En sportchef som har bråttom

Brynäs har förlängt kontraktet med Marc-Anthony Zanetti. Kontraktet sträcker sig fram till och med säsongen 2017-2018.

Jag har egentligen inga åsikter om det. Bengtzén gör sina val när det gäller lagbygget.

Sportchefen väger in aspekter som vi andra har mycket svårt att ha insyn i, saker vi inte heller kan eller ska ha insyn i. Saker som handlar om personliga egenskaper, vilka spelare som i övrigt är tänkt att förstärka laget kommande säsonger, vilka juniorer som kan ta steget upp till SHL – om det fortfarande prioriteras – och inte minst viktigt; accepterar sin roll i laget.

Jag har som sagt inga åsikter om att Zanetti får ett förlängt och nytt kontrakt. Han har gjort en godkänd insats så här långt i seriespelet. Det syns att han kommer från en annan liga, men jag tycker han lär sig nya saker varje match.

Det är bara att gratulera honom till både kontrakt och möjligheten att fortsätta sin utveckling i vår klubb.

Däremot ställer jag mig frågan om varför Stefan Bengtzén har så bråttom att förlänga kontrakt? Det här var det andra kontraktet som jag ställer mig den frågan.

Förra gången var det när Thomas Berglund fick möjligheten att förlänga sitt avtal med Brynäs. Ni minns, eller hur? Brynäs hade precis slagit ut Färjestad i åttondelsfinalen. Kvartsfinalen mot Skellefteå skulle inledas och en överhettad Berglund förlängde med klubben.

Jag vill vara mycket noga med att säga att jag inte påstår att Berglund var och är fel man för uppdraget. Det jag då ställde mig frågan om var varför det var så bråttom? Min åsikt var då och är fortfarande att när det gäller strategiska och långsiktiga val av ledare i en klubb bör dessa föregås av hur väl man känner klubben, vilka ambitioner och intentioner klubben har i det större perspektivet än det som handlar om nästa byte i nästa match.

För mig som utomstående förstod jag inte varför det var så bråttom?

Egentligen spelar det ingen roll. Jag kommer aldrig att få veta varför.

Jag nöjer mig med att konstatera att Stefan Bengtzén har bråttom.

Men under tiden jag grubblar vidare vill jag gratulera Zanetti till hans nya kontrakt och jag konstaterar att Berglund är Brynäs tränare.

Ny match på torsdag. Linköping borta. Längtar tills dess pucken släpps. Det är jag övertygad om att såväl Zanetti, Bengtzén som Berglund också gör. I det perspektivet har även jag bråttom.

Kan det inte bli torsdag snart?

Det skulle handla om Petr Vraná

Jag vill inte skriva det här inlägget. Orden fastnar och texten blir osammanhängande. Den är känslostyrd. Känslostyrda texter blir precis som känslostyrd ishockey sällan särskilt bra, underhållande eller talande.

Men. För det finns alltid ett men. Vissa texter behöver skrivas och för mig är det här en sådan. Den här texten var tänkt att handla om Petr Vraná, men tyvärr spelar han bara birollen.

Innan match hade jag bestämt för att följa Petr Vraná lite extra. Han har många färdigheter jag gillar. Jag fick se honom spela i en halv period. Där tog hans match ifrån honom. Det var Jere Karalahti som tog matchen ifrån honom, Brynäs och mig.

Ni har alla sett situationen. Alla får göra sin egen bedömning av den. Min är klar. Det är klart att det är matchstraff, det är klart det blir en lång avstängning och det är klart att när spelare som Karalahti återfaller i den här typen av beteenden kommer SHL att reagera extra tydligt. Det är i alla fall min förhoppning.

När ett trött HV tappar humöret i slutet av matchen kan jag ha överseende med det även om flera situationer gränsade till farligt spel, men Karalahtis försök till tackling i första perioden gick över, bortom och förbi anständigheten.

Trots det är det ändå det som händer därefter som får mig att inse att Jere Karalahti inte riktigt förstår vad han gjort. Sättet han beter sig på efter situationen visar prov på något ännu värre. Bristande respekt för skadade spelare, hockeyspelarnas kodex och ytterst sporten själv.

Jag undrar hur hans lagkamrater, tränare och klubb känner när dom ser en motståndare ligga skadad på isen och den som orsakat alltihopa kysser klubbmärket på tröjan och sträcker armarna i luften på vägen av isen. Jag vill gärna tro och hoppas att HV71 och dess supportrar reagerar med mer än ett skakande huvud och skämskudde.

En sak är säker. Jag hoppas min klubb, våra supportrar och jag själv skulle agera.

Jag har förståelse för att spelare fullpumpade med adrenalin eller med oro över att man skadat en kollega på isen kan agera för oss andra märkligt, men det finns gränser. Den gränsen passerade Karalahti inte bara en gång, utan två. En gång med tacklingen och en gång på vägen ut till duschen.

Ishockey är en riskfylld sport. I varje givet ögonblick du befinner dig på isen är du beredd på att det mesta kan hända. Det är därför du spelar ishockey. Det är kombinationen av teknik, kamp, finess och styrka som gjort att så många förälskat sig i sporten. Men det förutsätter en sak; att alla som spelar spelet respekterar spelet, regelverket och varandra.

Den här texten var tänkt att handla om Petr Vraná. Det har den inte gjort, men en sak är säker.

Jag kommer att ägna mer tid åt att längta tills dess Vraná spelar match igen. Jag kommer inte att sakna Jere Karalahti en enda gång under hans avstängning. Det tror jag inte många andra gör heller. Inte ens dom i Jönköping.

För att ändå avsluta texten med ett Vraná-perspektiv vill jag säga.

Dobrý den, Petr!
I hope you will soon be on the ice again. You are a player that honors the sport with your presence and your know-how.

Get well. Soon. 

Det var en självförtroendets seger

Brynäs vann matchen mot HV71. Det var sannerligen inte målchanser den här matchen saknade. Det var målen. Men dom kom. Till slut.

Låt mig först säga att jag är imponerad av HV71. Med många skadade och med lagkamratare som Jere Karalahti var laget mer än brandskattat. Det stod i lågor. Trots det genomför man en heroisk insats som i alla fall jag har svårt att värja mig ifrån. Hatten av för HV71. HV-supportrarna kan vara stolt över sitt lag. Givetvis undantaget Jere Karalahti.

Kanske borde vi förstått det redan i det första bytet. När Björn Melin dundrar ett slagskott – visserligen i plexit bakom Felix Sandström – var det en signal om att laget från Jönköping inte kände sig slagna på förhand.

Visserligen var Brynäs det bättre laget genom hela matchen men det märktes inte på jumbotronen förrän efter drygt halva matchen. Efter flera omständiga – om än eleganta – powerplay ger Anton Rödin Brynäs ledningen i just powerplay. Men det var inget elegant över målet. Det var ett Anton Rödin-mål. Han bryter sig igenom, tränger sig fram och avslutar med ett skott. Inga dragningar, inga passningar. Ett avslut.

Brynäs ledning borde varit större. Men när Jacob Blomqvist drar på sig en i mina ögon lite för enkel utvisning kvitterar HV71. Brynäs rör inte på huvudena och Mattias Tedenby kvitterar i tomt mål.

Den match som kändes klar var allt annat än klar. Men segern skulle inte låta vänta på sig. Westerholmarna kontrade med sex minuter och Pathrik Westerholms avslut gav segern till Brynäs.

Efter målet syntes tröttheten hos bortalaget. Man tar felbeslut, onödiga utvisningar och med mindre än två minuter kvar åker sig kapten Rödin fri från bevakning och väljer att avsluta själv och en storspelande Fredrik Pettersson- Wentzel i HV-målet vet som vi andra att matchen är över.

Brynäs vinner och gör det klart. Det var gott om målchanser, men det är målen vi minns.

Brynäs spelar med ett sådant självförtroende just nu att jag är helt övertygad om att vi på läktarna var mer oroliga än spelarna. Dom trodde på segern.

Det var en självförtroendets seger

Tre saker efter matchen mot HV71

Bertilssons hemjobb vid 0-0 i mittperioden. En fröjd för ögat, en kärleksfull handling till laget.

Ibland tror jag att jag inte riktigt förstår hur bra Nick Johnson och ändå tycker jag att han är fantastiskt bra.

Hade tänkt hålla ett särskilt fokus på Petr Vraná. Tänkte att det skulle bli hans kväll. Han stod i fokus, men det blev inte hans kväll. Hoppas skadan inte är allvarlig.

Inför Brynäs – HV71

Brynäs herrar och damer drabbar samman med HV71:s diton idag.

Damerna inleder dagen med match 13.15. Jag ger damerna goda möjligheter till säsongens tredje seger. Brynäs damer har ett intressant lag med flera starka och tydliga profiler. Jag både hoppas och tror att laget klarar uppgiften.

Sara Grahn i målet är bara hon värd ett besök i Gavlerinken. Hon har inlett säsongen fantastiskt bra och hon är den typen av målvakter som själva ger laget möjligheten att vinna matcher.

Trots Sara Grahns kvaliteter är det inte troligt att det är just hennes färdigheter som kommer att vara skillnaden. Det här blir en match där lagets andra kvaliteter kommer att avgöra. Ta möjligheten och gör en heldag i Gavlerinken.

Några timmar senare är det dags för Brynäs herrar att beträda isen. Det är ett lag som alldeles säkert är på gott humör efter insatsen senast mot Djurgården.

Felix Sandström står kvar i målet och jag utesluter inte att han kommer att stå kvar där ganska länge. Killen är mer än en talang och för att fortsätta utvecklas behöver han matcher mot kvalificerat motstånd.

HV71 har haft en rörig sommar med många rubriker och känslostormar i klubben. Det har inte fått mig att tvivla på HV71 och dess kvaliteter. Klubben har alltid ambitionen att ligga långt fram och det är mer troligt att sommarens konflikter svetsat samman de som är kvar och ska göra det dagliga jobbet på och utanför isen.

Däremot borde lagets skadebekymmer tala för Brynäs. Kan och orkar Brynäs spela på det sätt man gjort under säsongens första matcher borde det nöta ned både hjärtan och lungor hos HV71.

Har Brynäs lyckats behålla ödmjukheten, viljan och ambitionen från i torsdags vill jag göra något så ovanligt som att på förhand göra Brynäs till favoriter i matchen.

Men. För det finns alltid ett men.

Ska Brynäs idag – eller vilken annan matchdag som helst – lyckas får inget bli slentrian eller bekvämt.

Tre saker inför Brynäs – HV71

Kom i tid. Första nedsläpp klockan 13.15. Andra nedsläpp klockan 18.30. Heldag i Gavlerinken.

Jag kommer att hålla ett öga på Petr Vraná imorgon. Det kan mycket väl bli hans kväll.

Som vanligt hoppas jag på ispåsar innanför hjälmarna. Fartfylld hockey ger underhållning, men kalla hjärnor vinner segrar.

Brynäs beter sig som Karlskrona?

Brynäs har börjat säsongen bra och jag kan inte låta bli att tänka på att det ser ut som om laget är nykomlingar i SHL. Det känns lite som Brynäs beter sig som ett Karlskrona.

Det har bara gått tre omgångar av 52. Det är mycket kvar om man säger som så. Förr om åren, och kanske även i år, brukar nykomlingarna i ligan göra allt för att få en bra start. Det är inte ovanligt att man därför försöker vara formtoppade när seriespelet drar igång.

Tanken med det är att nykomlingen utgick från att dem etablerade lagen – eller bättre om ni så vill – är trygga med att man ska nå slutspel utan att spela sitt bästa spel i september och oktober. Särskilt vanligt blev det när slutspelsplatserna blev åtta till antalet.

När nykomlingen tidigt på säsongen möter bättre lag är det inte ovanligt att man tar överraskande poäng mot motstånd man senare under säsongen är chanslös mot.

Nykomlingen vill ta så många poäng så tidigt som möjligt för att om möjligt undvika kval eller nedflyttning. Ibland lyckades man dessutom ta några extra poäng då dem tidiga segrarna skapar självförtroende och självkänsla i laget så att det både räcker och blir över. Strategien lyckas emellanåt, men oftast är dem lite bättre lagen starkare över en hel säsong. Ni vet. Tabellen efter 52 matcher ljuger aldrig.

Jag är som många andra mycket glad över den prestation Brynäs genomfört under inledningen av säsongen. Lojalitet, tempo och frihet till dem som behöver det kännetecknar lagets sätt att spela ishockey. Det är en ishockey som i sin enkelhet är effektiv och så länge Brynäs vinner är det alltid roligt att titta på.

Det är en kostsam ishockey laget spelar. Den kräver lungor som är lika stora som Gavlerinken, syreupptagningsförmåga som Charlotte Kalla och explosivitet som Usain Bolt. Det är inte alls omöjligt att Brynäs är en Gott & blandat påse av alla dom egenskaperna.

Jag vill – och kanske också tror – att Brynäs är bättre än vad många tror och trodde inför säsongen.

Och nej. Jag har fått svaret på frågan. Brynäs beter sig inte som Karlskrona. Brynäs beter sig som Brynäs. Hur långt det räcker? Omöjlig fråga utan svar. Det återstår 49 matcher.

Ni vet. Ett avslutat seriespel ger en tabell som aldrig ljuger.

Det gäller både Brynäs och Karlskrona.

En viktig seger för fler än Felix

Jag tänkte mycket på Felix Sandström både inför, men också under och efter matchen mot Djurgården. Det visade sig vara helt i onödan. Felix Sandström hanterade matchen som vilket träningspass som helst.

Med fullständigt fokus på sin uppgift visade han att han visserligen fortfarande är under utveckling, men att han kan hantera SHL.

Tvillingarna Westerholm var målskyttarna, men Felix Sandström var räddningen.

Pathrik Westerholms och Brynäs tidiga ledningsmål fick Djurgården att tvivla, deras publik att tveka och det gav Brynäs den ryggrad som behövdes för att fullfölja sin plan.

Brorsan Phontus gjorde lagets andra mål och det var på något sätt självklart att det målet skulle komma efter en av säsongens bästa räddningar av Sandström sekunderna innan.

Om tvillingarna stod för den offensiva energin var Felix tryggheten. Inte ens när Brynäs gav bort reduceringsmålet med bara sekunder kvar av den andra perioden – hemjobbet och markeringsspelet innan målet skulle kunna rendera straffträning – såg det ut att störa Sandström. Många unga målvakter skulle nog ha känt en obehaglig anspänning inför slutperioden. Sandström såg istället ut att trivas.

Felix visade att han kan vinna matcher åt Brynäs. Den sista perioden är Djurgårdens och jag tycker det var bra. Jag har som några vet längtat efter att få se Brynäs bli pressade i egen zon. Det fick vi också se. Det var oroligt och det gjordes misstag, men då fanns Felix Sandström på plats för att reparera dessa misstag.

Det känns alltid bra när Brynäs slår Djurgården och den här kvällen var inget undantag. Jag vill dessutom påstå att den här segern var viktigare än dem tre poäng som lades i bagagerummet på spelarbussen innan hemfärd till Gävle.

Segern blev ett kvitto för Brynäs att de kan ta tag i en bortamatch, ge sig själv möjligheten att vinna den och ta segern i hamn även när det är målmässigt jämnt. Sådana segrar brukar lag leva länge på.

När matchen var över kunde vi alla konstatera att den här segern var viktig för fler än Felix Sandström även om jag tror att Sandström var gladast över den.

Tre saker efter matchen mot Djurgården

Tvillingarna besegrade Tvillingklubben. Bra. Det får dom gärna göra om. Ofta.

Brynäs borde ha avgjort tidigare, men frågan är om inte det här sättet att vinna matchen på var bättre. I alla fall i längden.

Felix Sandström. Jag tror att han somnade med ett leende på läpparna innan spelarbussen passerat Södra länken. Det gjorde han i så fall helt rätt i.

Inför Djurgården – Brynäs

Brynäs vann på ett imponerande sätt hemmapremiären mot Malmö och kom undan med målmässig heder i behåll trots förlusten mot FBK i lördags. Nu väntar Djurgården på Hovet och jag kan inte tänka mig ett bättre tillfälle att spela den matchen än just idag.

Alla ni som någon gång varit på Johanneshovs Isstadion när Djurgården och Brynäs möts vet att det också kan vara en känslomässig upplevelse. Klubbarnas långa tradition av att möta varandra känns. Traditionen märks.

För mig är matcherna mot Djurgården viktigare än andra. Jag vill verkligen att Brynäs vinner. Det finns få saker som gör mig gladare.

Djurgården och dess Järnkaminer kan sin sak när man bygger upp stämningen inför och under match och jag vill nog påstå att det inte i någon arena i Sverige är fler som sjunger med i klubbsången.

Varje situation kommenteras ljudligt. Även dom självklara. Publiken gör sitt bästa för att påverka matchen och jag har ofta tänkt att det inte kan finnas en mer inspirerade miljö för ett motståndarlag att arbeta i än den som skapas på Hovet.

Brynäs ställer med största sannolikhet Felix Sandström i målet. Vilken möjlighet för honom! Han kan ensam få tusentals djurgårdare att tystna och hundratals brynäsare att jubla. Är Sandström redo? Jag tror det.

Han uppträder alltid lugnt och sansat i målet och varför skulle han inte göra det ikväll? Nä. Precis. Han är dessutom en skicklig målvakt vilket inte minskar hans möjlighet att vara skillnaden.

På sociala medier dyker det med ojämna mellanrum upp information och bilder från ismaskiner i Gavlerinken som spolar om isen redan efter halva träningspasset. Budskapet är att Brynäs åker mycket skridskor på träningen. Det ska vara ett tecken på att kondition, styrka och lungor är i god form.

Koden man vill sända är att Brynäs ska vara starkare och snabbare än tidigare. Jag gillar koden, men jag hoppas innerligen att den också kombineras med taktiskt kyla. Särskilt ikväll.

Det finns alla möjligheter att den egna ambitionen, känslorna och publiken driver upp tempot. Det är då lätt att förivra sig, spela på för små marginaler eller i värsta fall, chansa. Inget av alternativen är önskvärda.

Brynäs vill gärna kontrollera matcherna genom sitt eget spel. Jag hoppas det egna spelet innehåller ingredienser som kontroll, kyla och finess.

I tidigare inlägg har jag bett om ispåsar innanför hjälmarna. Att variera ett matchtempo betyder också att kontrollera matchen.

Djurgården är ett riktigt bra lag som imponerade mot Skellefteå i SHL och segern i tisdags mot Växjö i CHL skadade varken självkänsla eller självförtroende.

Brynäs står inför en svår uppgift, men uppgiften är inte omöjlig. Men skillnaden mellan lagen kommer inte att förklaras av hur många gånger ismaskinen är inne på isen under träningspassen.

Skillnaden mellan lagen kommer att vara hur man använt tiden mellan alla start-och-stopp-övningar.

Tre saker inför Brynäs match mot Djurgården

Låt Felix Sandström se skotten. Han tar det han ser.

Ispåsar i egen zon. Enkelhet är att föredra före risker.

Spelet med en man mer – eller mindre – på isen har varit bra. Fokusering på dessa och Djurgården blir tvungna att vinna matchen fem mot fem med några mål.

 

Anton Rödin gör det som förväntas av honom

Brynäs nye lagkapten, Anton Rödin, har börjat säsongen övertygande. Fyra poäng på två matcher är bra. Riktigt bra.

Kaptensuppdraget ser ut att ha lugnat honom dessutom. Vi har bland annat sluppit dem onödiga utvisningarna, den frustrerade kroppshållningen och den lite för ivrige Anton Rödin. Kaptensuppdraget ser ut att ha fått hans temperament under kontroll.

Det verkar som han bättre kan kanalisera sina känslor och att han fått mer fokus på lagets insats än sin egen. Nu har det visserligen bara gått två matcher men det ser bra ut. Mycket bra till och med.

Han ser ut att ha tagit sig an kaptensuppdraget på ett bra sätt. Han spelar i den förstakedja som leder laget. Det var min förhoppning och det ser ut som det blivit mer än en förhoppning.

Rödin är lätt att tycka om. Syns mycket, åker mycket, är mycket. Jag tycker också att han gör mer rätt under den här inledningen av säsongen än vad den i min smak en aning för hete Rödin jag vant mig vid.

Nu väntar en särskild prövning för honom. I ett Brynäs där tempot ska drivas upp kan det vara svårt att hålla huvudet kallt mot ett Djurgården i det förmodade inferno vi kallar Hovet. Det blir viktigt att han visar hur det ska hanteras och genomföras.

Jag tror han klarar uppgiften. I alla fall hoppas jag det.

Å andra sidan gör Anton Rödin det som förväntas av honom. Han är ju trots allt kapten för Brynäs herrlag.

 

Vem bryr sig om SHL?

Med några dagar kvar till klassikermöte på Hovet – Djurgården mot Brynäs – kommer jag på mig att sitta och tänka på en annan sak. Det är en för mig viktig match på fler sätt än dem poäng som ska fördelas. Ändå återkommer jag om och om igen till en helt annan fråga.

Frågan som lyder; vem bryr sig om SHL?

Många är givetvis det första och självklara svaret. Varje vecka samlas mellan 70 – 120 000 människor i våra arenor för att på plats följa sina respektive favoritlag eller bara för att njuta av vår sport och den atmosfär som finns i våra arenor. Varje dag renderar klubbarnas aktiviteter artiklar, klick och klipp som väcker stort intresse hos många fler. Varje dag pågår mängder av samtal på skolor, på arbetsplatser och på sociala medier om situationer, mål och kommande matcher. Därför är det självklara svaret att det är många som bryr sig om SHL.

Ändå är det just SHL som kanske inte bryr sig minst, men man bryr sig i alla fall inte tillräckligt.

Jag vill ge två exempel som handlar om alla de som inte kan ta sig till arenorna.

Det första handlar om tv-sändningarna. Det finns många supportrar som har långt att åka till varje match, det är för dyrt (här är Brynäs ett undantag när det gäller biljettpriserna) eller så är det helt enkelt socialt omöjligt. Istället har man investerat i ett tv-abbonemang för att på så sätt ändå följa lagets framfart.

Under seriestarten har alltför många av deras kunder tvingats till undermåliga sändningar eller så har tekniken gjort det omöjligt att se matcherna. Jag vet – precis som alla andra – att man gör vad man kan för att det ska fungera, men det är inte tillräckligt. Det ska fungera när seriestarten är här. Man ska inte behöva sitta i någon telefonsupport istället för att se matchen. Så enkelt är det. SHL skulle kunna säga att det inte är deras fel – och så är det naturligtvis – men SHL är arrangören av matcherna och borde därför säkerställa att det finns fungerande sändningar.

Mitt andra exempel är hämtat från presskonferenserna. Jag läste den här artikeln och fick näring till mitt påstående. Läs den här. Att inte göra det möjligt för lokalpress och andra att göra sitt journalistiska jobb fullt ut är märkligt. SHL tycks mena att man äger arrangemanget och därför också vill reglera information som ska gå till supportrar och andra intresserade. För mig är det mer än märkligt att man ser på nyhetsrapportering på det sättet. Tvärtom borde man vara mycket intresserade av att det som händer sprids i så många kanaler som möjligt.

Jag vill ha en liga som är öppen för samtal, diskussion och ibland starka åsikter. Jag vill veta hur disciplinnämnder och domare tänker efter sina beslut. Jag vill veta mer om klubben, klubbarna och det som händer inom svensk ishockey där SHL är en inte oviktig del.

Jag bryr mig om SHL. Frågan som nu dröjer sig kvar; bryr sig SHL om SHL?

Hoppas jag får se ett annat Brynäs

En av mina mångåriga brynäskamrater, medresenärer och vänner och jag hade ett stillsamt samtal på väg ut från Gavlerinken efter segermatchen mot Malmö. Han är alltid ödmjuk. Vi har långt ifrån alltid samma åsikt, men det finns alltid en ömsesidig respekt mellan oss.

Igår var vi överens om att segern var skön, viktig och på alla sätt rättvis. Vi diskuterade mål och situationer framåt, men vi återkom ofta till den andra perioden.

Ingen av oss vet. Vi spekulerade, vi tror och någonstans vill att det ska se annorlunda ut. Min tes under hela försäsongen är att Brynäs försvarsspel aldrig och på riktigt blivit prövad av en motståndare av högsta klass.

Mot Färjestad kommer det första svaret på min tes och det är här den andra perioden mot Malmö kommer in i bilden.

När Brynäs får bra betalt – som mot Malmö – för sin aggressivitet och skridskoåkning kan man kosta på sig några enkla baklängesmål. Man vann och kommer att vinna matcher ändå, men mot Färjestad får inte misstagen vara särskild många. Färjestad är alldeles för bra för det.

Ni känner till den generella problematiken med mittperioden. Långt till avbytarbåset – särskilt för backarna – och risken att bli kvar i egen zon när man är trött är större än under period ett och tre.

Brynäs andra period mot Malmö gav oss flera sådana exempel. Bytet innan timeouten var ett sådant exempel. Daniel Mannberg var inne väldigt länge och när icingen till slut kom tvingades Berglund timeout. Mannberg lyckades i samband med den krångla sig av isen utan att komma på den igen som brukligt är och regelverket kräver. Alla lag gör sådana saker under en säsong. Ibland lyckas man genomföra bytet som egentligen inte skulle vara möjligt. Det är inte alls säkert att Brynäs lyckas med det mot Färjestad.

Jag läste den inför-match-intervju Brynäs lagt ut på sin hemsida med Tomas Berglund. Där svarar han så här på frågan om vad han tror att Brynäs måste göra för att vinna i Karlstad. Han svarar så här:

– Vi måste spela på samma sätt som vi gjorde i går. (läs: i torsdags). Vi ska spela med rörlighet och fart och att vi är noggranna i situationerna i egen zon också.

Jag gillar att han tror på sin spelidé. Det är viktigt och avgörande i det långa perspektivet. Jag skulle dock önska att den avslutande bisatsen blev huvudsatsen mot Färjestad.

Brynäs driver upp tempot i matcherna – vilket i sig är bra – men det medför också ett stressigt och riskfyllt försvarsspel under stundom. Under den andra perioden mot Malmö är det nära flera gånger om att Malmö skulle ha reducerat till 5-4 och en del av den förklaringen såg ut att vara stressade huvuden. Istället för att ta timeout för att påminna spelarna om att behålla kylan och positioner fick Berglund nyttja den för att vila mjölksyrespelarna som varit på isen alldeles för länge.

Om jag fick önska skulle jag vilja se en variation i spelet. Högt tempo i såväl skridskoåkning som på pucken under delar av matchen kombinerat med förmågan att lugna ned spelet och vara noggrann i positionerna under andra delar av matchen. Det är också ett sätt att styra matchbilden.

Nåja. Det är dags för den andra premiären. Bortapremiären. Den känns betydligt mer behaglig än om Brynäs förlorat den första matchen. Brynäs kommer stärkt till Karlstad. Det ska bli en mycket intressant match att följa.

Särskilt den andra perioden.

Min ödmjuke vän och jag kanske inte delar varje formulering i det här inlägget. Det är nog faktiskt mer troligt att vi inte gör det. Det är bra. Det är när man vågar ha olika åsikter om spelet man lär sig något nytt om spelet, om sig själv och om varandra.

Om man håller huvudet kallt och lyssnar på varandra vill säga.

Tre saker inför matchen mot Färjestad

Ispåsar i hjälmarna när trycket mot det egna målet kommer är att rekommendera. För det kommer att komma.

Med lika antal spelare på isen kan Brynäs lyckas, men – som alltid – är dem udda spelformerna väldigt viktiga. Särskilt på bortaplan och ännu mer särskilt – i Karlstad.

Brynäs har fina minnen från matcherna mot Färjestad precis innan slutspelet började. Påminn varandra om hur det kändes och varför det var möjligt.