Ska ishockeyn vara en arena- eller tv-sport?

Svensk ishockey står inför många vägval. En av dessa är att svara på frågan om ishockeyn ska vara en arenaidrott eller en tv-sport?

 

Jag tycker själv idrott är bäst live. Det gäller nästan all idrott. Särskilt ishockey.Sällskapet, känslorna – både egen och gemensam – samt Brynäs IF upplevs bäst på plats i arenan.

 

Dom starkaste intrycken av arenaidrotten kommer naturligtvis från dom segrar vi alla håller högst. SM-gulden. Men inte långt efter kommer många matcher från seriespelet.

 

Matcher som vänder en hel säsong, genombrottet för en ung spelare eller dom där gångerna när allt faller på plats har också sitt värde.  Det finns till och med förluster jag ser som minnen jag vill vårda.

 

Efter sådana matcher spelar det ingen roll om det är tisdagskväll, det är långt hem och snön driver längs Europaväg 4.

 

Då spelar det ingen roll vilket motståndet är, vilka förhoppningar eller farhågor som fanns innan match. Istället blir det några timmar av känsloregister, samtal och stolthet eller veckad panna.

 

Ishockey är en arenaidrott. Kampen mellan tanke och handling upphör aldrig att fascinera mig.

 

Jag vill verkligen rekommendera ishockeyn till alla som vill uppleva det oförutsägbara. Ingen vet vad som ska hända, men alla vill påverka det som sker.

 

Diskussionen om publikkris i ligan är aktuell. Inte ens i traditionellt starka arenor är besöken tillräckligt många. Jag delar den oron.

 

En som följer Brynäs är Anders Johansson. Han sammanfattade sin syn på situationen häromdagen på ett distinkt sätt. Han angav tre argument:

 

  • För 299 kr i månaden kan vi se Brynäs alla matcher via TV.
  • Det krävs ett mindre krångligt biljettsystem. Tidigare var det enklare att köpa biljett.
  • Avsaknaden av fixstjärnor.

 

Jag tror Anders träffar väldigt rätt. Det är ekonomiskt fördelaktigt att se matcherna från soffan. Biljettsystem som upplevs som krångliga säljer inte biljetter och säg den som inte vill se dom bästa möjliga spelarna representera favoritlaget?

 

Den stora utmaningen för SHL är att bibehålla ligan som en av dom bästa i Europa och för det krävs det pengar.  Mycket pengar.

 

Spelarna följer pengarna. Det gör dom flesta av oss. Valet mellan 100 000 kr i månaden och det dubbla för att göra samma sak är enkelt.

 

Hur ska vi då göra för att lösa ekvationen? Mina tankar är inte olika många andras. Mer publik på matcherna ökar intresset från tv-bolag och sponsorer. Med större publik och fler sponsorer kan fler skickliga spelare komma eller stanna i ligan och i och med det ökar publik- och sponsorintresset.

 

Det enkla svaret är därför mer publik genom sänkta biljettpriser. Något jag varit inne på tidigare.

 

Men är biljettpriserna det enda svaret? Nej, så är det inte. Svaren är många och när alternativen blir många finns det en risk för handlingsförlamning.

 

SHL är inte handlingsförlamat, men jag vädjar. Tro inte att lösningen är enkel. Tro istället att lösningarna är många.

 

Kommer framtidens ishockey vara en arenaidrott eller en tv-sport?

 

Jag vill egentligen inte välja mellan det ena eller andra. Jag vill att det ska vara båda delarna. Hur det kommer att gå vet bara dom som bestämmer.

 

Du och jag – och en väldig massa pengar.