Bästa sättet att stoppa Arlbrandt

Det bästa sättet att stoppa Pär Arlbrandt på är att han inte spelar matcher. Det gjorde han inte mot Brynäs och det var kanske skillnaden mellan två poäng och ingen alls.

 

Hemmalaget kämpar, river och sliter. När man är i närheten av motståndarnas mål är man riktigt bra. Det gäller främst formationen med Scott, Thuresson och Rödin. Jag tänker inte lasta Johan Holmqvist för att det inte blir tre poäng, men flyt med returerna hade han sannerligen inte. Det gäller framförallt kvitteringen till 2-2. Den pucken kunde lika gärna ha stannat på rätt sida av mållinjen.

 

Brynäs gör många saker rätt, men man får jobba hårt för mål och målchanser. Samtidigt straffas laget hårt när man begår egna misstag. Kan Brynäs få lite balans när det gäller dom sakerna skulle matcherna bli enklare att följa.

 

Hemmalaget hade flera riktigt bra chanser att göra 3-1 innan kvitteringen och närmast var Anton Rödin med sitt ribbskott. Rödin är en spelare som har många målchanser. Det gäller även i den här matchen. Tyvärr går inte puckarna in. Ibland för att han har för bråttom och andra gånger är det rimligt att hoppas på bättre avslut från hans sida.

 

Jag gillar Rödin. Han åker rätt, mycket och ofta. Han visar med sin arbetsinsats lag och supportrar att han vill och kan spelet ishockey. Jag skulle verkligen unna honom att målskyttet lossnade.

 

En annan jag unnar framgång är Daniel Brodin. Han är som bäst i dom jämna matcherna. När han använder fysiken visar han vilken tillgång han är till laget. Gjorde han sin bästa match i Brynäs mot Linköping? Det känns därför väldigt bra att det var han som fick avgöra hela tillställningen. När han visar bortalagets målvakt Christian Engstrand pucken under den avgörande straffen och liksom tvingar honom att agera njöt jag. Jag hoppas det här blir en vändpunkt för Brodin. Han är poängmässigt bättre än vad fallet är just nu. Det ska också bli mycket intressant att se i vilken formation han hamnar när Nokelainen, Larsson och Granström är tillbaka. Han förtjänar en bättre omgivning än den han har just nu.

 

Brynäs bäst rakade kille då? Andreas Thuresson visar både effektivitet och lättnad efter både mål och rakning. Han bär en målskytts alla signum. Enkla, effektiva skott som leder till mål är alltid välkomna. Välkommen tillbaka säger jag till Barberaren från Kristianstad.

 

Hemmalaget vinner i sudden death och jag gläds med laget. Jag vet inte om det är brynäsaren i mig eller om jag har rätt, men jag tycker årets Brynäs har en större potential än vad vi ser på isen. Kuggar allting i varandra kan det här bli riktigt trevligt, men än så länge saknas det några procent för att i alla fall jag ska koppla av.

 

Bästa sättet att stoppa Arlbrandt på är att han helt enkelt inte spelar. Så blev det den här gången. Synd. Det hade varit roligare att ta tre poäng med honom i motståndarlaget, men jag tar gärna två poäng i alla matcher. Även den här.

 

Tre saker efter matchen

  • Rakbladhockey. Thuresson visar klass. Igen.
  • Straffläggningen ser oinspirerad ut. Det handlar om SHL-poäng. Bättre skärpa. Gäller både Brynäs och Linköping.
  • Brodin avgör. Viktigt för honom och Brynäs. Han är som bäst i dom jämna matcher. En slutspelslirare. Längtar.

Hur ska Arlbrandt stoppas?

Då var det dags för match igen. Linköping väntar på hemmaplan och det enda jag tänker på är hur Brynäs ska kunna stoppa Pär Arlbrandt. Arlbrandt har kommit att bli en favorit. Jag vet inte hur han är vid sidan av isen, men en blind supporter som jag kan se och uppskatta stora spelare. Pär Arlbrandt är en stor spelare och en oerhört viktig sådan för Linköping. LHC är mer än Arlbrandt, men utan honom är dom ett mer modest lag att möta.

 

Arlbrandt har en spetskompetens som alla lag vill ha. Brynäs både styrka och svaghet är att man inte har en Arlbrandt. Styrkan ligger i att man inte kan besegra Brynäs bara genom att ta bort några enstaka spelare. Kollektivet Brynäs är bättre än så. Svagheten är att det är spelare som Arlbrandt som avgöra matcher till det egna lagets fördel. Matcher som står och väger. Dom påverkar resultatet från förlust till oavgjort, från oavgjort till seger.

 

Jag hoppas Brynäs strategi är klar. Spela oavgjort med Arlbrandt och vinna resten av matchen.

 

Med lördagens match i närminnet kommer det att krävas mer av Brynäs för att ta poäng mot Linköping än vad som var fallet mot Örebro. Jag tror det är möjligt.

 

Brynäs tog med sig en poäng från Linköping i förra mötet mellan lagen. Kommer Brynäs att ta med sig fler poäng från den här matchen? Möjligheten finns. Men då gäller det att finna svaret på hur Arlbrandt ska stoppas.

 

Tre saker före match

  • Disciplin i spelet mot Linköpings första lina är ett måste. Dom offensiva omställningarna är inte prioriterade under den delen av matchen.
  • Farten och modet i offensiven avgör. Inte kylan och finessen.
  • Give it to Gunderson. Spelet längs den offensiva blå linjen är alltid kvällens njutning. Hoppas det blir likaså i matchen mot LHC.

Såg att Pär Mårts tagit ut ett lag

Mitt hockeyintresse har alltid varit stort. Uppväxt ett hål i staket från såväl en uterink som en ishall vaggades jag till sömns av det dova ljudet av puckar som träffade träsargen. När jag blev äldre lärde sig hela grannskapet att när min pappa busvisslade var det dags för mig att snöra av mig skridskorna för att ta mig hem. Ytterligare några år senare hade jag och mina kompisar en så bra relation med vaktmästaren i ishallen att han påminde oss om att släcka och låsa när vi gick hem.

 

Vi slängde in klubborna i mittcirkeln, delade lag och spelade tills dess det blev ojämnt och då delade vi om. I omklädningsrummet talade vi om taktik, uppspel, försvarsspel och om våra favoritspelare. Vi lekte att vi var våra favoriter och nästan jämt avgjorde vi VM-finaler. Vår dröm var att får spela i Tre Kronor.

 

Jag påmindes om just det här när jag tog del av den landslagstrupp Pär Mårts tagit ut. Mitt intresse för den här typen av landslagssamlingar är tämligen lågt. Under det senaste decenniet har landslagsuppehållen mest betytt att jag oroat mig för att den eller dom brynässpelare som blivit uttagna ska skada sig.

 

Den här gången är jag dock en aning mer intresserad. Alla matcher Simon Bertilsson spelar är jag intresserad av att se. Jag är glad över att han får chansen. Inte bara för hans egen utan också för att det ska bli spännande att se hur han står sig mot ett mer internationellt motstånd. Jag tror det kommer att gå bra. Hans tydliga fysiska spel och hans speluppfattning borde passa in i Mårts VM-bygge.

 

Såg att Per Mårts tagit ut ett lag och för en gångs skull väckte det mitt intresse.

 

Tack för det Simon Bertilsson.

Det trodde jag inte om Emil Kåberg

Det har alltid funnits spelare som genom sitt sätt att spela retat upp motståndare och motståndarsupportrar. Min lista av sådana spelare innehåller många namn.

 

Det har varit spelare som gjort mycket korkat på isen i skuggan av att det ”varit bra för laget”, ”att det ingår i spelet” och att ”vad skulle sporten vara utan sådana profiler”. Flera av dessa spelare tar och ger, vet vad dom gör och ger sig inte på alla spelare. Det är spelare som spelar på gränsen till det tillåtna men som också tar konsekvenserna.

 

En spelare jag tycker lite oförtjänt har hamnat i det facket av spelare är Emil Kåberg. Det har i mina ögon varit en jobbig spelare att se mitt lag möta, en spelare jag faktiskt gärna sett i vårt eget lag. Han vågar stå kvar, inte försvinna in i båset så fort han stökat till det. Hans ledarskap för – och effekt på – Färjestad är väl omskrivet och jag är övertygad om att det är precis Emil Kåberg Håkan Loob och dom andra i den Lila familjen saknar just nu. Men igår förändrades min bild av honom. Det han gjorde mot Ryan Gunderson hör inte hemma i vår sport. Han ska självklart stängas av.

 

I mina ögon är det tur – och Ryan Gundersons speluppfattning och styrka – som gör att Emil Kåberg inte tvingats till det obligatoriska inköpet av blommor till en skadad spelare och det ursäktande telefonsamtal i ambitionen om att mildra en avstängning från disciplinnämnden. Att Emil Kåberg spelade färdigt matchen mot Brynäs är snudd på ett hån mot sporten och kan komma att påverka bedömningen av framtida situationer av den här typen.

 

Regelverket finns inte här för att bara straffa utan också för att skydda spelare. Igår visade regelverkets företrädare att man varken vill straffa eller skydda spelare.

 

Är det verkligen meningen att spelares säkerhet på isen ska avgöras av huruvida det blir en skada eller ej? Ska den spelare som utsätts för en annan spelares oförmåga att hantera det fysiska spelet utan klubba ansvara för att den inte blir skadad? Vill verkligen domare, ledare, spelare och publik ha en utveckling där endast skadans längd avgör längden på straffet? Jag vill inte det och jag är övertygad om att jag inte är ensam.

 

Emil Kåberg gjorde igår ett brott mot sin kollega på isen. Han ville självklart inte skada Ryan Gunderson, men han vet vad han gjorde. Han vet det, vi vet det, domarna vet det, disciplinnämnden vet det. Det borde leda till att han erbjuds några veckors ledighet från ishockeyn med uppmaningen – gör om, gör rätt. Det skulle skicka en signal till honom och till alla andra om att det som skedde igår inte hör hemma i sporten.

 

Det här trodde jag inte om Emil Kåberg. Jag hade fel. Tyvärr. Jag hoppas få se honom spela igen. Om några veckor.

Mönstret kändes igen

Glädjen efter segern mot Örebro var märkligt blandad. Brynäs vinner till slut komfortabelt, men den känslan var inte tillgänglig efter två perioder. I periodpausen mellan den andra och tredje perioden var frågorna många, irritationen närvarande och längtan hem stark.

 

Brynäs försvarsspel var något utöver det vanliga. Det grundläggande i allt försvarsspel är att göra varandra till en enhet, till ett kollektiv som i spelet utan puck gör sitt yttersta för att inte sätta sina lagkamrater i svårigheter och i spelet med puck underlätta för varandra att göra rätt. Dessa grundläggande ingredienser lyste under långa stunder med sin frånvaro.

 

Möjligheterna för Brynäs att lätta på den press som Örebro satte upp var fler än antalet gånger hemmalaget tog dom. Istället fick vi se försiktighet, slarv och rena misstag. Trots det kunde Brynäs hålla jämna steg med Örebro. Åtminstone målmässigt. Brynäs gör ingen helgjuten insats, men den här gången räckte det till seger.

 

Det är kanske konstigt att lyfta fram försvarsspelet efter en seger, men den här gången känns det nödvändigt. Det känns extra angeläget då det var just det rejäla försvarsspelet som kännetecknade den avslutande delen av matchen.

 

Med fysisk tydlighet och spelmässig enkelhet kontrollerade Brynäs den sista perioden. Disciplinen var hög och när domarnas toleransnivå sattes i samband med Emil Kåbergs utvisning i den andra perioden var riskerna för att hemmalaget skulle drabbas av egna utvisningar små. Om ens befintliga.

 

Den viktiga segern mot Skellefteå i onsdags följdes upp av en ännu viktigare på hemmaplan. Det är jag mycket glad över.

 

Den ödmjuke vännen påminner mig i bilen hem om att tankarna från fjolåret varit närvarande under den senaste tiden. Det finns dock en skillnad. Brynäs har nu lyckats vinna två raka matcher och i och med det också bryta det mönster vi nästan vant oss vid när hemmamatcherna spelats.

 

Jag längtade hem, men jag kommer tillbaka. Precis som Brynäs.

 

Tre saker efter match

  • Ett fullsatt Gavlerinken mot Örebro. Välkomna tillbaka.
  • Försvarsspelet under dom två första perioderna var hjärtflimmerframkallande.
  • Rättvis seger till slut. Tomt i Örebros tank när det skulle avgöras.

Att vinna rätt matcher är viktigare än att vinna matcher

Är fortfarande lite omtumlad efter segern mot Skellefteå. Inte för att det var en magisk upplevelse utan för att den var oväntad, efterlängtad och mycket trevlig. Nu är den historia. Den lämnar efter sig tre poäng, fyra plusmål och en bra känsla. Inget mer.

 

Nu väntar en hemmamatch mot Örebro. En klubb jag första gången såg tillsammans med min far när dom värvat Krobbe Lundberg, Hardy Nilsson och Martin Karlsson. Sedan dess har jag sett dom i några Allsvenska matcher, men laget har aldrig skapat några starka känslor hos mig. Men så. I våras.

 

En sen kväll i Stockholm slog man Djurgården och spelade sig till en plats i Kvalserien. Direkt från Hovet åkte man till Timrå och där började två resor till. En för laget som gick upp i SHL och en för laget som lämnade Elitserien.

 

Nu ska Örebro möta Brynäs i Läkerol Arena. Förra gången lagen möttes gick matchen till förlängning. Örebro disciplin och noggrannhet imponerade på mig. Brynäs hade svårt att komma åt Örebro och det ska därför bli intressant att se om vårt lag lyckas bättre den här gången.

 

Ibland talar vi om bortkastade segrar. Vad vi menar är att när laget vinner matcher som mot Skellefteå är det viktigt att följa upp dom genom att vinna hemmamatcher mot lag som Örebro. Annars är segern bortkastad. Det är kanske en lek med ord, men det ligger något i det. Vill man vara ett lag som befinner sig på säker mark är det otroligt viktigt att inte bara vinna matcher utan att vinna rätt matcher.

 

Matchen som väntar härnäst är ett exempel på – rätt match att vinna.

 

Tre saker före matchen

  • Massor av poäng för Scott, Rödin och Thuresson senast. Fortsättning följer?
  • Glöm inte bort det cyniska spelet. Det är inte vackert, men det ger poäng.
  • Vinn kampen. Där är Örebro ett mycket bra lag.

 

Det svar jag hoppades att tystnaden skulle ge mig

Brynäs kör över Skellefteå AIK med 7-3. Brynäs var bra. Riktigt bra. Vi kommer att tala om den första perioden många gånger, men trots allt fastnade jag mest för den tredje.

 

Brynäs vann mot Skellefteå på ett imponerande sätt. Må så vara att Skellefteås målvakter nöjde sig med att ta tre av tio puckar under den första perioden. Jag kan inte bry mig mindre. Målvakterna har sedan begynnelsen varit en del av alla lag. Det gäller också Skellefteå AIK.

 

När jag hämtade kaffet i den första pausen tyckte jag precis som många andra att Brynäs ledning var större än vad spelet visade, men hur många gånger har man inte tänkt det motsatta? Många.

 

Trots att Skellefteå reducerade två gånger om såg Brynäs ut att tro på sig själv. Brynäs uppträdde som om anfall är bättre än försvar. Som om självkänsla och självförtroende var starkare än tvivel och två Scott senare var matchen säkrad trots att en period återstod.

 

Trots dessa beskrivningar är det ändå den tredje perioden jag tyckte mest om. Laget slog om och tog matchen i hamn utan att ta några risker. Några säger säkert att det inte är svårt att kontrollera en match med en så stor ledning, men jag säger emot. Jag tyckte det var en styrkedemonstration. Ett svar på tal till alla dom – inklusive mig själv – som sett laget förlora initiativ och matcher.

 

Det cyniska i att kontrollera en ledning är något alldeles extra. Det är en kraftfull upplevelse och det skapar viktiga erfarenheter inför kommande matcher. Den här matchen var ett fall framåt som heter mer än duga. Enkelheten i spelet, hur sargerna användes och hur snabbt klockan gick var som en förening av den vackraste av poesi och rå, rak treackords rock’n roll.

 

Inför match påstod jag att tålamodet skulle prövas och modet behövas. Det var precis det här svaret jag hoppades att tystnaden skulle ge mig.

 

Tre saker efter matchen

  • Scott kommer. Hattrick och fyra poäng. Tack Sportschefen.
  • Trots att Skellefteå spelade med två målvakter hade Brynäs den bäste.
  • Vinst på fredag mot Örebro och poängen mot Skellefteå får än större betydelse

 

Talande tystnad

Det är i tystnaden vi ibland finner svaren. Det har gått några dagar sedan sist. Skälen till min tystnad är flera. Några är privata medan andra inte är det.

 

Efter den senaste matchen har jag lyft på stenar, vridit och vänt, försökt se bakom och letat förklaringar. Dom är många och ändå – för mig – så oförklarliga. Ena stunden spelar laget på ett sätt som jag vill för att i nästa stund påminna mig om trädgårdsarbete. Jag fann inga mirakelsvar, jag fann inga mirakelkurer, jag fann bara hoppet om mirakel.

 

För om mirakel fanns skulle jag sätta mitt hopp till ett sådant, men då jag vet att laget kan påverka sin situation är det inga mirakel som krävs. Det är något annat. Frågan är vad?

 

Tystnaden ger också möjligheter att tänka efter och tänka till. För egen del vill jag att Brynäs ska sluta tänka. Påminna sig själv om grunderna. Hitta tryggheten i sitt eget spel och därifrån låta resten hända.

 

Nästa match spelas mot dom regerande mästarna. Ett lag som inte heller tror på mirakel. Det är ett lag som tror på sig själva. Ett lag som verkar se en förlust som ett olycksfall i arbetet och inte som början på en nedåtgående trend. Skellefteå imponerar. Dom är inte oslagbara, men visst krävs det något mer av Brynäs för att en seger ska vara möjlig.

 

Jag har redan tidigare påstått att bortamatchen mot Skellefteå är ett bra tillfälle att byta spår. Förväntningarna är mindre och ingen kräver skönspel. Estetik får andra pyssla med just nu. Jag har inte funnit någon anledning att tänka på något annat sätt.

 

Under den knappa vecka som gått sedan den förra matchen har det varit tyst kring och från laget. En tystnad jag uppskattat. Inte för att jag inte vill veta allt som händer i och kring spelare och ledare utan för att det till mig signalerat något annat. Min förhoppning är att laget samlat ihop sig, blivit den enhet den behöver vara och därmed rättat till detaljerna man velat förbättra.

 

Därför tänker jag att ibland är det tystnaden som är mest talande.

 

Tre saker före matchen

 

  • Försvarsspelet måste fungera under hela matchen.
  • Tålamodet kommer att prövas.
  • Modet kommer att behövas.

Karaktär, rykte och klubbmärke

Under den här säsongen har vi fått se ett Brynäs med många ansikten. Vårt lags insatser har med lätthet kunnat beskrivas med ord som ombytligt, varierat, genialiskt, effektivt och generöst. Det har också funnits tillfällen när man med samma lätthet kunnat använda andra ord.

 

Nästa match Brynäs spelar är mot Skellefteå i Skellefteå. Jag tror det är bästa möjliga motstånd för vårt lag just nu. Inte för att västerbottenslaget direkt är ur form – om dom nu någonsin är det? – utan just därför att dom inte är det. Under säsongen har Brynäs gjort sina bästa matcher mot lag som spelar en egen ishockey och det gör Skellefteå AIK. Det syntes inte minst förra gången lagen möttes. Jag vill påstå att det – trots resultatet – var Brynäs absolut bästa match. Än så länge.

 

Tommy Sandlin uppmanade oss läsare i sin bok Bjud på dig själv att bry oss mer om vår karaktär än om vårt rykte. Varför? Sandlin tycktes mena att karaktären beskriver vem du verkligen är medan ryktet ofta inte är sant och övergående.

 

Boken gjorde intryck på mig och sedan dess har jag ofta studerat lags prestationer utifrån vilken karaktär man har. Som utomstående är det alltid omöjligt att veta sanningen. Vi ser det vi ser, men vi ser inte allt. Inte träningar, inte resor, inte genomgångar, inte det informella och formella ledarskapets detaljer. Vi ser inte allt. Vi ser det vi ser, men inget mer.

 

Ett elitlag bedöms utifrån prestationer. Inte utifrån karaktär, men tro mig. Ett framgångsrikt lag har karaktär nog att inte fuska med detaljerna, karaktär nog att påminna varandra om hur man som spelare tagit sig till den högsta serien och karaktär nog att uppmuntra varandras försök att bli bättre. Det är självklart att prestationen ska gå först i elitverksamhet. Men om prestationen inte är tillräckligt bra tror jag karaktären hos spelare, ledare och klubb är viktigare än straffträning och fullständiga sågningar av prestationen.Viljan att bli bättre måste alltid vara starkare än rädslan att misslyckas.

 

Därför uppskattade jag det riskfyllda i Sebastian Lauritzens passning fram till 1-0 mot Modo senast. En passning som gick hem därför att han vågade, han ville lyckas. I normalläget är det där en hjärtinfarktspassning i mina ögon, men den här gången symboliserade den något helt annat. En vilja, en ambition och karaktär.

 

För att lyckas i en lagidrott är du beroende av dina lagkamrater. Oavsett vilka motiv som styr dig. Oavsett om du spelar för ära, pengar eller bara för att du inte riktigt vet vad du skulle göra annars är dina lagkamrater skillnaden mellan framgång eller inte. Du spelar för klubbmärket på bröstet och inte namnet på ryggen om Philadelphia Flyers ledord tillåts i det här sammanhanget.

 

Det är några dagar kvar till match. Under den tiden tänker jag fundera över min egen karaktär som sannerligen kan utvecklas, inte bry mig särskilt mycket om vad rykten säger och – framförallt – putsa en aning på klubbmärket. Det har kommit lite damm på det. Det ska bort.

 

 

 

 

Värdiga vinnare

Efter matcher som den mot Modo påminner jag mig själv om att vi är Brynäs IF. Vi är det tillsammans. Det vi säger om spelare, ledare och klubb säger något om oss själva men också något om vad klubben står för. Jag vill att vi behåller värdigheten både när vi vinner och förlorar. Annars är vi inte Brynäs. Tycker jag.

 

Vi är överens om att Sebastian Lauritzens passning till 1-0 visade prov på såväl mod som ledarskap. Vi är glada över  Simon Bertilssons 2-0. Som om glädjen över att han spelade idag inte var nog. Vi veckade våra pannor vid 2-1, hade åsikter vid 2-2 och kände tydliga känslor vid 2-3.

 

Vårt lag gjorde några väl enkla misstag och det nyttjade Modo. Bortalaget visade beslutsamhet i den sista perioden. En beslutsamhet jag hoppats se från hemmalaget idag. Så blev det inte. Det blev något annat.

 

Under den sista perioden var min känsla att Modo skulle vinna. Jag märkte det då jag ägnade tiden åt att fundera över skillnaden mellan självkänsla och självförtroende.

 

Ni vet. Självkänsla är lite förenklat att känna uppskattning för den man är och självförtroende att känna uppskattning för det man presterar. Hur mår du när du känner en stark självkänsla och ett starkt självförtroende? Exakt. Du går inte att besegra. Hur känner du när du ser på dig själv med negativa ögon och när allt du gör blir fel. Exakt. Det blir inte lättare att göra rätt nästa gång.

 

Jag tycker att Brynäs presterar bra ishockey under delar av matcher, men har svårt att få till det en hel match. Jag väljer att fokusera på det som fungerar. Jag vill tro att lösningen finns där.

 

Modo var värdiga vinnare. Den känslan vill jag att vi ska känna igen. Snart. Skellefteå kan mycket väl vara en riktigt bra nästa match. Det känns som ett bra tillfälle att vända trenden. Eller åtminstone vinna tillbaka värdigheten.

 

Tre saker efter matchen

  • Lauritzens passning till 1-0 är modig, djärv och framgångsrik.
  • Vi var inte ens nära. Ärligt. Vi var inte det.
  • Värdighet består inte i att besitta ära, utan i medvetenheten att vi förtjänar den, säger Aristoteles. Jag håller med.