En längtan som nu kanske är över

Det var egentligen en helt vanlig försäsongsmatch och ändå var det inte alls det. När kvällen efter den kanske somrigaste dagen den här sommaren kröp några av oss in i Gavlerinken för att där titta på ishockey. Väl där fick vi se honom. En spelare som jag inte förstått vidden av hur mycket jag saknat.

Visst glänste Felix Sandström i målet och visst fanns det positiva tecken i den – på grund av sjukdomar och skador – reducerade forwardsuppställningen, men det var en spelare som glänste mer än andra. Han glänste i det lilla, han glänste i det stora och han gjorde mig glad.

Ni vet vem det är och vi kommer att vara glada över hans insatser många gånger den kommande säsongen. Han heter Petr Vrána.

Vrána vet hur spelet ska spelas. Hans sätt att behandla pucken visade prov på handleder som jag saknat i Brynäs. Hans förmåga att hålla inne en passning en extra tiondel för att göra det enklare för en lagkamrat värmde mig. Hans blick för spelet gjorde att jag och alla andra som var där fick se sådant som vi inte annars hade upptäckt.

Jag vet att jag inte är försiktigt återhållsam i mina kommentarer, men en kväll när jag får se en spelare spela spelet med dessa lovande intentioner är inte en kväll för återhållsamhet. Det är en kväll av förlösning.

Jag vet också att det var säsongens första träningsmatch, att den inte gällde särskilt mycket, att Leksand inte glänste, att Brynäs fick gott om tid i spelet med puck, att försvarsspelet aldrig prövades på riktigt, att det är lätt att skriva så här efter en seger och att en hel del andra spelare också var duktiga.

Men. För det finns alltid ett men.

Petr Vrána är min nya favorit. Mitt sargade hockeyhjärta har längtat efter finess, teknik och spelsinne. Tre egenskaper som förmodligen stavas Vrána på tjeckiska.

Vrána läser givetvis inte den här texten, men om han mot förmodan googlar sitt namn efter matchen gör jag här en Google Translate-hälsning till honom.

Toužila jsem po vás, Petr Vrána. To je, když vidím, že jste hrát hokej, chápu, jak moc jsi mi chyběl.

Jag har längtat efter dig, Petr Vrana. Det är när jag ser dig spela ishockey jag förstår hur mycket jag saknat dig.

Tre saker efter matchen:

Brynäs var bättre än Leksand och var det rakt igenom matchen. Tempot var inget problem. Den här gången märktes det väl att lagen spelar i olika ligor.

Brynäs damer, J18, J20 och herrlag vann alla sina matcher på fredagskvällen. Ett fredagsmys helt i min smak.

Det blir mer än intressant att se Brynäs  spela försvarsspel. Det fick vi inte se mycket av i den här matchen.

Masar mig till Gävle

Egentligen är träningsmatcher ingenting annat än gemensamma träningspass med andra lag. Vi specialstuderar visserligen nyförvärven stenhårt, vi letar attityder, vi söker svar på frågorna som dröjt sig kvar från säsongen som avslutades i våras. Men det finns vissa försäsongsmatcher som innehåller något mer. Brynäs första träningsmatch den här säsongen är en sådan träningsmatch.

Jag vet. Det är Brynäs första match medan motståndet redan gjort några. Den här tiden på året brukar det ha stor betydelse. Men det finns en sak jag vill se mer än någonting annat. Något som inte handlar om spelet på isen, om vilka som gör godkända insatser eller vilka powerplayuppställningar laget använder.

Ni vet vad jag menar.

Jag vill se en inställning som skickar rätt signaler långt upp på ståplats. En attityd som smeker ett sargat hjärta till jämna, bultande slag.

Visst kommer jag att leta tendenser i spelet, men jag vill inte leta efter attityden och inställningen. Jag vill att den ska smitta, förleda och lugna mig.

Det finns många som sagt – även jag – att sättet att spela är viktigare än resultatet. Jag förstår verkligen vad dom menar, men mot det här motståndet handlar det alltid om resultatet. Alltid.

Därför masar jag mig till Gavlerinken. Jag gör det med en förhoppning om att lämna arenan med jämna, lugna hjärtslag. Då vet jag att vi alla fått ta del av det vi alltid hoppas på.

Nämligen att Brynäs visat rätt inställning och attityd – och inte minst viktigt – att hemmalaget har vunnit.

Tre saker inför matchen: 

  • Tempot? Motståndet har spelat några matcher medan Brynäs gör sin första. Jag hoppas Brynäs är beredda.
  • Nyförvärven? Jag kommer att följa den på förhand mest intressante av nyförvärven nämligen Petr Vrána. Besitter han dom handleder jag saknat?
  • Båset? Kan man i Brynäs visa prov på den kompetens och kyla som krävs under den säsong som kommer?

Brynäs var den store segraren

Efter en internmatch mellan Svart och Vitt, med konkreta bevis på den lyckosamma juniorsatsningen på isen och 5 000 på läktarna fanns det egentligen bara en vinnare – Brynäs IF.

Matchen var som väntat inte mycket att skriva om. Det spelades augustihockey på det där lite mer stillsamma sättet. Det gjorde inget. Det är så det ska vara.

Men. För det finns alltid ett men.

När man väl ser matchen vill man alltid se nyförvärven briljera, minnas guldstunder skapade av dom som lämnat och njuta av att säsongen har börjat. Vi fick lite av allt, men mer av det sistnämnda än någonting annat.

Kommande försäsongsmatcher kommer givetvis att säga mer än den uppvisningshockey vi fick se i kväll. Då ska det bli intressant att se hur laget formeras, om det finns någon spelidé och vilka som på förhand anses få kriga om sin plats krigar bäst.

Fram tills nästa fredag konstaterar jag bara att det fanns en riktig vinnare den här kvällen och att det var Brynäs IF. Det gör mig alltid glad.

Segern stannar i Gävle

Då var det dags för internmatchen. Inga poäng står på spel och det är knappast någon idé att leta efter någon sorts spelidé, men det är inte heller någon sorts utrustningsförstärkt variant av allmänhetens åkning.

Istället får gävlepubliken se spelare som vi glatts med och spelare vi hoppas på drabba samman i något som kanske bäst beskrivs som ett prestigemöte.

Poängen som delas ut kommer att vara punchlines efter vackra mål, eleganta dragningar och misslyckade försök. Det blir alldeles säkert underhållande, men den stora underhållningen tror jag sker i omklädningsrummet och mellan båsen.

Jag förväntar mig med andra ord ett – eller två – Brynäs som visar upp spelglädje.

Det viktiga med den här matchen är att det är den mest tydliga signalen om att säsongen nu är nära.

Som jag längtat.

För övrigt håller jag på Svart. Eller Vitt? Äh. Jag håller på Brynäs och det känns tryggt att jag redan innan match vet att segern stannar i Gävle.