Gillar det jag ser

Ännu en dag med härliga besked från ryggradsbygget inom Brynäs. Den här gången var det den dynamiska duon Angelica Östlund och Anna Borgqvist som förlängde kontrakten med klubben. 

Det är som om jag själv fick välja spelare till laget. Östlund och Borgqvist hockeykunnande är stort, vitt och brett och känt för många, men det finns en bonuseffekt som gör mig nästan ännu gladare. Effekten som handlar om att spelare som vill mycket, kan mycket och längtar mycket efter gemensam framgång i just den här klubben väljer att fortsätta sina karriärer just nu och just i Brynäs.

Signalen är tydlig. När Grahn, Bäcklin och nu Östlund och Borgqvist skrivit på visar man andra att man trivs i klubben, att man vill lyfta laget ytterligare ett steg och att man hoppas att fler som känner likadant ska komma till Gävle för att bidra till laget. 

Anna Borgqvist är en spelare som är lätt att tycka om. Jobbar stenhårt, ser sur ut när det går emot och är jublande glad när det går åt rätt håll. Det är rimligt att anta att hon kommer att vara en ännu större förebild för andra i laget kommande säsong.

Angelica Östlund är Angelica Östlund. Många kompetenser, härlig attityd och som tömmer kroppen i varje byte och medan hon vilar längta till nästa. Man blir glad att se ambitionen. Mycket glad.

Det börjar ta sig. Jag hoppas och tror att Brynäs kommer att nästa steg i att nå framgång i Riksserien.

Lagbygget har börjat ta form och jag gillar det jag ser. 

Den elegante vinnaren är tillbaka

Ryktet hade funnits där länge. Några av oss går liksom inte igång på rykten längre. Men den här gången var det annorlunda. Ryktet handlade om Ryan Gunderson. Ett sådant rykte tar man alltid sig an med lite större förhoppningar än andra. Ryktet visade sig inte vara ett rykte.

Ryan Gunderson kommer att spela kommande tre säsonger i Brynäs. Eller. I alla fall så sträcker sig kontraktet över tre säsonger.

Han kom till Brynäs hösten 2011. Förhoppningarna var lagom stora. Han hade varit skicklig i Hockeyallsvenskan, men för vissa kan steget till SHL vara större än man kan tro. Han var eftertraktad av många klubbar, men valet föll på Brynäs. 

I ärlighetens namn ska det väl ändå sägas att det började lite tafatt. Skickligheten i det konstruktiva syntes, men tempot och spelet var annorlunda. Genom råd, tips och lite extra träning på detaljer växte hans spel i takt med att Brynäs under säsongen blev allt bättre.

Det som sedan hände senare den säsongen är för alltid inskrivet i vår klubbs stolta historia. Ni minns säkert det sista målet. Johan Larsson vinner en närkamp bakom mål. Spelar in pucken framför mål där en Calle Järnkrok kommer fel till pucken. Den går istället till Gunderson som dundrar in den säsongens guldavgörande skott. Visst minns ni? Jag gör det.  

Jag minns känslorna, tårarna och glädjen. Dom kommer alltid att finnas där. Historiska mål av den digniteten dröjer sig kvar, tatuerar sig in i minnet för att där vara den ständigt återkommande påminnelsen om varför jag tycker så mycket om vår sport.

Nu är han tillbaka i klubben och jag tycker om det. Eller det var inte sant. Jag älskar det. 

Men. För det finns alltid ett men.

Det är ett annat Brynäs, ett annat lag han återvänder till. Om jag räknar rätt är det Jörgen Sundqvist, Simon Bertilsson och Jonathan Granström som finns kvar eller återvänt. Tränarna, sportchefen och spelet ser annorlunda ut nu än vad det gjorde då. 

Säsongen som kommer får avgöra vilka spelare som likt Svedberg, Larsson, Silfverberg, Järnkrok, Widing, Ekholm och Andersén gjorde då kliver fram till skrivbordet för att skapa ny historia.

Skriver jag det här för att tona ned förväntningarna på Ryan Gunderson? Nej. Jag gör det för att nyansera mina förväntningar på honom. Mina är högt ställda. Kanske för högt? 

Signeringen av ett långtidskontrakt – numer är tre år ett synnerligen långt kontrakt – med en spelare som Ryan Gunderson måste innebära att Brynäs kommer att utveckla sitt backspel från årets säsong.

I Gunderson får Brynäs en back med blick för spelet. En som ser sig för, som spelar med en tanke och som bäst bör nyttjas så. Jag hoppas få se uppspel där tanken ibland går före stressen att komma över till andra sidan av isen, jag hoppas få se en rörlighet längs den offensiva blå linjen där tålamodet vinner segrar över stressen att lägga på mål, jag hoppas få se konstruktiviteten vinna över stressen att slå på returer, jag hoppas få se det eleganta nu och då vinna över det kraftfulla. 

Jag har en bra känsla om att min förhoppningar med ojämna mellanrum kommer att omvandlas till hockeyupplevelser vi länge kommer att minnas.

Därför säger jag som så många andra redan sagt tidigare. He’s back, the man with the golden gun. Welcome home!

IMG_0246

 

 

 

Oerhört viktiga kontrakt

När Brynäs idag offentliggjorde att Sara Grahn och Lina Bäcklin förlängt sina kontrakt med klubben blev jag oerhört glad. Det är två oerhört viktiga kuggar i nästa säsongs lagbygge. Oerhört viktiga. 

12658029_10153534010773370_2529793134831644419_o

I Sara Grahn har Brynäs inte bara en skicklig målvakt. Hon är så bra att man faktiskt utan att skämmas kan påstå att hon tillhör några av världens främsta målvakt. Att hon spelar i Brynäs är inte bara en signal om att klubben vill ta nästa steg mot framgång, det är också en signal om att Brynäs damer är en bra miljö för att fortsätta utvecklas som målvakt.

12694945_10153534010433370_6809932877838483538_o

I Lina Bäcklin har Brynäs inte bara en skicklig back. Man får ett stort hjärta, ännu större lungor och en ryggrad som oavsett motstånd inte viker sig. Bäcklin tillhör kategorin favoritspelare. Hon har det mesta i sitt spel och med sin blick och sitt spel är hon en spelare att bygga vidare på. För mig symboliserar hon Brynäs och den anda som präglat laget. 

Madeleine Östling och Nanna Jansson håller säkert med mig om att ingen spelare  i nästa års upplaga av Brynäs är oviktig. Jag är också övertygad om att dom håller med mig om att ett framgångsrikt lag innehåller jag som alltid är sina bästa jag.

I Lina Bäcklin och Sara Grahn har Brynäs två spelare som genom sina bästa jag ger laget mer än det tar. Jag längtar tills dess Riksserien börjar. I och med att dessa två namn blev klara vill jag att Riksserien börjar imorgon. 

Är Paille rätt val?

Daniel Paille. Så heter han alltså. Spelaren vi väntat på. En hårt arbetande kanadick – på gränsen till amerikan – som väl ligger i linje med vad Stefan Bengtzén prioriterat och vad Thomas Berglund gillar. Ingen överraskning med andra ord. Ett väntat val om ni så vill. 

Det är ingen poängmaskin som kommer hit, men till skillnad från många andra nordamerikaner som kommit till Sverige har han tillbringat merparten av sin vuxna tid som spelare i NHL.

Det är inte heller någon kreatör som kommer att representera klubben nästa säsong, men till skillnad från många andra nordamerikaner som kommit hit har han fått arbeta hårt för att få speltid. Både för att överhuvudtaget få spela och därför att hans spelstil är sådan. 

Vi vet vad vi får. Han kommer inte att tycka att resorna är besvärliga, han kommer att både resa och spela ishockey i nord-sydlig riktning några gånger i veckan.

Förutom en dryg handfull matcher i Finland under en lockoutsäsong är det möjligt att vidderna på den europeiska tundran till is kan bli en ny erfarenhet. Förhoppningsvis en god erfarenhet. 

Då Daniel Paille får anses vara en prestigevärvning för klubben bryr jag mig inte ens om att ta upp frågan om karaktär. Klubben har givetvis undersökt, kontrollerat och diskuterat om han är hopskruvad på det sätt som krävs för att leva, bo och arbeta i Sverige och Gävle. Den professionella bedömningen av hur han som spelare och människa ska hantera den nya sociala och spelmässiga situationen är naturligtvis redan gjord och det skulle överraska på mig om den bedömningen inte lett fram till högsta betyg på samtliga punkter.

Klubben skulle inte chansa i det här läget. 

Den där märkliga inledningen som innehöll något om att han är på gränsen till amerikan? Vad handlade det om egentligen? Jo. Om jag förstår saken rätt är född I Welland och om jag ställt min kompass rätt skulle man kunna lyfta på huvudet och titta in över Buffalo.

Nog om det. Jag välkomnar Daniel Paille till Brynäs. Låt oss hoppas att han lyckas. Vi kan utgå från att vi kan ställa klockan efter honom. Han kommer att vara på plats vid första nedsläpp. Vi kan dessutom använda honom som kompass då vi i varje byte kommer att veta vad som är norr och vad som är söder. 

Om han sedan blir det Brynäs behöver den kommande säsongen återstår att se.

 

Vitajte na stránkach Brynäs, Tomáš Záborský

Brynäs har presenterat flera nya spelare efter den stund då säsongen tog slut. Jag ska vara ärlig och berätta att jag visserligen blev mycket glad över att Jonathan Granström är tillbaka i klubben, men att jag i övrigt inte ryckts med i den glädje andra visat.

Jag har verkligen ingenting emot dom som kommit till klubben, men min uppfattning har varit den att dessa spelare väl passar in i den monotona och endimensionella ishockey vi under stundom fått se den gångna säsongen. Jag hade redan ställt in mig på en säsong till med den typen av ishockey. Särskilt då man i mina ögon låtit mer kreativa spelare lämna än vad som kommit.

Men när Brynäs presenterade en spelare av Tomáš Záborský klass fick jag hoppet åter. Att värva en spelare av hans kaliber kräver en ishockey där också finess finns med. Att inte tillåta ett mer kreativt spel och värva Záborský vore att kasta bort pengarna. Den sportsliga utvärderingen av herrlagets prestation från förra året har alltså resulterat i att man beslutat sig för ett spel med fler dimensioner. Det glädjer mig. Mycket.

Tomáš Záborský är en spelare som har den lite ovanliga egenheten att göra fler mål än assist under en säsong och att han dessutom gör många mål är inte att förakta. Tvärtom. Záborský är en prestige- och kvalitetsvärvning av Brynäs.

Tomáš Záborský har verkligen levererat under sina perioder i Finland vilket inte är någon garanti för att det fungerar i Sverige, men jag är inte orolig för att hans kvaliteter efter en sommar med försäsongsträning i Gävle kommer att försvinna. 

Jag utgår från att Brynäs har en tydlig bild över vilka lagkamrater Záborský kommer att få för att lyckas fullt ut. Han kommer att göra en hel del på egen hand, men för att nyttja hans talang  fullt ut är det troligt att vi kommer att få se en formation som ska leda Brynäs.

Tomáš Záborský är en värvning jag bara hittar en jämförelse till och det är Pavel Brendl. En utpräglad målskytt, en kvalitetsspelare, en färdig toppspelare. Det ska bli mycket intressant att följa honom under året i Brynäs. 

Därför säger jag; Vitajte na stránkach Brynäs, Tomáš Záborský

Kavla upp ärmarna, Brynäs

Kan en sportslig elitverksamhet bedrivas utan en röd tråd? Kan ungdoms-, junior- och seniorverksamhet bedrivas utan ett gemensamt sammanhang och är det ens möjligt att man som sportsligt ansvarig vilja arbeta i ett sådant sammanhang? Svaret borde givetvis vara nej på frågorna, men ändå upplever jag att den röda tråden just nu närmast är att betrakta som ett nystan med många lösa trådar.

Hur vill klubben spela ishockey? Hur ska det märkas i den dagliga verksamheten? Hur skapar vi en klubb där ingen avvikande detalj från strategin är för liten för att underskattas?

Jag har tre skäl till att ställa frågorna.

Mitt första exempel är hämtat från dialogmötet Brynäs genomförde tidigare den här veckan. Jag blev överraskad och en aning bekymrad över att frågan om avsaknaden av en röd tråd inom klubbens sportsliga verksamhet blev hängande kvar i luften.

Mitt andra exempel är jag tillräckligt självgod för att hämta från mig själv. Under säsongen har jag på olika sätt och i olika grad välkomnat, kommenterat och stött herrlagets beslut att lyfta upp juniorer när skador så krävt. Lika ofta – kanske till och med oftare – har jag ställt mig frågor om hur unga spelare blivit behandlade av klubben. För mig har det kommit som en överraskning att klubbens långsiktiga utvecklingsarbete med unga spelare till synes reducerats till något klubben inte riktigt vill identifiera sig med. För egen del har jag tyckt det varit mer än märkligt då jag inte kan minnas att klubben gjort något medvetet, tydligt och väl grundat beslut för att välja en annan väg. Att jag i ungdomsakademien sett en viktig del av Brynäs moderna identitet låter jag vara underförstått.

Mitt tredje och avslutande exempel är hämtat från Hockeysverige.ses intervju med Adam Brodecki. Läs artikeln och fundera själv över vilka slutsatser som är möjliga att göra. Jag måste erkänna att jag inte bara är besviken över att en så talangfull spelare som Adam Brodecki känner och uttrycker sig som han gör om en klubb han till viss del fostrats i. Men jag är inte besviken på honom. Vi är många som på olika sätt stöttat Morgondagens Brynäsare med förhoppningen om att det skulle leda till att vi under lång tid skulle få känna stolthet över att klubben bedriver en verksamhet som resulterar i att spelarna kan uppnå en nivå som resulterar i spel på den absolut högsta elitnivån. Tyvärr handlar den här diskussionen inte bara om Adam Brodecki. Bara den här säsongen har talangerna Jens Lööke och Mattias Nørstebøe lämnat klubben med en aning smolk i bägaren.

Men. För det finns alltid ett men.

Under dialogmötet fick vi veta att den röda tråden är en fråga för styrelsen. Det kanske äger sin riktighet, men om så är fallet är det mer än viktigt att styrelse, medlemmar och därmed klubben bestämmer sig. Och gör det nu.

Låt mig bara avsluta med en tanke som kanske ser ut som en fråga. Är det verkligen möjligt att en hockeyklubb bedrivit sin verksamhet utan att ha en röd tråd? Jag vill inte tro det. Det vore att på så många sätt missförstått vad Brynäs representerat det sista decenniet, vad Brynäs ville bygga upp och ta till vara och vilka långsiktiga effekter som var möjliga med den prioritering klubben tidigare gjort.  Men jag vet inte vad jag ska tro med tanke på det svar som gavs på dialogmötet.

Hur vill klubben spela ishockey? Hur ska det märkas i den dagliga verksamheten? Hur skapar vi en klubb där ingen avvikande detalj från strategin är för liten för att underskattas? Finns det några svar på dessa frågor? Det är klart det gör.

Nu är det dags att kavla upp ärmarna. Brynäs är en professionell organisation som ska präglas av stolthet, hunger, engagemang och gemenskap. Klubben säger att den gjort det sedan 1912. Brynäs bör visa det 2016.