När det enkla blir svårt

Innan nedsläpp intervjuades Brynäs sportchef Stefan Bengtzén i Gavlerinken. Han var tydlig i ord och kropp om vad avsikten med att omvandla alla lagets formationer var. Brynäs skulle bli bättre än vad vi fått se under dom senaste matcherna.

 

När den första perioden var över hade Djurgården tagit ledningen i matchen. Visserligen i ett powerplay, men ledningen var välförtjänt. Hemmalagets misstag var många och bortalaget fick bestämma ute på isen. Förhoppningen om en önskvärd förändring hade inte infunnit sig.

 

Det enkla i spelet ishockey var svårt. Passningar nådde nästan fram, fastnade på blå linjer eller på motståndare. Det var inte ett Brynäs med stark övertygelse vi fick se. Det såg inte ut att vara rädslan att göra fel som spökade i laget. Det var något annat. Frågan är vad?

 

Brynäs inleder den andra perioden bättre. Offensiva tacklingar, kramkalas med motståndare och viss tempohöjning. Brynäs gör tre mål i den andra perioden. Inga konstigheter med det, men det spelade inte så stor roll för ställningen i matchen då Djurgården gjorde lika många.

 

I andra pausen säger Bengtzén att laget måste bli noggrannare i spelet och sluta göra dom enkla misstagen. Han syftar givetvis på dom mål Djurgården tillåts göra. Jag menar verkligen tillåter. Det är enkla misstag i försvarsspelet som leder fram till baklängesmålen. Nonchalans och frånvaron av beslutsamhet är den enkla förklaringen. Men den egentliga förklaringen är nog mer komplex än så.

 

Tidigt i den tredje perioden kvitterar Brynäs ytterligare en gång. När Bill Sweatt styr in Niclas Anderséns skott väcktes ännu en förhoppning. Några minuter senare drabbas Brynäs av en tveksam utvisning och den oförätten såg ut att tända Brynäs. Hemmalaget skapade chanser, men den tända förhoppningen släcks när Brynäs slarvar igen. Mikael Samuelsson gör inga misstag ensam mot Bernhard Starkbaum. Ett förtjusande mål som på sitt sätt symboliserar skillnaden mellan lagen.

 

Han gjorde det svåra enkelt medan Brynäs gjorde det enkla svårt.

 

Efter målet kommer aldrig Brynäs riktigt nära en kvittering. Nog försöktes det, men att det skulle leda till en poäng kändes avlägset. Att det skulle kunna leda till tre kändes inte rimligt.

 

Djurgården var inte mycket bättre i det offensiva spelet men definitivt i det defensiva. Det är skillnaden den här kvällen

 

Brynäs spelar inte bra i egen zon. Så är det. Laget gör mål framåt, men det räcker ändå inte till. Det tappas puckar både runt och i mål. Handlederna är stela och blicken följer puck.

 

Någonstans på vägen har det enkla blivit svårt.

 

Tre saker efter matchen mot Djurgården

  • Nu krävs det något annat än fler matcher. Nu gäller det att titta sig i spegeln.
  • Om man vill förändra kan det vara värt att överväga vila.
  • Försvarsspelet? Nu måste enkelheten tillbaka. Det är genom enkelheten självförtroendet kan repareras.

 

http://unicef.se/egna-insamlingar/brynasare-for-unicef

Jag önskar det gick att sota texten

Jag önskar att det gick att sota texten, att varje bokstav gick att skriva i moll, att varje långsam suck gick att illustrera i ord och att den mörka sinnesstämningen som fyller hjärtats svidande slag kunde göras rättvisa i en elegant formulering, men det går inte. Det svider. Det svider rejält.  

 

Jag önskar att jag vore en Anders Forsberg-typ som i lögnen inför sig själv kunde säga att Brynäs var bättre, hade domaren mot sig och att mitt lag alltid är värdiga mästare oavsett hur säsongen slutar. Men jag är ingen Anders Forsberg-typ. Jag är bara en typ.  

 

Det fanns saker som var något bättre än tidigare, men det är ingen tröst. Det är ingen förklaring, ingen ursäkt. Ingen är nöjd med det lilla. Ingen. Inte ens jag.  

 

Jag trodde inte på någon seger, men när förlusten vilar tungt i närminnet inser jag hur mycket jag hoppades. Att hoppet skulle räcka. Det gjorde det inte. Det räckte bara till tunga hemresor och nedstämda rader som dessa.  

 

Det började skapligt. Jag sträcker mig så långt till att upplevelsen av att Brynäs hade en rejäl chans till poäng fanns där. Men så kom det där målet. 28 sekunder in på den andra perioden. Det händer för ofta. Det är som om periodernas första byten aldrig skulle spelas. Åt det krävs det en förändring. En tydlighet, en konsekvens. Något som gör att förändringen kommer.  

 

Den här gången rasade inte spelet samman. Målen för motståndarna blev visserligen fler och hoppet om poäng tändes aldrig riktigt efter deras andra mål. Det var ingen match med spel endast mot Brynäs mål, men jag trodde aldrig på poäng.  

 

Brynäs gör två mål, har bud på några till, men vad spelar det för roll. Hemmalaget gör tre och det är målen som räknas. Det blev aldrig någon episk vändning. Det blev bara en bitter erfarenhet.  

 

Det finns dom som säger att jag och några med mig tar sporten, klubben och resultaten på för stort allvar. Dom har aldrig levt i känslolivets omkörningsfiler, dom har aldrig glömt bort sin vardag till förmån för lyckokänslor som aldrig finns i andra sammanhang och dom har heller aldrig känt sig så besviken som jag gör efter den här matchen.  

 

Kanske är det mitt handikapp, min brist. Men jag ser det som en tillgång i livet. Jag vet att världen finns där ute, men när bubblan är sluten och pucken är släppt finns det något annat att vara i. Jag tycker trots allt om att vara i den bubblan. Inte jämt, men under 70 kvällar per år tycker jag om det.

 

Det finns ingen tröst. Den möjligheten tog slut när matchen gjorde detsamma.  

 

Inga förluster i seriespel är värre än den här typen och mot det motståndet. Den enda trösten jag kan finna är långsökt, inte rättvis och endast för eget bruk. Den skrivs i siffror. 14 471. Det är nämligen 14 471 dagar sedan dom senast vann en titel.  

 

Det är egentligen ingen tröst, men den ger perspektiv på hur långt tid det kan vara mellan gångerna man flashar med helljuset i lyckokänslans omkörningsfil.

 

Jag önskar att det gick att sota texten, att varje bokstav gick att skriva i moll, att varje långsam suck gick att illustrera i ord och att den mörka sinnesstämningen som fyller hjärtats svidande slag kunde göras rättvisa i en elegant formulering, men det går inte.

 

Tre saker efter matchen

  • Vinn nästa match.
  • Vinn nästa match.
  • Vinn nästa match.

 

Svaret är ryggradshockey

Brynäs – Leksand. Jag skriver några rader, suddar ut dom, börjar om. Dom är tänkta att handla om matchen.

 

Ena stunden handlar det om dom ungas odödlighet. Hur dom spelar sitt spel, skapar oreda och producerar framåt och missar en del bakåt. I nästa försök ställer jag mig frågor som handlar om hur laget försvarsspel kändes så tryggt och rejält och att det måste vara möjligt att återskapa.

 

Några ögonblick senare formulerar jag minnen från säsongens första möte med Leksand. Om hur stabbiga deras backar såg ut i slutminuterna av den första perioden, sista tio i den andra perioden och hela den tredje. Om hur rätt Brynäs gjorde som vred och vände på deras backar på ett sätt som fick dom att längta till sommarträningens start och stoppövningar. Att det fanns något bra i det sättet att spela mot just Leksand.

 

När endast det digitala skenet håller mig sällskap kommer ordkombinationer som handlar om hur kvällens motståndare har haft en turbulent höst, hur dom byter spelare som inte påminner om något annat och att det inte tjänar dom i längden, men kan ge effekt under några matcher.

 

Jag skriver några rader, suddar ut dom, börjar om.

 

Jag prövar vinkeln om klassiska matcher som förlorats, vunnits och skapat legendariska myter, sägner och berättelser hos klubbarna. Jag tänker på en Ove Molin som avgjorde en slutspelsserie i sudden death efter att ha varit bänkad av Tommy Sandlin. Molin var förresten genialiskt framspelad av Tommy Melkersson. Bara en sådan sak.

 

Det spelar ändå ingen roll. Alla infall, vinklar och formuleringar träffar ändå inte rätt. Kanske beror det på att matchen inte handlar om något av det jag försökt skriva. Den handlar om alltsammans. Det handlar om hur Brynäs förvaltar sina egna färdigheter, klubbens tidigare historia och om hur spelarna är beredda på att skriva sin egen framgångssaga.

 

I mitt huvud staplar jag klichéerna på varandra. Om hur jag vill att spelarna ska spela för klubbmärket på bröstet, för namnet på ryggen, för tillresta supportrar och för att drömmarna hos alla dom som befinner sig på sportbarer, framför datorer och tv-apparater och för alla dom som kan ta en förlust mot valfritt lag bara Brynäs vinner. Allt det vet spelarna redan, dom känner av det och dom vill inget annat än infria allas förhoppningar.

 

Jag har inga andra förhoppningar än den om att jag vill se Brynäs spelar en ryggradshockey där det enkla går före det svåra, där grunderna i vårt spel är lika naturliga som luften vi andas. En ryggradshockey som visar styrka, trygghet och tillit till varandra. Där varje spelare gör sitt yttersta för att göra lagkamraterna bättre än vad dom egentligen är.

 

Jag skriver några rader, suddar ut dom, börjar om.

 

Ryggradshockey? Jag vill se ryggradshockey.

 

Jag skriver några rader, suddar ut dom, börjar om.

 

Tre saker inför matchen mot Leksand

  • På isen är det nuet som avgör matchen, i båset är det nästa byte som gör det. Fullt fokus.
  • Matchen början 19.00 och slutar inte förrän någon kulla har sjungit. Vinn alla närkamper, tekningar och lös din uppgift. Då gör du dina lagkamrater bättre.
  • Vrid och vänd på deras backar. Dom är visserligen något kortare och mindre tunga än för någon månad sedan, men det kan fortfarande fungera.

 

http://unicef.se/egna-insamlingar/brynasare-for-unicef

Ingrid Bergman var inte brynäsare

Den världsberömda – men sedan många år avlidna – skådespelerskan Ingrid Bergman lär någon gång ha sagt något i stil med att hon inte kräver någonting, men att hon vill ha allt. Hon var förmodligen inte brynäsare, men på något sätt känner jag ändå samhörighet med henne även om jag snarare kräver allt, men vill ha något.

 

För en dryg vecka sedan hyllade jag – rättmätigt – ett Brynäs efter en mycket väl utförd prestation i Örnsköldsvik. En vecka senare sitter jag här och funderar över vad som därefter hände?

 

Det är möjligt att jag såg fel i matchen mot MoDo. Kanske ville jag se någonting som inte fanns? Därför såg jag om delar av den matchen med den senaste veckans intryck i närminnet. Nej. Brynäs var bra mot MoDo. Riktigt bra.

 

I tisdags förlorade man mot ett formstarkt Skellefteå, i torsdags mot ett bra Linköping och på lördagen mot ett inspirerat och högpresterande Hv71.

 

Det egna laget är aldrig bättre än vad motståndarna medger säger någon. Så är det. Givetvis. Men. Det egna laget är heller aldrig bättre än den egna prestationen.

 

Det finns några gemensamma nämnare för dom tre senaste matcherna. Laget presterar bitvis hygglig ishockey, men när man gör ett misstag följs det gärna upp av fler. Laget straffas hårt och flera gånger.

 

Mot Skellefteå blir stressen i det egna försvarsspelet tydlig när motståndarna gör sitt andra mål tidigt i den andra perioden. Det rinner inte iväg målmässigt, men spelmässigt är det stor skillnad mellan lagen.

 

Mot Linköping straffas också laget hårt när misstagen kommer. Brynäs tappar liksom fattningen och därmed det egna spelet.

 

Mot HV71 tycker jag ärligt att Brynäs gör en riktigt bra förstaperiod, men när HV71 kvitterar bara sekunder in på den andra perioden händer det igen. Det är som tryggheten i det egna spelet försvinner när laget gör dom enkla misstagen.

 

Många har försökt ge enskilda spelare lite extra skuld för deras insatser. Visst finns det spelare jag hoppas ska visa vägen på ett mer tydligt sätt än vad som är fallet just nu och visst finns det anledning att höja förväntningarna på enskilda spelare och ledare, men det är inte i kraven på varandra man hittar lösningarna. Det är i förväntningarna.

 

Krävs det några förändringar i laget? Efter några förlustmatcher höjs alltid rösterna för förändring. Ledare som inte gör sitt, spelare som sviker och förhoppningar om andra spelare till klubben är några exempel på diskussionsämnen.

 

Personligen menar jag att det är en tämligen meningslös diskussion för mig som utomstående att ägna mig åt. Om ledare eller spelare är missnöjda med varandra, om det slutar med vissa justeringar beror det alltid på mer – och annat – än bara lagets resultat under några enskilda matcher.

 

Jag föreslår inte att laget ska ha några gruppdynamiska övningar. Inga psykologer behöver kallas in. Inga skällande demontränare ska skaka liv i laget.

 

Däremot hoppas jag att man letar redan på tryggheten hos varandra. När den är tillbaka vågar Starkbaum gå ut och möta skytten, då avgör ett enskilt misstag på mittlinjen ingen match och då vågar varje spelare vara sitt bästa jag.

 

Jag förväntar mig att en grupp av högpresterande spelare och ledare löser den gemensamma utmaningen. Svaret finns inte utanför Brynäs omklädningsrum. Svaret finns i rummet, hos spelarna och hos ledarna.

 

Det har sagts många gånger förut och det tåls att sägas igen. Det är i motgång vi lär oss något, det är i motgången vi hittar lösningar och det är i motgångens hårda arbete vi använder våra karaktärer för att bygga framgång.

 

Jag vill se någon form av reaktion. På tisdag förväntar jag mig att det första delsvaret kommer.

 

Ingrid Bergman och jag har inte mycket gemensamt. Jag kanske inte kräver tillräckligt, men jag vill ha allt. 

Hårdhet och rättställda skridskor

Skellefteå besegrar Brynäs rejält,  på alla plan och helt rättvist. Det är målen som fördelar poängen, men det är detaljerna som avgör matcher. Skellefteås detaljer var bättre slipade och förfinade än vad hemmalagets var.

 

När Skellefteå spelar den ishockey man gjorde den här kvällen fanns hårdheten i passningarna, skridskorna var rättställda när tacklingar skulle tas emot och man drev upp tempot i matchen när det passade dom.

 

I ena stunden såg Skellefteå ut att försvara sig med fem man bakom egen mållinje för att ögonblicket senare anfalla med lika många. Dom hade ett högre tempo, en tanke med vad dom gjorde och dom hade fler alternativ än ett när deras utmaningar skulle lösas.

 

Så skrev jag i pausen mellan den andra och tredje perioden. Det fanns ingen anledning att tro något annat. Inget tydde på någonting annat än en snabb tredje period och först till duschen ishockey. Men.

 

Några minuter in i perioden reducerar Greg Scott Skellefteås 0-3 ledning. Det skakar om laget en aning. Det var som om matchpulsen steg och helt plötsligt kom den där känslan om hopp tillbaka.

 

Laget skapar chanser framåt. Naturligtvis beror det på att Skellefteå tar det lugnare, men Brynäs försöker verkligen nyttja det lilla Skellefteå bjuder på. Även det ett exempel på hur detaljer kan avgöra – eller åtminstone förändra – matchbilder.

 

Brynäs kom inte närmre i matchprotokollet, men jag kostar på mig en eloge för hur man försökte i den sista perioden. Men ibland räcker inte ett försök. För att det ska räcka krävs det ett betydligt sämre motstånd än vad Skellefteå var den här kvällen.

 

Brynäs förlorade sin första hemmamatch på ordinarie tid för säsongen. Om det var ett olycksfall i arbetet eller om det bara var motståndet som var för bra återstår att se.

 

Den här kvällen vara det många detaljer som avgjorde till Skellefteås fördel. Hårdhet i passningar och rättställda skridskor var några av dessa detaljer. Det fanns fler.

 

Tre saker efter matchen mot Skellefteå

  • Ungdomarna försökte, kämpade och försökte igen.
  • Gistedt håller nollan.
  • Brynäs gjorde ingen maxprestation. Det gjorde motståndarna.

http://unicef.se/egna-insamlingar/brynasare-for-unicef

Nu får Brynäs bekänna färg

Skellefteå AIK kommer på besök. Det är två av ligans mest formstarka lag som ska mötas. Ur mitt perspektiv blir det ett utmärkt tillfälle för Brynäs att bekänna färg.

 

Skellefteå har börjat seriespelet bättre än vad jag trodde innan säsongen började. Att dom skulle vara bra även i år är ingen överraskning, men jag trodde nog det skulle ta lite längre tid innan dom var i fas med laget. Så blev det inte. Dom är redan där.

 

Brynäs har nu vunnit matcher på alla möjliga sätt. Man har spelat en offensiv ishockey där man spelat ut lag. Örebro hemma är ett exempel. Man har försvarat sig till segrar som mot MoDo senast. Jag gillar bägge sätten. Jag gillar segrar.

 

Elitidrott handlar om att vinna matcher. Det handlar om att spelare ska vara förberedda på vad som händer på isen. SHL-matcher handlar väldigt lite om att vara med för att lära. Det handlar om maxprestationer i hög fart. Något få ishockeyspelare i det här landet klarar av.

 

Brynäs har inte övertygat i alla matcher. Bortamatcherna mot HV71 och Frölunda får anses vara dom bottennapp som exemplifierar vad jag menar. Det är orimligt att kräva av ett lag att allt ska falla på plats i alla matcher – även om det är alla supportrars våta dröm. Det kommer att stanna vid att just vara en dröm.

 

Brynäs kommer att vara tvungen – som om dom inte själv ville det? – att göra en maxprestation mot gästerna från Skellefteå. Det är ett skickligt hockeylag man ska möta. Ett lag som kan spelet i alla dess former. Just därför blir den här matchen extra intressant.

 

Om matchen mot MoDo var en match som gällde extra mycket för hur tabellen kommer att se ut när alla omgångar är spelade så handlar matchen mot Skellefteå om Brynäs förmåga att klara av sitt eget spel mot ett mycket bra motstånd.

 

Jag tror det blir en mycket underhållande match. I alla fall om man tycker om hög fart, detaljer och teknik. Det är två spelande lag som ska mötas och jag hoppas att Tommy Jonsson och dom andra ledarna har förberett laget på fullt fokus från första till sista nedsläppt. Jag vet att laget kommer att täcka skott, leta förstapassningen från back till forward och plocka fram något nytt om powerplaymöjligheter erbjuds.

 

Om det inte framgått så ser jag fram emot matchen. Det ska bli mycket spännande att se på vilket sätt Brynäs löser uppgiften.

 

Hur det än slutar har Brynäs fått bekänna färg.

 

Tre saker inför Brynäs match mot Skellefteå

  • Daniel Widing kommer att jubla högt om han gör mål. Han kommer att retas, stöka och böka för att Skellefteå ska vinna. Det ska bli intressant att se vem som är gladast efter slutsignalen.
  • Tempot kommer att vara högt. Vem klarar det bäst utan att slarva med detaljerna? Tekningar, backchecking och hårdheten i dom avgörande passningarna kommer jag att följa noga.
  • Det är en match som borde passa dom lite större pojkarna bättre.

 

http://unicef.se/egna-insamlingar/brynasare-for-unicef

En övertygande, stilfull och oerhört vacker seger

Brynäs slår MoDo på bortaplan och det var en seger som var mer än en seger. Det var ingen övertygande framgång, ingen stilfull trepoängare och det var inte heller en vacker seger. Ändå var det en seger som var övertygande, stilfull och oerhört vacker.

 

Segern mot MoDo var viktig. Den var viktig för att Brynäs inte spelade sitt bästa spel och istället vann den på grund av att man plockade fram andra egenskaper än skönspel, skridskoåkning och hög kunnighet i dom udda spelformerna. Man kämpade ned MoDo.

 

Under den första perioden fanns det inget som talade för poäng. Det nätta passningsspelet i egen zon skapade stress i ett supporterhjärta och möjligheter för motståndarna. MoDo nyttjar en powerplaymöjlighet och tar ledningen i matchen.

 

Efter den första perioden leder MoDo, men bara med 1-0. Skottstatisken – 14-5 till MoDo – berättade att skillnaderna var stora mellan lagens offensiva kvaliteter under matchens första 20 minuter.

 

Vad som sedan hände berättar något om årets Brynäs som är värt att påminna om. Trots att laget inte presterat något som ens kommer i närheten av maxprestation verkar det inte bekomma laget nämnvärt.

 

Brynäs kvitterar redan efter en minut av den andra perioden. Anton Rödin fångar upp ett modomisstag i Brynäs försvarszon. Han åker rakt fram i 50 meter, tittar till vänster och sätter pucken högt bakom målvakten.

 

Spelet jämnar ut sig. Brynäs äter sig in i matchen och spelet jämnas ut. Målet stärkte Brynäs. Den andra perioden blev jämn. Framförallt var det Brynäs som spelade upp sig.

 

Precis som i senaste hemmamatchen ökade Brynäs det egna tempot. Något som gör laget bättre. Just den lilla detaljen är intressant. Brynäs kunde den här gången förändra det egna matchtempot. Kan laget hitta ett högre lägstatempo kanske den lugnande medicinen kan stanna kvar i kartongen.

 

Minnesbilderna från den inledande perioden fanns kvar och när Bill Sweatt blir utvisad med tre minuter kvar av mittperioden kändes det naturligt att matchen skulle få se ytterligare ett mål. Målet kom, men det var Brynäs som gjorde målet.

 

I spelet med en man mindre på isen vinner Sebastian Enterfeldt en kampsituation i mittzon. Daniel Brodin plockar med sig pucken och driver den in i anfallszon. Efter vissa tekniska missöden på vägen väntar Brodin tryggt in en framstörtande Enterfeldt som ger Brynäs ledningen.

 

Målet kanske överraskade fler än mig, men även om Brynäs blev glad över ledningsmålet så kändes det mer som om den glädjen var förväntad snarare än överraskande.

 

Några menar att MoDo gör en dålig avslutning på matchen. Jag menar att Brynäs visade klass.

 

Man gjorde det svårt för MoDo, man jobbade hårt, höll sig från utvisningsbåset och lät klockan göra det svåra jobbet.

 

Allt såg bra ut. Lugnet fanns där, men när Jörgen Sundqvist visas ut med fyra minuter kvar kommer det en anstormning mot Starkbaum jag kommer att minnas. Inte för MoDos effektivitet utan för det försvarsspel Brynäs presterar. Visst fanns panikkänslor, visst hade MoDo sina chanser, men Brynäs höll ihop försvarsspelet på ett beundransvärt sätt.

 

När Bill Sweatt med sekunden kvar av matchen sätter Brynäs tredje mål var matchen sedan länge klar, men ibland ska man stryka under, sätta pricken över i:et och skriva ett utropstecken efter en segermatch.

 

Brynäs slår MoDo med 3-1. Det var ingen övertygande framgång, ingen stilfull trepoängare och det var inte heller en vacker seger. Ändå var det en seger som var övertygande, stilfull och oerhört vacker.

 

Det är en seger laget kommer att snacka med varandra om länge. Redan i bussen hem skrattar dom högt över segern, skrattar åt med vilken elegans Brodin löser puckkontrollen innan han passar Enterfeldt, skrattar med varandra.

 

När lag vinner jämna matcher där man inledningsvis varit i brygga skapas myter, legender och sägner om lagets odödlighet. Visst hade det kunnat sluta på ett helt annat sätt, men det spelar ingen roll i spelarbussen.

 

Därför var Brynäs seger mot MoDo en seger som var mer än en seger.

 

Tre saker efter matchen mot MoDo

  • Varför vill Brynäs skapa spelvändningar för motståndaren genom det chansartade spelet runt motståndarmålet?
  • Puckarna räddades av, studsades på och drog sig till Berhard Starkbaum. Ett resultat av en laginsats som även är resultatet av Starkbaums målvaktsspel.
  • Förra lördagen såg vi Kevin Fiala möta Brynäs. I MoDo fanns Willam Nylander med i laguppställningen. Bägge dessa spelare kommer att bli något alldeles extra den dag dom tar steget in i seniorishockeyn.

http://unicef.se/egna-insamlingar/brynasare-for-unicef

Ishockey är ett gåfullt väsen

Ishockey är ett gåtfullt väsen. Den lever sitt eget liv. I vissa stunder tror man att man har knäckt koden, i andra förstår man inte gåtan. Matchen mot Örebro är ett bra exempel.

 

När Johan Tornberg i slutet av den första perioden applåderar sitt Örebro undrade jag varför? Vad var det han såg i den första perioden som var värt att applådera?

 

Jag förstod att han ville mana på sitt lag genom att uppmuntra det dom gjorde rätt. Han förstärkte, uppmuntrade och visade att ville vinna den här matchen. Det hedrar honom.

 

Den första perioden blev inte det svar jag hoppats på. Kanske hade jag hoppats för mycket. Kanske ville jag ha ett svar som den här kvällen var omöjligt att få. Brynäs nätta passningsspel firade inga triumfer, pucktempot var alltför lågt för att överraska och förhoppningen om ett tempofyllt svar dröjde.

 

Men så. I den andra perioden fick jag ett svar. Niclas Andersén täcker skott. Smärtan är tydlig. Han reser sig upp och spelar vidare. Det må vara en kliché, men det kändes som en signal till laget och början på den svårknäkta koden till mig. Han visade att smärta är övergående, att blåmärken försvinner.

 

Laget uppfattade signalen. Anfallen blev bättre, kampen tydligare och halvvägs in i den andra perioden gav Sebastian Enterfeldt Brynäs ledningen. Hårt arbete och en aning smärta belönades.

 

Några minuter senare gör Bill Sweatt ett Bill Sweatt mål. Han erbjuds möjligheten att höghastighetstävla i skridskoåkning. En tävling som hade blivit jämnar om det varit Örebros Martin Johansson han hade mött. Det var det inte.  Han kom fri, lurade ned Hudacek och gav Brynäs en ledning med 2-0.

 

Johan Tornberg började vandra bakom sina spelare. Hans kroppspråk visade mer frustration än uppmuntran.

 

Brynäs började träffa rätt i passningar, klubborna passningarna fastnade på var plötsligt mindre. Handlade det bara om att laget blev resolutare? Jag tror faktiskt det. Ibland behövs det inte mycket mer.

 

När Anton Rödin tryckte in Brynäs tredje mål och när Jens Lööke vispade in kvällens fjärde mål hade Tornbergs axlar sänkts, händerna var i byxfickorna och en stillsamhet rådde kring honom. Tornberg hade inte svaret på gåtan, ingen kod, ingen lösning.

 

Den tredje perioden spelades av. Brynäs såg nöjda ut. Örebro mer uppgivna ut. Örebro reducerar visserligen, men någon fara för Brynässegern var det aldrig.

 

Johan Tornberg lutade sig mot planket bakom spelaren. Såg besviken ut. Jag förstår honom.

 

Ishockey är ett gåtfullt väsen. Det är jag tacksam för.

 

Tre saker efter matchen

  • Den dag Greg Scott och Jacob Blomqvist hittar målkänslan kan vi som följer Brynäs få riktigt roligt.
  • Niclas Anderséns smärttröskel när han täckte skottet i den andra perioden älskar jag, men jag vill aldrig uppleva den.
  • Jag kommer aldrig att knäcka koden. Det är okej. Då kan jag fortsätta njuta av sporten.

Dåliga dagar avgör inte matcher som inte spelats

Efter en omtumlande helg med två matcher som visade så olika ansikten att man nästan kunde tro att det var mer än färgen på tröjorna som skiljde dagarna åt är det dags för ny match.

 

Örebro gästar Gavlerinken ikväll och jag – som så många andra – kommer att vara på plats för att närmare följa lagets svar och reaktion på helgens upplevelser.

 

Min inställning är självklar. Vi lär av erfarenheter och vi blir bättre genom att bygga laget på egna styrkor. Med andra ord; fredagens styrkedemonstration innehöll många styrkor och några erfarenheter medan lördagens insats innehöll många erfarenheter och några styrkor.

 

Lag som glömmer bort sina styrkor efter en mindre god insats kan aldrig bli ett stabilt lag, men ett lag som förlorar sin ödmjukhet är alltid ett förlorande.

 

Jag ska ärligt erkänna att lördagens prestation mot HV71 skapade känslor hos mig. Känslor jag sällan känner. Frustration, irritation och en aning oro. Med några dagars perspektiv inser jag att det bara är känslor. Det säger inget om prestationer.

 

Du och jag har dåliga dagar på jobbet. På många arbetsplatser är det tillåtet. Skillnaden mellan oss och spelarna i Brynäs är att deras prestation bedöms i ögonblicket, kommenteras av många och är offentlig. Det är viktiga skillnader. Till och med så viktiga att det kanske inte går att jämföras.

 

Lördagens prestation kan ingen längre påverka. Kvällens match mot Örebro väntar och där ska kunskap och prestation återigen mätas mot andras.

 

Örebro är ett bra lag. Dom har under inledningen av säsongen visat prov på ett spel som jag inte trodde riktigt dom klarade av.

 

Jag åker till Gavlerinken i övertygelse om att Brynäs kommer att sälja sig oerhört dyrt. Dom kommer att tro på sin idé, dom kommer att plocka fram positiva minnesbilder och dom kommer att ge oss svaret.

 

För hur det än är; dåliga dagar avgör inte matcher som inte spelats.

 

Tre saker inför matchen mot Örebro

  • Ingen Jesper Ollas på isen. Tråkigt. Hoppas det här inte blir en säsong där det vila är mer av ett undantag än en regel.
  • Det hade varit intressant att få se Joel Gistedt stå i målet ikväll. Han är värd en möjlighet att få spela bakom det försvarsspel Brynäs klarar av när man är som bäst.
  • Tränartrion har arbetat stenhårt sedan i lördags. Ska bli intressant att se om budskapet nått fram och vad svaret från laget blir.

 

Brynäsare för unicef. Skicka KÄMPA 2813 till 72 900 så skänker du 50 kr