Glädjen över att göra färdigt

Daniel Brodin hade precis gjort ett Daniel Brodin-mål. Med kraft och fart tryckte han in det avgörande målet. Jag tycker bra om Brodin och blev av den anledningen lite extra glad. Men det som gjorde mig mest glad var inte målet, inte segern och inte heller poängen.

 

Det var glädjen spelarna visade varandra i samband med målet och än mer tydligt när slutsignalen hade gått. Den glädjen berättade något om lättnad. Den glädjen gick inte att ta på, men den var omöjlig att inte dela.

 

Innan Brodin gjorde det matchavgörande målet hade vi fått ta del av en matchbild vi vant oss vid. Visserligen med några färre misstag än senast, men ändå ingen prestation utöver det vanliga.

 

Alltför ofta väljer enskilda spelare att göra det som är bra för honom och inte det som är viktigt för lagkamraten. Avgörande passningar i avgörande lägen hittar inte fram. Alltför många puckar lyfts ur egen zon utan egentlig mottagare. Jag påstår inte att det är av bekvämlighet. Jag tror det beror på att laget inte riktigt är synkat med varandra.

 

Jag är inte rätt person att ge några råd till professionella idrottsmän och ledare, men i pausen mellan den andra och tredje perioden rafsar jag på en servett ned en mening som blir kvar.

 

När jag efter matchen hittade igen servetten kunde jag läsa följande: Led varandra genom att själv göra rätt i alla situationer istället för att välja den enkla lösningen för dig själv.

 

Ni märker själv.  Det är inget stilistiskt exempel med kvalitet, men ändå. Jag vill påstå att det är när man väljer lagkamraten före sig själv som laget får framgång.

 

Trots att jag tyckte att Brynäs förtjänade att leda matchen efter två perioder var jag nästan lättad över att så inte var fallet. Det betydde att det inte fanns en ledning att försvara. Jag ville se ett Brynäs gå för seger i den tredje och det fick jag. Det var ingen övertygande seger, men det var en seger.

 

Det var naturligt att det var just Daniel Brodin som avgjorde. Han gjorde färdigt. Om alla spelare i Brynäs gör det dom är bäst på och gör det fullt ut, i varje byte, i varje match och om alla gör det utan rädsla att misslyckas är jag övertygad om att vi får se ett Brynäs som  gör oss glada.

 

Jag blev givetvis glad över målet, segern och poängen. Men trots allt var det lagets gemensamma glädje som gjorde starkast intryck på mig. Den glädjen och Daniel Brodins vilja att göra färdigt.

 

Tre saker efter matchen

  • Mer istid till Brodin. För att han förtjänar det. Nu.
  • Glädjen. Glöm den inte. Älska den. Längta till den. Upplev den igen. På tisdag. Så.
  • Det är inte i seriespelets tre sista omgångar man spelar till sig en sjätteplats. Men ändå är det precis det som kan hända.

Det är ingen vanlig seriematch

Det finns dom som säger att matcherna mot Leksand är som vilka vanliga seriematcher som helst. Tro dom inte. Ikväll ska Brynäs stå upp för långt mer än bara sin egen spegelbild.

 

Det handlar inte bara om tre poäng, det handlar om så mycket mer.

 

Jag vet. Jag har hört det förut. Jag är för gammal för att bli känslomässigt involverad i något så trivialt som ishockey. Dom som säger så har kanske rätt i sak, men så är det i alla fall. Jag kan inte förhindra det.

 

Ni vet historien bakom. Klubbarna har mötts sedan många år. Vår klubb har vunnit många SM-guld och några gånger i kamp mot Leksand. Vi minns dessa matcher bättre än andra bara för att det var just Leksand vi slog.

 

Sedan i höstas möts vi i samma serie igen. Lite oväntat för många. Seriepremiären i Leksand var en sportslig seger, övertidssegern på hemmaplan en karaktärsseger och vad som kommer att ske i säsongens tredje match vet bara spelarna.

 

Dom bägge lagen dras med skadebekymmer och det brukar betyda att bredd och trygghet avgör. Det går sällan att dra några slutsatser om hur matchen kommer att spelas, men utifrån dom bägge lagens senaste matcher så blir det jämnt. Brynäs kommer från en ganska bekväm seger mot Örebro och Leksand vänder hem efter att ha haft en mindre bra kväll i Göteborg.

 

Bytet av Leksandsmålvakt inför den tredje perioden senast får nog mer klassificeras som ett byte för att han skulle få vila snarare än att han utmärkt sig som dålig eller var skadad. Dessa bägge matcher har inget annat värde än det historiska.

 

När pucken släpps finns bara nuet. Ingen historia, inget framtid, bara nuet. Det behövs ingen tändvätska. Spelarna är redo och vet förutsättningarna. Efter matchen får dom bära äran eller besvikelsen på sina ok.

 

Brynäs -Leksand är ingen vanlig seriematch. Den handlar inte bara om tre poäng. Jag vill alltid att Brynäs vinner, men just mot Leksand vill jag det mer.

 

Det finns några matcher varje säsong som är viktigare än andra. Det är matcherna mot Leksand och det är den sista.

 

Tre saker före match

  • Det finns en spelare som lider mer av att inte kunna vara med i matchen än andra. Simon Bertilsson. Han är som gjord för den här typen av sammanhang. Krya på dig.
  • Från klockan 18.00 är det ingen idé att försöka ha ett begåvat samtal med mig. Om det är möjligt att ha ett sådant samtal vid andra tidpunkter låter jag andra bedöma.
  • Att Bernhard Starkbaum och att vi kommer att lägga märke till Jonas Brodin är alltför självklart för att egentligen skrivas, men nu är det gjort.

 

Det börjar bli en vana

Det börjar bli en vana och det är en vana jag kan vänja mig vid.

 

Efter segrarna mot Skellefteå och Luleå slog Brynäs ett formstarkt HV71 med 3-1. Till skillnad från dom två senaste matcherna är det hemmalaget som inleder bäst. Piggare, snabbare men utan målmässig framgång.

 

Istället är det HV som tar ledningen. Det skapar trygghet hos motståndarlaget och vi får se en studie i hur ett kompetent lag spelar bortaspel. HV gör det mycket svårt för Brynäs som visserligen skjuter många skott men där positionen på Brynäs avslut bestäms av HV 71.

 

Brynäs fortsätter att tro på sin uppgift trots att målen uteblir. I den andra perioden kvitterar också Johan Harju – alla fall är vi många som tror att han gjort det. Efter videogranskning döms dock ”målet” korrekt bort. Just då och där kändes beslutet väldigt avgörande för hur matchen skulle sluta. Så blev det inte. Det är tur att känslor är känslor och ishockey är ishockey.

 

Den tredje perioden är helt och hållet Brynäs. Man satsar framåt och det dröjer inte länge förrän Johan Harju elegant har kvitterat. En vacker individuell prestation av Harju, men har ni möjlighet att se målet igen så se vad Daniel Brodin gör för att underlätta för Harju. Lagidrott, mina vänner. Lagidrott.

 

Sedan händer något jag tycker väldigt mycket om. Brynäs fortsätter framåt och går för seger. Med mindre än sju minuter kvar vinner Jesper Ollas en tekning i anfallszon. Pucken hamnar hos Jörgen Sundqvist som skjuter mot mål. Greg Scott står välplacerad framför Gustaf Wesslau och styr in ledningsmålet för Brynäs.

 

HV71 försöker vrida tillbaka matchen igen, men lyckas inte. Brynäs stänger matchen. Visst skapar HV både en och två riktigt farliga kvitteringsmöjligheter, men Brynäs håller undan och med minuten kvar kan Jonas Nordquist fastställa slutresultatet till 3-1 för Brynäs.

 

Det känns oerhört bra att Brynäs kan vinna matcher trots dom skadeutmaningar laget har. Men kanske sätter vi allt för stort fokus på dom skadade spelarna och alltför lite på dom som faktiskt spelar.

 

Brynäs vinner igen. Det är en vana jag aldrig vill bli av med.

 

Tre saker efter matchen

  • Brynäs tålamod imponerar. Självkänsla och självförtroende är på plats.
  • HV71 imponerande bortaspel var underhållande och lärorikt.
  • Daniel Brodin nöter ned motståndet. Han gör det i varje match, i varje byte. Ett exempel för alla spelare att följa. I min bok får han en alldeles egen guldstjärna.

Snart är Daniel Brodins tid här

Daniel Brodin. Jag blev glad när han skrev kontrakt med Brynäs. Hans inställning, fysik och kompetens tyckte jag om. Värvningen av honom blev ytterligare en bit i pusslet som lagts.

 

Nu har det gått en femtedel av säsongen. Att komma in i ett nytt lag kan ta olika lång tid för olika spelare och jag erkänner att det fanns en tid när jag hoppades att hans första skär i klubben skulle ge mig svaret om att jag hade rätt.  Så har det inte varit.

 

Det har sett obekvämt ut och hans fysiska spel har straffats av domarna. Jag har inte varit missnöjd, men jag hade hoppats på mer.

 

I tisdags hände så något. Det hade hänt tidigare. Särskilt i bortamatcherna. Daniel Brodin syntes och märktes. När laget var tillbakapressat och Örebros fysik satte blåmärken i våra spelare var det han som steg fram. Det var Daniel Brodin som svarade upp på utmaningen. Det gav inga mål fram, men vår idrott handlar – som alla vet – inte bara om mål. Det handlar om så mycket mer.

 

Daniel Brodins spel svarade på mina tvivlande frågor. Det handlar om tid. Jag tänker följa Brodin extra noga idag. Kanske är han skillnaden idag. Snart är Daniel Brodins tid här. Det känns bra.

 

Påminner om Tre saker före match

  • Hur mycket kommer jag att sakna Simon Bertilsson? Mycket, riktigt mycket.
  • Backparen blir intressanta att följa. Gundersons istid kommer jag att klocka. 30 minuter? Inte omöjligt.
  • Mustachshockey? Jag tror det.

Mitt livs största kärlek

Jag frågade min fru vad hon skulle vilja läsa på en brynäsblogg. Hon svarade:
 – Jag skulle vilja läsa om någonting annat än sport.

 

Så. Då vet ni om det. Det är ute. Min fru har sina tankar på annat håll när Brynäs spelar.

 

Det är liksom ingen idé att tänka högt med henne om hur vi ska få Daniel Brodin att se mer bekväm ut med det sättet spelet spelas här. Jag förväntar mig inte någonting annat än ett respektfullt leende när jag ljudligt funderar över Brynäs pucktempo i powerplay. I bästa fall kan jag få en förlåtande blick när jag säger att jag ägnat timmar åt att fundera över styrspelets allra mest grundläggande betydelse för en intensiv och offensiv ishockey. I bästa fall.

 

När Jocke Andersson idag påminde mig om att Brynäs spelat in exakt lika många poäng efter 10 omgångar i år som man gjorde fjol var det ingen större idé att lyfta det fascinerande i den statistiken.

 

Hon vet att jag allra helst vill vara i Örebro i morgon kväll. Hon vet att jag vill att Ryan Gunderson avgör, att den tredje perioden blir en demonstration av kontroll och – hon vet – att jag vill att Honken ska briljera.

 

Men titta! Det gick att skriva ett inlägg på en brynäsblogg som inte handlade om sport. Det blev istället ett inlägg om kärlek.

 

Vad nu skillnaden är?