Bronset som kan bli guld värt?

Brynäs tog brons för J20-lag. Ändå tycker jag det här bronset är guld värt.

 

Jag är glad över att det medvetna val klubben gjorde för ett antal år sedan. Man bestämde sig för att göra en satsning på en egen ungdomsakademi och man har vågat hålla i den satsningen.

 

I år har U16 laget spelat final, J18 gick till kvartsfinal och J20 tog brons i år. Ett bra bevis på att klubbens satsning på utbildning av egna spelare är riktig. Lägg till att både herr- och damlag också spelade kvartsfinal och det står klart att Brynäs är den enda klubb som varit representerade i kvartsfinal på samtliga nivåer. Det är roligt att tillhöra en klubb som har den bredden i toppen.

 

Det blev inget guld i år, men det lovar gott inför framtiden. Dom största talangerna kommer alltid att gå förlorade efter någon säsong i klubbens representationslag, men det är dom andra som ska bygga framtidens representationslag. Dom som blir kvar, inte dom som lämnar.

 

Dom spelare som i år blev silver- och bronsmedaljörer kommer för alltid att minnas känslan av förlusten. Jag undrar om inte förlusterna är den bästa erfarenheten, den bästa lektionen, under hela deras långa utbildning i Brynäs.

 

Jag är övertygad om att dessa spelare aldrig kommer att glömma hur nära dom var, hur lite som skiljde dom från en titel och hur lite det krävs för att nästa gång möjligheten ges att spela final göra ytterligare något mer eller bättre för att inte behöva vara åskådare när titeln delas ut.

 

Under flera år nu har Brynäs varit med i den absoluta toppen inom juniorishockeyn i Sverige. Inte alltid i final, men ofta i semifinal eller final. Nu är det dags att det också ger effekt på seniornivå. Nu är det dags att dom spelare som inte etablerat sig i Nordamerika etablerar sig som ryggradsspelare i vår egen klubb.

 

Brynäs har ambitionen att utbilda unga spelare till bra seniorspelare och inte bara till skickliga juniorer. Det är dags att skörda frukterna av den satsning som varit.

 

Därför är J20-lagets brons guld värt.

Det största dom kommer att uppleva

Idag spelar Brynäs U16 lag SM-final. Igår spelade J20-laget till sig en semifinalplats nästa helg och J18 har möjligheten att göra likadant idag. För några av spelar blir det här slutspelet det största dom kommer vara med om på isen.

 

Jag vill givetvis att alla ska lyckas med sin hockeysatsning, men faktum kvarstår. Alla kommer inte att nå till eliten. Därför är det viktigt att idrotten skapar förutsättningar för unga spelare att utvecklas på andra områden än bara ishockeyn.

 

Vi vet alla att dom spelare som når längst inte alltid är dom som har störst talang. Dom som når längst är dom som har talangen att göra mest av sina förmågor.

 

Idrott ska vara glädje. Den har unika möjligheter att möta unga människor där dom vill vara. Idrotten kan vara stödet i livet när det inte fungerar. Idrotten har möjligheten att skapa värden, synsätt och sammanhang där unga människor möts med respekt.

 

Idrotten har unika möjligheter att förbereda unga människor för livet genom idrotten. Genom åren har jag mött många talanger som inte nått hela vägen till den yttersta eliten utan att vara förberedd på vad som händer om så inte blir fallet.

 

Men. Idag hoppas jag att Brynäs unga spelare vinner. Jag vill att dom ska få känna segerglädje, gemenskap och framgång.

 

Jag vill att dom ska få uppleva det största i karriären. Hittills…

 

Tre saker inför avgörande matcher

  • Lita på dina lagkamrater. Gör dom bättre genom att vara ditt bästa jag.
  • Det är dom här matcherna du drömt om att få spela. Njut.
  • Någon blir hjälte. Är det du som är hjälten?

 

 

Svensk ishockey kan samla sig – se på JVM

Jag tycker om Småkronor, gläds med den publika framgången i Malmö men frågorna kring svensk hockeys framtid är kvar.

 

Svensk ishockey – det vill säga du och jag, klubbar, förbund, media och publik – visar varje år att man kan samla sig för att skapa intresse för sporten. När till och med annars bistra mediaprofiler marknadsför Sveriges matcher med att det ”finns biljetter kvar”, ”kom och fynda biljetter” och ”vilka talanger vi får se” har man visat att det går. Det går att dra åt samma håll, det går att visa varandra respekt och det går att utveckla intresset för sporten. Vi kan ju. Om vi vill.

 

Jag blir varm i hjärtat av att ta del av den positiva händelse JVM är för sporten. Tänk om vi kunde gå vidare med andra områden?

 

Under hösten har SHL diskuterats. Det i sig är bra, men diskuterade vi rätt frågor? Ur ett SHL-perspektiv är alla SHL-frågor visserligen rätt frågor. Det är deras uppgift att bevaka och skydda deras gemensamma intressen. Men när nu kvalseriespöket dragit vidare är inget löst. Frågorna kräver fortfarande svar. Men vilka svar då?

 

Hur ska dom små klubbarnas situation bli bättre? Andra idrotter rekryterar barn och ungdomar bättre, vår idrott är dyr att utöva och utslagningen är bister. Hur ska vi arbeta med dessa frågor långsiktigt? Hur ska fler vilja utöva idrotten även om det inte sker på elitnivå? Frågorna är många. Jag hoppas vi tillsammans gör vad vi kan för att vår sport håller absolut högsta klass. I dom stora arenorna, på uterinkarna, i stad, i glesbygd.

 

Jag är kanske naiv som vill att svensk ishockey samlar sig för att lösa framtidsfrågorna, men då är jag väl det. Min egen naivitet oroar mig inte. Det är svensk ishockey jag oroar mig för.

 

Svensk ishockey kan samla sig. Se på JVM.

Jag längtar till JVM

Nu är det inte längre bara risgrynsgröt, skinka och Janssons frestelse som blivit en jultradition. Numer tillhör också JVM i ishockey också min jultradition.

 

Jag roas av att se unga talanger släppa på handbromsar under några dagar. Det går fort, är rakt i spelet och ingen tycks tänka på morgondagen. Det är en sorts här-och-nu hockey. Varje byte handlar om odödlighet och det roar mig. Det roar mig mycket.

 

För ett antal år sedan drev jag en teori om att det endast var ett fåtal av spelarna som sedan tog steget upp på högsta seniornivå. Så är det inte längre. Dom senaste åren är handfullen den omvända. Förklaringarna är enkla. Unga spelare utbildas idag tidigare  – och mer medvetet – till att bli seniorspelare.

 

Jag har sett många unga talanger slockna när det sista steget till seniorspel ska tas. Dom har tynat bort på avbytarbänkar och i lägre divisioner. Tyvärr.

 

Den rättvise skulle kanske säga att det beror på att det idag är fler ligor som kräver spelare av högsta klass och då utbudet på dom bästa är begränsat ger det plats för unga, skickliga spelare. Jag är en av dom som tycker så. Nu tycker jag inte att det bara är av ondo. Tvärtom imponeras jag av alla unga spelare  vi får se i SHL, NHL och andra ligor. Dom håller en så mycket högre nivå än vad juniorspelare gjorde för låt oss säga tio år sedan.

 

Men det är inte den enda förklaringen. Den stora förklaringen är den skolning som idag sker från tidig ålder. Brynäs är en av dom klubbar som under det senaste åren utvecklat så många talanger att det nästan är oanständigt. Jag är oerhört stolt över att få följa en klubb som bidrar till att utveckla spelare som i sin tur utvecklar sporten.

 

Om några dagar inleds julhelgen. Det ska bli härligt att få dela den tillsammans med ett antal unga spelare som glömt handbromsen hemma, som ser taktiska överväganden som rekommendationer, som har modet att våga. Spelare som påminner mig – och kanske er – om vad spelet egentligen handlar om. Passion, lidelse och hjärta.

 

Jag längtar.