Erik Sandberg

Det är nu det börjar

Vaknar tidigt. Solen har inte riktigt tagit sig över horisonten. Det är några minusgrader, luften är klar, himlen är blå. Jag känner att tiden är inne. Det är nu det börjar. Den tid på året vi alla längtat efter. Den är här nu. 18.00. Nedsläpp. Slutspel.

Jag känner förväntan.

Nu stänger vi av alla telefoner i Linköping, släcker lamporna i situationsrummet, kivas om felaktiga utvisningar, tveksamma mål, misstänkta offsideåkningar och stödjer vårt lag på det där förbehållslösa sättet som kännetecknar slutspelsishockey. 

Jag vill ha kalla hjärnor, varma hjärtan, svettiga tröjor, glädje, frustration, glädjetårar, pusskalas och oväntade matchhjältar. Jag vill ha mörkade spelartrupper, lower- and upperboyinjury, ispåsar, tekningar, skratt, mörka ögon och förlösande mål.

Jag längtar till övertidsmål och avslagna tredjeperioder, jag vill ha ryggdunkningar på jobbet, jag vill att allt ska bli bra. Jag vill. 

Nu är det dags. Slutspelet är här.

Jag hoppas att båset är kyliga i avgörande situationer. Jag vet att några spelare kommer att lyfta sig och att andra kommer att bli mindre. Jag vill tro att förstaformationen avgör framåt, att defensiven avgör bakåt, att viljan att vinna är starkare, att rädslan att förlora är mindre, att Brynäs kommer att jubla fler gånger än motståndaren. Jag hoppas, vet, vill. 

I ett tidigare inlägg har jag tagit upp att jag anser att LHC är ett bra motstånd för Brynäs.

Men. För det finns alltid ett men. 

Det kommer att krävas något mer av Brynäs än fart. Det kommer att krävas cynism, kontroll, defensiv. Samspelet mellan back och målvakt får i egen zon inte klicka. Den forward som åker runt och tittar på när det ska försvaras hoppas jag får sätta sig längst bort på bänken. Tro inte för ett ögonblick att det bara är målen framåt som avgör en slutspelsmatch. Det är defensiven.

Vi kommer att älska segrarna oavsett hur dom kommer till. Jag kommer att jubla när jag ser Simon Bertilsson stänga av en match, jag kommer att ställa mig upp om jag får se en Westerholmare hålla klubban i bägge händerna och på isen när det ska dödas tid i egen zon, jag kommer att förlösas när Jonathan Granström tar varje strid som om den är den sista.

Jag längtar.

Snart är det dags. 

Nu stänger vi av alla telefoner i Linköping, släcker lamporna i situationsrummet, kivas om felaktiga utvisningar, tveksamma mål, misstänkta offsideåkningar och stödjer vårt lag på det där förbehållslösa sättet som kännetecknar slutspelsishockey.

Tre saker inför Linköping – Brynäs

Ingen partikelfysik. Minst insläppta mål vinner titlar, flest mål framåt vinner matcher.

Granströms tid är här. Ni vet. Det blir bra.

Målvakterna. Bra målvaktsstatistik är resultatet av en bra målvakt och ett bra försvarsspel.

 

Publicerat av

Erik

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *