Jag kommer att sakna Sundlöv

Micke Sundlöv slutar som sportchef i Brynäs. Ryktet var mer än ett rykte. Nu är det en sanning och Brynäs står för en stor utmaning. Sundlövs tid som sportchef kommer jag att minnas med mycket värme.  Hans engagemang för klubben har inspirerat.

 

Jag vill tacka honom för hans modiga beslut när klubben behövt dom, hans förmåga att alltid stå upp för klubben i med och motgång, hans vilja att göra klubben bättre när många tvivlat. Han har under tio år varit köttet, blodet och ryggraden i en klubb som under det senaste decenniet ibland tvivlat och tvekat. Men framförallt vill jag tacka honom för att han är Micke Sundlöv.

 

Kanske är han den siste sportchefen med ett större hjärta för laget och klubben än att vara alla till lags. Kalla mig omodern, men det är något jag uppskattar hos en sportchef. Sundlöv var beredd att betala priset. Nu har han tackat för sig och jag saknar honom redan.

 

Utan Micke Sundlöv och några till är jag inte säker på att Brynäs idag spelat i SHL. Klubben var på väg åt ett håll som berättade en annan möjlig historia. Det krävdes djärva beslut. Besparingarna i ekonomin var ett sådant exempel. Brynäs genomförde besparingen på a-truppen, men behöll satsningen på ungdoms- och juniorlagen. Många var kritiska till det, men Sundlöv tog sig istället an uppgiften. Jag tror mig veta att det ekonomiska stålbadet inte hade lyckats utan honom. Det krävdes någon med hans vilja, styrka och kraft. Han stod pall när vindarna blåste som mest.

 

Varje klubb genomgår olika faser. Nu går Brynäs in i nästa fas. Den klubb som Sundlöv en gång blev sportchef för är i dag en annan klubb. Ligans utveckling, omgivningens förväntningar, omvärldens villkor ser idag helt annorlunda ut än vad dom en gång gjorde. Därför kanske Sundlövs avgång inte är överraskande. Han är mer en hockeymänniska än en som säljer produkten SHL.

 

Brynäs stora utmaning nu är att hitta den person som är rätt för att föra Brynäs framåt. Personligen ser jag en person med samma integritet, samma känsla för att hantera spelare, samma hjärta för Brynäs som Sundlöv visat. Det var viktiga egenskaper för tio år sedan och på just det området hoppas jag inte mycket har hänt. Jag hoppas det blir en sportchef som sätter sporten främst.

 

Tids nog får vi namnet på vår nye sportchef, men det är för mig en senare fråga. Nu låter jag beskedet om Sundlövs avgång sjunka in.

 

När jag läste Stisse Åbergs krönika om sportchefens avgång fastnade jag vid krönikans avslutande ord:

”Vem tar över efter Micke Sundlöv? Vem vågar? Vem vill? Vem kan?
Det enda jag vet är att det inte är nån av sportcheferna på twitter, i kommentarsfält eller på olika forum.
Utan nån som sätter Brynäs IF framför sig själv.”

 

Jag läser raderna om igen och konstaterar att det är en viktig uppmaning till alla som vill klubben väl.

 

I alla fall om vi vill att sportchefen ska göra mer för klubbmärket på bröstet än för namnet som står på visitkortet.

 

Vi vill att spelarna ska göra sitt bästa för klubben och då är det rimligt att vi ställer samma krav på oss själva.

 

När jag lägger dom sista tecknen till det här inlägget till rätta känner jag en saknad.

 

I ett tidigare inlägg skrev jag att jag ställer mig upp för en spelare, en ledare och en känslomänniska som visat vad brynäsandan egentligen är.

 

Jag har ingen anledning att ändra min uppfattning idag.

 

Tre saker efter en sportchefs avgång

  • En sportchef är lungorna, hjärtat och hjärnan i den operativa verksamheten. Vem är beredd att ta det jobbet i Brynäs?
  • Jag kan inte släppa tanken på att få veta mer om vad som ligger bakom hans avgång. En sak är säker. Sundlöv berättar inte.
  • Jag vet vem jag vill ha som ny sportchef, men det spelar ingen roll. Det är viktigare vem Brynäs väljer.

Ett rykte jag inte gillar

På påskaftonskvällen startades ett rykte på Twitter. Ett rykte jag inte gillade. Micke Sundlöv skulle lämna Brynäs efter 10 år som sportchef.

 

Det är en illa dold hemlighet att jag gillar Sundlöv. Han har vunnit titlar som spelare och ledare, han har varit en tydlig ledare under svåra och goda år. Han har satt samman lag som tagit sig igenom kvalserier och vunnit titlar, han har försvarat juniorsatsningar när andra sagt annat och han är mer Brynäs IF än vad många andra är tillsammans. Han har stått upp för Brynäs när många andra gömt sig bakom tangentbord.

 

Trots att det vanligtvis är egenskaper som uppskattas hos ledare har han sällan fått det erkännande han förtjänat. Jag vet få sportchefer om ens någon som så sällan får uppskattning från supportrar som Micke Sundlöv.

 

Det är klart att Sundlöv inte alltid gjort allt rätt. Han ångrar alldeles säkert flera värvningar och beslut. Det gör alla reflekterande ledare. Men även om han ångrat beslut har han varit ledare nog för att försvara sina beslut. När andra har gömt sig har han stått kvar. Hans hälsa har tvekat någon gång, men han har likt klubben rest sig igen. Lika ofta som jag själv haft andra uppfattningar om dom beslut som Sundlöv fattat har jag imponerats över att han har visat känslor, vågat, orkat och krigat. Han är så mycket Brynäs att jag av honom för alltid lärt mig att mod och helhetssyn har ett pris få vill betala.

 

Många av hans motståndare har talat i förklenande ordalag om honom. Jag har frågat flera av dom vad han svarat när dom sagt det till honom. Det visar sig ofta vara så att dom aldrig talat med honom. Det överraskar på mig. Människor med så tydliga åsikter om en ledare i klubben borde givetvis ha framfört dessa förslag på förbättringar till honom. Jag är övertygad om att dessa människor då skulle formulera sig på ett annat sätt.

 

Jag tror det bara är en sportchef som förstår hur en sportchef har det på jobbet. Att vara sportchef i ett SHL-lag handlar inte bara om herrarnas a-lag. Det handlar om damlag, junior- och ungdomslag. Det handlar om klubbmärket i alla dess skeenden. Det handlar om att ha helhetsbilden, planera för kommande säsonger, hantera konflikter, jaga och jagas av agenter, svara sponsorer, media och andra som vill ha svar på allt. Det är sportchefen som hanterar intressekonflikter inom lag och inom klubben.

 

Få personer klarar sportchefsjobbet. Bara därför borde vi som vill mer än vad som är möjligt visa respekt för dom som försöker.

 

Micke Sundlövs engagemang i Brynäs är på många sätt parallell med min eget intresse för klubben. Jag har följt hans karriär från den temperamentsfulle målvakten till den tjurskallige sportchefen. Jag har sett hans tidiga räddningar och tagit del av hans senaste värvningar.

 

Under mina år som supporter och med intresse för föreningen i allmänhet har jag beundrat dom höga kraven vi alla ställt på varandra. Dom senaste åren har klagomålen och ryktesspridningen kring somliga ledare och spelare fått en annan ton. Dom har inte längre handlat om att göra klubben bättre, starkare eller bättre rustad för att möta dagens utmaningar. Dom har mest innehållit elakheter.

 

För mig har det märkts särskilt tydligt under den här säsongen. När jag fick frågan om att blogga om Brynäs för Mittmedia blev jag mycket glad. Att få förena mina två stora intressen kändes fantastiskt inspirerande. Under den säsong som gått har jag fått läsa kommentarer, mejl och annat som jag inte själv sett som inlägg för att göra vår klubb bättre. Tvärtom. Jag kan bara tänka mig hur Sundlövs mejlkorg har sett ut.

 

Om ryktet har någon sanning återstår att se. Enligt uppgift har klubbdirektören och sportchefen ett sedan tidigare möte inplanerat om framtiden. Efter det får vi alldeles säkert veta mer.

 

Kanske har Sundlöv tänkt tanken om att göra annat? Kanske vill han sluta? Kanske finns det andra som står redo i kulisserna för att göra jobbet? Min tanke med det här inlägget handlar inte bara om vem som är mest lämplig för att vara sportchef i Brynäs IF. Det handlar om mitt ställningstagande för att alla ska tänka sig för innan man låter sitt eget engagemang för en förening övergå till smutskastning av enskilda.

 

Jag ställer mig upp för en spelare, en ledare och en känslomänniska som visat vad brynäsandan egentligen är. Jag gör det alldeles oavsett om Sundlöv fortsätter vara sportchef för Brynäs IF eller inte.

 

Jag är övertygad om att inte alla kommentar till det här inlägget kommer att vara ryggdunkningar. Tvärtom kommer jag att hånas, förlöjligas och sågas av somliga. Andra kommer att kalla mig feg, lojal och beskylla mig för att inte förstå vad det egentligen handlar om. Så kan det mycket väl vara och vem vet; det kanske till och med är sant.

 

Till dom vill jag bara säga en sak. Att stå för det jag tror på har jag lärt mig genom att – bland annat – följa Micke Sundlövs arbete i och för Brynäs IF.

 

Att stå för det jag tror på tänker jag fortsätta göra även om det inte passar alla.

Ett lag med potential?

Min spekulation om att Mattias Nörstebö eller David Westlund skulle erbjudas a-lagskontrakt blev inte en antingen-eller-spekulation. Det blev ett både-och-svar. Jag kan bara gratulera dom bägge till kontrakten.

 

Efter att ha tagit del av deras egna kommentarer till kontraktskrivandet blev jag glad. Dom uttrycker stolthet över att tillhöra föreningens representationslag. Drömmar har gått i uppfyllelse. Jag tror dom.

 

I och med dessa två namnteckningar återstår åtminstone ett nyförvärv på backsidan. Personligen skulle jag gärna se två. En med tydliga offensiva kvaliteter och en som ska känna anspänning när han lämnar tryggheten framför den egna målvakten. Hur det blir med den saken återstår att se. Jag hoppas på två, men namnet på nästa backförvärv kan göra att det kan kännas annorlunda.

 

Den norske landslagsmannen Sondre Olden uppges vara klar för Brynäs. I skrivande stund har Brynäs inte officiellt bekräftat signeringen, men han själv och andra tillförlitliga kanaler menar att han har en given plats i Mattias Petterssons omklädningsrum. Den ännu inte fyllda 22-åringen känns som en spännande värvning.

 

Oldens 71 poäng på 61 matcher under den nyss avslutade norska säsongen är svåra att översätta till svenska förhållanden, men dom får anses vara hyggliga. Däremot gör +34 i plus/minusstatistiken intryck på mig.

 

Ytterligare ett forwardsnamn ska till. Jag är tämligen övertygad om att den luckan ska fyllas med en spelare som innehar ett transatlantiskt pass. Adam Brodecki kan också vara en het kandidat till ett rookiekontrakt, men det betyder inte att han tar en kvalitetsspelares plats. Egentligen menar jag; borde inte ta en kvalitetsspelares plats. 

 

Brynäs har en bit kvar till ett lag med mer än potential. Kanske kan två riktiga kvalitetsspelare vara skillnaden mellan ett lag som har framgång och ett lag med potential?

 

Tre saker jag imponeras av

  • Sportcheferna går ut i ett gemensamt uttalande om sin utsatta position. Jag delar till stora delar deras uppfattning. Bra att dom visar det i ett gemensamt ställningstagande.
  • Barmarksträning. Jag har fullt upp med att cykla till jobbet.
  • Mattias Nörstebö och David Westlund. Så möter man egna och gemensamma utmaningar.

En återbetalning med framtid

Jonas Johansson fick ett a-lagskontrakt. Inget konstigt med det. Det var väntat. Till och med förväntat. Det är en klok signering på många sätt. Han tog chansen när han erbjöds den och den ligger väl i linje med klubbens strategi om att lyfta fram spelare som fostrats i dom egna leden.

 

Jonas har fostrats in i seniorhockeyn på ett bra sätt. Några se-och-lära matcher, några på isen och han har också fått känna på både med- och motgång. Jag har inte ens funderat om han kommer att klara det sista steget för att på allvar etablera sig i seniorsammanhang. Det enda jag funderar över är när det ska ske.

 

Brynäs ”nye” målvakt är ytterligare en fjäder i Pecka Alcéns hatt. Jag imponeras över hans förmåga att stödja unga talanger till seniorspel. Det ger gång på gång en återbetalning av den satsning som Brynäs gör på juniorlagen.

 

Kommer Brynäs att täcka upp med ytterligare en målvakt under sommaren? Starkbaum kan bli skadad och Johansson har säkert ett eget äventyr inplanerat i juletid. Jag tror inte så blir fallet. Det är bra. Laget behöver andra förstärkningar och det är där dom ekonomiska resurserna ska satsas.

 

Jag väntar – fortfarande – otåligt på en kreativ, oväntad och spännande värvning.

 

Jag klarar inte mer väntan

Så här är det. Jag klarar inte mer väntan.

 

Jag tillhör den sortens supportrar som inte tar till överord. Jag tror inte att negativ kritik mottas bättre om det skrivs i fet stil, med utropstecken och uttrycks genom hånfulla, nedsättande eller förklenande ordalag. Jag ser inte några vinster med att kapa spelare, ledare och funktionärer. Det betyder inte att jag inte är kritisk, ser brister eller har åsikter. Tvärtom ägnar jag tid åt att försöka nå fram med vad jag vill säga.

 

När det gäller nästa säsong har jag min uppfattning klar. Ni som har läst mig tidigare vet att jag saknat kreativitet i laget, jag har saknat en stabilitet i försvarsspelet och jag har saknat ett grundspel att falla tillbaka på i svåra stunder. Trots det placerade sig laget fyra i seriespelet. Det i sig är imponerande och fått mig att tvivla på vad jag tycker.

 

När säsongen slutade har vi sett spelare lämna laget. Några gör det av rätt anledningar, några kommer jag att sakna mer än vad jag nu förstår.

 

För att stilla den värsta oron hos mig hade jag hoppats på en tidig värvning som skulle ge mig en fingervisning om vad som skulle komma istället. Det har jag inte fått. Jag säger det med stor respekt för dom nya spelare som kommit till klubben. Dom kan mycket väl bli utropstecken i SHL, men det är en annan sorts signal jag vill ha från klubben.

 

Jag hoppas verkligen den kommande veckan kan ge mig något svar.

 

Jag klarar inte mer väntan.

 

Tre av varandra oberoende saker

  • Läser den här artikeln om näthat. Gör det du också. Ta ditt ansvar. Jag tänker göra det.
  • Niclas Andersén är ett bra namn. På så många olika sätt.
  • Om hoppet får som det vill kommer jag att sova lugnare när den här veckan är över.

 

Granström gör Luleå till mästare

Luleå gör sin bästa värvning på många år. Jonathan Granström lämnar Brynäs. En olycklig kombination. Han är precis det dom behöver och det vi behöver mer av.

 

Granström har under sina år gjort stora intryck på mig. Några säger att hans bästa tid har varit. Jag säger precis tvärtom. Han hade verkligen behövt vara kvar.

 

Luleå betalar säkert bra för att tillgodogöra sig den spetskompetens dom saknat för att lyckas i ett slutspel. Granström kommer att vara älskad i Norrbotten. Han kommer att lyfta Luleå. Inte med finess och estetik utan med hårt arbete och tjurskalle.

 

Jag tror inte det var pengarna som fick honom att lämna vår klubb. Det var utmaningen, det nya och förhoppningen om att kunna vinna en titel och det är nog det sistnämnda som smärtar mig mest. Jag är övertygad om att Jonathan Granström mycket väl kan vara det som står mellan Luleå och en rejäl framgång i nästa års slutspel.

 

Jonathan Granström lämnar Brynäs. Jag saknar honom redan och jag tror det är ett misstag att låta honom gå. Nu återstår det att se vad Sportchefen tänkt göra för att inte bara täcka förlusten av dom spelare som lämnat utan också stärka laget.

 

Jag skulle vilja se ett tecken om nyförvärv som skapar förutsättningar för att jag ska tro att Brynäs tar nästa steg i klubbens sportsliga utveckling. Under tiden sörjer jag att Granis lämnat.

Roligare hockey till billigare pris?

I Gefle Dagblad kunde vi läsa artikeln om hur en klubb som blivit årets tabellfyra i SHL gör en mångmiljonförlust. Delar av förlusten var väntad, men inte hela. Alla förluster Brynäs gör är angelägna.

 

Tillfälliga ekonomiska förluster kan hanteras vid enstaka tillfällen, men inga framgångsrika klubbar kan under flera år i rad redovisa ett minusresultat. I artikeln framgår det att förklaringen ligger i att antalet åskådare vid hemmamatcherna blev en aning lägre än vad klubben budgeterat. Så långt är det ingen fara. En budget måste ha ett riktmärke när det gäller publik. Det intressanta är vad analysen berättar. Min fråga som ständigt söker nya svar är varför inte det är fler som söker sig till Gävle, Läkerol Arena och Brynäs när det är dags för hemmamatch?

 

Mitt provisoriska svar innehåller två delar.

1. Det är för dyrt. Jag vet att det kan uppfattas som populistiskt att säga det, men jag är övertygad om att klubben skulle få mer publik på matcherna om priset var något lägre. Mer publik, ger ännu mer publik. Mycket publik ger större intäkter i kringförsäljning. Jag vill inte att se mig själv som köper en produkt av Brynäs. Jag vill vara en del av en helhetsupplevelse. Om publiken trivs i arenan kommer man tillbaka för fler helhetsupplevelser.

 

Låt oss säga att en familj på låt oss säga fyra personer vill gå på ishockey några gånger i månaden krävs det en stor plånbok. Förmodligen en alltför stor plånbok för många. Ligan vill ha fler matcher för att öka intäkterna. Jag förstår det, men jag vädjar till SHL och klubben att inte låta publiken betala dom ökade intäkterna genom höjda biljettpriser. Det finns andra sätt. Jag vädjar.

 

2. Den ishockey som spelas är inte tillräckligt underhållande. Jag är brynäsare och jag skulle säkert söka mig till en uterink för att se klubben spela ishockey alldeles oavsett vilken serie klubben spelar, men jag är undantaget. Det betyder inte att jag därför inte bryr mig om hur spelet är på isen. Det är förmodligen precis tvärtom. Men jag är övertygad om att jag har en högre toleransnivå när det gäller spelet på isen än vad andra kan tänkas ha.

 

Ishockey är världens vackraste och fulaste sport. Det är kärleken till sporten som reglerar den känslomässiga kvalitetsstämpeln vi sätter på våra upplevelser av ett besök i Läkerol Arena. Jag ska vara helt ärlig. Jag får se för många matcher med för låg kvalitet.

 

Brynäs har en klok strategi när det gäller ekonomi, den egna ungdomsakademin är bra för klubben och för svensk ishockey, men jag ställer mig frågan om vilken sorts ishockey Brynäs vill företräda i framtiden. Är den fartfylld? Är det kampfylld? Är det ett sätt att spela spelet på där jag kan se att varje spelare som bär vår tröja signalerar att dom lever i sin dröm? Kort sagt; hur vill Brynäs i framtiden spela det spel vi betalar för att se?

 

För mig har ishockeyn varit en plats där många av oss på läktarna haft för lite talang för att få uppleva det spelarna får uppleva kväll efter kväll. Jag vill känna att dom spelarna får mig övertygad om att varje kväll är en kväll då inget lämnas åt slumpen.

 

Mina kommentarer är som alltid provisoriska sanningar. Jag är alltid beredd att ändra mig om någon sätter ljuset på min okunskap.

 

Tre saker om nyförvärv

  • Jag vill ha fler. Nu.
  • Jag drömmer om att bli överraskad.
  • Jag vill ha ett förvärv som säljer biljetter, lever drömmen och gör den vackraste av sporter än vackrare.

Bronset som kan bli guld värt?

Brynäs tog brons för J20-lag. Ändå tycker jag det här bronset är guld värt.

 

Jag är glad över att det medvetna val klubben gjorde för ett antal år sedan. Man bestämde sig för att göra en satsning på en egen ungdomsakademi och man har vågat hålla i den satsningen.

 

I år har U16 laget spelat final, J18 gick till kvartsfinal och J20 tog brons i år. Ett bra bevis på att klubbens satsning på utbildning av egna spelare är riktig. Lägg till att både herr- och damlag också spelade kvartsfinal och det står klart att Brynäs är den enda klubb som varit representerade i kvartsfinal på samtliga nivåer. Det är roligt att tillhöra en klubb som har den bredden i toppen.

 

Det blev inget guld i år, men det lovar gott inför framtiden. Dom största talangerna kommer alltid att gå förlorade efter någon säsong i klubbens representationslag, men det är dom andra som ska bygga framtidens representationslag. Dom som blir kvar, inte dom som lämnar.

 

Dom spelare som i år blev silver- och bronsmedaljörer kommer för alltid att minnas känslan av förlusten. Jag undrar om inte förlusterna är den bästa erfarenheten, den bästa lektionen, under hela deras långa utbildning i Brynäs.

 

Jag är övertygad om att dessa spelare aldrig kommer att glömma hur nära dom var, hur lite som skiljde dom från en titel och hur lite det krävs för att nästa gång möjligheten ges att spela final göra ytterligare något mer eller bättre för att inte behöva vara åskådare när titeln delas ut.

 

Under flera år nu har Brynäs varit med i den absoluta toppen inom juniorishockeyn i Sverige. Inte alltid i final, men ofta i semifinal eller final. Nu är det dags att det också ger effekt på seniornivå. Nu är det dags att dom spelare som inte etablerat sig i Nordamerika etablerar sig som ryggradsspelare i vår egen klubb.

 

Brynäs har ambitionen att utbilda unga spelare till bra seniorspelare och inte bara till skickliga juniorer. Det är dags att skörda frukterna av den satsning som varit.

 

Därför är J20-lagets brons guld värt.

Laget börjar ta form

Såren är slickade, ärren läker och minnena blir allt blekare. Det är dags att på allvar titta framåt. Det är dags att bygga det Brynäs som ska representera klubben i SHL nästa säsong.

 

Brynäs ska skapa ett lag som ska ge klubben möjligheten att nå längre än vad som var fallet den gångna säsongen. Det är planen. Klubben kan inte ha någon annan plan. Planen är att vara ett topplag i SHL och för att det ska bli verklighet krävs det förändringar, justeringar och ett steg framåt. Om än ett litet steg så ett steg framåt.

 

Jag är alltid försiktig när att kritisera värvningar innan nästa säsong är spelad. Det är först då vi vet vad dom nya spelarna bidrog med och om det var på den nivå vi hade hoppats. Vi vet inte heller hur våra motståndares trupper ser ut. Ett lag är aldrig bättre än sitt motstånd.

 

På backsidan har Brynäs skrivit kontrakt med Oscar Eklund. Namnet har funnits med i ryktesfloran under en tid. Känns som en trygg värvning. Det enda överraskande med honom skulle nog vara den gången han inte kommer till jobbet. Stabil, säker och därför rätt i en backuppsättning som behöver nytt blod.

 

När Mattias Nörstebö eller David Westlund skrivit a-lagskontrakt återstår två backplatser. Jag utgår från att dessa platser kommer att tillsättas av spelare där den ena har sin styrka i offensiven och den andre ska känna sig bekväm i egen zon. Jag har en känsla av att vi kommer att bli överraskade.

 

Jacob Blomqvist blev erbjuden och skrev ett långt kontrakt. 27 år gammal fick han ett tre-årskontrakt. Signalen är tydlig. Han är tänkt att vara en bärande spelare i laget för längre tid än så. Han har gjort en godkänd SHL-säsong. Inblandad i 20% av sitt tidigare lags mål får anses vara godkänt. Värvningen av Blomqvist känns trygg. En varje dag på jobbet spelare som ska bära mer än vatten till målburarna.

 

Bröderna Westerholm representerar också numer Brynäs. En duo utan erfarenhet av spel i högsta ligan är alltid svårare att bedöma än andra. Säkra i poängproduktionen i Hockeyallsvenskan kan betyda mycket, men steget till att varje dag producera i SHL är ibland ett stort steg. Det jag sett av dom visar passion, lidelse och ambition. Används dessa egenskaper på rätt sätt finns det alla möjligheter att Brynäs och SHL blivit två attraktioner rikare.

 

Jag utgår från att Brynäs kommer att erbjuda en junior från egna led ett a-lagskontrakt. Ska bli intressant att se vem. Varför inte fler säger den nogräknade. Mitt svar är att Brynäs måste ge utrymme för två riktigt bra och kreativa forwards i truppen och jag ser inte två sådana i dom egna leden. Det är min övertygelse att Brynäs letar kreativitet utöver det vanliga för att på så sätt balansera den övriga hårt arbetande forwardslinjen.

 

Men Jonathan Granström då? Om jag spelade ishockey skulle jag alltid vilja spela med Granström och hoppas verkligen han blir kvar, men finns platsen? Kan Brynäs behålla honom och samtidigt stärka truppen med spetskompetens när det gäller kreativitet? Jag hoppas det.

 

Brynäs lag inför nästa säsong börjar ta form. Bra.