Så stavas professionell

Brynäs vinner i Örebro. Brynäs gör fem mål framåt. Brynäs släpper till några alltför enkla bakåt och ändå är det något helt annat jag repriserar i mitt minne. Om och om igen. Något som gjorde mig glad, gav mig hopp och som jag hoppas blir vägledande för fler i laget. 

Den handlar givetvis om Kevin Clark. Jag tackar honom för mål och assists. Han var bitvis så bra att till och med när han gjorde fel gjorde han rätt. Kommer ni ihåg?

En bit in i den första perioden gör han ett misstag i anfallszon som ser ut att bli ödesdigert. Örebro kommer i en kontring. Låt vara att Clark hade farten uppe och låt vara att örebrospelaren inte var lagets just då snabbaste spelare, men det spelar ingen roll. Clark var 20 meter bakom spelet, men han gör ändå jobbet fult ut. Han kommer aldrig ikapp, men han kommer tillräcklig nära för att stressa sin motståndare till beslutet att skjuta ett skott från långt håll. Det resulterar i en relativ enkel räddning för Felix Sandström. 

Den typ av prestation som Clark visade prov på avgör sällan en match – det gjorde hans offensiva spel – men det avgör ett lags öde sett över en säsong.

Medan räknefelen i alla zoner under stora delar av matchen firade så stora triumfer att Brynäs samarbete med Mattecentrum fick nya arbetsuppgifter går att reparera, visade Clark prov på en karaktär som inte byggs av floskler eller taktiska genidrag. Det är ett bevis på något helt annat. Professionalitet.

Han visar sig på banan, han underlättar för lagkamrater, han visar klubblad, han sätter klubblad emot, han kommer in i situationer, han kommer ut ur situationer. Kort sagt; om du någon gång funderar över hur en professionell hockeyspelare ska uppträda kan du kolla in Kevin Clark på lördag. För det är det som också är grejen. Han gör det varje gång jag sett honom spela. Det är professionellt.

Men finns det då inget mer att säga om matchen. Absolut. Massor. Brynäs tar en tidig ledning, tappar den, återtar den, utökar den, reducerar den och får den sedan tillbaka i den tredje perioden. 

Örebro gör ingen stor match. Den tredje perioden såg ut att skapa en än bistrare Kenta Johansson och Johan Thornberg såg så där passive aggressive ut som nästan bara Johan Thornberg kan göra när det går emot.

Brynäs kontrollerar den sista perioden, håller känslorna i styr och tar den obligatoriska sista utvisningen när bara sekunder återstår och laget leder med två mål. 

Brynäs var bra, Örebro var sämre, men det jag tar med mig är tre viktiga poäng och att jag lärde mig stava till professionell. Hur det stavas? Enkelt. Kevin Clark.

Tre saker efter Örebro – Brynäs

Ryan Gunderson har en bit kvar till någon sorts toppform. Eller är skillnaden mellan hur Brynäs spelar nu och då så stor? Jag hoppas och tror det är en formfråga.

Lucas Carlsson. Knät. Hur gick det egentligen? Hoppas på det bästa, men kommer att vara orolig tills dess jag ser att han går för fullt. 

Oskar Lindblom. Gått från att vara beroende av omgivning till att bli en ryggradsspelare. Kan bli en lång säsong för honom.

Ett brev på posten

Dottern fick ett brev. Ett riktigt brev. Visserligen ett brev med ett sådant där betala räkning fönster, men ändå; ett riktigt brev. Det var ett brev som Svenska Ishockeyförbundet skickat till henne. 

Jag gillade brevet redan innan jag öppnade det då det med versaler på utsidan stod: BÖRJA SPELA ISHOCKEY! Med en sådan början gjorde man pappan glad.

Det var en inbjudan till Tre Kronors Hockeyskola. Den lokala klubbens kontaktuppgifter, träningstider, ansvariga ledare och telefonummer fanns tydligt och klart angivet i brevet. 

Jag är inte alldeles säker på att min dotter vill spela ishockey. Jag vet inte ens om hon vill prova på, men jag blev glad över inbjudan. Hon med för övrigt.

När vi vände på brevet och började läsa på brevets baksida blev jag än mer glad. Där fanns en sammanfattning av vad som stått på framsidan. Sammanfattningarna var översatta till sex vanliga språk använda i Sverige. 

Hockeyförbundet har under en tid talat om sin roll i samhället och behovet av att fler spelar vår sport. Till skillnad från exempelvis fotbollen har ishockeyn inte varit lyckosam med att integrera våra vänner som är födda i andra länder eller är födda i Sverige men av föräldrar med ett ursprung någon annanstans i världen.

Svenska Ishockeyförbundet visar genom brevet allvar. Man vill verkligen att fler barn – alla barn – ska erbjudas möjligheten att ta del av vad vår sport kan erbjuda. En kort sammanfattning på baksidan kan tyckas vara ett litet steg. Må så vara, men vad som är viktigt är att det är ett medvetet steg. Man visar oss alla att ord är ord, handling är handling. 

Jag hoppas innerligt att alla klubbar – små som stora – också står beredda när – eller om – det kommer barn från den målgrupp översättningen är tänkt att nå. Jag hoppas klubbarna delar förbundets ambition och hittar sätt för att fler oavsett kön, hudfärg eller ursprung ges möjligheten att uppleva all glädje som vår sport kan ge.

Jo. Jag vet. Det finns en baksida. Utslagning, förlorade matcher och en hel del annat. Jag har varit med om alla. 

Men det finns matcher vi tillsammans måste vinna. En av dessa är att göra vår sport till en folksport tillgänglig för alla.

Ett litet brev är inte avgörande för den utvecklingen, men om vi slarvar med detaljerna ska vi inte heller tro att vi ska lyckas. 

Om dottern vill börja spela ishockey? Kanske, kanske inte. Det är hon som bestämmer, men hon har fått frågan.

Brynäs förlorade för att Frölunda var bättre

Intrycken från hemmapremiärens prestation var kvar och det är troligt att det är dessa som gör att förlusten i Scandinavium inte känns lika besvärande som den i vanliga fall skulle göra. Brynäs förlorade och även om det var målmässigt jämnt så kändes säsongens första förlust nästan lika självklar som gårdagens seger.

Nä. Nu tog jag i. Om Brynäs var förkrossande överlägsna i lagens första möte för den här helgen så var Frölunda bättre i det andra.

Jonathan Granström gav visserligen Brynäs ledningen efter ett sådant där hockeymål som var så vackert att det nästan gjorde ont att se på. Det var ett fulländat powerplaymål. Jonathan Pudas smekande passning, Oskar Lindbloms smittande speluppfattning och Granströms ni vet vad; skoningslösa avslut innehöll allt jag kan önska mig. 

Men. För det finns alltid ett men.

Det tog slut där. Det hände inte så mycket mer från Brynäs sida. Istället kunde Frölunda hitta sina rönnbergska grunder och för varje minut som gick hittade man pusselbit efter pusselbit. 

Kvitteringen av Joel Lundqvist var rättvis även om jag utgår från att Nick Johnson skulle vilja göra om hemjobbet och markeringen i det bytet. Frölundas ledningsmål hade nog gått att förhindra, men det spelar ingen roll. Frölunda hade ändå vunnit. Det var en sådan kväll. Dom regerande mästarna visade att även om man inte är lika bra som förra året så besitter man en karaktär som kan resa sig från förnedring till triumf på 23 timmar. Bara en sådan sak.

I slutet av matchen väljer Berglund att ta ut målvakten med rätt mycket tid kvar. Han ville säkert vara hjälpsam, men det var ingen match där hjälpsamhet från bänken vänder ett underläge. Efter att Frölunda gjort sitt tredje mål väljer Berglund att inte ta ut målvakten igen. Kanske något han skulle valt att göra halvannan minut tidigare. Men. Det är inte besluten man fattar man ska ångra. Det är dom man avstår ifrån att fatta. 

Brynäs förlorade för att Frölunda var bättre. Det känns trots allt helt okej. Varför? Därför att minnet från kvällen innan dröjt sig kvar och det har jag ingenting emot.

Tre saker efter Frölunda – Brynäs

Brynäs 1-0 mål var så mycket hockeygodis att jag måste boka tid hos tandläkaren. 

Frölundas 1-1 mål gav mig så mycket huvudvärk att jag trevade efter medicin som kunde lindra min smärta. 

Under matchens slutskede behövde jag och laget stöd för att få avsluta lördagen på gott humör. Vi fick fel stöd.

Det kollektiva lokets seger

Brynäs besegrade MoDo med 2-0. Det var en lugn, stillsam och förberedd seger där medvetenheten om det egna lagets styrkor och svagheter inte lämnade någon spelare utanför. Brynäs Nanna Jansson menade efter matchen att idag var kollektivet lok. Ett bra uttryck som väl sammanfattar matchen. 

Det är något särskilt att se ett lag komma till nedsläpp och väl där utföra det man pratat om att göra inför match. Det skapar inte bara trygghet inom laget, det ger också ett välbefinnande för oss som tittar på.

Visst vill vi se det oväntade, det oförutsägbara, men utan den inövade tryggheten blir inget varken oväntat eller oförutsägbart. Det är sällan man ser ett lag genomföra en match så konsekvent och så lugnt som Brynäs gjorde mot MoDo. 

Sara Grahn visade att hon är en världsmålvakt. Hon stod inte på huvudet i den här matchen, men hon var lika metodisk som laget i övrigt. Det var med en sådan självklarhet hon stoppade alla puckar. Jodå. Det är hennes jobb att just stoppa, rädda och blockera puckar, men en målvakt kan göra det på många olika sätt. Idag visade Sara Grahn hur man gör det på det naturliga, självklara och trygga sättet.

Brynäs vinner inte bara på grund av att Sara Grahn gör en fläckfri insats. Man gör det för att man den här gången lyckades göra två viktiga mål under ordinarie tid. Målskyttet som varit lite av ett problem under inledningen på säsongen om inte lossnade så gav resultat. 

Även i det här fallet så såg det naturligt och självklart ut när Brynäs gjorde mål. Det var som om spelarna inte blev överraskade när målen kom. Tvärtom såg det ut som att det var självklart. Som om man pratat om det inför match och sedan bara gick ut och presterade.

Nä. Hatten av för Brynäs. En viktig seger, en vacker seger, en förutsägbar seger.

Eller annorlunda uttryckt; det var en kollektivets seger.

Tre saker efter Brynäs – Modo

Sara Grahn håller nollan. Igen. Något säger mig att det inte var den sista gången den här säsongen. 

Shelby Bram. Hon växer in i laget på ett bra sätt. Att det finns mer att vänta från hennes sida är jag inte orolig över. 

Laget Brynäs. Ett väl fungerande lags viktigaste beståndsdelar är spelarna, men att undanta coacher och andra kring laget är att underskatta lokets betydelse på kollektivet. 

Det var vad vi kallar för seriepremiär

Brynäs vinner inte säsongpremiären mot Frölunda. Man pulveriserar, löser upp och tillintetgör ett Frölunda jag inte minns om jag sett så oorganiserat, ofokuserat och oskärpt. Bitvis ett Frölunda i fritt fall. Det var som om bokmässan i Göteborg lockade mer än en bortamatch i Gävle.

Förtar det Brynäs insats? Inte det minsta. Brynäs vann på egen kraft och ingenting annat. Det här var en seriepremiär vi kommer att tala om länge. Riktigt länge och det med all rätt. 

Matchen inleddes inte i något brinnande inferno. Innan kapten Blomqvist halvvägs in i den första perioden gav Brynäs ledningen var jublet när Ryan Gunderson och Jonathan Granström presenterades inför match det mest påtagliga intrycket. 

Den uppdämda kärleken till Gunderson visade sig varje gång han hade pucken på offensiv blå linje. Ibland ställde sig publiken upp redan innan han hade pucken under kontroll. En fin, omtänksam och förhoppningsfull gest till en saknad profil. 

Målen kan ni läsa om på annat håll. Många var fina, målskyttarna dom rätta och spelet stämde. Det var en vacker match. Förlösande om ni så vill. 

Det var många mål, bortdömda mål, matchstraff, tränare i båsdörrar, domarekonferenser, jumobronutvisningar och det var en match som alla spelare, ledare, funktionärer och publik kommer att minna länge och med värme. I alla fall om man som dom flesta i Gavlerinken höll på Brynäs.

En kväll som den här är det kanske inte rättvist att säga att vissa spelare utmärkte sig mer än andra. Många var bra. Målskyttar som Kevin Clark, Oskar Lindblom och Ponthus Westerholm ska givetvis hyllas, men en spelare som på något sätt tände den här kvällen var Daniel Mannberg. 

Hans förstaperiod innehöll så mycket skridskoåkning, kamp och vilja att det måste ha varit svårt för lagkamraterna att inte följa. Jag kunde inte värja mig från att känna värme i bröstet när jag såg honom spela ishockey. Jag ville inte värja mig. Den drabbade mig.

Brynäs vinner med 7-2 mot regerande mästarna. Det känns bra. 

Under slutminuten får Brynäs en stående ovation av hemmapubliken. Jag undrar när det hände senast?  Jag ställer mig också upp för ett Brynäs som visade klass den här kvällen.

Men. För det finns alltid ett men. 

Det är en ny match om några timmar. Då tror jag vi får se ett annat Frölunda.

Å andra sidan är det inte något jag bryr mig om just nu. Jag har fullt upp med att stå upp och applådera Brynäs seriepremiär. Den bästa jag sett på många – riktigt – många år. 

Tre saker efter Brynäs – Frölunda

Daniel Mannberg. Tack. 

Brynäs. Tack.

Ny match imorgon. Nya förutsättningar. Jag är glad nu. Jag hoppas vara det imorgon. 

Släpp pucken!

Seriepremiär. Här. Idag. Snart. Nedsläpp klockan 19.00. Sommaren är över. Nu börjar det. Äntligen. Nervositet. Anspänning. Längtan över. Rätt. Fel. Mål. Bortdömda mål. Offside. Icing. Skador. 52 slutspelsmatcher innan slutspelet börjar. Alla matcher är slutspelsmatcher. Det är i vardagen framtida framgångar skapas.

Ljuset tänds. Laget kommer in. Alla står upp. Vrålen. Taktfasta klapp. Jubel. Vem dömer? Skador? Spelar Bertilsson? Hur ser Gunderson ut på värmningen? Sandström måste stå. Tomáš Záborský kommer att avgöra. Eller gör han inte det? Nervöst.

Första matchen mot ett tänkt topplag. Matchen spelas i 60 minuter. Inte mer, inte mindre. Förhoppningsvis. Hoppas på finess. Tror på fart. Längtar till en kombination. Inget gnäll på matchfunktionärer. Fokusera på det egna. På det som går att påverka. Inget annat. Kylpåsar i hjälm och på huvudet. 

Mattias Pettersson ser taggad ut. Bra. Sjödin lägger in ett nytt tuggummi. Berglund skriker. Bengtzén smyger omkring. Dom är också nervösa. Tro mig.

Nu börjar resan mot 13 krossade drömmar och en införlivad förväntning. Om sex månader ska pokalen delas ut. Det är om det allt handlar. Inget annat. 

Under lineupen kommer jag att titta på veporna i taket. Veporna som berättar klubbens stolta historia. Jag ser i varje vepa ett kapitel där spelare gått samman kring en idé, prövat den mot andras idéer och lyckats. Jag gör det varje hemmapremiär. Varje gång undrar jag vad spelarna tänker? Vad vill dom att det ska stå i historieböckerna om dom?

Men. För det finns alltid ett men. 

Spelarna och ledarna får heta vad dom vill. När pucken släpps representerar dom inte längre sig själva. Dom representerar Brynäs IF. Dom representerar oss. Dom kommer att kontrollera tusen och åter tusen människors känslomässiga tillstånd. Dom kommer att producera glädje, sorg, ilska, skratt, kramar, mörka blickar.

När pucken släpps är det inte bara reklamen saknas på tröjorna. Då finns inte heller några namn fastsydda. Då finns bara ett. Då finns bara Brynäs IF. 

När pucken släpps är vi ett. Spelare, ledare, funktionärer, medlemmar, supportrar.

När pucken släpps är vi Brynäs IF. Nu är det dags att visa vad stolthet, hunger, gemenskap och engagemang sedan 1912 betyder i praktiken. 

Släpp pucken! Vi ses i Gavlerinken.

Tre saker inför Brynäs – Frölunda

Frölunda har spelat fler matcher mot mer kvalificerat motstånd än vad Brynäs gjort. Det kan få betydelse. 

Brynäs har under några försäsongsmatcher haft problem under slutet av matcherna. Jag hoppas laget har hittat ett sätt att hantera det på.

Tomáš Záborský. Ett nyförvärv jag redan fattat tycke för. Hoppas han gör mig glad. 

Det finns många anledningar att se Brynäs

Då var det dags för hemmapremiär för Brynäs damer. Efter tre matcher på bortaplan vänder laget åter till Gavlerinken. Trots två förluster är det inget stukat lag som kliver in på isen. Tvärtom. Det här är inget sådant lag och det finns flera anledningar till varför matchen mot SDE kommer att bli riktigt intressant.

För det första visade övertidsvinsten att Brynäs är ett lag som ständigt håller huvudet högt. Även dom gånger när dom borrar ner det i isen. Ni minns, eller hur? Under övertidsspelet senast mot Sundsvall trodde dom flesta att Brynäs avgjort. Lagen tackade varandra, Brynäs firade och lagen var nästan på väg av isen när domarna bestämde sig för att döma bort målet.

Många lag hade blivit kvar i känslan, men istället svarade Brynäs med att göra ytterligare ett mål. Sådana mål brukar bygga Lag. En uppfattning som delas av Madeleine Östling.

Den karaktär vi som lag visar upp i tredje perioden och i övertiden, där vi verkligen matar på och gör mål två gånger om är något som verkligen ska stärka oss som lag! 

För det andra visade Brynäs i fredags att man successivt bygger på sin spelidé. På frågan om vilka erfarenheter som var viktiga att ta med sig från matchen i Sundsvall menar Östling:

– Jag vill att vi tar med oss tempot, intensiteten från första perioden. Då låter vi pucken gå och jobbar otroligt disciplinerat över hela banan. Det vill vi fortsätta göra.

12694945_10153534010433370_6809932877838483538_o

Det finns ingen anledning att tvivla på Östling. Även om Brynäs under matchen mot Sundsvall ibland tappade fokus på sin idé – märktes särskilt när pucktransporterna blev fler än passningarna – har laget förmågan att återta initiativet och låta motståndet anpassa sig efter Brynäs istället för tvärtom. 

För det tredje kommer Brynäs kanadensiska nyförvärv, Shelby Bram, att göra debut i klubbens tröja. Det är möjligt att det kan ta någon vecka innan Bram är bekväm med sin nya omgivning, men visst kommer det bli intressant att se vad hon kan erbjuda klubben.

Där fick ni tre anledningar till varför Brynäs match mot SDE är väl värd ett besök. Det finns fler. 

SDHL har blivit en jämnare liga än vad den varit. Matchen mot Sundsvall visade att det laget hade tagit ett steg framåt jämfört med tidigare säsonger. Det mesta talar för att det också gäller SDE.

Kan Brynäs spela sitt spel finns det anledning att vara förhoppningsfull. Om inte annat så får Sara Jakobsson städa upp. Hon brukar göra det bra. Jag är lugn. 

Tre saker inför Brynäs – SDE

Fart, fart, intensitet. Laget brukar lyssna på sina tränare. Har man gjort det även den här gången blir det en fartfylld tillställning. 

Powerplay. Brynäs har nött powerplay på träning. Låter bra. Jämna matcher avgörs nästan alltid i dom udda spelformerna. 

Shelby Bram. Visst. Hon har knappt landat och kanske är det för mycket att begära att hon ska lyfta på en gång, men jag hoppas.

Det är nu det börjar

Försäsongsspelet är över. SHL har börjat och på fredag kliver Brynäs in i seriespelet. Att man är obesegrad på försäsongen betyder ingenting på fredag. Ingenting. Det är nu det börjar och som jag har längtat. 

Brynäs har vunnit det mesta på försäsongen. Att vinna är aldrig någon nackdel. Det bygger upp positiva känslor, det stärker uppfattningen om att man är på rätt väg. Tron på att värvningar håller spelidén fungerar njuter i samma takt som segrarna kommer.

Jag är också nöjd. Spelare som exempelvis Tomáš Záborský har gått från att vara ett intressant nyförvärv till att bli en tänkt bärande spelare. Det steget är långt, men han har tagit det. 

Det är naturligtvis enklare för spelare att anpassa sig till Brynäs spelidé än andra –  mer komplicerade system – men det är också styrkan i idén. Záborský fungerade tämligen omgående i lagets sätt att spela och det finns fler exempel.

Men. För det finns alltid ett men. 

Resultaten i all ära. Segrar är bra, viktiga och skapar trygghet. Det är på fredag det börjar.

Brynäs ställs två gånger om mot Frölunda. Först i Gavlerinken och dagen efter i Göteborg. Utan att på något sätt förringa det motstånd Brynäs haft på försäsongen vill jag mena att det är först mot Frölunda Brynäs ställs mot ett tänkt topplag i kommande SHL. 

Nu tror kanske ni att jag är tveksam till Brynäs insats under försäsongen. Det är jag inte alls. Tvärtom. Men min lite gnagande känsla är ändå att det kommer att krävas än mer av Brynäs än det vi hittills sett.

Jag tror det finns i laget. Enligt mig är det troligt att Brynäs blir ett lag som tampas om en position bakom den absoluta toppen och en bit ifrån den absoluta botten. Om det ska bli verklighet kommer det att krävas att hemmaspelet fungerar, orken i sextio minuter finns där och att en idé om hur en ledning ska försvaras under matchens sista tio minuter är på plats. Jag tror det finns i laget.

Många kommer att tycka om Brynäs den här säsongen. Fart, kamp och vilja är idén. Lite likt det USA ville praktisera mot Europa häromkvällen. Jag tror Brynäs kommer att lyckas bättre än USA, men jag hoppas ni ser min parallell mellan Tortorella-hockey och den berglundska varianten.

Det ska bli en spännande säsong där Brynäs kommer att störa många lag. Jag hoppas det blir riktigt många lag. 

Att Brynäs är obesegrade på försäsongen betyder ingenting på fredag. Ingenting. Det är nu det börjar. Som jag har längtat.

Brynäs tog två poäng två gånger om

Brynäs tog sin första seger i årets SDHL. Men det var en seger som att långt inne. Riktigt långt inne. Faktiskt så långt inne att det inte skulle räcka med ett övertidsmål. Det skulle krävas två innan alla var överens om att Brynäs vunnit matchen.

Direkt i inledningen tog Brynäs tag i matchen. Man drev upp tempot och pressade under stundom tillbaka Sundsvall. Inför match talade Brynäs tränare om intensiv skridskoåkning och bra puckkontroll och det var tydligt att spelarna lyssnat på budskapet.

Sundsvall är ett betydligt bättre Sundsvall än vad man var under fjolårssäsongen. Koncentrerade, noggranna, defensivt skickliga, bra powerplay och ett omställningsspel som med ojämna mellanrum ställde till mer än visst besvär för Brynäs. 

Något som betalade för sig mitt i den andra perioden. Brynäs hade under den första halvan skapat tryck mot Sundsvall och när hemmalaget inte riktigt hängde med fick Brynäs möjligheten att spela powerplay två gånger om. Mycket talade för ett brynäsmål, men det brydde sig inte Sundsvalls Erica Udén-Johansson om. I boxplay kommer hon helt fri med Sara Grahn och väl där gör Udén-Johansson inget misstag.

Målet var inte orättvist, men oväntat.

Brynäs börjar bli allt mer individuella i sitt spel. Man åker mer med pucken och det gör det enklare för Sundsvall att försvara sin ledning.

En bit i den andra perioden kunde man se ett mer desperat spelande Brynäs. När Brynäs bäste defensive spelare Sara Jakobsson halvvägs in i slutperioden blir utvisad blev nog fler än jag oroliga för att Brynäs inte skulle kunna vända matchen till sin fördel. Vi hade fel.

Betty Jouanny bryter sig fram och kommer ensam med Sundsvalls skicklige målvakt Jonna Kågström avslutar hon inte bara distinkt och rejält. Hennes mål är känslomässigt förlösande för fler än bara laget.

Brynäs går sedan för seger. Man trycker på och trots att man under matchens sista fem minuter spelar boxplay i fyra är det ingen tvekan om att laget går för seger. Efter matchen berättade också Madeleine Östling att det var en överenskommelse som fanns inom laget.

Matchen går till förlängning och väl där avgörs matchen till Brynäs fördel. Brynäs avgör faktiskt två gånger. Först gör Wilma Ekström segermålet. Lagen tackar varandra medan domarna konfererar och beslutar sig för att döma bort målet. Ett märkligt beslut då det enligt uppgift ska bero på att man ångrat sig angående en offsidesituation som föregick målet. Ett märkligt beslut, men jag tar rygg på Östling som efter matchen konstaterar att domarna hade en bra dialog om varför man dömt bort målet, men hon medger också att hon kanske känt annorlunda om det som skedde sekunderna efteråt inte hade hänt.

12698449_10153534012993370_6130353180710106319_o

Brynäs vinner den efterföljande tekningen och Brynäs elegante stridsvagn Anna Borgqvist avgör – igen – matchen till Brynäs fördel.

Brynäs tar säsongens första seger efter en underhållande match. Gå och se Brynäs damer om ni vill se riktigt bra ishockey med högt tempo, blödande hjärtan och dramatik.

Även om åtminstone jag tyckte att det den här gången blev lite väl dramatiskt. 

Tre saker efter Sundsvall – Brynäs

Intensiteten, hjärta och vilja att vinna. Tre ingredienser som belönade Brynäs med en seger.

Sara Jakobsson. Tryck upp en t-shirt. Skriv Minister of defence. Sälj den i shopen. Jag köper två.

Angelica Östlund. När hon täckte skott med huvudet, reser sig upp, täcker nästa skott med kroppen under matchens sista minuter vann hon hela mitt hockeyhjärta. 

Foto: Dennis Vejdegren

Tigrar på jakt efter vildkatter

Brynäs damer inledde årets spel i SDHL med två förluster förra helgen, men det är inget lag som tittar bakåt. Det som är spelat är spelat och istället väntar nu en match mot Sundsvall Wildcats på bortaplan.

Sundsvall tippas av många bli ett lag som kommer att få kämpa i tabellens bottenregioner. Då Brynäs antas bli ett mittenlag borde det betyda att Brynäs lämnar Sundsvall med tre poäng, eller? Inte omöjligt, men om det finns något lag som inte tar ut några poäng i förskott så är det Brynäs damer.

Som för att understryka vad jag menar med att Brynäs damer tittar framåt svarar Brynäs head coach, Madeleine Östling, på frågan om vad hon tar med sig från matcherna förra helgen följande.

– Vi tar med oss andra halvan av matchen mot Linköping och första perioden mot HV71. Då spelade vi med en intensiv skridskoåkning och bra puckkontroll. 

12615220_10153534012668370_4999817658858866943_o

Östling sammanfattar därmed Brynäs idé om hur man vill att spelet mot Sundsvall ska se ut. Tidigare säsonger har Sundsvall varit försvarsinriktade när man mött Sundsvall vilket fört med sig jämna och flera målsnåla matcher.

Om Brynäs kan komma till match med den fart man vill kommer Sundsvall att få det svårt. 

Madeleine Östling är ingen tränare som skakas om av två inledande förluster. Hon fokuserar på det som kommer och på det sätt som hon vill laget ska uppträda.

– Vi bygger vidare på vårt egna spel så det sitter som vi vill att det ska göra. Veckans träningar har sett riktigt bra ut så vi åker till Sundsvall med en bra känsla, berättar Östling. 

Brynäs har fått behålla sina nyckelspelare från förra säsongen och även om åtminstone jag kommer att sakna några spelare från fjolåret så ser nyförvärven mer än spännande ut.

Enligt Östling kommer vi att få se en mycket spelsugen Emma Murén komma till spel mot Sundsvall. Murén som varit skadad gör comeback och sådana spelare brukar ha lite extra energi att göra av med. Men hon är inte ensam. Östling meddelar att laget tränat bra under veckan och om jag känner Brynäs damer rätt är dom mer än sugna på att vinna säsongens första match.

Brynäs damer har en långsiktig strategi som sträcker sig över flera år. Målet är inte otydligt. Man vill vara ett topplag i SDHL och då krävs det några steg framåt. Förhoppningsvis tas nästa steg i Sundsvall på fredag kväll. 

Har jag sagt att jag är mycket intresserad av vad Wilma Carlsson och Zaida Holmström kan prestera mot Sundsvall. Inte? Då vet ni det nu.

Tre saker inför Brynäs – Sundsvall

Fart, fart, fart och puckkontroll är ordern till laget. Jag håller i hatten, kommer i tid och spänner fast säkerhetsbältet.

 Emma Murén sägs vara spelsugen. Låter bra. Har själv längtat till seriematch. Släpp pucken!

Nyckelspelare som Sara Grahn och Anna Borgqvist är viktiga i alla matcher, men jag hoppas en hel del på några andra spelare också. Återkommer.