Byxvarm korv och spetskompetens

Det har gått några veckor sedan SHL-säsongen avslutades. Guldet hamnade där det hörde hemma. Dom var bäst. Så är det bara. Jag vill inte förta något av den insats som svenska mästarna presterat. Tvärtom. Dom har gjort det bra, men hur bra var dom egentligen?

 

Den gångna säsongen har jag sett många dåliga hockeymatcher. Jag har nog aldrig sett så många – i mina ögon – dåliga matcher. Hafsigt, slafsigt och ofokuserat har varit bestående intryck.

 

Du skulle ha sett något annat lag än Brynäs, säger någon. Kanske det, säger jag. Men när jag räknar efter har jag i genomsnitt sett tre matcher per omgång. Några lag har jag sett fler gånger än andra – men med undantag av Färjestad och Leksand som jag ser ytterst sällan ser – tycker jag mig ha god grund för mitt påstående. Ligan har en utvecklingskurva som hockeymässigt gått åt fel håll.

 

Kanske är det inte så konstigt. I år har 61 svenska spelare haft istid i NHL. 1999 var det 41 spelare. I år har 42 svenska spelare varit stationerade i AHL, 17 i KHL, 8 i SM-Liiga, 8 i Schweiz, 11 i Tyskland. Det rör sig alltså om knappt 150 spelare.

 

Lägg till att dom bästa finska spelarna inte längre kommer till Sverige. Lägg också till att tidigare stannade dom yngre spelarna något år längre i ligan och jag tror att vi hamnar någonstans kring 100 – 120 spelare som för 15 år sedan mycket väl hade kunnat spela i dagens SHL. Det rör sig alltså om två fulla femmor med toppspelare – i varje lag.

 

Det är därför kanske inte så konstigt att spelkvaliteten har sjunkit och att spetskompetens ser annorlunda ut idag.

 

Med andra ord vill jag påstå att felet inte ligger i att det saknas bekväma stolar och parkeringsmöjligheter, inte ens en skybar och tillgång till mer öltappar för publiken kan ändra på att ett hundratal spelare valt andra ligor än SHL.

 

Personligen sitter jag gärna på träbänkar, står vid en uterink och köper byxvarm varmkorv i pausen om hockeyn är bättre än vad den varit i vinter. Det finns kvällar när jag söker mig till uterinkarnas belysta is för att påminna mig om passionen, jag har sökt mig in i ishallar byggda av ideella krafter för att där möta den ishockey jag sökt. Den ishockey som inte efterfrågar mer pengar till spelarlöner, stängda ligor, slopade kvalserier och som saknar dom agenttätta pressrummen. Till ishockeyns allra innersta kärna.

 

Kanske skulle jag beskriva mig som en hockeyvän som nöjer mig med byxvarm korv i pausen, men med en längtan efter spetskompetens.

 

Det finns bara två problem med det. Jag är ganska ensam om att tycka det och vi kommer aldrig att få se en bättre ishockey utan att utveckla det som sker vid sidan av banan.

 

Frågan är bara vad som är hönan eller ägget? Bra spel på isen som drar publik eller en upplevelseprodukt som i sig säljer biljetter och därigenom skapar ekonomiska förutsättningar för bra ishockey?

 

Jag är inte personen att avgöra vad som är hönan eller ägget. Frågan är om någon är det?

 

Tre saker om några helt andra kronor

  • Det ser ut att bli trångt på golfbanorna efter några nej tack till Tre Kronor.
  • Oavsett vad avhoppen beror på har Tre Kronor tappat en del av sitt värde. Två kronor känns lite mesigt.
  • Vårt nationella landslag kommer alldeles säkert att prestera väl under VM. Guld? Nja…

Publicerat av

Erik

3 reaktioner på ”Byxvarm korv och spetskompetens”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *