Med beröm godkänt

När matchen mot Allmänna Idrottsklubben var slut försökte jag intala mig om att all den glädje Brynäs gett mig genom åren måste innehålla upplevelser som sätter dessa stunder i ett något mer dystert perspektiv. Den här matchen klarade den uppgiften med beröm godkänt.

 

Jag letade efter något i matchen som jag kan ta med mig in i nästa. Jag hittade ett anfall och två poäng. Resten lämnar jag kvar. Anfallet var matchens sista och poängen var resultatet av det.

 

Det tidiga ledningsmålet trodde jag skulle förlösa ett krampande lag. I min fantasi trodde jag att målet skulle minska rädslan av att förlora, att modet att vinna skulle växa och att laget skulle lyfta. Att Brynäs kan spela bra ishockey vet vi redan – även om det nu är ett tag sedan. Det är inte kunskap laget saknar. Det är något annat.

 

Efter fem minuter av den andra perioden tar Tommy Jonsson lagets timeout. Signalen var tydlig. Han – liksom många andra – var inte nöjd. Skulle 30 sekunder av eftertanke räcka som en påminnelse? Nej. Så blev det inte.

 

Istället kvitterar AIK efter ett konferensliknande mål. Jag skippar gnället, frågorna och diskussionerna kring målet. I mina ögon var målet rättvist även om jag också vill lära mig mer om vad som avgör bedömningen. Den villrådighet funktionärerna visade upp vid målet är det som bekymrar mig. Det måste gå fortare att fatta beslutet, bli tydligare varför  och domslutet måste bli mer konsekventa.

 

Brynäs inleder den tredje perioden skapligt. Men inte tillräckligt bra. Brynäs tar till slut visserligen ledningen i matchen. Det sker under ett powerplay där Jonas Nordquist är sist på pucken. Glädjen spelarna visade för målet överskuggades endast av den lättnad dom också visade.

 

Det blev inte matchens sista. AIK kvitterar med fyra minuter kvar. Idrotten är sällan så rättvis som när AIK kvitterar. Det var på något sätt givet att matchen skulle sluta oavgjort.

 

I sudden death presenterade Brynäs matchens enda högpresterande anfall och som en konsekvens av det kan Jesper Ollas se till att en dyster erfarenhet gav två poäng till Brynäs.

 

Jag har svårt att hantera känslorna efter en hockeyupplevelse jag sent ska glömma. Ishockeyn har gett mig vänner, glädje och extraordinära upplevelser.

 

För att uppskatta dessa behöver man perspektiv. Matchen mot Allmänna Idrottsklubben kommer att för alltid påminna mig om hur viktigt det är att få perspektiv.

 

Den här matchen klarade den uppgiften med beröm godkänt.

 

Tre saker efter matchen

  • Ett anfall tar jag med mig. Ett.
  • Två-domarsystemet har inte hittills gett den effekt jag hoppades på.
  • Tre dagar till OS-uppehållet. Jag behöver det. Tre.

Vill känna segerns sötma

Ny match väntar. Allmänna Idrottsklubben står för motståndet. Jag söker ingen annan känsla än segerns.

 

Dom små stegen i rätt riktning som Brynäs tagit dom två senaste matcherna måste nu bli ett stort kliv framåt. Vi har fått se minuter av ishockey som känts riktigt bra, men nu vill jag se 60 minuter av högklassig ishockey när den är som allra bäst.

 

Jag vill känna en segerns sötma som saknar sur eftersmak. Jag vill känna segerns sötma som ger mersmak.

 

Tre saker före match

  • Michael Nylander kommer på ett oväntat besök. Han ska inte vara skillnaden mellan seger eller förlust.
  • Petteri Nokelainen gjorde en bra match senast. Kan han vara skillnaden mellan seger eller förlust?
  • Farten, skärpan, beslutsamheten. DET är skillnaden mellan seger och förlust.

Ett lagom stort steg framåt

Efter torsdagens insats var vi många oroliga som samlades i Läkerol Arena och framför tv-apparaterna. Skulle vi få se något annat än det kraftlösa och initiativfattiga spelet vi fick se då? Svaret från laget blev både ock. Det blev ett lagom stort steg framåt.

 

Brynäs visade tidigt i matchen att man kunde bättre än senast. Högre fart, mer beslutsamhet var ordern inför match. Det märktes. Johan Harjus ledningsmål var precis ett sådant mål Brynäs vill göra många av. Snabb spelvändning, individuella prestationer där den individuella skickligheten ska besegra målvakten. Tyvärr är Harjus mål det enda mål Brynäs gör i den första perioden. Men jag tycker nog att det var ett steg framåt från torsdagen.

 

I den andra perioden var hemmalaget klart mycket bättre än sina motståndare. Jag vill mena att AIK kommer lindrigt undan med bara ett baklängesmål. Å andra sidan skapade Brynäs mycket men med handen på hjärtat inte tillräckligt många chanser för att riktigt förtjäna en stor ledning efter två perioden.

 

Målet som görs är turligt. Christian Djoos slänger iväg pucken mot AIK-målet och träffar Mattias Janmark som styr in pucken i det egna målet. Att Brynäs leder med två mål inför den sista perioden kändes i alla fall för mig i underkant.

 

Så långt in i matchen var jag nöjd med laget. Man gör mål i bägge perioderna, släpper inte in några och AIK såg slagna ut. I dom lägena brukar medicinen vara att inte bryta det vinnande konceptet. Förmodligen var det precis det som sas i Brynäs omklädningsrum också, men istället för kontroll får AIK reducera redan sekunder in i slutperioden. Det kändes så otroligt onödigt.

 

När man möter desperata lag med utsatt tabelläge finns det två saker man ska akta sig för att ge sådana lag – energi och hopp. AIK gjorde en satsning framåt som var på väg att resultera i en kvittering, men man lyckas inte. Med några minuter kvar får Brynäs kontroll på matchen igen. Om det beror på att AIK-orken tryter samtidigt låter jag vara osagt, men skillnad i självförtroende syntes tydligt. AIK trodde inte riktigt på kvitteringen, medan Brynäs trodde på tre poäng.

 

När lag varvar topprestation med botteninsats brukar jag vara orolig. Då har man inte riktigt kontroll på sig själva. När ett lag tar ett lagom stort steg framåt efter en mindre god insats ger det mig hopp. Det talar mer för att formen kan bli bättre. Jag vill tro att det är så. Alternativet till stigande form är något jag inte vill ha.

 

Därför väljer jag att se matchen mot Allmänna Idrottsklubben som ett alldeles lagom stort steg framåt.

 

Tre saker efter matchen

  • Johan Harjus mål hade onekligen många ingredienser i sig. Alla finns i mitt kryddskåp.
  • Stabilitet ser olika ut beroende på motstånd. Idag såg det skapligt ut.
  • När ett lag inte kan nyttja spelövertaget mer effektivt under dom första 40 minuterna blev det lite onödigt match i 60 minuter.

Gedigen insats

Brynäs formligen krossar Allmänna Idrottsklubben. 8-1. Imponerande siffror oavsett motstånd. Att AIK inte gör säsongens bästa match behöver ingen gnugga in, men det förtar inte Brynäs prestation. Kanske är det precis tvärtom.

 

Brynäs har den här säsongen i mina ögon gjort sina bästa matcher mot riktigt bra motstånd och haft betydligt svårare när det gällt matcher som påmint om den vi fick se mot Gnaget. Men inte den här gången. Det var faktiskt klasskillnad.

 

Den första perioden var jämnare än slutresultat. Bill Sweatts mål blir periodens enda, Men AIK skapade målchanser som mycket väl hade kunnat resultera i en kvittering.

 

Det skulle vara mycket intressant att veta vad som hände i dom bägge omklädningsrummen under den första pausen.

 

Brynäs kommer ut och är effektiva. Man gör tre mål och matchen är avgjord. Det mest intressanta samtalet måste vara det som skedde i Gnagets omklädningsrum. Brynäs nyttjade effektivt enkla misstag och försvarsspelet AIK visar upp måste ha varit plågsamt att se på – om man vore AIKare.

 

Dom som eventuellt hoppats på att AIK i den tredje perioden skulle kunna göra match av matchen blev besvikna. Brynäs gjorde 5-0, 6-0 och 7-0 innan AIK fick göra sitt tröstmål. Minuten senare fastställde Sebastian Enterfeldt slutresultatet till 8-1.

 

Den brynäsare som inte är nöjd med en 8-1-seger är inte född. Eller så vill den bara vara motvals. Brynäs nyttjade sina kompetenser på bästa sätt och man blev belönad.

 

Jonas Nordquists och Bill Sweatts samarbete värmde mest. Passningar som sitter på bladet. Dom letade inte varandra, dom fann varandra. Tillsammans avgör dom matchen genom att vara inblandade i tre av dom fyra första målen.

 

Christian Djoos fick också ett fint formbesked. Tre assist från honom stärker alldeles säkert självförtroendet inför JVM. I sådana här matcher förstår man varför han tillhör sin generations mer lovande spelare.

 

Nu tar SHL några dagars vila, men knappast debatten om framtidens SHL. Även jag kommer att återkomma till den dom närmaste dagarna, men efter matchen mot Allmänna Idrottsklubben konstaterar jag att det till syvende og sist handlar om ishockey.

 

I den grenen av SHL var Brynäs ikväll bättre än AIK.

 

Tre saker efter matchen

  • Daniel Brodin till Tre kronor. Lite oväntat, men mycket roligt.
  • Skönt att skriva om produkten SHL. Matcher som gäller något. Matcher som handlar om streck, ära och framtid. När jag tänker efter borde man utveckla det konceptet.
  • Brynäs landar före Leksand i tabellen inför jul. Inget konstigt med det. Det är sedan gammalt.

 

 

 

Ytterligare ett steg i rätt riktning

Efter matchen mot Färjestad påstod jag att ”ibland är ett halvt steg framåt ett stort steg. Jag hoppas att dagens halva steg räcker till ett ännu större steg mot Allmänna Idrottsklubben. Jag hoppas på något så mycket bättre.” Jag vet inte om segern mot Allmänna Idrottsklubben var ett ännu större steg, men ett steg i rätt riktning var det.

 

Om ni inte har sett matchens första mål gör det inget. Ni kommer att få se det om och om igen. Det kommer att få massor av visningar på Youtube och det finns inte en TV-kanal eller tidning som kommer att missa möjligheten att visa ett udda mål. Jag konstaterar bara att AIK tog ledningen i matchen.

 

För mig var det mer intressant att se hur Brynäs tog sig samman. Istället för att grubbla över baklängesmål nyttjade laget möjligheten att kvittera. I slutet av den första perioden erbjöds AIK samma möjlighet som Brynäs fått i samband med sitt kvitteringsmål. Möjligheten att spela med två man mer på isen. AIK lyckas inte göra något mål. Det hårda, cyniska och kloka arbete Brynäs lade ned under dessa minuter visade att laget inte var i Stockholm för att tappa poäng.

 

Trots att AIK tar ledningen i den andra perioden såg det inte ut att störa det uppdrag Brynäs tagit sig an. När Andreas Thuresson kvitterar efter framspelning av en för kvällen het Anton Rödin börjar lugnet infinna sig.

 

När Jesper Ollas med elegans gör ishockeyn till en musikalisk upplevelse genom sin framspelning till Sebastian Lauritzens ledningsmål pustar jag ut. Ollas visar hur kombinationen av självkänsla och självförtroende kan se ut. Jag tänkte  – med 25 minuter kvar av matchen – att den här matchen kan aldrig Brynäs förlora. Det vi fick se då och där var ett idrottsledarskap jag längtat efter. Tack Jesper Ollas.

 

Det ska erkännas att AIK inte hade sin bästa dag, men det utnyttjar ett sargat Brynäs väl. Tankarna om att två matcher på två dagar skulle vara en nackdel kom först efter matchen. Ett lag som inte trivs med varandra skulle förmodligen prestera sämre när man är ute och reser. Med Brynäs verkar det vara tvärtom. Laget verkar trivas tillsammans. Det tyder på en styrka i gruppen. En styrka som är ett tecken om att man tror på det man gör. En styrka att bygga vidare på.

 

Intrycket förstärks minuten efter att Jesper Ollas styrt in Ryan Gundersons skott till 4-2 för Brynäs. När AIK:s Mattias Janmark i sin iver att stressa fram en tekning i Brynäs defensiva zon skottar snö över Bernhard Starkbaum reagerar Brynäs precis så primitivt jag önskar. Spelarna visar Starkbaum, laget, klubben och supportrarna att ingen gör så mot vår målvakt. Man står upp som en man, ett lag. Det värmer, det värmer.

 

Brynäs tog ytterligare ett steg i rätt riktning. Ett steg precis så där lagom stort att jag tror att trenden har vänt. Det är ingen tillfällighet att Brynäs vinner. Den känslan är bra. Riktig bra.

 

Tre saker efter matchen

  • Forwards spelar försvarsspel på ett sätt jag tycker om. Starkbaum var riktigt bra, men visst är det skillnad att vara målvakt när forwards spelar försvarsspel på det här sättet?
  • Ollas passning till Lauritzens mål. Hockeygodis, ledarskap och ett sätt att spela ishockey på som gör mig knäsvag.
  • När juniorerna får komplettera istället för leverera är det det senare man gör. Matcher som den här är riktigt bra utbildningstillfällen för unga spelare. Klokt matchade – som ikväll – avslastar dom inte laget, dom tillför.

Det är missarna jag minns

Jag hade fel och oj som jag hade fel. I ett tidigare inlägg var jag mer än positiv i min tro om att Brynäs skulle ta årets första hemmaseger. Nu var det inte försvarsspelet som klickade, målskytten Thuresson gjorde Brynäs enda mål, men där tog det slut. Brynäs vann inte, kämpade inte ned AIK på det sätt som jag hoppats och Brodin fick inte bli den matchvinnare jag ville att han skulle bli. Brynäs förlorade och jag hade fel. Punkt.

 

Efter den första perioden var jag inte särskilt orolig. Brynäs hade kontroll på händelserna. Man var snabbare och mer aggressiva än gästerna. Hemmalaget skulle enligt mig ha haft med sig en större ledning in till den första periodvilan. Chanserna för fler mål fanns sannerligen

 

Istället för ett behövligt 2-0 mål kvitterar AIK och därefter ändrar matchen karaktär. AIK tar inte över matchen, men Brynäs kommer inte tillbaka till det spel vi fick se inledningsvis.

 

Ingen skugga ska falla på Allmänna Idrottsklubben. Dom gör en bra bortamatch, men jag hade hoppats att Brynäs skulle klara av att vända tillbaka spelet till sin fördel. Brynäs skapar många riktigt bra målchanser, men när gästernas målvakt inte räddar är avsluten för klena.

 

Man kan lära sig mycket även av en förlustmatch. Kanske kan vi lära oss mer av dom än av segrarna? Vad lärde jag mig ikväll? Jag lärde mig att årets Brynäs inte får tappa fokus, sluta arbeta för varandra och ge motståndarna minsta lillfinger. Inte för en sekund får laget tappa sin spelidé. Sett ur det perspektivet tänker jag att vi ska vara nöjda med en poäng. Mot ett annat lag hade vi kunnat straffas ännu hårdare.

 

Istället för att klandra missarna hoppas jag att laget arbetar ännu hårdare för att skapa ännu fler målchanser. Då är det min övertygelse att det inte är missarna vi kommer att minnas. Det är målen.

 

Men ikväll är det missarna som dröjer sig kvar i minnet. Tyvärr.

Därför slår Brynäs Allmänna Idrottsklubben

Allmänna Idrottsklubben från Solna. Det är något med namnet på klubben jag gillar. Det beror nog mest på att jag har flera vänner som är hängivna gnagare. Personer som är lika hängivna sitt lag och sin sport som många av er som läser det här är Brynäs. På många sätt är vi närmare varandra än vad vi är många andra. Det är som om vi förstår varandra trots att vi bär olika färger när det drar ihop sig till match. Under dom sextio minuter som lagen möts har vi inte särskilt mycket förståelse för varandras val, men före och efter match kan vi samtala om sportens allra innersta väsen.

 

Jag har inte för avsikt att reta upp några av mina gnagarvänner. Inga andra AIKare heller för den delen, men jag tror verkligen Brynäs har en mycket god möjlighet att slå AIK på hemmais. Innan några skrockfulla brynäsare kastar sig över mig vill jag berätta att jag har mina egna små egenheter före, under och efter matcher som Brynäs spelar. Det är klart att mina förberedelser påverkar matchresultat. Det vet ju alla.

 

Trots både era och mina skrockfulla beteenden är jag ganska säker på att vi lämnar Läkerol Arena ikväll. Som segrare.

 

Vad mina skäl är? Följande.

  • Försvarsspelet – Spelar Brynäs i närheten av det försvarsspel man presterade mot Växjö känns det tryggt.
  • Målskyttarna – Thuresson är igång på allvar. Känns också som matchen mot AIK kan vara en Brodin-match.
  • Det hårda arbetet – Brynäs arbetar hårdare än AIK just nu. AIK avslutade matchen mot LHC senast på ett för dom tveksamt sätt.
  • Det är dags för hemmasegrar – Brynäs vill verkligen visa att hemmaplan är viktigt. Jag skulle bli oerhört överraskad om inte hemmalaget säljer sig oerhört dyrt.
  • Det är ett tag sedan Brynäs vann mot AIK på hemmaplan – När vann Brynäs senast hemma mot AIK? Ett mönster värt att bryta.

 

Alla matcher ska spelas och inget lag har vunnit innan pucken har släppts, men jag tror på Brynäs ikväll. Därför plockar jag fram rätt t-shirt, rätt strumpor och en sak till jag inte kan berätta om. För – ni vet hur det är – riktigt säker kan man aldrig vara.