Du kan aldrig fuska när det gäller ishockey

Brynäs förlorade bortamatchen mot HV71. På förhand hade jag inte räknat in några poäng men förhoppningen fanns där. Jag hade hoppats att disciplinen, en kontrollerad offensiv och en gedigen laginsats skulle ge poäng. Det blev lite av varje men inte tillräckligt och framförallt inte hela tiden ut. 

En hockeymatch pågår i 60 minuter. Varken mer eller mindre. Du kan aldrig ge bort ett byte utan att riskera att bli straffad. Brynäs sista byte i den här matchen straffade laget hårt. För hårt? Inte alls. Du kan aldrig fuska i ishockey och det är därför vi tycker så mycket om vår sport och det är därför vi blir så besvikna när ett lag väljer det bekväma före det rätta.

Brynäs börjar matchen hyggligt. Under hela den första perioden spelar man ett gediget bortaspel och belönas därefter. Under den andra perioden kommer HV71 tillbaka och ska vi vara helt ärliga är den tredje perioden till stora delar mer HV71 än något annat. HV71 skulle nog ha avgjort tidigare i matchen, men man gör det med endast tre sekunder kvar. Tidpunkten smärtar mer än förlusten. Det är en slarvig förlust. I mina ögon till och med onödig. Mycket onödig. 

Inget kan göras ogjort även om jag är säker på att alla som var inne på isen gärna hade önskat det. Det begås så många misstag att det kändes overkligt. Greg Scotts nonchalanta skott som andades lycka till mer än vilja att avgöra. Blomqvist och Lindblom går djupt in i anfallszon istället för att säkra hemåt. Kilström och Carlsson följer puck och forwards glömmer markering. Det är som om Oscar Sundh inte tillhörde motståndarlaget där han stod övergiven och kunde ge HV71 segern med endast tre sekunder kvar av matchen. Det var ett uppträdande som hade varit värdigt en slutminut med en flermålsledning, men inte den här kvällen.

Tycker ni jag är hård? Ja. Kanske är jag det, men det här är en faktisk och en möjlig – kanske två – poäng som ges bort på grund av egna misstag mer än motståndarens kvalitet. Förluster som dessa smärtar därför mer än andra. 

Jag är också säker på att Berglund och Sjödin hade önskat att man agerat på ett annat sätt. Att man tydliggjort betydelsen av poängen, att man tydliggjort betydelsen av att säkra det egna målet och framförallt att man tydliggjort respekten för sportens inneboende kraft. Den kraft som handlar om att du aldrig kan fuska under ett byte utan att straffas.

Brynäs tappade sjätteplatsen ikväll. Det kommer nya möjligheter att ta tillbaka den. Två hemmamatcher väntar och även om jag inte förväntar mig två segrar förväntar jag mig att laget spelar spelet i minst 60 minuter, att cynismen firar triumfer om det krävs för att säkra poäng och att respekten för sporten, klubben och varandra finns där i varje byte. Från det första till det sista. 

Tre saker efter HV71 – Brynäs

En match pågår i 60 minuter. Varken mer eller mindre.

Jesper Ollas har något på gång. Utmärkte han sig för att han bara var lite bättre än andra eller var han bra. Jag påstår det senare.

Att göra varandra bättre betyder att man gör varandra bättre. Att jaga puck istället för att spela zonförsvar med sekunder kvar där poäng står på spel? Inte det direktiv jag ville ha ut till spelarna.

Det handlade om bristen på ledarskap

Brynäs förlorade borta mot HV71 med 5-2 och det var smickrande siffror. För Brynäs. HV71 vann för att man var det bättre laget, man var snabbare, enklare, smartare, bättre. HV71 var ett lag som fick möta 20 spelare. Mina intryck färgas inte av att HV71 tillintetgjorde Brynäs utan av hur Brynäs förlorade. 

Är jag hård i mina omdömen? Kanske. Kanske är det min besvikelse, min brustna förhoppningar som färgar orden, men jag har hållit det inom mig under någon månad nu. Jag har velat, jag har antytt, jag har velat ha fel, men nu måste även jag lätta på trycket.

Till matchen mot HV71 kom Brynäs illa förberedda. Under matchens första tio minuter ställde jag mig frågan om man förberett sig överhuvudtaget. Det enkla svaret är att vissa dagar stämmer inte spelet, men ska jag vara helt ärlig vill jag påstå att det inte bara handlade om att spelet havererade. Det handlade om brist på ledarskap.

Jag vill tänka gott om Thomas Berglund – även om jag börjat irritera mig på det ständiga ifrågasättandet av domslut när Brynäs är i underläge. Berglund är inte längre spelare. Han är tränare och hans uppgift är att hålla lagets skärpa, hitta lösningar som kan hjälpa spelarna. Att ifrågasätta domslut skärper ingen spelare, ger inga lösningar och hjälper inte laget. Det skickar helt andra signaler.

Berglund kan inte avsäga sig ansvaret – vilket jag inte heller tror att han gör – för att laget ska vara på tå när pucken släpps. Det var inte laget mot HV. Men Berglund är inte ensam ansvarig.

I laget finns det spelare som är såväl informella som formella ledare. Dessa spelare har ett särskilt ansvar för att själv vara ett föredöme inför och under match. Även dom misslyckades inför och under matchen mot HV71.

Ni som läser mig vet att jag försöker vara nyanserad i mina inlägg och det här inlägget är inget undantag.

Det finns alldeles säkert dom som menar att det här bara var en match av många och att det är klart att man måste få göra mindre goda insatser under en lång säsong. Jag håller med. Jag kan alltid köpa att man förlorar, men har svårare att hantera hur det gick till.

Jag har snuddat vid ämnet tidigare, men jag vill ändå påminna om något viktigt. Varje högpresterande system har ett inneboende regelverk som har till uppgift att som en kritisk vän ställa frågor, klargöra och söka svar på varför det inte alltid fungerar som man vill. Jag utgår från att ett sådant regelverk finns inom Brynäs också. Ett system som hjälper gruppen att komma vidare efter ett nederlag som det vi fick se i Jönköping. Jag utgår från det.

Visst avslutade Brynäs matchen bättre än man inledde den, men det var när man inte längre brydde sig om vad man kommit överens om. Det var när det mesta gick på chans. Det var en sorts lycka till hockey som ibland kan vända en match och Brynäs var nära att reducera till 4-3 och vem vet; kanske hade det hjälpt för att ta en poäng? Jag tvivlar dock och det hade varit en stöld, ett rån och ett hån mot HV71 och deras insats.

HV71 var allt det jag ville att Brynäs skulle vara. Det var fart, kamp, teknik, taktisk finess, individuella prestationer av bästa märke och framförallt var HV71 förberedda. HV71 och dess informella och formella ledare hade förberett sig själva och sina kamrater på bästa sätt. Det imponerade.

På onsdag väntar Djurgården. Då vill jag inte se några nedstämda kommentarer från spelare och ledare. Jag vill se beslutsamhet. Jag förutsätter att ingen spelare vill vara med om det som hände i Jönköping en gång till. Låt matchen mot HV71 bli en upplevelse som ger laget dess ryggrad tillbaka. Låt Djurgården få känna på hur ett besviket, ett lärande och ett till tänderna förberett Brynäs är.

Förlusten mot HV71 handlade om bristen på ledarskap. Låt det inte ske på onsdag.

Tre saker efter matchen mot HV71

Mathias Tedenby. Alltid underhållande, alltid ett vapen, alltid redo.

Chris Campoli. Spelade han hela matchen? Gjorde han några misstag?

Johan Lindbom. Guldmakare anno 1995 som genom sitt ledarskap är på väg att skapa något stort i HV71. Inte den här säsongen, men kanske redan nästa?

 

 

Ingrid Bergman var inte brynäsare

Den världsberömda – men sedan många år avlidna – skådespelerskan Ingrid Bergman lär någon gång ha sagt något i stil med att hon inte kräver någonting, men att hon vill ha allt. Hon var förmodligen inte brynäsare, men på något sätt känner jag ändå samhörighet med henne även om jag snarare kräver allt, men vill ha något.

 

För en dryg vecka sedan hyllade jag – rättmätigt – ett Brynäs efter en mycket väl utförd prestation i Örnsköldsvik. En vecka senare sitter jag här och funderar över vad som därefter hände?

 

Det är möjligt att jag såg fel i matchen mot MoDo. Kanske ville jag se någonting som inte fanns? Därför såg jag om delar av den matchen med den senaste veckans intryck i närminnet. Nej. Brynäs var bra mot MoDo. Riktigt bra.

 

I tisdags förlorade man mot ett formstarkt Skellefteå, i torsdags mot ett bra Linköping och på lördagen mot ett inspirerat och högpresterande Hv71.

 

Det egna laget är aldrig bättre än vad motståndarna medger säger någon. Så är det. Givetvis. Men. Det egna laget är heller aldrig bättre än den egna prestationen.

 

Det finns några gemensamma nämnare för dom tre senaste matcherna. Laget presterar bitvis hygglig ishockey, men när man gör ett misstag följs det gärna upp av fler. Laget straffas hårt och flera gånger.

 

Mot Skellefteå blir stressen i det egna försvarsspelet tydlig när motståndarna gör sitt andra mål tidigt i den andra perioden. Det rinner inte iväg målmässigt, men spelmässigt är det stor skillnad mellan lagen.

 

Mot Linköping straffas också laget hårt när misstagen kommer. Brynäs tappar liksom fattningen och därmed det egna spelet.

 

Mot HV71 tycker jag ärligt att Brynäs gör en riktigt bra förstaperiod, men när HV71 kvitterar bara sekunder in på den andra perioden händer det igen. Det är som tryggheten i det egna spelet försvinner när laget gör dom enkla misstagen.

 

Många har försökt ge enskilda spelare lite extra skuld för deras insatser. Visst finns det spelare jag hoppas ska visa vägen på ett mer tydligt sätt än vad som är fallet just nu och visst finns det anledning att höja förväntningarna på enskilda spelare och ledare, men det är inte i kraven på varandra man hittar lösningarna. Det är i förväntningarna.

 

Krävs det några förändringar i laget? Efter några förlustmatcher höjs alltid rösterna för förändring. Ledare som inte gör sitt, spelare som sviker och förhoppningar om andra spelare till klubben är några exempel på diskussionsämnen.

 

Personligen menar jag att det är en tämligen meningslös diskussion för mig som utomstående att ägna mig åt. Om ledare eller spelare är missnöjda med varandra, om det slutar med vissa justeringar beror det alltid på mer – och annat – än bara lagets resultat under några enskilda matcher.

 

Jag föreslår inte att laget ska ha några gruppdynamiska övningar. Inga psykologer behöver kallas in. Inga skällande demontränare ska skaka liv i laget.

 

Däremot hoppas jag att man letar redan på tryggheten hos varandra. När den är tillbaka vågar Starkbaum gå ut och möta skytten, då avgör ett enskilt misstag på mittlinjen ingen match och då vågar varje spelare vara sitt bästa jag.

 

Jag förväntar mig att en grupp av högpresterande spelare och ledare löser den gemensamma utmaningen. Svaret finns inte utanför Brynäs omklädningsrum. Svaret finns i rummet, hos spelarna och hos ledarna.

 

Det har sagts många gånger förut och det tåls att sägas igen. Det är i motgång vi lär oss något, det är i motgången vi hittar lösningar och det är i motgångens hårda arbete vi använder våra karaktärer för att bygga framgång.

 

Jag vill se någon form av reaktion. På tisdag förväntar jag mig att det första delsvaret kommer.

 

Ingrid Bergman och jag har inte mycket gemensamt. Jag kanske inte kräver tillräckligt, men jag vill ha allt. 

Saknaden av en Johan Davidsson

Brynäs blev avklädda i matchen mot HV71. Matchen slutade 5-0 till laget från Jönköping. Tanken om en sen match igår och en resa idag räcker inte som förklaring till förlusten. HV var helt enkelt snabbare, bättre och skickligare.

 

HV tog tag i matchen direkt. Många skott mot mål och rejäl skridskoåkning mellan Brynäs forwards och backar ger resultat.  Målet är inte komplicerat. Calle Ridderwall lägger pucken mot mål och den styrs in av Christian Djoos i eget mål. Kort därefter gör HV 2-0. Backskott och styrning. Inget snack. Enkelt och okomplicerat. Ett sätt att spela på som HV behåller genom hela matchen och varför skulle man inte göra det? Det gick ju hur bra som helst.

 

Brynäs tog timeout, men någon förändring på isen var svår att se. Matchen behöll sitt utseende. HV ångade på och Brynäs blev relativt enkelt avväpnade i sina offensiva försök.

 

Med fem minuter kvar av perioden drog Brynäs på sig en i mina ögon onödig utvisning. Joel Gistedt gjorde inledningsvis en räddning som kommer att bli omgångens räddning när CMore sammanställt omgångens alla matcher.

 

Tanken om att just den räddningen skulle vara ett tecken på att det skulle vända var på plats, men minuten senare hade Calle Ridderwall tryckt in 3-0 efter en tilltrasslad situation där Brynäs fysiska spelet mot puckförare ersatts av något annat.

 

Brynäs gjorde visserligen ett försök i slutet av perioden, men det gav inget resultat. För det är HV71 alltför bra.

 

Visserligen kom Brynäs in till den andra perioden bättre förberedda och visst skapades det chanser till kvittering, men det blev inte mycket mer än nästan mål. Nästan mål är inte mycket att komma med när man ligger under. Brynäs fick spela powerplay några gånger och när Andreas Johansson vid ett av dessa tillfällen gör en Kenta Johansson och ställer sig i en öppen båsdörr vet jag inte om det är oro eller bara ett psykologiskt spel? Kanske är det både ock även om jag mest tror på det senare.

 

Brynäs var absolut värda en reducering i den andra perioden, men den kom aldrig. Sanningen att säga kändes det nog mer nära för att jag ville att det skulle vara så än att det egentligen var så på riktigt.

 

Förhoppningen om att inledningen av den tredje perioden skulle bli Brynäs sista försök framåt resulterade i två snabba mål. För HV71. Särskilt det fjärde målet fick min redan skrynklade panna att bli än skrynkligare. Gott om Brynässpelare hade klubborna i luften och tittar på puck istället för att spela försvarsspel.

 

Samma försvarsspel jag själv ofta berömt stannade hemma i Gävle den här kvällen.

 

Det enda som fick mig att se färdigt matchen var för att se hur laget skulle slutföra matchen. Det hade jag inte behövt göra. Det hände inte särskilt mycket nytt. Perioden spelades av.

 

Brynäs var riktigt bra mot Färjestad, men det är svårt att få in bra i en mening för att beskriva insatsen mot HV71. Brynäs var inte fullt lika bra mot Färjestad som vi kanske trodde och är definitivt inte lika dåliga som i matchen mot HV71 som man kan tro.

 

I den här matchen saknade jag en ledare i Brynäs. Jag saknade en Johan Davidsson. 

 

Tre saker efter matchen mot Färjestad

  • HV71 är klassen bättre än Brynäs i den här matchen. Då har man råd med spelare som Kevin Fiala. Jag förstår Andreas Johanssons irritation. På sikt blir det en utmaning att inordna honom i laget. Men det är inte mitt problem.
  • Om Brynäs kom rätt förberedd till första nedsläpp den här kvällen har man en del att göra innan det är dags för nästa match.
  • Längtar till onsdagen och matchen mot Örebro. Varför? Jag vill se Brynäs reaktion på den här insatsen.

 

Brynäsare för unicef. Skicka KÄMPA 2813 till 72 900 så skänker du 50 kr

Hoppas på ett klartänkt Brynäs

Brynäs åker idag till Jönköping för att möta HV71. Efter fredagskvällens seger mot Färjestad känns nog resan till Småland enkel. Det brukar vara så. I framgång finns inga långa resor, inga svåra stunder, inga omöjliga underlägen.

 

När pucken släpps ikväll får Brynäs möta ett HV71 iförda replicatröjor från 1995. Ni vet det där året när Johan Lindbom blev evig ikon i HV när han i den femte finalens sudden death avgjorde och gav HV71 deras första SM-guld. Sune Bergmans guldgossar var det bättre laget i dom avslutande matcherna, men varje gång jag påminns om matchen tänker jag på Micke Sundlöv.

 

Sundlöv gjorde – som jag minns det – en av sina absolut bästa säsonger. När laget under långa perioder i seriespelet inte spelade särskilt bra var Sundlöv magnifik. Han bar kanske inte laget ensamt – det vore orättvist mot hans lagkamrater om jag påstod det – men jag undrar om Brynäs ens varit i final utan hans spel. Han tvingades kliva av den fjärde finalen i Jönköping på grund av skada. En skada jag vill minnas uppstod under kvartsfinalspelet mot Luleå – minns jag rätt?

 

Om Sundlöv fått stå och om Brynäs vunnit hade den säsongen hade det varit Sundlövs guld, men vad spelar det för roll? Det var HV71 som hade den bredare truppen, den sista kraften och som också gjorde säsongens sista mål. Det är det som räknas när historien skrivs. Jag ber att återigen få gratulera HV71 till deras första guld och för att dom väljer att uppmärksamma klubb, supportrar och andra om svårigheterna med att vinna SM-guld i ishockey. Grattis!

 

Historia är historia. 18.30 ikväll ska ny historia skrivas. Brynäs kommer dit med gott självförtroende och självkänsla. Finns ödmjukheten kvar kan Brynäs mycket väl ta matchen till ett sent avgörande och med tanke på att Johan Lindbom inte längre spelar är avgörandet i händerna på andra spelare.

 

För egen del tror jag det är bra att Brynäs spelar på bortaplan idag. Under gårdagen fanns det – i glädjens, euforins och lyckans sken – tecken på övermod. Övermod, Jönköping och HV är ingen bra kombo. Därför hoppas jag att laget sätter defensiven främst. Påminnelsen till varandra om grunderna är viktiga i medgång. Det är i grunderna laget ska vila när tempot varit högt och hjärna och hjärta behöver återhämta sig.

 

Håller Greg Scotts formation formen från igår och gör dom andra centrarna i laget ett lika bra arbete som mot Färjestad finns det anledning att vara en aning positiva inför match. Å andra sidan talar min rationella sida till mig med bestämd röst. Brynäs ska möta HV71 på bortaplan. Det är ingen enkel uppgift. Särskilt när en hel arena blivit påmind om att man en gång vann guldet mot just Brynäs.

 

Jag vet inte om Sundlöv är på plats i Jönköping ikväll. Är han det är jag övertygad om han också minns säsongen 1994/1995 och jag är övertygad om att han gärna velat haft möjligheten att spela den fjärde finalen 1995 utan skador.

 

Hade fått den möjligheten är jag övertygad om att kvällens match bara hade varit en helt vanlig seriematch i Jönköping och ingen påminnelse om något annat.

 

Tre saker inför matchen mot HV71

  • HV71 är ett skickligt lag. Skickligare än vad många tror. Det ska Brynäs nyttja. Skickliga lag blir ibland övermodiga. Sweatts och Rödins skridskoåkning vid omställningarna kan vara nyckeln till framgång.
  • Svåra matcher vinns genom det enkla spelet förslösande passning. Enkla passningar, sarg ut och dom öppna ytornas ishockey ger tid till återhämtning. Glöm inte det
  • Jesper Ollas och Daniel Brodin vi får se mycket av ikväll. När kampen ska avgöras brukar dom vara på plats.

 

Brynäsare för Unicef. Skicka KÄMPA 2813 till 72 900 så skänker du 50 kr 

Brynäs spelar otänkbar ishockey

Brynäs vinner med 8-1 i en av säsongens viktigaste matcher. 8-1. Om någon hade sagt att det skulle sluta så innan nedsläpp hade jag skakat stillsamt på huvudet, vänt mig om och gått därifrån. Efter matchen vill jag krama alla.

 

Efter matchen svarar Tommy Jonsson på frågan om han tror att publiken är nöjd med matchen. Han svarar att om man får se sitt lag vinna med 8-1 borde man vara nöjda. Jag håller med. Om hemmapubliken inte är nöjd efter den här segern – i det här läget – finns det få möjligheter att vara nöjda.

 

Brynäs spelade en snabbare ishockey än vad vi sett under dom senaste matcherna. Man lät pucken höja tempot och den fastnade inte på klubblad i väntan på att någon lagkamrat skulle komma på plats. Varje spelare förutsatte istället att så var fallet. Brynäs spelade en otänkbar ishockey. En ishockey där handling bygger på en gemensam idé om hur man ska spela och där man litar på att alla gör det dom ska. Det är min typ av ishockey.

 

När spelare inte tänker för mycket skapas tid för andra att göra samma sak. Det ger ett flöde i spelet som skapar välbefinnande. I alla fall hos mig.

 

Det ska sägas, strykas under och sägas igen att HV71  gör en riktigt dålig insats. Jag kan inte under dom år jag sett HV71 spela i högsta serien uppträda på det sätt man gjorde i den här matchen. Det har naturligtvis en avgörande effekt på att matchen slutar som den gör, men gör det Brynäs insats mindre bra? Jag tycker inte det.

 

Brynäs har flera gånger under säsongen mött lag som varit sämre men ändå haft svårt att nyttja möjligheten till ”enkla” poäng. Matcher har istället slutat oavgjort och ibland med förlust. Idag fanns inte den oron. Inte hos mig i alla fall. Kan det vara så att Brynäs börjat resan mot slutspel? Kanske, kanske inte.

 

Hemmalaget gör åtta mål och ingen spelare gör två. Anton Rödin gör kanske sitt viktigaste mål för säsongen, Ryan Gunderson gör sitt snudd på varumärkesskyddade mål, Lukas Kilström sitt första för säsongen, Bill Sweatt susar in ett vi minns, Andreas Thuresson gör ett målskyttsmål, Jesper Ollas belönas efter tre assist med ett eget mål, Johan Harju kan liksom inte låta bli och Petteri Nokelainen visar värdighet efter sitt avslutande mål. Såg bra ut, kändes bra, är bra.

 

HV71 letade något man inte fann. Ett lag som haft det kärvt under hela säsongen letar efter ett spel som ska få laget att lyfta inför slutspelet. Man fann det inte i Gävle. Frågan är om dom hittar det innan säsongen är över för deras del?  Jag undrar jag.

 

Trots ett motstånd som lämnade en del att önska tog Brynäs möjligheten att fortsätta kampen för att bli ett topp sex lag. Med två omgångar kvar finns avgörandet i händerna på ett lag som varit – och delvis är – sargat och utdömt. Det hedrar manskapet. Jag hoppas dom tar möjligheten att ge sig själva möjligheten lite ledighet nästa vecka. Jag hoppas det.

 

Fortsätter Brynäs spela en otänkbar ishockey finns möjligheten. Tro mig.

 

Tre saker efter matchen

  • Det blev 8-1- Närmare 9-1 än 8-2. HV71 var bleka. Gör mig glad.
  • Starkbaum gör några stora räddningar i en för honom märklig match. Visar på bra koncentration. Gör mig glad.
  • Tränaren i HV71, Torgny Bendelin, tar direkt på sig hela ansvaret för sitt lags insats. Ett ledarskap jag tycker om. Gör mig glad.

 

Så mycket mer än bara poäng

Det fanns något heroiskt över hur Brynäs spelade matchen mot HV71. Med en tredjedel av ordinarie trupp på skadelistan var jag beredd på något, men inte det jag fick se. En match jag sent kommer att glömma.

 

Istället för att uppträda ängsligt spelade Brynäs ishockey som om det vore det sista dom skulle göra i livet.Det var som om gårdagen var avlägsen och ingen morgondag fanns. Jag njöt över stoltheten man visade för klubbmärket och sig själva. Spelet kring linjerna var skolboksexempel, modet i dom stora passningarna var stort och varje närkamp var en uppvisning. Jag mindes inte ens vem Johan Lindström var.

 

Inställningen var fantastisk. Brynäs såg trygga ut. Med spelet, med varandra och med en gemensam plan om hur bussresan hem skulle kännas.

 

Dessutom visade det sig vara ett taktiskt bra drag mot ett lag som mer än en gång hoppats, bett om och arbetat för att poängen skulle regna över Jönköping likt manna.

 

Det dröjde innan Brynäs fick utdelning. Trots ett riktigt bra powerplayspel dröjde det innan Greg Scott kunde styra in Christian Djoos skott. En ledning som inte höll i många minuter. Med två minuter kvar av perioden kvitterar HV71. En helt omarkerad Eric Christensen kan slå in en retur från Bernhard Starkbaum.

 

När den andra perioden inleddes stod det klart att psykologiskt övertag väger lätt mot målskytte. Det tar bara några minuter innan HV tar ledningen. Genom ett klassikt powerplaymål. Backskott, skymning av målvakt och sent agerande av Starkbaum. Var det matchen? Icke.

 

När Brynäs började se trötta ut i spelet kom en oväntad kvittering. Johan Harju kunde avsluta säkert och kvitteringen var mer välkommen än rättvis. Min förhoppning om att Harjus mål skulle skapa nervdaller i HV höll bara i några minuter.

 

Efter slarv av Brynäs i mittzon kan Kevin Fiala styra in ett vackert HV-mål. Innan perioden var över lyckades dessutom hemmalaget göra ytterligare ett mål efter ett mycket bra powerplayspel. Det Brynäs hoppades på i den första perioden gjorde HV i den andra. HV 71 blev större på isen, vågade mer och var mer.

 

Tidigt i den tredje perioden träffar Ryan Gunderson målramen. Klangen slog an en sträng. Det var den symboliska handlingen, förhoppningen om att något skulle komma. Efter fem minuter gör Gregg Scott en dragning på offensiv blå linje som i sig borde ge stilpoäng. Han passar Johan Harju som skjuter och Greg Scott får genom en retur öppet mål. Scott gör inget misstag. Det är reducerat och gott om tid kvar.

 

Skulle Brynäs krafter räcka för en kvittering? Skulle jönköpingslagets utsatta poängbehov skapa fler problem än möjligheter för dom?

 

Det dröjde inte lång tid innan vi fick veta svaret. Anton Rödin och Johan Harju kom flygande i en kontring och när Rödin brett på ett stort lager smör på sin flippassning kvitterar Harju.

 

Kvitteringen tar matchen till förlängning och straffar. Där smackar Daniel Brodin in min typ av straffar och Bernhard Starkbaum lurar juniorer på hjälterollen. Två poäng lastades in i spelarbussen som vänder åter till Gävle. Jag har en svag – om än tydlig – föraning om att stämningen i bussen var sliten men uppsluppen.

 

Jag är den förste att erkänna att jag trodde det var över när HV gjorde 2-4. Jag är glad och stolt över att jag hade fel. Det var länge sedan jag var så otroligt stolt över modet, viljan och inställningen. Brynäs visade ikväll att lagidrott handlar om mer än talang.

 

Jag har haft förmånen att vara stolt över Brynäs i många år, men frågan är om jag varit mer stolt över laget? Jag tror inte det. Att åka till Jönköping med så många viktiga spelare hemma framför tv-apparaterna och spela den ishockey Brynäs gjorde ikväll gjorde mig så stolt att alla mil med snörök, plogbilar och oroliga anhöriga kändes mödan värd.

 

Det är tack vare matcher som dessa jag inspireras att hantera vardagens bekymmer enklare. Tack Brynäs.

 

Tre saker efter matchen

  • Skulle Brynäs vara bättre med alla skadade tillbaka? Naturligtvis.
  • Med en insats som den här hade torsdagens match mot Färjestad gett mer än en poäng. Punkt.
  • Ett lag är aldrig bättre än sin senaste match. Idag var Laget Brynäs ett riktigt bra lag.

Det börjar bli en vana

Det börjar bli en vana och det är en vana jag kan vänja mig vid.

 

Efter segrarna mot Skellefteå och Luleå slog Brynäs ett formstarkt HV71 med 3-1. Till skillnad från dom två senaste matcherna är det hemmalaget som inleder bäst. Piggare, snabbare men utan målmässig framgång.

 

Istället är det HV som tar ledningen. Det skapar trygghet hos motståndarlaget och vi får se en studie i hur ett kompetent lag spelar bortaspel. HV gör det mycket svårt för Brynäs som visserligen skjuter många skott men där positionen på Brynäs avslut bestäms av HV 71.

 

Brynäs fortsätter att tro på sin uppgift trots att målen uteblir. I den andra perioden kvitterar också Johan Harju – alla fall är vi många som tror att han gjort det. Efter videogranskning döms dock ”målet” korrekt bort. Just då och där kändes beslutet väldigt avgörande för hur matchen skulle sluta. Så blev det inte. Det är tur att känslor är känslor och ishockey är ishockey.

 

Den tredje perioden är helt och hållet Brynäs. Man satsar framåt och det dröjer inte länge förrän Johan Harju elegant har kvitterat. En vacker individuell prestation av Harju, men har ni möjlighet att se målet igen så se vad Daniel Brodin gör för att underlätta för Harju. Lagidrott, mina vänner. Lagidrott.

 

Sedan händer något jag tycker väldigt mycket om. Brynäs fortsätter framåt och går för seger. Med mindre än sju minuter kvar vinner Jesper Ollas en tekning i anfallszon. Pucken hamnar hos Jörgen Sundqvist som skjuter mot mål. Greg Scott står välplacerad framför Gustaf Wesslau och styr in ledningsmålet för Brynäs.

 

HV71 försöker vrida tillbaka matchen igen, men lyckas inte. Brynäs stänger matchen. Visst skapar HV både en och två riktigt farliga kvitteringsmöjligheter, men Brynäs håller undan och med minuten kvar kan Jonas Nordquist fastställa slutresultatet till 3-1 för Brynäs.

 

Det känns oerhört bra att Brynäs kan vinna matcher trots dom skadeutmaningar laget har. Men kanske sätter vi allt för stort fokus på dom skadade spelarna och alltför lite på dom som faktiskt spelar.

 

Brynäs vinner igen. Det är en vana jag aldrig vill bli av med.

 

Tre saker efter matchen

  • Brynäs tålamod imponerar. Självkänsla och självförtroende är på plats.
  • HV71 imponerande bortaspel var underhållande och lärorikt.
  • Daniel Brodin nöter ned motståndet. Han gör det i varje match, i varje byte. Ett exempel för alla spelare att följa. I min bok får han en alldeles egen guldstjärna.

Bönen, arbetet och förhoppningen

Innan säsongen tillhörde HV71 ett av tre lag jag trodde skulle utmana om titeln. Trots den knackiga inledningen ser jag ingen anledning att ändra mig. Det är HV71 Brynäs ska möta i sin nästa match.

 

Brynäs har presterat med beröm godkänt dom senaste matcherna och det gäller också motståndet. Det är två lag som har medgång för ögonblicket och det är två lag som fått grubbla under hösten. Grubblat, funnit lösningar och presterat. Jag är väldigt förtjust i lag som möter motgångar med öppen blick, gör justeringar och därefter lyckas med sina ambitioner. Det är två sådana lag som ska drabba samman i Läkerol Arena.

 

Förra gången HV71 var på besök gjorde Marcus Nilsson – återigen – ett starkt intryck på mig. Den här gången hoppas jag att minnet efter matchen ska bära andra klubbfärger än dom blå och vita.

 

Hur går det då? Ingen vet, men hoppas gör vi alla. Spelar Brynäs som man gjorde mot Luleå och Skellefteå finns det all anledning att tro att HV71 måste jobba otroligt hårt för att få med sig någonting som liknar poäng hem till Jönköping.

 

Jag är osäker på om böner ger några poäng. För poäng brukar det krävas hårt arbete och inget annat. Men det är dumt att chansa.

 

Tre saker efter matchen

  • Matchen börjar 19.00. Kom i tid. Det gäller alla. Publik, ledare och spelare. Punkt.
  • Daniel Brodin. Nu är det dags. Isen är din. Visa väg.
  • Saknar alltid Johan Davidsson på isen. Utom mot Brynäs då. Förstås.

Framtidens segrar söker vi i nästa byte

Har kylt ned mig efter två hemmasegrar förra veckan. Under säsongen har jag sett såväl Skellefteå som Luleå göra bättre matcher. Seriespel, nyckelspelare skadade och matcherna ”viktigare” för hemmalaget än motståndaren är möjliga förklaringar, men kan anledningen också vara Brynäs?

 

Det är inte omöjligt.

 

När Brynäs spelar sitt bästa spel är man ett riktigt bra hockeylag. Det blir extra tydligt när Tommy Jonsson tvingas göra om en planerad laguppställning. Bara statistikern vet för vilken gång i ordningen det skett den här säsongen och det inte resulterar i omedelbara förluster.

 

Mot Luleå tog det en period innan laget hittade rätt, men därefter var laget bra. I mina ögon till och med mycket bra.

 

När Jonathan Granström kom tillbaka från skada gav det direkta konsekvenser för hur laget kunde organiseras. Den defensiva kvaliteten på laget steg och det gav utrymme för att nyttja exempelvis Daniel Brodin och Bill Sweatt på andra sätt än vad som varit möjligt tidigare.

 

Tommy Jonsson och Janne Larsson har förvaltat återkomsten av Granström på ett bra sätt. När Alexander Larsson också kommer tillbaka skapas än fler möjligheter att skapa ett stabilt och välbalanserat lag. Om – eller när – Petteri Nokelainen och Sebastian Lauritzen är redo för spel kan Brynäs bli ett lag att räkna med. På allvar.

 

När jag nu kylt ned mig efter matcherna som varit blickar jag framåt. Framtidens segrar hittar vi inte i historien. Dom söker vi i nästa byte.