Saknar inte Anton Rödin

Jag saknar inte längre Anton Rödin. Missförstå mig rätt. Det är klart att jag saknar Rödin, men det finns en sak som blivit betydligt bättre dom senaste matcherna än vad som varit fallet under dom senaste månaderna.

Ledarskapet. Det egna ledarskapet.

Under perioder av säsongen har jag snuddat vid ämnet. Jag har ibland tyckt att spelarna överlåtit ansvar åt andra istället för att ta det själv. I och med matcherna mot Luleå har vi fått se ett annat Brynäs. Ett Brynäs där varje spelare gör sin lagkamrat bättre. Det är ett Brynäs jag tycker mycket om.

Att ta ansvar för sina egna arbetsuppgifter, göra dom fullt ut skapar förtroende och tillit. Det skapar ett lags självkänsla. Det ger styrka. Det var ett sådant Brynäs vi fick se möta Luleå under dagarna två.

Nä. Brynäs vann inte inte ikväll, men matcherna mot Luleå har skapat ett ramverk att arbeta vidare från.

Igår var det Lucas Carlsson som fick oss att le. Ikväll var det Mattias Nørstebø och Marcus Ersson som fick mig att längta till nästa match. Brynäs unga backar har tagit chansen och som dom gjort det.

Beslutet att sära på Pudas och Zanetti välkomnar jag. Det borde ha gjorts för länge sedan, men nu är det gjort och det ger lagets försvarsspel bättre balans. Det är naturligtvis inget vi kan lägga oss i, men nog kommer Kilström, Sundqvist och Bertilsson att vara tvungna att vara bra när dom kommer tillbaka för att få tillbaka sin självklara plats i laget. Det är bra och är det några som kommer att visa att äldre är bäst så är det nog dessa tre spelare.

Nej. Jag har inte glömt Felix Sandström. Han är givetvis Brynäs förstaval den närmaste tiden. Jag undrar om han inte hade hållit nollan ikväll om inte Sebastian Enterfeldt ville vara hjälpsam när Sandström tappat klubban. Men även det är ett exempel på det ledarskap jag nämnde i början. Enterfeldt ville hjälpa till och den här straffades en god ambition. Det var synd, men det värmde ändå.

Brynäs förlorade mot Luleå och ändå känns det ganska bra. Jag brukar må bra när jag ser mitt favoritlag spela för varandra och inte för sitt eget nästa kontrakt. Men vet ni vad? Att spela för varandra ger ofta bättre nästa kontrakt.

Om Brynäs kan förvalta dom erfarenheter matcherna mot Luleå gett när det gäller det egna ledarskapets påverkan på den kollektiva insatsen finns det anledning för många att visa Brynäs större respekt än vad som varit fallet under en tid. Det gör mig glad.

Med handen på hjärtat kan jag säga att jag inte saknat Anton Rödin dom två senaste matcherna. Däremot kommer jag att längta till den dag han spelar igen. Tänk er honom i det här laget? Mums.

Tre saker efter Luleå – Brynäs

Felix Sandström. Matchhjälten som inte gör så mycket väsen av sig. Han räddar puckar. Det räcker.

Försvarsspelet. Rejält, konsekvent och lojalt. Så ska det se ut. Älskar det.

Vraná, Scott och Johnson. Med små medel spelar dom stor ishockey. Visst känns det som om dom tre herrarna börjar pumpa upp sig inför slutet av säsongen?

 

 

Det är något fel på mig

Det började med att den kände Brynäsprofilen Jocke Andersson för en tid sedan på Twitter skrev följande: ”Blir Brynäs topp-6 kommer jag cykla till Gävle på första isträningen nästa säsong.”

Jag tyckte då att han inte skulle behöva vara ensam. Jag har därför bestämt mig för att göra honom sällskap. Vi kommer att komma från var sitt håll och vi möts vid Gavlerinken om – det vill säga om – Brynäs blir sexa eller bättre i seriespelet.

Jo, jag vet det är något fel på mig. Min fru har redan skakat på huvudet så mycket att det skadat min självkänsla och hennes nacke.

En del säger att det är ett helt riskfritt löfte – och det kanske det är – men även riskfria löften har risker. Det visade inte minst matchen mot Luleå senast. Det kan bli en plågsam vår och sommar för mig.

Nåja, nu är det uttalat. Lyckas Brynäs bli bättre än sexa sätter jag mig på cykeln för att träna. Det kan jag sannerligen behöva.

Jag hoppas få träffa Jocke vid Gavlerinken. Jag är inte lika säker på att jag faktiskt kommer att få göra det. I alla fall inte Brynäs första isträning.

Ja, jag vet. Det är något fel på mig. Jocke däremot. Han är precis som man ska vara. Djärv, modig och villig att flytta på gränser.

Ett förlöst Brynäs

Brynäs vann för några timmar sedan och nu är det strax dags för en ny match mot Luleå – i Luleå. Brynäs vann en cynisk seger igår. Jag hoppas man fortsätter med det. Laget vann tack vare att man var beredd att offra sig själv för någon annan, för att man ville framställa sina lagkamrater som bättre, smartare och kanske till och med lite snyggare på isen. Jag älskar det.

När inte finesser, dragningar och teknisk skicklighet fungerar återstår cynism och enkelhet. Brynäs visade att det var möjligt att släppa prestigen och anpassa sig efter den förmåga man för dagen besitter. Under stundom saknade jag inte ens Anton Rödin. Så gedigen ishockey tyckte jag Brynäs bitvis spelade igår.

Det är precis så här jag menar att ett lag kan prestera när spelet inte fungerar eller offensiva krafter är skadade eller sjuka. Tack för det Brynäs.

Nu väntar en ny match mot ett nytt Luleå. Jag har otroligt svårt att tro att Luleå kommer att uppträda på samma sätt en gång till. Att Jonathan Granström inte ens var nämnvärt irriterad i matchens slutskede var ett tecken. Att Johan Harju inte briljerade ett annat. Brynäs kommer att möta ett revanschsuget Luleå. Ett mycket revanschsuget Luleå.

Men Luleå ska möta ett förlöst och pånyttfött Brynäs. Ett Brynäs som vet att inte fuska i defensiven, att inte gena, att inte överlåta eget ansvar på någon annan. Ett Brynäs som hittat tillbaka till grunderna.

Ett revanschsuget lag mot ett förlöst lag, hur slutar en sådan match? Ingen aning, men mina förhoppningar om en bra match steg rejält efter att ha sett Brynäs insats igår kväll.

Laget vann då tack vare att man var beredd att offra sig själv för någon annan, för att man ville framställa sina lagkamrater som bättre, smartare och kanske till och med lite snyggare på isen. Jag älskade det då och jag ingenting om att fördjupa den förälskelsen. 

Tre saker inför Luleå – Brynäs

Defensiven. Fortsätter Brynäs där man slutade igår får Luleå det jobbigt. Riktigt jobbigt.

Ledarskap. Varje spelare ledde sig själv och det gjorde både spelaren och laget bättre. Mysigt. Fortsätt så.

Powerplay. Petr Vraná är på väg mot en allt bättre form. Mysigt.

 

En seger i all enkelhet

Det var länge sedan jag var så glad efter en seger för Brynäs. När laget spelar så här är det enkelt att tycka om varenda en av dom som representerar klubben. Man krånglade inte till något. Man gjorde det enkla enkelt och man lät bli att göra det svåra svårt.

Såg ni Vranás passning innan Lindbloms 2-0 mål, såg ni att det var möjligt att vara rejäla i närkampsspelet, såg ni att det var möjligt att slå sarg ut, att det gick att vårda spelet längs linjerna. Såg ni? Så klart ni gjorde. Brynäs vann och det var enkla spelet som avgjorde.

Visst trodde jag länge att Luleå skulle komma tillbaka i den tredje perioden. Jag var övertygad om att Luleå inte skulle klara av att genomföra en hel match på det sätt som man spelade i dom två första perioderna. Men det kunde man. Soloåkningar, svåra passningar och när inte ens Jonathan Granström var riktigt irriterad på slutet hann jag tänka att något fattades Luleå den här kvällen.

Betyder det att jag försöker förta Brynäs deras insats? Nej, inte alls. Tvärtom. Brynäs genomförde det osynliga spelet med beröm godkänt. Om jag hade jag varit delaktig i segern hade jag satt mig direkt i bussen för att åka upp till Luleå för en ny match. Nu åker knappast herrarna buss. Det är väl bara damer och juniorer som gör det när dom ska till Norrbotten?

Jag måste än en gång berömma Brynäs juniorverksamhet. Idag var Lucas Carlsson briljant. Jo. Ordet är medvetet valt och genomtänkt. Lucas Carlsson var briljant. Oskar Lindblom drev sin formation. Jesper Boqvist stal mer än istid. Han stal hjärtan. Felix Sandström i målet. Mums. Marcus Ersson visar allt mer vad han kan och vilken potential han besitter. Men bäst av alla var Lucas Carlsson.

Det var det enkla spelet som gjorde det möjligt. När Brynäs spelar enkelt ger det också möjligheten att spelare att förstå och utföra sina arbetsuppgifter på bästa sätt. Jag hoppas det här blev början på ett enkelhetens Brynäs.

Det är då stjärnor föds och det är då Brynäs vinner.

Tre saker efter Brynäs – Luleå

Lucas Carlsson. Han förtjänar allt beröm han får och jag längtar redan till nästa byte med honom på isen.

Petr Vraná. Nu börjar det lossna för honom. Jag längtar redan till nästa byte med honom.

Enkelheten först. Ändra aldrig ett vinnande koncept. Enkelheten, disciplinen och cynismen vann ikväll. Jag älskar det.

 

 

Det är i motgång vi prövas

Det är i motgång vi prövas. Brynäs förlorar mot Karlskrona på bortaplan och världen har varken rasat samman eller blivit vackrare. Några individuella misstag, några kollektiva kollapser och ett Karlskrona som lärt sig stava till effektivitet senare är det avgjort.

Ingen av oss som följer Brynäs är särskilt förvånade då skadelistan är längre än listan över önskemålen av ersättare. Det är inte heller överraskande med tanke på att spelet inte fungerat fullt ut och under hela matcher på ganska länge.

Karlskrona gör det bra. Man har haft tålamod trots en utsatt situation. KHK har gnuggat på med det man trott på och trots mängder av förluster – ibland tydliga och andra gånger snudd på orättvisa – har man visat att man genom konsekvens och en moralisk ryggrad i laget inte knäckts. Tvärtom verkar det ha stärkt spelarna och ledarna i och kring laget. Även om KHK inte imponerat på isen så är jag imponerad över hur man uppträder med tanke på ovanan att vinna matcher.

Nåja. Det enkla försvarsspelet lyser med sin frånvaro under stundom. Mot KHK blev jag väldigt överraskad över att så var fallet. Med så många backar skadade och sjuka brukar det primitiva spelet premieras. Brynäs gör det onödigt svårt för sig vid några tillfällen. Särskilt i spelet nära Starkbaum. Det måste snarast åtgärdas.

Men det är ändå i motgången vi prövas. Vi vill ju så gärna att det ska gå bra och därför blir besvikelsen stor. Det är rimligt att ha förväntningar på Brynäs. Vi är Brynäs och då finns det förväntningar. Ibland är dom inte rättvisa, men förväntningarna ska vara stora.

KHK spelar enkelt och cyniskt. Krånglar inte till det. Man spelar för varandra och utifrån sina förutsättningar. Man gör det så bra att jag under vissa perioder av matchen hade hoppats att det hade varit tvärtom.

Brynäs gör ingen bra match. Bägge spelmålen var möjliga att försvara sig från och även om en straff är en straff så är det trots allt en 50/50 situation. Problemet är varken försvars- eller anfallsspelet. I mina ögon är det tvivlet. Tvivlet som infinner sig i avgörande målsituationer, tveksamheten i avgörande försvarssituationer. Det är det som måste åtgärdas.

Med två tredjedelar spelade handlar det inte om att bygga lag eller stärka den gemensamma övertygelsen. Nu handlar det om att använda sig av det man byggt upp.

Karlskrona vinner mot Brynäs. Inget konstigt med det. KHK gjorde fler mål, man spelade enklare och smartare och man var effektiva. Det brukar alltid räcka till seger. Så även den här gången.

Det är i motgång vi prövas.

Tre saker efter Karlskrona – Brynäs

KHK. Imponerande att ha en sådan lagmoral i omgång 37 med tanken på hur deras säsong varit. Lärorikt även för oss.

Försvarsspelet. Brynäs kommer att vara mer cyniska på fredag. Mycket mer cyniska. Hoppas jag.

Lucas Carlsson. Bra igen, målskytt och en framtidsman. Titta på honom. Han vet hur man gör.

 

Lycka till, Jesper

Den omtalade och unge juniorspelare Jesper Boqvist gör a-lagsdebut mot Karlskrona. Jag har inte något emot att se honom i a-laget. Tvärtom. 47 poäng i J20 på 30 matcher berättar för oss alla att han är en talangfull spelare. Talangfulla spelare ska få chansen när tillfälle ges.

Uppskattar också att han verkligen får chansen när han erbjuds plats i förstaformationen. Tycker det är klokt att han på så sätt får utrymme att spela sitt spel.

Brynäs har under flera år sagt att juniortiden i klubben handlar om att utvecklas till seniorspelare, man har haft ambitionen att när juniorerna får möjligheten att spela seniorishockey så ska dom inte anpassa sitt spel utan istället fortsätta göra det dom kan och gör bäst.

Jag gillar det.

Hur bra är då Jesper Boqvist? Att han är en stor talang vet vi. Att han är bättre än många alla såväl i sin egen som i omkringliggande årskullar råder det ingen tvekan om. Hur bra han kommer att bli som senior återstår att se. Jag både hoppas och tror att han kan bli en spelare vi kommer att minnas.

Är han mentalt och fysiskt redo för dom lite större pojkarna? Alldeles säkert. Annars skulle han inte spela imorgon. Jag hoppas han inte blir bänkad om han gör några misstag. Det är misstagen som bygger karaktärer och får vinnare att bli ödmjuka.

Jag längtar till nedsläpp.

Frågan är inte om utan när?

Det finns inget värre man kan påstå eller säga till en spelare eller ledare än att dom inte vill, inte tar i och inte försöker. Jag håller med om det. Jag skulle aldrig hävda det. Problemet är bara att det ibland ser ut så.

Nog vill Brynäs vinna matcher, nog tar man i och nog försöker man. Däremot märks det inte så väl när poängen ska fördelas efter 60 minuter. Alla spelare vill, kan och kämpar. Ibland ser det bara inte ut så. Ishockey är en märklig sport.

Det finns kvällar när det enkla blir svårt, det svåra omöjligt och det finns kvällar när tvivlet är starkare än tilltron till sig själva. Matchen mot Växjö var en sådan. 

Bryter vi ner orsakerna tar det så mycket plats att ingen vill läsa. Allt som gick lekande lätt i oktober ser svårt ut i januari.

Thomas Berglund har hyllats av många. Nu står han inför sin största prövning sedan han kom till Brynäs. Smekmånaderna är över. Tidigare prestationer av laget har skapat förväntningar för honom att hantera när det just nu inte fungerar. 

Brynäs kommer att spela slutspel den här säsongen. Frågan är bara om det börjar med en åttondels- eller kvartsfinal? Jag tror på det första.

Det finns inte mycket som tyder på att Brynäs är bättre än Växjö, Djurgården eller Färjestad. 

Ur ett långsiktigt perspektiv kan det här bli den viktigaste perioden i Stefan Bengtzéns och Thomas Berglunds ledarkarriärer i Brynäs. I medgång är det alltid enklare att leda, peka ut färdriktning och uttala sig om hur det ska gå. Det är i motgången hantverket ledarskap utsätts för tryck. Det är nu kyla, karaktär och målmedvetenhet prövas.

Matchen då? Ja, vad ska man säga? Det kändes som om vi sett den förut. Hyggligt spel varvas med enkla misstag. Ungefär så. Jag är glad över att målskyttarna hette Scott och Johnson. Två professionella hockeyspelare som visar varför dom är på plats i Gävle. Jag är mindre glad över försvarsspelet och den bristande kylan i avgörande lägen. 

Brynäs har lite mer än lite att fundera på den närmaste tiden. Trots det är det inte tid för fundering. Det är tid för något annat. Jag har valt att inte stirra mig blind på tabelläget. Det viktiga nu är att hitta ett spel, ett sätt att vara tillsammans som leder framåt och en känsla som gör det möjligt att misslyckas tillsammans. Endast när längtan efter framgång är starkare än rädslan att misslyckas kan man lyckas.

Det finns kvällar när det enkla blir svårt, det svåra omöjligt och det finns kvällar när tvivlet är starkare än tilltron till sig själva. Matchen mot Växjö var en sådan. Det kommer att bli en ändring på det.

Frågan är inte om utan när?

Tre saker efter matchen mot Växjö Lakers

Sondre Olden var tillbaka från start. En bra start på något som jag hoppas fortsätter. Förtroende göder framgång.

Viktiga målskyttar. Scott och Johnson. Ska några skjuta Brynäs till framgång vilar mycket ansvar på dessa två spelare.

Det är ingen fara. Brynäs är inte Modo och inte Karlskrona. Det hade med andra ord kunnat vara värre. Mycket värre.

Det värsta är spelare som tänker

Det som oroar är inte skadorna utan den oro och tveksamhet några av spelarna i Brynäs uttryckte efter matchen.

Ishockey är vid sidan av kombinationen av fysik och teknik också ett mentalt spel. Den som tror på sig själv brukar lyckas bättre än den som tvivlar.

En god vän sa en gång att det värsta han visste var spelare som tänker. Det låter kanske cyniskt, men jag förstod då vad han menade och kanske är det värt ett försök att sluta tänka. 

Alla spelare kan och vill spela ishockey. Nästan alla vill inte göra någonting att spela spelet och alla vill vinna matcher. Alla vet vad dom ska göra på isen och alla – precis alla – vill bidra.

Om spelarna i Brynäs måste tänka på något skulle jag önska att dom mindes varför dom en gång blev förälskade i spelet, hur dom längtade till isen, hur många finaler dom avgjorde genom att låta sista målet vinna när man mötte kompisarna. Minns det, tänk på det. Det räcker. 

Brynäs kommer hem till Gävle efter en tur till Göteborg och ska nu möta Växjö Lakers. Ett Lakers som bitvis under säsongen spelat riktigt illa. Inte som ett lag som ska försvara sin titel, inte som ett lag som är sugen på en ny, men som trots det krånglat sig fram till en hygglig position i tabellen.

Växjö tog övertidspoängen senast hemma mot Örebro efter comebackhockey och med tanke på hur man spelat matcherna före det får det anses som en framgång och kanske en mental vändning. Med andra ord; varningen är utfärdad. 

Brynäs har – som alltid – allt att vinna. Matchen i Göteborg är historia och även om förlusten där var klar och tydlig menar jag fortfarande att det i större utsträckning berodde på ett mycket skickligt Frölunda än på ett ineffektivt Brynäs. Jo. Det är klart att ett lag är ineffektivt när man inte gör något mål, men Brynäs gjorde inte alls någon dålig prestation.

 

Brynäs har en mycket svår uppgift framför sig. Växjö skuggar i tabellen och med bara en tredjedel av matcherna kvar i seriespelet är varje match oerhört viktig. 

Sondre Olden spelade visserligen bara några minuter mot Frölunda, men han kommer att – eller åtminstone borde – spela mer än så mot Lakers.

Brynäs skapade tillräckligt många chanser i Göteborg senast för att en bra dag vinna en sådan match och med tanke på hur bra Frölunda var då påstår jag att om Brynäs skapar lika många möjligheter mot Växjö är poängchansen god. Men man måste göra en lika bra match igen. 

Jag är inte orolig. Det som oroar mig är att några spelare har uttryckt oro.

Tre saker inför Brynäs – Växjö

Jonathan Pudas. Hade han några bröder? Pudas imponerar just nu. Hoppas det håller i sig och håll koll på Zanetti. Han är viktig för Pudas framgång.

Målvaktsspelet. Inga returer, inget hjältemod, stå bara i vägen.

Powerplay. Visst fanns det väl något mycket intressant i det powerplayspel Brynäs visade upp i Göteborg. Det får gärna vara mer än intressant mot Växjö.

 

 

Inte ens Pudas kunde vara skillnaden

Strax innan nedsläpp hann jag tänka att den här matchen antingen skulle bli en mardröm eller något helt annat. Det blev en match där två lag bjöd på många finesser, fantastisk defensiv, heta huvuden, några taktiska misstag och en Jonathan Pudas jag kommer att minnas. 

Frölunda borta kunde ha varit bästa tänkbara motstånd för Brynäs just nu. Kraven på laget var inte lika högt ställda som om Salmela, Bertilsson och Rödin spelat. Det fanns alla förutsättningar att nyttja underdogperspektivet på bästa sätt.

Brynäs bad sannerligen inte om ursäkt. Till en början visade Nick Johnson hur det skulle gå till. Han skapade själv målmöjligheter, han skapade tillsammans med sina lagkamrater ännu bättre. 

Men när Frölunda tidigt i matchen hade gjort sin hemläxa och läste sönder ett uppspel, när Starkbaum styrde pucken på Ryan Lasch och när Mathias Porseland hade blicken på annat håll kunde göteborgarna också ta ledningen.

Inte ens målet fick Brynäs att tvivla. Visst kom många avslut från platser på isen där Frölunda hade bestämt att skotten skulle komma från och visst storspelade Lars Johansson i Frölundas mål, men Brynäs trodde på sig själva. Man trodde verkligen och ibland uppträdde man som om att man visste att det skulle gå att besegra Frölunda. 

Brynäs såg nog bättre ut än vad man egentligen var, men det spelar ingen roll. Man ville, kunde och skapade chanser som mycket väl hade gett utdelning en annan dag, mot ett annat lag.

Den andra perioden hade också sina stunder. När Lukas Kilström och Jörgen Sundqvist inte stödjer varandra på bästa sätt fattar Sundqvist ett ödesdigert beslut som Frölunda utnyttjar till ännu ett mål. Då och där kändes det som matchen, men det brydde sig inte Brynäs om. Istället blev man bättre.

När Brynäs fick spela powerplay gjorde man det mycket bra. Rörligt, intellektuellt och genomtänkt. Man skapade så många chanser att jag fortfarande ställer mig frågan hur det var möjligt att det inte blev mål? Senare i perioden hade Jonathan Pudas ett skott i ribban som även det hade gjort Brynäs och matchen rättvisa.

I avslutningsperioden lyckas Brynäs samla kraft och göra ännu ett försök. Frölunda var dock alldeles för bra. Trots förlusten väckte det här förhoppningar hos mig. 

Om Brynäs kan nyttja sina styrkor på ett mer effektivt sätt, minimera misstagen och nyttja hela truppen utesluter jag inte att Brynäs har något mycket intressant inom sig. Idag hade det ändå inte räckt till. Frölunda gör i det närmaste en fläckfri defensiv insats.

Frölunda – Brynäs blev en match där två lag bjöd på många finesser, fantastisk defensiv, heta huvuden, några taktiska misstag och en Jonathan Pudas som fick mig att njuta.

Pudas är en spelare som växer med uppgiften och idag visade han prov på stort spel. Det är synd att han inte blev belönad med ett mål, men det förtar ändå inte hans insats. Tvärtom vill jag påstå att han i kväll var den spelare jag allra mest ville ha i mitt lag.

Pudas hade kunnat vara skillnaden mellan lagen, men så blev det inte. Frölunda var lite för bra. 

Tre saker efter Frölunda – Brynäs

Nick Johnson. Klev fram, ville mycket, tog för sig. Han ser beslutsam ut.

Jonathan Pudas. Har han inga bröder?

Sondre Olden. Gjorde avtryck trots endast tre minuter på isen. Släpp prestigen, lös problemen.