Längtar hem

Trots ett avstånd på 200 mil, ingen möjlighet att se matchen live och en personlig upplevelse jag vill ge min fulla uppmärksamhet går det inte att undkomma den glädje många supportrar känner timmarna efter en seger mot Leksand. Jag är själv inget undantag.

 

Plingen i telefon, inkorg och på sociala medier är många och dom flesta är glada medan andra är – låt oss säga – respektfulla. Några berättar att domaren avgjorde. Andra att målvakterna har haft bättre dagar. Daniel Brodin spelade visst fram till ett fantastiskt mål och inramningen var mer än trevlig.

 

Det var visst jämnt, spel mot ett mål, turmål, klassmål, dålig publik, bra publik, rejäla tag, fega tag. Det var tydligen en match där några spelare var kyligare än andra. Det var med andra ord en match mellan Brynäs och Leksand.

 

Jag tycker kanske inte synd om Joakim Lundström i Leksandsmålet, men jag tänker på honom. Han är en trevlig person jag unnar framgång. När nu hans skadeelände är över hoppas jag att han får möjligheten att skriva ett sista bra kontrakt och att han därigenom också får visa vilken högstanivå han har i sig.

 

Det är ingen hemlighet att jag – i likhet med många, många andra – har viss tilltro till Brynäs unge talang Oskar Lindblom.Han gjorde visst två mål mot Leksand. Redan i hemmapremiären mot Leksand tyckte jag han var en av planens mest intressanta spelare. När han presterar så bra mot just Leksand klappar i alla fall mitt klubbhjärta en aning extra.

 

Oskar Lindblom är i mina ögon en modern forward med en bredd i sina kompetenser jag sällan sett. Jag är övertygad om att han kan bli något utöver det vanliga. Jag gillar särskilt egenskapen att vara bra i viktiga matcher. Han är givetvis inte färdig och som vanligt är det mer upp till honom själv än någonting annat. Ska bli spännande att följa.

 

Nu längtar jag hem. Till en vardag, till vårt hem och till rutiner. En del av den vardagen handlar om Brynäs IF.

 

Jag längtar hem.  

 

Tre saker efter matchen mot Leksand

  • Klubbmärket skiner lite extra idag.
  • Klubbhjärtat slår lite fortare idag.
  • Oskar Lindblom. Ni förstår. Oskar Lindblom. Missa inte ett byte med honom.

 

 

Hoppas Brynäs gör varandra bättre

Brynäs – Leksand. Ni får kalla matchen vad ni vill. Ödesmatch, klassikermöte, Gävledaladerby, viktigaste matchen på året, kafferep, knäckebrödskross. Jag bryr mig inte. Det enda jag bryr mig om är huruvida laget är på plats.

 

Jag vill se ett fullt fokuserat Brynäs under 60 minuter. Jag vill inte ha någon plötslig död eller ett crescendo av straffar. Jag vill inte att någon ödesminut ska fälla avgörandet. Jag vill inte att något individuellt misstag ska vara skillnaden och jag vill inte höra talas om någon kollektiv kollaps som ska behöva förklaras.

 

Jag vill se ett Brynäs som genomför en match som betyder att Mattias Pettersson inte behöver tvätta underställen. Inte för att dom inte är svettiga utan för att det inte är någon idé att tvätta dom. Jag vill att dom ska vara så nötta, slitna och lukta så illa av unga mäns svett att dom inte kan användas ännu en gång.

 

Jag vill att varje spelare är rätt förberedd, är påmind om sin uppgift på rätt sätt, inte tvekar när den ska utföras och känner att den egna förväntningen på den egna prestationen är starkare än omgivningens förhoppningar. Jag begär inget mer än att varje spelare är sitt bästa jag när pucken släpps.

 

Ishockey är en lagidrott, men ett lag består av individer som egentligen inte har någon annan uppgift än att göra sina lagkamrater bättre än vad dom egentligen är. Tro mig. Det är så. Det är genom att ge varandra dom bästa möjliga förutsättningarna dom gemensamma segrarna kommer.

 

Därför är min uppmaning till Brynäs spelare inför matchen mot Leksand enkel. Se er omkring i omklädningsrummet, möt varandras blickar och berätta för varandra att det inte finns på kartan att ni kommer att välja något annat än den kollektiva segern och glöm inte hur den ska bli möjlig. Den blir bara möjlig när man gör sitt yttersta för att göra den andre bättre än vad den egentligen är.

 

Kanske är det precis det här som Tommy Jonsson och dom andra ledarna försöker pränta in i spelarnas medvetande vid matchgenomgången. Jag hoppas det arbetet redan är gjort för när pucken släpps hjälper inga mentala förberedelser.

 

Då hjälper bara intränade beteenden.

 

Tre saker inför Brynäs – Leksand

  • Hårt arbete belönas.
  • Lojalitet.
  • Klubbmärket.

 

https://unicef.se/egna-insamlingar/brynasare-for-unicef

Att vinna rätt matcher är ingen myt

Det talas ofta om värdet av att vinna rätt matcher. Diskussionen kring det temat förs främst kring lag som inte toppar tabellen. Det brukar handla om lag som tittar nedåt snarare än uppåt.

 

Brynäs är nu inne i ett stim av matcher mot lag som ligger nära i tabellen och då brukar diskussionen ta riktig fart. Så även den här gången. Min grundinställning är att alla seriematcher är slutspelsmatcher. Det är i seriespelet laget förbereder sig inför det cupspel som förhoppningsvis ska avsluta säsongen. Men när tabelläge berättar något som inte handlar om något långt cupspel blir vissa matcher viktigare än andra.

 

När Brynäs slog serieledarna för en dryg vecka sedan och nu har följt upp det med två segrar på hemmaplan och en pinne på bortaplan mot lag som ligger nära i tabellen känns det angeläget att ändå påminna om att seriespelet är långt och trots allt ska vara förberedande inför säsongens sista matcher. Med det sagt skulle man kunna påstå att snacket om att vinna rätt matcher är en myt.

 

Det finns dock en match som måste vinnas. Den kommer inte att spelas i Gavlerinken eller i någon annan SHL-arena överhuvudtaget. Den kommer att spelas mellan Brynäs sportchef Stefan Bengtzén och hundratals agenter som nu ser sin chans att presentera sina spelares förträffligheter till ett Brynäs med ett pressat skadeläge. Det är dags för Sportchefens SHL-debut.

 

Med nyckelspelare som Jesper Ollas, Jörgen Sundqvist och – från och med matchen mot Färjestad Sebastian Enterfeldt på skadelistan lät Bengtzén meddela att han arbetar dag och natt för att finna inte en, inte två, utan tre spelare till Brynäs. Det är sannerligen ingen enkel uppgift som väntar Bengtzén.

 

Det finns gott om spelare som skulle må bra av ett luftombyte. Spelare som saknar tränarens förtroende, inte trivs vid sidan av eller helt enkelt inte kan prestera sin bästa hockey i det lag dom just nu representerar. Att det sedan skulle betyda att man skulle prestera bättre i Brynäs sker inte per automatik.

 

Det jag hittills sett och hört av Stefan Bengtzén gör mig lugn. Han kommer inte att låta sig stressas upp av situationen. Han kommer att tänka klart, se helheter och förhoppningsvis träffa mer rätt än fel.

 

Det känns cyniskt att hela tiden tala om att ersätta skadade spelare. Bakom varje skada gömmer det sig också ett öde. Det gäller inte minst Sebastian Enterfeldt. Han kanske inte gör så mycket väsen av sig när rubriker ska skrivas, men han tekar och tacklar bättre än dom flesta. Han tillför hjärta och lungor till laget även dom dagar när lagets egna är små. Jag kan bara hoppas han snart är tillbaka.

 

Men. Det finns alltid ett – men. Elitidrott på den här nivån är cynisk. Den saknar ibland empati. Matchen mot Färjestad är spelad. Nu väntar nästa. Då kommer inte Enterfeldt att spela. Så enkelt och så cyniskt är det.

 

Brynäs måste vinna rätt matcher den närmaste tiden. Matchhjälten kommer inte att heta Sebastian Enterfeldt, Jesper Ollas eller Jörgen Sundqvist. Kommer han att heta Stefan Bengtzén?

 

Tre kom-ihåg att minnas när Bengtzén presenterar dom nya namnen 

  • Finns det kreativa seniorforwards lediga har jag inget emot om dom spelar i Brynäs.
  • En skicklig tekare känns som ett måste. Finns det några sådana lediga?
  • Ta ned förväntningarna. Det är inte Johan Larsson, Jakob Silfverberg eller Mattias Ekholm som är på väg in.

 

Stöd https://unicef.se/egna-insamlingar/brynasare-for-unicef

Så skapas andrum

På en besvärlig ledning har jag försökt se Brynäs två senaste matcher. Det har gått bättre för Brynäs än för mig – om jag säger som så. Det är däremot ställt bortom allt tvivel att laget tagit sig samman för att visa omgivningen att man – trots alla tvivel – är ett hockeylag att räkna med.

 

Två raka segrar gör ingen säsong, men är i sig ett bevis för att om en grupp till slut bestämmer sig för att göra fler rätt än fel, ställa rimliga krav på varandra och för att göra verklighet kan man förändra stämningen i besvärlig situation. 

 

Jag är mer imponerad av hur laget omvandlat motgången än segrarna i sig. 

 

Poängen som spelats in och trendbrottet som skett är oerhört viktiga. Omgångarna susar iväg och än värre blir det i december och januari. Varje match kommer att vara vad vi lite slarvigt kallar för slutspelsmatcher. I en perfekt värld inser alla spelare och ledare att det är varje match som skapar vinnarkulturer. I en mer realistisk värld är vi alla medvetna om att inget lag kan vinna varje match. Motståndarna kan helt enkelt vara bättre. Däremot kan man alltid påverka den egna prestationen.

 

Det är tydligt att årets Brynäs visat prov på karaktär. 

 

Jag är övertygad om att samtalstonen under uppehållet varit tydlig och klar. Höjden i omklädningsrummet har varit högre än tidigare. Man har skapat förutsättningar för varandra, man har varit tydliga och man har inte tvekat för svårigheterna.

 

Om – och jag säger om – laget är lika noggranna med att hantera dom två senaste framgångarna tar man med sig något mycket viktigt in resterande del av säsongen. Min uppmaning är därför att laget inte glömmer något av det som varit. Att man istället tar med det som säsongens viktigaste erfarenhet. Att det med tiden ska bli en rolig historia att minnas och inget plågsamt ärr i karriären.

 

Segrarna mot Frölunda och Luleå är sköna, men på något sätt känns dom kommande matcherna mot Örebro, Färjestad och MoDo som än viktigare. Det är mot dessa lag andrum kan skapas. 

 

Tre saker värda att nämna 

  • Jag lider med Jesper Ollas. En skicklig spelare och ledare Brynäs behöver. Jag hoppas han kommer tillbaka i våra färger. Ett uppriktigt krya på dig från mig. 
  • Jag lider med Jörgen Sundqvist. Tyckte mig se en lättare, resolutare och bestämd Sundqvist på försäsongen. Nu får vi vänta med att se om han kommer tillbaka under den här säsongen. Ett uppriktigt krya på dig till dig också. 
  • Viktor Alner nominerad till årets Gävlebo för sitt engagemang för Brynäsare för Unicef. Grattis till Viktor!

Bara så ni vet

Jag är ute på en lång livsresa. Den kommer att räcka livet ut. Det är den andra livsresan jag gör. Vår första resa startade för fyra år sedan och nu ska vi möta den första resans syskon.

 

Resan är mäktig, omtumlande, känslosam och oerhört lärorik. Den lär mig mycket om mig själv. Den berättar om mina styrkor, den tydliggör mina svagheter och den kommer att göra något med mig som jag inte vet något om, men som jag väldigt gärna vilja veta mer om.

 

Under dom närmaste veckorna kommer jag att kommentera Brynäs framfart från en annan del av världen. Det kommer att vara betraktelser baserade på att jag inte alltid har kunnat – eller ens velat – se matcherna.

 

Mina rader kommer att påverkas av en förändring i mitt liv som är få förunnat. Texterna kan komma att ha vissa känslomässiga yttringar färgade av att vi blivit ytterligare en i familjen.

 

Jag berättar det här för att ni ska veta om vad som händer och kan lägga er förväntningar på en nivå som accepterar dessa villkor.

 

När man som vi gör möter vårt barn på det sätt vi gör är det särskilt viktigt att söka och stödja varandras styrkor, lyssna till varandras behov och ge varandra styrka när vi behöver det. Ni anar parallellen eller hur? Det är som vilket hockeylag som helst. När ambitionsnivån är hög handlar det alltid att ge varandra möjligheten att lyckas.

 

Vi gör det bäst genom att visa tillit, omtanke och vilja att lyckas. Ytterst sällan handlar det om att ställa omöjliga krav på varandra.

 

Det är min förhoppning att Brynäs under det uppehåll som snart avslutas har nyttjat den tiden till just dessa saker. Under tiden är jag säker på att min familj och jag tillsammans kommer att lyckas med vårt uppdrag och vår målsättning – den om att bli en familj.

 

Nu vet ni. Jag kommer att göra allt jag kan för att uppdatera bloggen, skriva om förhoppningar om framgång för laget, men glöm inte bort – det är tillsammans man skapar mirakel. Å det alldeles oavsett om det handlar om ishockey eller om att bli ytterligare en person i familjen.

 

Bara så ni vet.

 

Tre saker för framgång

  • Tillit
  • Lyssna på varandra
  • Sök förståelse för varandra – ej dess motsats

En lyckad sufflé eller en pösmunk?

Det har gått några dagar och det har gett nya perspektiv. Det är som om skingrade tankar gett mig en klarare blick. Sakta har bitterheten och olustiga minnesbilder ersatts av förhoppningar.

 

Det har nu gått en tredjedel av säsongen och det som började bättre än bra utvecklades till något jag inte trodde skulle hända. Analyserna är många, svaren få och frågorna hopar sig. Laget har nu ägnat sig åt läkande och helande återhämtning. Några av spelarna och ledarna har gått in i sig själva för att finna svaren medan andra har försökt hitta något annat att tänka på. Lösningarna är tvungna att vara individuella då alla hanterar motgångar på olika sätt.

 

Så långt är allt väl.

 

Om några dagar kopplas matchfokus på igen. Då ska alla samlas kring en gemensam idé om hur spelet ska spelas. Det tålamod laget visat med varandra kan nu vara deras största tillgång och samtidigt deras svaghet. Om tryggheten finns där är det troligt att man hittar tillbaka, om tvivlet gnager hos några finns risken att det blir buisness as usual.

 

Ett grubblande lag är som en sufflé. Om grubblet hanteras fel rasar allt samman till något som inte kan beskrivas som något annat än att luften gått ur. Om frågorna får svar kan det bli en smakrik upplevelse för alla inblandade. Precis som du undrar jag om fingertoppskänslan hos ledarna i och kring laget är likvärdig med en Guide de Michelin kocks förmåga att avgöra när sufflén ska lämna ugnen?

 

Det enda jag vet är vad mina förhoppningar är. Jag hoppas att det i det kritiska ögonblicket inte ska finnas någon tveksamhet om vad som ska göras. Jag hoppas att ingredienserna är väl doserade och anpassade för ändamålet. Jag hoppas att varje spelare har mött den egna blicken i spegelns reflekterande sken och där sett en beslutsamhet, en trygghet och en tilltro till såväl den egna som den gemensamma uppgiften. Jag hoppas. Inte mer.

 

Jag hoppas att hålen i egen zon är tätade, att pucktempot har ökat, att den kreativa lusten inte består av en önskan och förhoppning om att passningen ska gå fram och istället ersatts av självklarhet, övertygelse och tro på den egna förmågan. Jag hoppas. Inte mer.

 

Det dröjer ännu några dagar innan förhoppningarna får svar. Men jag vet att skingrade tankar alltid ger klarare blick och jag vet att jag hellre äter en lyckad sufflé än en pösmunk.

 

Tre saker som inte handlar om Tre kronor men ändå har med det att göra

  • Henrik Karlsson uttalar sig om att fylla på SHL med AIK och Malmö och sedan stänga ligan. Det är många som tycker så. Jag är inte en av dom.
  • Kan inte riktigt uppbåda intresset för Tre kronor i träningsturneringarna. Tyvärr. Ställer mig ofta frågan varför, men hittar inga svar.
  • Känns bra att Brynäs inte har någon målvakt med i Tre kronor den här gången. Dom brukar bli sämre efter turneringarna än vad dom var innan. Men det kanske är jag som minns fel.

 

Den här matchen hade jag redan sett

Brynäs förlorade. Igen. Förlusten var tydlig och som flera gånger tidigare under dom senaste veckorna över redan några sekunder in på den andra perioden.

 

Smärtan som uppstår när det egna favoritlaget är chanslöst mot det för dagen aktuella motståndet är en alldeles särskilda smärta. Den går inte att beskriva på något rättvisande sätt. Den som upplevt den vet hur det känns. Den som inte har gjort det kan aldrig förstå.

 

Innan nedsläpp hade några av oss förhoppningar om det lilla steget framåt. Innan den andra perioden var över konstaterade vi att vi redan sett den här matchen. Flera gånger. Mot Djurgården, mot HV71, mot Leksand och några matcher till.

 

Tränare, sportchefer och spelare tävlar i att toppa sina uttalanden om hur besvikna man är över lagets insats, hur heder är bortblåst, hur man skäms och hur uppträdandet är oacceptabelt. Jag tycker det visserligen är bra att man uttrycker sin frustration och skickar signaler till alla dom som undrar om vad man tycker om den egna insatsen – men ska jag vara helt ärlig – tycker jag det vore bättre om gruppen slöt sig samman, löste utmaningen och gjorde justeringar som fick effekt på isen.

 

Ni som känner mig vet att jag inte ser värdet i att förlöjliga och nedvärdera ett lags insats offentligt. Jag försöker skriva saker som jag kan säga ansikte mot ansikte till dom det handlar om.

 

Vad är då lösningen? Sparka spelare, tränare och andra i och kring laget? Tror jag inte. Om någon inte längre tror att dom kan prestera sitt maximum för laget och klubben ska dom givetvis berätta det. Då kan klubb och spelare i samråd hitta alternativa lösningar. Det är en sak, men att få till stånd en förändring endast genom att visa någon sorts handlingskraft genom att låta några eller någon gå tror jag inte är lösningen.

 

Svaret finns inom gruppen. I början av dagens match visade laget mod. Trots trycket utifrån, kraven inifrån och förhoppningen från någonstans mittemellan presterar Brynäs en klart godkänd inledning. När 2-0 kommer känns matchen ändå avgjord. Det fanns ingen övertygelse i spelet, inga spelare som själva kunde förändra matchbilden och inget taktiskt genidrag att ta till. Verktygslådan stod där tom. Alla verktyg var redan använda.

 

Jag vet att jag låter nedslagen, utan hopp och utan tilltro. Så är det inte. Ett lag som kan bättre än det vi sett dom senaste veckorna har det spelet fortfarande kvar i laget, men man verkar inte riktigt komma ihåg var man lagt det.

 

Nu väntar ett landslagsuppehåll. Ett uppehåll där tillfälle ges till ett kollektivt letande efter spelet. Ett uppehåll jag hoppas inte blir dagar av ord. Jag vill se handling. Jag vill inte höra något om besvikelse, skam eller heder. Jag vill veta hur ord som stolhet, hunger, engagemang och gemenskap ser ut i verkligheten och på isen.

 

Jag vill inte att jag sent på kvällen den 13 november efter att Brynäs besökt Karlstad ska tänka – den här matchen hade jag redan sett.

 

Tre saker efter matchen mot Växjö

  • Den tog slut.
  • Vilan är här.
  • Längtar till nästa nedsläpp.