Anton Rödins smärta delas av många

Varje lag ställs varje säsong inför svåra utmaningar. Varje spelare ställs inför svåra utmaningar. Det handlar inte bara om svåra motståndare, svåra matcher utan också om svåra skador.

Brynäs har tappat sin poängkung och i och med det också viktig spetskompetens. Anton Rödins skada skickar smärtsamma signaler till laget, men jag kan ändå inte låta bli att först och främst lida med Anton Rödin som person.

Smärtan som spred sig genom supporterleden var gemensam och ömsint. Antons smärta blev mångas.

Den här säsongen har varit ett lyft för honom som spelare. Han har varit hela ligans bästa poänggörare så här långt och mer går det inte att begära av honom. Många har glatts med honom och lagets tidiga framgång under hösten, många har satt sitt hopp till honom när motgångarna infunnit sig.

Det är givetvis svårt att avgöra hur lång rehabilitering Rödin har framför sig och egentligen är det ointressant. Nu handlar det om att Antons operation går bra, att allt läker som det ska, att uppbyggnadsträningen fungerar och att allt håller för maximal belastning på elitnivå. Det kommer att krävas karaktär och mental hårdhet, det kommer att krävas stöd från omgivningen och det kommer att behövas en ambition om att komma tillbaka till den nivå som han befinner sig på.

Jag är övertygad om att Anton kommer att klara det. Han vill veta exakt hur bra han kan bli och han har flera gånger uttryckt ambitionen om att vinna titlar. Dessutom har han sett lagkamrater kämpa sig igenom långa och krävande träningspass för att ta tillbaka sin plats i laget.

Jag vet hur motsägelsefullt det kan låta, men jag hoppas att exempelvis Jesper Ollas långa rehabträning kan inspirera Rödin och faktum är att vi inte vet särskilt mycket i skrivande stund. Kanske är skadan mindre allvarlig än vad vi befarar.

Jag vet hur cyniskt det låter, men vad ska Brynäs göra nu? Jag törs ställa frågan då jag vet att alla som utövar elitidrott vet om spelets regler. När du är skadad måste någon annan ta vid. Anton vet det och han kommer att hitta andra sätt att stödja laget under tiden.

Det är ingen tvekan om att Brynäs lagbygge prövas. Med viktiga spelare som Salmela, Bertilsson och nu Rödin på skadelistan ska det bli intressant att se hur laget Brynäs hanterar situationen.

Men ska jag vara ärlig bryr jag mig inte just nu om hur Brynäs hanterar situationen. Jag tänker mest på att Anton Rödin. Den smärtan som spred sig genom supporterleden var gemensam och ömsint. Antons smärta blev mångas.

 

Brynäs spelade inte som Granström

Brynäs förlorade mot Luleå. Det skiljde till slut bara ett mål mellan lagen, men det skiljde mer än så när det gällde det mesta andra.

Visst ska vi hurra och gratta för Anton Rödin. En hattrick blev en fin födelsedagspresent till sig själv. Visst ska vi vara glada över fler individuella prestationer och ärligt talat var det inte långt ifrån att Brynäs också kvitterade i slutsekunderna. Men då hade det mer berott på Luleås ovana att vinna än på grund av en insats från Brynäs som förtjänade det.

Det började bra. Lite bättre än vad jag trodde inför match. Kanske skulle Brynäs kunna vinna den här matchen genom smartness och ett tokeffektivt powerplay? Det gick över.

Rödin slog in en målvaktsretur, Vraná missbedömde vinkeln i sarghörnet och det var kvitterat. Ollas gjorde ett shorthanded mål och Luleå fick ett mål bortdömt, men bryr sig inte nämnvärt utan gör ett till. Precis då blev det Luleås match. Kanske vänder hela deras säsong där och då. Jag tror den här segern närmast är att beskriva som en mental seger över sig själva, över Brynäs, över oron. Det var mycket starkt gjort av Luleå.

I den tredje perioden var det Luleås match. Det var ett hemmalag som trivdes med sig själva. För att besegra ett sådant lag krävdes det ett Brynäs som var lojala, ödmjuka och konsekventa. Ett sådant Brynäs fick vi inte se.

Det rann aldrig iväg målmässigt, men Brynäs har det jobbigt under första halvan av den sista perioden. Anton Rödin bjuder in Brynäs i matchen när han kvitterar. I det läget var det inget rättvist resultat, men det är i dessa lägen ödmjukheten är som viktigast. Exakt 21 sekunder senare hade Luleå tagit ledningen igen. I mina ögon helt i onödan.

Luleå och Brynäs gjorde varsitt mål till innan slutsignalen gick och det var som många vet nära, riktigt nära, att Brynäs skulle kvittera i slutsekunderna. Jag är om inte glad – så tacksam – över att idrotten ibland ändå är rättvis.

Jag saknade de resoluta besluten, ödmjukheten och kylan. Luleå spelade som Granström. Det gjorde inte Brynäs. Synd för Brynäs. Kul för Luleå.

Tre saker efter Luleå – Brynäs

Anton Rödin. Tre mål på födelsedagen. Grattis!

Luleås bortdömda mål. Även om det gav ryggrad åt Luleå måste regel och bedömning ses över. Det är klart det ska vara mål.

Färjestad och Skellefteå. Nu väntar matcher mot Färjestad och Skellefteå. Jag hoppas hemmaplanfördelen ska ge poäng.

 

 

Anton Rödin gör det som förväntas av honom

Brynäs nye lagkapten, Anton Rödin, har börjat säsongen övertygande. Fyra poäng på två matcher är bra. Riktigt bra.

Kaptensuppdraget ser ut att ha lugnat honom dessutom. Vi har bland annat sluppit dem onödiga utvisningarna, den frustrerade kroppshållningen och den lite för ivrige Anton Rödin. Kaptensuppdraget ser ut att ha fått hans temperament under kontroll.

Det verkar som han bättre kan kanalisera sina känslor och att han fått mer fokus på lagets insats än sin egen. Nu har det visserligen bara gått två matcher men det ser bra ut. Mycket bra till och med.

Han ser ut att ha tagit sig an kaptensuppdraget på ett bra sätt. Han spelar i den förstakedja som leder laget. Det var min förhoppning och det ser ut som det blivit mer än en förhoppning.

Rödin är lätt att tycka om. Syns mycket, åker mycket, är mycket. Jag tycker också att han gör mer rätt under den här inledningen av säsongen än vad den i min smak en aning för hete Rödin jag vant mig vid.

Nu väntar en särskild prövning för honom. I ett Brynäs där tempot ska drivas upp kan det vara svårt att hålla huvudet kallt mot ett Djurgården i det förmodade inferno vi kallar Hovet. Det blir viktigt att han visar hur det ska hanteras och genomföras.

Jag tror han klarar uppgiften. I alla fall hoppas jag det.

Å andra sidan gör Anton Rödin det som förväntas av honom. Han är ju trots allt kapten för Brynäs herrlag.