Frågor som söker svar

Det börjar dra ihop sig. Brynäs går på is och jag söker svar på några frågor.

 

Om en dryg vecka är det dags för säsongens första träningsmatch. Den långa väntan på nya matcher är snart över. Den 7 augusti börjar det. Almtuna i Bålsta. 19.00. Jag har längtat.

 

Inför varje säsong har jag med mig vissa frågor till träningsmatcherna. I år är det några saker jag särskilt kommer att söka svar på.

 

Andreas Dackell och Ove Molin har blivit en del av den ordinarie ledarstaben kring herrarnas a-lag. Dackell fanns med redan under slutet av 2012, men också under fjolårssäsongen vikarierade han i båset under perioder när Tommy Jonsson var sjuk.

 

Ove Molin visade framförallt under slutet av sin karriär att han var en spelare som inte var rädd att nyttja taktiktavlan i omklädningsrummet. Hans arbete med klubbens unga spelare har också gott rykte. Jag hoppas även att hans kompetens och erfarenhet blir självklara inslag i det dagliga arbetet kring a-laget.

 

  •  Min första fråga är därför inte om deras kunskaper och erfarenheter kommer att tas tillvara utan hur det kommer att märkas på isen?

 

Pecka Alcén har nu fått en halv säsong och en försäsong tillsammans med Bernhard Starkbaum. Det är min förhoppning att dom tillsammans hittat en kemi mellan varandra där deras gemensamma fokus på att göra Starkbaum till en än bättre målvakt har firat triumfer. Personligen ser jag gärna Starkbaum som en förstemålvakt, men jag är inte alldeles säker på att han kan göra alltför många insatser som kräver förbättring utan att unge Jonas Johansson mer än flåsar honom i nacken. Jag tror mig veta att det kommer att bli en intressant målvaktskamp under säsongen.

 

  • Min andra fråga som söker svar är därför; Vilken målvakt kommer att vara ledarstabens givna förstaval under den kommande säsongens viktigaste matcher?

 

Försvarsspelet är en kollektiv insats som ska utföras av alla spelare på isen, men visst är backarna främsta uppgift att försvara det egna målet. På backsidan har det genomförts några direkt nödvändiga förändringar. Jag är  glad över att Niclas Andersen är tillbaka, nyfiken på Oscar Eklund och håller mina tummar hårt för att Jörgen Sundqvist, Lukas Kilström och Simon Bertilsson är fulla av revanschlusta och hunger efter fjolårssäsongen. Men kommer det att räcka? Brynäs har en backbesättning som i övrigt består av unga utvecklingsbara backar.

 

  • Därför blir min tredje fråga; Kommer dom unga backarna att klara det tryck som dom inte kommer att ha tid att växa in i när det gäller det defensiva spelet och behöver alla göra det?

 

Brynäs har värvat några intressanta forwards, släppt några tunga pjäser, blivit av med andra och släppt upp ytterligare några unga spelare från egna led. Under fjolårssäsongen saknade jag alltför ofta kreativitet i anfallsspelet. Sondre Olden, bröderna Vesterholm och Oskar Lindblom hoppas jag på, men jag kommer inte att vara överraskad om det är helt andra spelare som bär Brynäs ok en aning tyngre än andra.

 

  • Därför blir min fjärde fråga; Kommer kreativiteten att finnas i anfallsspelet?

 

Nåja. Nu är det snart dags för frågor att få svar. Det första svaret kommer nästa torsdag. Därefter kommer många svar att följa och alldeles säkert kommer nya frågor att ställas.

 

Tre saker inför försäsongsmatcher

  • Dom är efterlängtade, men inte avgörande.
  • Dom är ett bra tillfälle att träffa nya och gamla vänner.
  • Dom är signalen om att seriepremiären inte är alltför långt bort.

 

Man måste förlora en final för att vinna en

Växjö Lakers vinner SM-guldet i ishockey säsongen 2014/2015.

 

Om någon påstått det för några år sedan hade jag dragit på munnen en aning och därefter hade jag med en lite överlägsen skakning på huvudet mumlat något om naiva supportrar. Idag säger jag det själv. Om än med viss tvekan.

 

Växjö Lakers är inget fenomen. Klubbens framgång är ett resultat av inköpt spetskompetens, nybyggaranda, hängivenhet och en stor påse pengar.

 

Det finns inget småländskt snålt över Växjö. Om Anton Svensson – Emils pappa – suttit med i Växjö Lakers ledning skulle han alldeles säkert ha utbrustit i ett ”köpe och köpe, aldrig hör jag någe annet”.

 

Nu är Anton Svensson inte en del av ledningen. Det är mer troligt att det är Emils ord som väger tyngst.  ”När jag inte har pengar då kan jag inte dricka sockerdricka och när jag har pengar då får jag inte dricka sockerdricka, när i hundan ska jag köpa sockerdricka?!!”

 

Med andra ord; Växjö Lakers har dom ekonomiska möjligheterna och dom använder pengarna på ett intressant sätt.

 

Svensk elitishockey  – all elitidrott för övrigt – är ingen tävling i ekonomisk jämställdhet. Tvärtom erbjuder både reglementen och civildomstolar olika förutsättningar. Att jag däremot är för ett lönetak är en annan sak. Nog om det.

 

Växjö Lakers har gjort – och gör fortfarande – ett imponerande arbete. Genom kloka värvningar har klubben, steg för steg, tagit sig allt närmre den absoluta toppen i svensk ishockey. Man har värvat spetsspelare med rutin, karaktär och professionalitet.

 

Lakers fjolårssäsong imponerade på mig. Faktisk mer än vad Skellefteås gjorde. Att Skellefteå AIK skulle prestera och vinna kom inte som någon överraskning. Det var en förväntning som långt fler än bara skelleftebor hade på laget, men att Växjö skulle utmana om en finalplats utmärkte sig i en säsong där det mesta andra var ganska slätstruket.

 

Inför årets säsong har Växjö tappat flera viktiga spelare. Förlusten av Dennis Rasmussen kommer naturligtvis att bli kännbar, men den stora förlusten vill jag påstå är en annan spelare.

 

Johan Markusson gjorde nio säsonger i Växjö. Sex av dom som lagets kapten. När han kom till klubben var man ett allsvenskt lag i mängden. Han har gjort resan mot stabilt SHL-lag. Han har varit en kulturbärare, en slitvarg och ett exempel att följa.

 

Målskyttar går att ersätta, men det är svårare att finna nya ledare av den typ som Johan Markusson tillhör. Spelare som Markusson går sällan att ersättas av en spelare. Tvärtom måste det till både två och tre nya spelare för att täcka upp de kompetenser som gått förlorat.

 

Växjö Lakers är ingen främlingslegion eller stjärnparad. Lakers är ett lag som består av artister, grovarbetare och bänknötare som alla vet vad det gemensamma uppdraget är. Den gamla sanningen om att man måste förlora en final för att kunna vinna en kan komma att bli en osanning någon gång i april 2015.

 

Under lång tid betraktade jag Växjö Lakers som ännu ett exempel på allsvenska ekonomiska riskbyggen. Det är möjligt att det fortfarande är ett riskbygge, men i så fall är det ett riskbygge som i mina ögon har stora möjligheter att vinna SM-guldet i ishockey 2014/2015.

 

Tre saker Brynäs måste ta med sig ut på isen när man möter Växjö Lakers

  • Ödmjukheten. Det är inte Rögle eller Örebro på andra sidan. Det är ett lag med både ambition, kunskap och vilja att gå till historien.
  • Cynismen. Det defensiva spelet kommer att vara viktigare än det offensiva.
  • Kampen. Växjö går att kämpa ned dom dagar då spelet inte fungerar.

Nästa steg är hybridhockey

Efter några veckor på stranden, i båten, i bilen, i Norrland har jag nu tagit sats inför en ny säsong med Brynäs IF. Det är visserligen inte dags att packa ihop solstolarna ännu, men visst känner jag suget av att gå in i en ishall igen.

 

Vid sidan av dom förändringar som skett inom – och med klubben – har en del andra ändringar genomförts inom SHL. Redan i samband med den tumultartade tiden då borttagandet av kvalserien diskuterades som högst fanns det ett förslag om ett inrättande av war room. Det har blivit verklighet. Jag gillade förslaget i december och jag är nöjd att det också genomförts.

 

När det gäller spelet på isen har hybridicing fått fäste i Sverige. Jag är positiv till regeländringen. Hybridicing borde ge en mer harmonisk ishockey. Den kräver visserligen högre spelförståelse från spelare – framförallt – från funktionärer. Det är min förhoppning att linjedomarna inte bara utbildats i regeländringen utan också i spelförståelse.

 

Jag tycker att Svenska Ishockeyförbundet och SHL gemensamt ska genomföra en rejäl informations- och utbildningskampanj när det gäller själva regeländringarna, men också motiven till ändringarna. Det är viktigt att vi alla som är en del av sporten – spelare, ledare, funktionärer och publik – har samma uppfattning om hur sporten ska spelas. Det är min bestämda uppfattning att det gemensamma samtalet om bedömningsnivåer skulle tjäna på en sådan kampanj.

 

Motivet är enkelt. En gemensam uppfattning om hur regelverket ska skötas gör det mer möjligt att slippa den johuru-nähuru-diskussion som visserligen skapar rubriker, men som sällan leder oss framåt.

 

Hybridicing är positivt, men det finns en risk att vi istället för att se en regeländring som gynnar sporten diskuterar en sorts hybridishockey som visserligen skapar diskussion, men som skymmer blicken för sportens elegans, mjukhet och estetik.

 

Under dom kommande veckorna kommer jag att kommentera Brynäs motståndare under vintern. Först ut är dom blivande svenska mästarna.

 

Tre saker att tänka på i solstolen

  • Det är en bra tid för att drömma om seriepremiär
  • Det är en bra tid för att formera backpar
  • Det är en bra tid för att fundera över vem som kommer att vara målvaktsetta i Brynäs innan säsongen är över.