En tredjeperiod i min smak

Det bästa jag vet är sömniga tredjeperioder. Perioder som likt övergiven kolsyrad dryck slutat bubbla och bara väntar på att någon ska slå ut den i vasken. Perioder som skickar hem supportrar från det ena laget långt före slutsignalen ljudit. Perioder som bara spelas för att regelverket kräver det. Jag älskar dom.  

Brynäs imponerade mot LHC. Knappt hade hemmalagets hyllningar för Sebastian Karlsson ebbat ut innan Jesper Jensen sträckte armarna i skyn. Knappt hade glädjen över ledningsmålet lagt sig innan Jensen stod där igen och viftade, vrålade och log i kapp med dom andra i laget. Det var i sanning en drömöppning på matchen, på matchserien, på slutspelet.

Brynäs vinner med 6-0 och det är egentligen över redan efter den första perioden. Efter dom tidiga ledningsmålen kom LHC igång, men belönades aldrig. Men ramträffarna var deras. Brynäs ledning var rättvis, men LHC var inget förlorarlag sett till spelet. 

Det var man däremot minuten in på den andra perioden. Inte nog med att LHC bjöd på ett friläge. Man gav det till Lukas Kilström. Sopren från offensiv blå betedde han sig som en Clark, en Lindblom eller varför inte, en Jensen. När Kilström distinkt satte 4-0 var det över och då återstod det ändå nästan 39 minuter av matchen.

När Broc Little några minuter senare zoomades in och vi fick se hans djupa suck över en missad målchans visade Brynäs ingen artighet. Istället sätter gjorde Jesper Boqvist 5-0.

Jag är givetvis mycket nöjd med hur Brynäs spelade under den första kvartsfinalen, men det är ingen bandyfinal som har spelats. Det är den första matchen i matchserie. Brynäs har tagit ledningen med 1-0 och som ni alla vet; en ledning med 1-0 är ingen stabil ledning.

På måndag är det dags för nästa match. Brynäs har skickat en viktig signal till Linköping. Det kommer att krävas en hel del av LHC för att vinna fyra av sex matcher mot Brynäs. Väldigt mycket, men det är ingalunda en omöjlig uppgift.

Däremot har jag påstått att det lag som skulle vinna match ett också skulle gå vidare till semifinal. Jag har ingen anledning att ändra mig efter den här insatsen.

Brynäs har börjat bra, men än hur många mål vi räknar så leder man bara med 1-0. Inte mer än så. Det är en bra ledning, men den är inte stor.

När Jacob Blomqvist i slutminuten fastställer slutresultatet jublar han. Det hade han inte gjort i en seriematch. Det märks att det är slutspel.

Jag älskar tredjeperioder som bara spelas för att regelverket kräver det. Jag älskar dom. 

Tre saker efter Linköping – Brynäs

Jensen och Granström. Granström spelade tre minuter och Jensen utgick efter två perioder. Två viktiga slutspelspjäser jag hoppas spelar på måndag.

Lukas Kilström. Snipern, den naturliga målskytten. Han uppträdde som en vänsterfattad Jevgenij Davydov när friläget skulle sättas. Snyggt. Minnesvärt.

Simon Bertilsson. Generalen som bestämmer så fort han är på isen. Håll dig hel, håll dig kylig, håll dig på banan.

Publicerat av

Erik

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *