan bitch tits.

Så länge Hockeyligan inte tillåter lockoutspelare tycker Doktorn istället att det bästa alternativet i andrakedjan är Hari. Då kanske Nagy också får lite puckar att nypa till på istället för att försöka skapa allt på egen hand.

Schlakten i Schtaan

Så var då premiären avklarad. En premiär som visade på att det finns en hel del att fortsätta jobba på för Uffe, Peter och spelarna.

I vanlig ordning har man ju som Modoit byggt upp en förväntan inför premiären och tänkt att det här borde ju kunna bli en seger i sudden eller efter att Kempe gjort en Panenka och lurat Jocke Eriksson ändå till Byske.

Istället blev det en lektion från SAIK i hur man förvaltar lägen på en målvakt som för dagen kändes tät som ett hologram. Samtidigt ska ju sägas att Alsenfelt knappast kan hylla sina backar (och en vikarierande loj elvisp i form av Skröder) vid 3 av de 4 målen.

Betyget från den här 5-1:an är såklart underkänt även om vissa på Twitter tyckte att vi var väl så bra som Skellefteå, om än något ineffektiva och slarviga.

Doktorns tre stjärnor går till:

  • Mario Kempe – bäst på isen och visade både moral och lite trix med stickan
  • Dave Spina – såg pigg ut och kunde inte rå för att sina juniorkompisar i förstalinan inte riktigt varvat upp
  • Bernhard Starkbaum – kom in och släppte in första riktiga skottet. Starkt att sedan komma tillbaka och stänga igen

Nu släpper vi den här matchen och blickar fram emot helgen då det är dags att ta sig an Real Timrå. Doktorns tips är att slänga in en femhunka på 4-2 med Madsen som siste målskytt.

Elitseriefacit 2012/2013

Äntligen har DrHockey tagit steget från blogg.se över till Allehandas bloggar.

Nu när de flesta tyckare fått lämna in sina ynkliga tips inför seriestarten är det dags för Doktorn att gå in och leverera facit. Så här slutar serien i vår:
1: HV71
Med Wesslau i kassen får bibledyrkarna en helt annan trygghet än med Daniel ”NHL-klass” Larsson. Att Petrasek gjorde en Rickard Wallin och vände hem efter 20 minuter utomlands förra säsongen är heller ingen nackdel. Redan ifjol gjorde han rätt mycket poäng sen han kom in och tillsammans med Fälth, Luoma och Big Mac Karlsson utgör han två backpar som få andra lag kan matcha.
På anfallssidan får Lampenius ex klara sig utan bullkungen Vuotilainen men man verkar ha hittat Rhett med både Rakhshani och Marcus Nilsson. William Karlsson är intressant och dessutom torde Krog fortsätta spotta in poäng.
Årets snacks: Per Ledin gör 10 poäng på de 6 första matcherna och alla snackar om att den sympatiske absolutisten ska in i landslaget. Då gör han helt oväntat en Conny och super ut sig på vägen hem från bortamatch. Hela Könjöping skakar!
2: Skellefteå
I Schtaan fortsätter man att hoppas på guld istället för att bli det nya LHC. I målet får Jocke Eriksson fortsatt förtroende och han gjorde det bra ifjol.  Det som möjligen ser lite svagt (och nyktert ut) är backlinjen där man tappat 3 promille Pikkarainen och just nu ser ganska lätta ut.
Framåt är det desto vassare och med Möller, Bud och Försäsongs-Jocke, Jimmie Hollywood samt Bellemare ser anfallet fortsatt bra ut. Med nye Ryan Vesce i laget kan vi nog enas kring att SAIK besitter seriens vassaste anfall.
Årets snackis: Efter fjolårets slutspel är Bert Robertsson så förbannat övertänd att han redan i premiären börjar skrikgråta och fistpumpa mot allt och alla. Det slutar med ambulans till rosa villan och inackordering i vadderad cell.
3: Färjestad
Tredjeplatsen i grundserien lyckas syskonen från Karlstad nypa. Salak är tillbaka i kassen och framför honom har världens räddaste Sanny fått sällskap av Tollefsen och Chris Lee. Just Lee känns dock som en potentiell jätteflopp då Loob och Runken knappt gjort annat än att hylla honom vare sig det gällt träningsmatcher eller förmåga att äta sockermunkar utan att slicka sig om munnen.
På anfallssidan ser det stabilt men ganska tråkigt ut. Connolly är en potentiell flipp men kan lika gärna försvinna ur spelet när det blir lite tuffare. Annars är det samma gubbar som förra säsongen som ska försöka frälsa fansen i Kaffeburken.
Årets snackis: Rickard Wallin bryter andra nyckelbenet efter en tackling av Anton Hedman vid ställningen 3-2 med 17 minuter kvar. Han hävdar att matchen egentligen är avgjort och driver detta upp till EU-domstolen. Wallin får rätt och domen blir prejudicerande.
4: Luleå
Knappt har hybrisen i Lule hunnit lagt sig innan det är dags för ny säsong. Slutspelet ifjol är glömt och nu är man dessutom ”Rolig Luleå”. I målet står fortsatt Gustafsson och Rautio och på backsidan ser det segt men stabilt ut.
Framåt har återkomsten av Cam Abbot gjort att antalet spelare med udda kromosompar i serien fördubblats. Dessutom har klubben förbarmat sig över den utfattige familjefadern Klasen och tillsammans med Kim ”jag orkar aldrig hem över egen blå” Hirschovits ska Noice-ättlingen skapa sprakande magi.
Årets snackis: I november sätter Chris Abbott en tackling i huvudet på Magnus Kahnberg. Cam Abbott försvarar brodern och säger ”heads up!”. I matchen efter får Cam Abbott en tackling i huvudet. Chris Abbott gråter ut i media och kallar det för ”fucking assault!”
5: Brynäs
På plats 5 parkerar de regerande mästarna. Efter att Svedberg tog med sitt instabila humör över pölen så ska gamle Honken knapra ryssfemmor med Robin Rahm. Framför dem ska förra årets succéback Gunderson fortsätta panga in puckar i PP.
Framåt är tanken att Johan Harju och totalt överhypade Thuresson ska skapa magi samt att Calle Järnkrok ska göra minst 60 poäng. Sen har man i vanlig ordning en massa juniorer som kan gå in och spela på vilken plats som helst och göra det bra.
Årets snackis: Under en lagfest vid landslagsuppehållet råkar Rahm blanda sprit och tabletter. Totalt okontrollerbar börjar han sedan slåss utanför en krog i Gävle tillsammans med Mattias Månsson som tar varje chans att ropa könsord till ordningsmakten även om han inte ens spelar i staden.
6: Modo
Sexa i tabellen finner vi Nolaskogs stolthet. Efter att ha nåt slutspel ifjol är nu målet att vara stabila och nå en mittenplacering i tabellen. Detta ska göras med två nya och relativt oprövade målvakter där ändå Alsenfelt känns som den starkare. På backsidan ska kanadickerna Regehr och Cumiskey bidra med poäng och defensivt är tanken att 110kg Stehlik ska fungera som köttberg.
Framåt såg det väldigt bra ut för Modo tills för ungefär 3 veckor sedan när Påhlsson och Ritola försvann. Nu börjar man säsongen med en rätt tunn centerlinje där tryoutande Marcinko känns som en chansning. Annars är det som vanligt att Sundström och Skröder få dra ett tungt lass men där skillnaden i år är att målskytte finns även i andralinan med Nagy som ett fruktansvärt tillskott. I alla ”experters” rankingar av nyförvärv flyger Ladislav under radarn men ärligt talat finns det ingen forward i serien som har samma högstanivå. Att det är Uffe Samuelsson som coachar istället för utsugar-Challe torde knappast heller vara negativt för Nagy.
Årets snackis: Med C:et på bröstet får Sundström helt plötsligt gnälla på domarna utan att få 10:or. Detta fungerar kanon under hösten men efter att Påhlsson kommer tillbaka efter jul så spenderar #24 den mesta av tiden tillsammans med funktionärerna på andra sidan isen.
7: Linköping
På platsen bakom Modo hittar vi Cluben. Knappt har brunranden i kalsongen hunnit torka hos Linköpingsspelarna (obs inte hos Linköpingsborna då de inte bryr sig om hockey) förrän det är dags för ny säsong. I målet har Norrena bytts ut mot killen som öppnat båsdörren i Jönköping de senaste 25 åren.
På backsidan satsar man även i år ungt med juniorerna Hävelid och Johansson.
Framåt ska Jonas Almtorp försöka hinna flytta in i lägenheten innan han byter klubb och Himelfarb visa att det var rätt att lämna Ängelholm. Dock är den stora snackisen såklart hur många mål Vinhandlarn ska stänka in och hur många idiotiska utvisningar som Jämtin ska ta.
Årets snackis: Under en match i mörkaste december bestämmer sig Carl Söderberg för att flytta hem till Malmö. Med motiveringen -”det här är för likt Boston” knyter han av sig skridskorna och paddlar iväg med kanot längs Stångån.
8: Växjö
På den sista slutspelsplatsen hittar vi Växjö. Den lugne och timide coachen Janne Karlsson tyckte att Gerber var för högljudd och värvade istället den lobotomerat lugne Norrena. Tillsammans med nån kille som spelade hockey för några år sedan i typ Pittsburgh eller nåt ska Fredrik bilda ett stabilt målvaktspar.
På backsidan hoppas man på att Holös ska leva upp till sin löjligt höga lön och att Kristofer Berglund ska fokusera på annat än att permantenta hockeyfrillan. Med Tim Heed i laget garanterar man också bortafansen lite måljubel.
Framåt har Stefan Edberg gjort en budgetvärvning i Robert Rosén. Förutom honom ska Vampola spela 20 matcher i klubben innan han tappar motivationen för att han är en sån vinnare. Dessutom förväntas Kallio och Moran fortsätta att producera poäng.
Årets snackis: Inflyttade andrecoachen Sam Hallam får storhetsvansinne i samband med en lyckad coachning i 3-1 seger mot Timrå och försöker starta en spelarrevolt för att bli av med Janne som huvudcoach. Detta eskalerar och det hela slutar med att tränarna möts i en gyttjefight i ett direktsänt Hockeykväll.
9: Frölunda
Just utanför slutspel finner vi det ekonomiska vattenfallet Frölunda. För att försöka fylla luckan efter en stor tjock dansk har man värvat en halvfet dansk och en tjuvtjock slovak. Framför dessa är tanken att Doug Lynch ska ta med sig sitt höga tempo från Österrike och bomba in puckar i Scandinavium. I övrigt ser backsidan lika intressant ut som Tomas Ros twitterflöde.
Framåt har klubben tappat allt vad fart och fläkt heter i form av Fredrik Petterson och Pyöräla. Detta ersätter man med 92 kilo dålig inställning i form av Dick Axelsson och den av hela Nordamerika ratade Fabian ”hattrick” Brunnström. I övrigt är tanken att fysiske Joel och de andra juniorerna i dragkedjan ska bjuda på gladhockey.
Årets snackis: För att knäcka sitt rekord från förra säsongen där Dicken köpte lösgodis för 9000:- till traktens barn väljer han att gå in till Feskarbröderna i Nordstan och beställa en container makrill till mellandagsmatcherna. Detta blir en enorm framgång och han får stå staty bredvid Poseidon.
10: AIK
I ingenmansland finner vi också Solna AIK. Efter att Roger Melin packat barskåpet och dragit till Östgötaslätten gjorde man i AIK det enda rätta och plockade in urstockholmaren och storstadsfenomenet Perra Johnsson. Denne ska i år försöka göra det man i Småland misslyckats med, nämligen hitta Daniel Larssons storhet.
På backsidan är fortfarande Big Dick den man lutar sig emot. Dessutom gör man även i år de andra klubbarna en tjänst genom att upplåta en transatlantplats till MacNevin. I övrigt är det de spektakulära namnen Carlsson och Johansson som ska skapa stabilitet.
Framåt byten man ut killen med Stockholmshjärtat mot Esa Pirnes. Vidare har Broc Jättelittle och danske talangen Jenssen kommit för att skapa framåt. Annars är det i vanlig ordning Happy Steen som står för de lyckliga leendena i huvudstaden.
Årets snackis: Någon gång mellan omgång 20-21 upptäcker man i AIK att det i laget finns en kille med #91 och namnet Melin på ryggen. Jublande tror man att det är Roger som är tillbaka men ganska snart visar det sig att det bara är en Björn som sitter av ett ramavtal.
11: Rögle
I kvalserien finner vi de nyuppflyttade Rögle BK. Värvningen av Martin Gerber är förvisso bra men på backsidan visade det sig att strategin med att lägga hela försvarsbudgeten på Kukkonen var ett misstag.
Framåt är Barta från Malmö ett intressant namn och Rögles förhoppning är dessutom att Iggulden ska fortsätta sitt race mot Loobs poängrekord även efter omgång 15 den här säsongen. Vidare har skånelaget stått för årets troligtvis sämsta värvning i Mr Minus, Fredrik Warg.
Årets snackis: När det väl vankas kvalserie uppstår det ett stort problem för klubben då det visar sig att lagen i Allsvenskan plockat in 10 NHL-stjärnor per klubb. I matcherna mot Mora får Rögle stora problem med kedjan Crosby-Malkin-Kopitar.
12: Timrå
Sist i serien hittar vi Elitseriens egen Dacia, Timrå IK. En klubb som just nu känns lika sexig som Kicki Danielsson i köttklänning. De som ska försöka hålla siffrorna nere är Jocke Lundström och nye Bellissimo som Timråfansen redan avgudar eftersom han räddade ett skott från Philip Bozon i B-VM för 6 år sedan.
I försvaret är det mellanmjölk rakt igenom med undantag för Sebastian Erixon. För att ta sig an uppgiften som backjätte måste den här killen känna enormt mycket för klubben eller så sitter Nubben med några smaskiga foton som inte bör läcka ut.
Framåt är det Nicke Nordgren som agerar Sebbe. Tillbammans med Christian Söderström är han det vassaste Timrå värvat framåt vilket egentligen säger det mesta om klubbens ekonomi. Vidare hoppas publiken i plywoodlådan att Max Friberg och Jeremy Boyce-Snövall ska bli nya Silfverberg och Järnkrok.
Årets snackis: Mot alla odds tar Timrå 10 poäng av 12 möjliga i starten. Detta leder till total eufori på alla kommunens parkbänkar och ingen lägger sedan märke till resultaten under resten av serien.
Så, nu är det bara att släppa pucken! Underbart!