Hoppet står till hoppet

Greg Scott har skrivit nytt kontrakt med Brynäs. Vi kommer att så se honom spela i klubben under dom kommande två säsongerna vilket får anses visa att bägge parter vill varandra väl. Trots – eller kanske tack vare – hans signerade kontrakt sätter jag mitt hopp till hoppet.

 

Inför, under och efter den förra säsongen ägnade jag många och långa stunder åt dom styrkor jag såg i laget. Flera av dom visade sig finnas i laget. Jag ägnade nästan lika mycket tid åt att leta lösningen på den viktiga frågan om hur det kreativa anfallsspelet skulle se ut. När det gäller den frågan har jag fått färre svar.

 

Det är ställt bortom allt tvivel att dom skador som drabbade laget under säsongen trasade sönder kreativiteten. Ett lag som är i ständig och ofrivillig förändring har alltid sitt fokus på att försöka försvara sig väl och hoppas att anfallsspelet infinner sig. Vi fick se stunder då kreativiteten både var underhållande och effektiv, men jag minns också matcher där det offensiva spelet mer kännetecknades av slump och lycka-till-passningar.

 

Förklaringarna var fler än skadorna, men att blunda för att skadorna gjorde att laget uppträdde instabilt och med tvekan är att inte vara rättvis med spelare och ledare.

 

När säsongen avslutades hoppades jag på värvningar som skulle kunna ge mer offensiv styrka och variation. Kanske har Brynäs också fått det genom dom spelare som kommit, men jag kan inte bortse från att jag fortfarande söker någon sorts garanti för att kreativiteten kommer att finnas i laget. Laget och klubben är revanschsugna vilket brukar betyda hårdare sommarträning, fler knutna nävar och ett ökat fokus på den gemensamma uppgiften som sträcker sig från september till april.

 

Är då Greg Scott svaret på mina frågor? Nja. Kanske. Förhoppningsvis. Greg Scott är en mycket skicklig spelare som kanske behövde en säsong på stor is för att bli den spelare jag hoppas han ska bli. Kanske är hans nya kontrakt ett bevis på att han vill bevisa något för sig själv. Jag hoppas och tror det.

 

När det gäller Brynäs kreativa och offensiva ambitioner ställer jag mitt hopp till hoppet. Jag hoppas på Christian Djoos, Sondre Olden, Bröderna Vesterholm och några till. Kanske kommer dom att ge mig svar som stillar mina frågor.

 

Men när jag vill tro hoppas jag. På något sätt stället jag mitt hopp till hoppet.

 

Tre frågor jag under lediga stunder söker svar på:

  • Blir det den nye sportchefen som presenterar den sista biten i Brynäs defensiva pussel?
  • Kan jag bli mer stolt över det arbete Brynäs IF lägger ned på En bra start och samarbetet med Unicef?
  • Hur ska jag klara dom två månader som återstår till matchen mot Almtuna i Uppsala?

Brynäs blir bättre

Brynäs blir bättre nästa säsong. Varför? Det började med att det plingade till i mobilen.

 

Jag fick ett kort meddelande. Det stod bara – Andersén kommer och Scott förlänger. Inget mer. Dom rykten som cirkulerat kring dessa spelare fick ytterligare styrka. Jag blev säker. Det är inte likt mig. Under åren har många spelare har varit ”klara” för klubben bara för att sedan spela i en annan tröja. Den här gången känner jag annorlunda. Kanske för att jag så gärna vill se Niclas Andersen i Brynäs.

 

Brynäs blir bättre nästa säsong.  I alla fall i egen zon och i det defensiva spelet. Oscar Eklund och Niclas Andersén ersätter Robin Jacobsson, Dennis Persson och Simon Löf. I min bok är det stabila pjäser som ersätter. Det stora tappet är i Ryan Gundersons offensiva spel. Det sätt som han har spelat ishockey dom senaste säsongerna är mycket svårt att ersätta.

 

Förhoppningar kommer att ställas till att Christian Djoos dels blir kvar i Sverige och dels att han utvecklas ytterligare. Båda scenariorna ser jag som möjliga. Det kommer inte att räcka för att ersätta Gundersons offensiva kvaliteter, men det finns också istid att fördela. Kommer Lukas Kihlström att ta några av dessa minuter? Vad kommer Oscar Eklund att bidra med och kommer Mattias Nørstebø att få ut än mer av sin talang?

 

Jag ser många om och många frågor, men en sak är säker. Brynäs blir bättre i det defensiva backspelet än vad var som var fallet den gångna vintern. Det lovar jag.

 

På forwardssidan ställer jag mig samma fråga som inför förra säsongen. Vilka spelare ska stå för dom offensiva kvaliteterna? Defensivt har klubben det välbeställt med forwards som vet vad som ska göras i spelet utan puck, men när det gäller spelet med puck känner jag mig inte lika säker.

 

Visst har även jag blivit glad när jag sett Sondre Olden spela ishockey och nog har jag förhoppningar kring tvillingarna Vesterholm. Dom egna juniorerna Lindblom och Brodecki är stora talanger, men kommer dom att tillföra redan under nästa säsong? Kanske, kanske inte.

 

Även på forwardssidan har mer istid blivit tillgänglig då spelare som Andreas Thuresson och Johan Harju lämnat. Förhoppningsvis erbjuds den istid som nu finns tillgänglig dom spelare som under fjolåret behandlades lite kärlekslöst när det gäller istid . Daniel Brodin var en av dom. Det viktigaste när det gäller forwards är dock att skadeepidemin inte fortsätter.

 

Avslutningsvis konstaterar jag att det ändå inte är någon idé att i maj spekulera i hur bra Brynäs kommer att bli den kommande säsongen. Det bestäms inte av klubben själv. Det avgör motståndet. När 55 omgångar är spelade vet vi om det här laget var en bra årgång eller inte.

 

Med andra ord; Brynäs blir bättre nästa säsong. Om det sedan betyder att Brynäs kommer att prestera ett bättre resultat återstår att se.

 

Tre saker om trupper som spikas igen

  • Släpper Brynäs in färre mål än sina motståndarna vinner man också matcher.
  • Kommer den nya sportchefen att få göra en värvning? Jag tror det.
  • Det finns vissa spelare som alla sportchefer använder kofoten för att få in i laget. Blir en sådan spelare tillgänglig är truppen inte spikad. Tro mig.

 

Det handlar inte om att klyva atomer

Känner mig fortfarande omtumlad efter det som hänt i Brynäs sedan den sista pucken släpptes i Läkerol Arena. Många saker hade jag tänkt mig skulle kunna hända efter en säsong som var mer udda än jämn. En för mig mer oväntad förändring var att Sportchefen skulle säga upp sig.

 

Utan att gå in på orsakerna till varför han gjorde sitt val konstaterar jag att det nu kommer att komma en sportchef till klubben som i likhet med den tidigare ska leva upp till klubbens ambitioner och riktlinjer. Sportchefer arbetar inte i ett isolerat vakuum där han eller hon arbetar utifrån helt egna idéer om hur representationslaget ska se ut.

 

Sportchefens arbete sker i en högpresterande miljö där tävlingsinriktade människor gör det man anser vara rätt utifrån möjligheten att uppnå klubbens mål, visioner och ambitioner. Varje värvning och varje avslut tas i samråd mellan många olika personer. Tränare, sportchef, ekonom är tre funktioner som måste värdera varje värvning tillsammans. Man måste svara på frågan om det är sannolikt att just den här spelaren är värd den ekonomiska, sportsliga och långsiktiga investering klubben vill göra?

 

Att värva spelare är svårt. Att värva sportchefer svårare.  Men det handlar inte heller om att klyva atomer.

 

Just nu rekryterar Brynäs en sportchef som ska klara den och många andra uppgifter. Anders Gozzi är kanske mannen att göra jobbet? Vad vet jag? Mest av allt skulle jag vilja se den lista på kandidater som nämns i sammanhanget. Vilka är dom andra? Vad har dom för kompetenser som gör dom intressanta för Brynäs? Varför är bara Gozzis namn offentligt? Är han det enda namnet på en kort lista, eller är dom andra uppknutna i andra arbeten?

 

Jag kräver naturligtvis inte att få veta namnen, men jag är lika nyfiken på alternativen till sportchef som jag är till alternativen till Niclas Andersén eller Greg Scott.

 

Kanske till och med mer intresserad.

 
Tre helt andra saker

  • VM i Vitryssland börjar nästa vecka, eller hur?
  • Jag är mer nyfiken på Sondre Oldens spel i VM än hela Tre Kronors. Märkligt, men sant.
  • Frölunda borta den 11 september? Längtar.

 

 

Är Anders Gozzi den Brynäs söker?

Ett namn som – i olika sammanhang – nämnts som ny sportchef i Brynäs är Anders Gozzi.

 

Ryktet blev något mer än ett rykte när Aftonbladet publicerade en intervju med honom som bekräftade intresset mellan Brynäs och Gozzi. Daniel Sandström på Gefle Dagblad jagade rätt på Jan-Erik Silfverberg som kunde bekräfta att intresset var ömsesidigt.

 

Anders Gozzi tillhör en kategori spelare som trots relativt få år i klubbens tröja vunnit mångas respekt. Hans kunskaper på isen råder det inget tvivel om. Tvärtom skulle man kunna säga att en del av hans spelaregenskaper mycket väl skulle passa i rollen som sportchef. Mitt försök att beskriva honom låter ungefär så här; en lagorienterad spetskompetens med målfokus.

 

Utifrån det vi vet har han många kvaliteter som skulle passa väl in på arbetsuppgifterna. Han har varit aktiv spelare, han har arbetat som sportchef i en klubb med många och starka åsikter, han kan Brynäs och känner flera aktiva ledare i klubben, han har ett brett kontaktnät via sitt scoutingarbete och han erfarenhet av starkt medialt tryck.

 

Jag hoppas Brynäs tar sig tiden att träffa rätt i sitt val då den här rekryteringen är den enskilt viktigaste klubben gör dom närmaste åren. Min förhoppning är att alla kandidater ges samma möjligheter och bedöms utifrån klubbens bästa.

 

Är Anders Gozzi rätt man att efterträda Sundlöv? Är han rätt man på rätt plats? Varför inte? Om det sedan blir så återstår att se. Om det dessutom är rätt person får vi veta om några år.

 

Tre egenskaper viktiga för en sportchef

  • Stolthet.
  • Hunger.
  • Engagemang.

 

 

 

 

Byxvarm korv och spetskompetens

Det har gått några veckor sedan SHL-säsongen avslutades. Guldet hamnade där det hörde hemma. Dom var bäst. Så är det bara. Jag vill inte förta något av den insats som svenska mästarna presterat. Tvärtom. Dom har gjort det bra, men hur bra var dom egentligen?

 

Den gångna säsongen har jag sett många dåliga hockeymatcher. Jag har nog aldrig sett så många – i mina ögon – dåliga matcher. Hafsigt, slafsigt och ofokuserat har varit bestående intryck.

 

Du skulle ha sett något annat lag än Brynäs, säger någon. Kanske det, säger jag. Men när jag räknar efter har jag i genomsnitt sett tre matcher per omgång. Några lag har jag sett fler gånger än andra – men med undantag av Färjestad och Leksand som jag ser ytterst sällan ser – tycker jag mig ha god grund för mitt påstående. Ligan har en utvecklingskurva som hockeymässigt gått åt fel håll.

 

Kanske är det inte så konstigt. I år har 61 svenska spelare haft istid i NHL. 1999 var det 41 spelare. I år har 42 svenska spelare varit stationerade i AHL, 17 i KHL, 8 i SM-Liiga, 8 i Schweiz, 11 i Tyskland. Det rör sig alltså om knappt 150 spelare.

 

Lägg till att dom bästa finska spelarna inte längre kommer till Sverige. Lägg också till att tidigare stannade dom yngre spelarna något år längre i ligan och jag tror att vi hamnar någonstans kring 100 – 120 spelare som för 15 år sedan mycket väl hade kunnat spela i dagens SHL. Det rör sig alltså om två fulla femmor med toppspelare – i varje lag.

 

Det är därför kanske inte så konstigt att spelkvaliteten har sjunkit och att spetskompetens ser annorlunda ut idag.

 

Med andra ord vill jag påstå att felet inte ligger i att det saknas bekväma stolar och parkeringsmöjligheter, inte ens en skybar och tillgång till mer öltappar för publiken kan ändra på att ett hundratal spelare valt andra ligor än SHL.

 

Personligen sitter jag gärna på träbänkar, står vid en uterink och köper byxvarm varmkorv i pausen om hockeyn är bättre än vad den varit i vinter. Det finns kvällar när jag söker mig till uterinkarnas belysta is för att påminna mig om passionen, jag har sökt mig in i ishallar byggda av ideella krafter för att där möta den ishockey jag sökt. Den ishockey som inte efterfrågar mer pengar till spelarlöner, stängda ligor, slopade kvalserier och som saknar dom agenttätta pressrummen. Till ishockeyns allra innersta kärna.

 

Kanske skulle jag beskriva mig som en hockeyvän som nöjer mig med byxvarm korv i pausen, men med en längtan efter spetskompetens.

 

Det finns bara två problem med det. Jag är ganska ensam om att tycka det och vi kommer aldrig att få se en bättre ishockey utan att utveckla det som sker vid sidan av banan.

 

Frågan är bara vad som är hönan eller ägget? Bra spel på isen som drar publik eller en upplevelseprodukt som i sig säljer biljetter och därigenom skapar ekonomiska förutsättningar för bra ishockey?

 

Jag är inte personen att avgöra vad som är hönan eller ägget. Frågan är om någon är det?

 

Tre saker om några helt andra kronor

  • Det ser ut att bli trångt på golfbanorna efter några nej tack till Tre Kronor.
  • Oavsett vad avhoppen beror på har Tre Kronor tappat en del av sitt värde. Två kronor känns lite mesigt.
  • Vårt nationella landslag kommer alldeles säkert att prestera väl under VM. Guld? Nja…