Båsen som kan avgöra SHL

Allt medan trupperna för SHL-lagen tar form har jag ägnat tid åt att fundera över vilka coacher som kan komma att avgöra utgången av seriespelet.

Vem eller vilka kommer att komma på kant med sitt lag eller sin klubb? Vem eller vilka kommer att göra underverk med sina lag? Vem eller vilka är skickliga coacher utan att laget vinner tillräckligt många matcher och vem eller vilka kommer att underprestera?

Jag skrev ett tweet på Twitter som löd: Hur många matcher kommer att avgöras i båset kommande säsong? Fler än vad vi kanske tror. Utmärkte Daniel Sandström svarade med en motfråga; vilka ser du som de bästa/viktigaste ledarna/coacherna i år?

Jag gillade hans fråga. Han gör nämligen skillnad mellan bästa coacherna och viktigaste coacherna.

Jag lovade att återkomma med en motivering till mina val.

Växjös Sam Hallam och Karlskronas Per Hånberg är SHL:s bästa coacher. Dom är det av en gemensam och två skilda anledningar.

Det som förenar dom är att dom är vinnare. Under fjolåret tog dom tog sina lag till en position där lagen kunde uppnå sina mål. Växjö och Karlskrona presterade sin bästa ishockey när det gällde som mest. Det är en ledaregenskap jag respekterar.

Det första som skiljer dom åt är att förväntningarna på respektive lag var väsensskilda. Medan Växjö närde en trovärdig dröm om att vinna SM-guld hoppades Karlskrona på en framskjuten placering. Bägge lagen lyckades med sitt uppdrag även KHK nog också blev en aning överraskad när SHL kom för att granska deras arena.

Det andra som skiljer dom åt är förutsättningarna. Lakers ekonomiska muskler och värvade kompetens imponerade. Karlskronas budgetlag visade prov på en annan kompetens; tron på sig själva.

Bägge ledarna hade ett svårt uppdrag, men att man lyckades visade att man hade förmågan att utifrån sina förutsättningar skapa framgång. Erfarenheterna från förra säsongen kan visserligen vara ett ok den här säsongen, men jag tror inte det. Som ledare betraktade vill jag påstå att dom är något utöver det vanliga.

Därför vill jag påstå att Sam Hallam och Per Hånberg är SHL:s bästa coacher.

När det gäller vilka som är SHL:s viktigaste coacher var valen enklare.

Rögles Anders Eldebrink och Brynäs Thomas Berglund är SHL:s viktigaste coacher.

I Eldebrinks fall har han fått möjligheten att leda ett lag tillhörande jojo-klubben Rögle BK. Om Bandyklubben kan etablera sig i SHL den här gången kan det vara för lång tid framåt. Om han inte lyckas? Känner jag Rögle rätt kommer dom tillbaka, men det kan dröja.

Det är kanske förutsägbart, men Thomas Berglund har ett av SHL:s viktigaste jobb. Han har fått uppdraget att vara den som ska leda laget efter den ombyggnation som skett det senaste året.

Berglund har liten erfarenhet av att vara huvudtränare – vilket visade sig när det blev cupmatcher i slutet av säsongen. Något som han förhoppningsvis har lärt sig mycket av. Hans engagemang i båset är tydligt, men som coach gäller det också att leda laget när engagemanget i laget behöver stillas eller höjas.

Jag påstår att båsen kommer att avgöra fler jämna matcher den kommande säsongen. Fler än vad som är brukligt. Det bås som har förmågan att vara kylig när det behövs, engagerad när det krävs och taktisk varje dag kommer att vinna flest matcher.

Jag hoppas att Brynäs har ett bås som klarar uppgiften.

 

Tyvärr har Bill Sweatt rätt

Utan att dra alltför stora växlar på Bill Sweatt-citatet hämtat från Dragskott vill jag ändå påstå att Bill Sweatt har rätt. Han har större chans att vinna en titel med Luleå än med Brynäs. I alla fall på kort sikt.

Visst hade jag hoppats att den enda formationen som levererade föregående säsong skulle bevarats intakt inför kommande säsong, men en stor sedelbunt senare blev Sweatt klar för Luleå. Inget konstigt med det. Så ser det ut på den bistra spelarmarknaden. Stora plånböcker betyder möjlighet att köpa kvalitet.

Hans vilja att vilja vinna titlar är hedrande. Det är så det ska vara. Varje spelare som har spetskompetens hoppas få spela i ett lag som på allvar har möjligheten att gå hela vägen. Det är en möjlighet långt ifrån alla spelare får.

Det allvarliga ur ett brynäsperspektiv är att det inte är första gången spelare antyder att Brynäs inte är en klubb som erbjuder möjligheten att vinna titeln.

Brynäs har en tydlig strategi med sin sociala profil. Ambitionen om att förena elitidrott, breddverksamhet med en CSR-profil genom engagemanget i En bra start och Unicef har min stora respekt.

Jag står bakom den satsningen då jag länge tyckt att elitklubbarna undvikit att ta ett socialt ansvar för mer än den egna verksamheten. Däremot är jag bekymrad, oroad eller åtminstone försiktigt frågande när det gäller den strategi som elitverksamheten ska vara bärare av.

Min förhoppning är att strategin för elitverksamheten ska bli lika tydlig, stringent och konsekvent som den sociala verksamheten. Kanske är det trovärdigheten bakom orden om att Brynäs ska vara med och utmana om titlar jag söker.

Jag hoppas Brynäs kan hitta ett sätt att skapa, presentera eller kommunicera den sportsliga strategin. På så sätt kan sådana som jag känna mig trygg och kanske kan vi i framtiden istället känna att ny spetskompetens valt Brynäs för att man har goda möjligheter att vinna en titel.

Vad tycker jag då om Bill Sweatt? Jag kommer att applådera honom när han kommer till Gavlerinken kommande säsong.

Han har inte gjort något annat än att ha rätt.

Tyvärr.

Spelar det någon roll att Brynäs blir bättre?

Den fråga många med mig ställer sig just nu är; kommer Brynäs att bli ett bättre SHL-lag kommande säsong?

Mitt provisoriska svar är ja, men att det inte spelar någon roll.

Brynäs har värvat lagom och försiktigt. Visserligen vill jag mena att Vraná, Johnson och Porseland har alla förutsättningar att kliva rakt in i laget och väl där leverera från första nedsläpp. Men inte heller det spelar någon roll.

Tiden mellan säsongerna är för supportern en känslomässig resa där undergångstankarna varvas med naiva drömmar. Ena dagen hoppas – och kanske tror – vissa på ett långt slutspel. Andra dagen väntar bussresor till Haparanda och Sundsvall.

Själv tillhör jag dom som gärna avvaktar tills alla trupper är klara. Ishockey är en lagidrott där man möter andra lag. Den egna prestationen kan bli bättre utan att det ger effekt i mötet med andra och bättre lag.

Flera av dom andra lagen i SHL ser mycket starka ut. Det är i jämförelse med andra lag vi kan bedöma

Jag vill därför mena att Brynäs mycket väl kan bli ett bättre lag kommande säsong, men att det nödvändigtvis inte spelar någon roll.

Hur som helst längtar jag till nedsläpp. Massor av matcher där kunskap, talang, spelidé ska mötas andras dito. Jag vet vad jag hoppas på, men inte heller det spelar någon roll.

 

Kråkan har landat

Brynäs har gjort klart med Petr Vraná. I honom får Brynäs en rutinerad 30-åring som spelat i flera olika ligor med varierad framgång. Jag tror SHL vara en liga lämplig för honom.

Det är ingen stor spelare – i fysisk bemärkelse – Brynäs har kontrakterat, men det är en spelare som har spelsinne. Stefan Bengtzén har tagit god tid på sig att hitta sin spelare. Med tanke på att han länge uttryckt att han sett brister i laget från förra året utgår jag från att han nu hittat det han sökt efter.

Vraná kan bli en attraktion. Jag vill till och med gå så långt att han kan bli en attraktion och tillgång för både Brynäs och SHL. Det lilla jag sett av honom – det är möjligt att minnet sviker mig – berättar om en spelare som ser andra spelare som tillgångar och inte som hinder. Det kommer att vara en viktig egenskap i Brynäs den kommande säsongen.

Vraná påstås dessutom ha ledaregenskaper och det är min förhoppning att om Brynäs ger honom möjligheten att få vara en kreativ spelare kan det mycket väl vara ett bra nyförvärv.

Låter jag tveksam? Ja. Kanske är jag det. Jag vill verkligen se kreativa spelare i Brynäs, men jag undrar om Thomas Berglund och dom andra kommer att uppskatta en extra dragning. Vi får väl se.

Vraná betyder kråka på tjeckiska och jag ställer mig frågan om Brynäs eldar för kråkorna eller om man har fått den klasspelare man sökt.

Jag hoppas – och kanske också tror –  på det senare.

Brynäs nye Starke man

Så. Då var det återigen dags för ett nytt ansikte i Brynäs. Det var ingen center som presenterades. Inte heller någon ny back. Men väl en mittfältare.

Det är väl så en klubbdirektör ska ses. En spelare som ska balansera laget, vara kreativ när det krävs, vara lojal när det behövs och vara en möjliggörare för de andra spelarna. Jag vet. Att likna ett kansli i en förening för ett lag känns väl enkelt. Nästan lika enkelt som att sätta rubrik på det här inlägget.

Johan Stark har en utmaning framför sig. En utmaning som kräver sin man. Sin starke man.

När Brynäs nu valt den väg man valt för att förändra inom organisationen kommer det att krävas personer som på liknande sätt som gjorts tidigare – märk väl inte samma sätt – måste bygga en kultur i föreningen som skapar framgång såväl på isen som utanför.

Självklart kommer det att ta sin tid och frågan är på vilket sätt man väljer att bevara det som byggts upp, men också vad man vill tillföra.

Klubbdirektören spelar en central roll i byggandet av föreningen Brynäs, elitverksamheten Brynäs och företaget Brynäs.

Brynäs har fått en stark man på posten som klubbdirektör. Jag hoppas att han har uthålligheten, ambitionen och visionen klar.

Det finns starka anledningar att tro det.

Jag önskar honom lycka till.