Strunta i offensiven

Brynäs åkte hem från Örnsköldsvik med tre poäng, men med en slarvig erfarenhet. Slarv, bristande fokus och bristande ödmjukhet i defensiven kommer inte att räcka mot gästande Karlskrona. För det är KHK i en alltför bra form.

Det förlösta KHK har hittat verktygen för att vinna matcher igen. Laget har vunnit mycket på sista tiden och med tanke på att segrar varit en brist hos KHK under säsongen så kan inget få mig att tro att man inte vill vinna igen.

Karlskrona har förmodligen den starkaste ryggraden av alla lag i SHL. KHKs ryggrad ställs mot Brynäs självkänsla. Brynäs ska på förhand vinna matchen mot KHK. Man är det bättre laget på dom flesta positioner, men att möta ett avslappnat motstånd är inte alltid lätt. Tvärtom kan det vara en mycket svår uppgift.

Om Brynäs kan inleda som man gjorde mot MoDo senast är jag övertygad om att Brynäs vinner. Om Brynäs slarvar i hemjobbet och i ambitionen att göra varandra bättre vinner KHK.

Är det något KHK har lyckats med den sista tiden är det att omvandla ett förlorande lags förmåga att vända något som var mer än en trend till segrar: Man har skaffat sig en inneboende styrka som måste respekteras.

Om Nick Johnson behållit formen och Sebastian Enterfeldt återigen vill bli lika glad som han blev efter sitt mål senast är jag inte särskilt orolig. Om försvarsspelet – eller snarare bristen på försvarsspel – inte håller högre klass än vad det gjorde under stundom senast mot MoDo kommer jag att ligga sömnlös.

Därför hoppas jag på ett Brynäs som struntar i offensiven.

Tre saker inför Brynäs – Karlskrona

Fokusera på det egna. Jag vill se ett Brynäs som bara fokuserar på det man kan påverka. Ingenting annat.

Spelet framför eget mål. Jag vill se ett Brynäs som håller rent framför mål, som står emot när puckarna slängs in mot mål och ser det som en seger om man släpper in färre mål än vad man gör framåt.

Grovarbetarna avgör. Den som gör det smutsiga, dolda och viktiga grovjobbet bäst vinner. Jag både hoppas och tror att det blir Brynäs som gör jobbet bäst.

 

Karlskrona vann min respekt

Brynäs vann mot Karlskrona, men Karlskrona vann min respekt. Det är dagen efter. Vi har vaknat till en dag då vi oavsett klubbfärg bär med oss minnen från matchen. Minnen som dröjt sig kvar. Jag undrar om något så hårt arbetande lag som KHK igår kväll har blivit så hårt straffade? När jag letat i mitt eget minne kan jag inte komma på något som ens kommer nära.

Idrott kan vara fantastiskt. Den kan ge luft och näring i spelare, ledares och supportrars vardag. Den kan skapa lustfyllda känslor hos oss som sällan eller aldrig infinner sig i andra sammanhang. Idrotten kan hjälpa människor genom svåra dagar och den kan ibland hjälpa oss att förstå oss själva och varandra.

Jag har aldrig varit så glad som i segerns ögonblick, aldrig så lycklig som när hjältar fötts, aldrig så känslosam som när framgångar ska firas. 

Men. För det finns alltid ett men.

Idrotten kan också vara oerhört smärtsam. Brynäs vann mot Karlskrona med uddamålet efter en totalvändning under matchens sista minuter. Brynäs vann mot Karlskrona, men Karlskrona vann något annat. Man vann min och många andras respekt. Jag vet att det inte delas ut några stilpoäng, inga svettpoäng, inga lojalitetspoäng och jag vet att det inte spelar någon roll att KHK vunnit min och andras respekt. Jag vill bara på det här sättet förklara att – trots att jag lider med KHK idag – Karlskronas spelare och ledare kan vakna, titta sig i spegeln och känna ryggradsstolthet.

Ni som läser mig vet att jag vid ett antal tillfällen återkommit till något den legendariske tränaren för Brynäs – Tommy Sandlin – uttryckt bättre än många andra. ”Bry dig mer om din karaktär än ditt rykte. Därför att din karaktär är vad du verkligen är.” Vad jag vill ha sagt är att KHK visade karaktär och dom visade att dom är betydligt bättre än sitt rykte.

Brynäs hade förtvivlat svårt att komma till tals med Karlskrona. Inte nödvändigtvis för att man spelade sämre än vanligt. Jag vill mena att KHK spelade ett så konsekvent försvarsspel att Brynäs till slut inte hade energi och idéer kvar att pröva. Man åkte sig fast i det fångstnät Karlskrona skapat.

Till slut återstod Brynäs enda hopp till om huruvida motståndarna skulle göra några misstag och om Brynäs hade förmågan att nyttja dom. Det blev till slut tidigare erfarenheter som avgjorde. Medan Brynäs visste att det skulle kunna gå att kvittera och kanske vinna då man har erfarenhet av det hade KHK plågsamma minnen från tidigare matcher där poäng tappats och matcher förlorats i slutminuterna. När Brynäs satsade allt framåt mötte man ett tvivlande försvar.

Det var ingen sportslig seger. Det var en mental seger. Den gav tre poäng till Brynäs.

Jag är givetvis mycket glad över alla poäng Brynäs lyckas ta med sig till Gavlerinken, men Karlskrona förtjänade ett bättre öde. Igår kväll visade KHK att det är ett Lag, en grupp individer, en sammanslutning av spelare som visade vad lagidrott i grunden handlar om. En viktig påminnelse till oss alla när vi ibland tvivlar medan spelare bygger varumärken.

Brynäs vann mot Karlskrona, men Karlskrona vann min respekt. Jag tror mig veta att KHK hellre hade vunnit matchen.

Lider men skäms inte över Brynäs seger

Det finns segrar där man givetvis är glad över poängen, men där man kombinerar det med medkänsla för förlorarna. Segern mot Karlskrona var ett exempel på det senare. Alla lag som arbetar så hårt som Karlskrona gjorde under matchen förtjänar åtminstone en poäng, kanske två, kanske tre. Men än en gång straffades KHK i slutminuterna. Eller borde jag inte skriva att Brynäs belönades?

Nej. Jag tycker inte det. Brynäs gör ingen bra match. Enhandshockey i egen och mittzonen, lathetsutvisningar där ett extra skär hade varit skillnaden och oändliga pucktransporter in i det välorganiserade KHK-försvaret kan inte ge Brynäs godkänt. Tvärtom vill jag påstå att man gjorde precis det man inte skulle göra mot ett lag som Karlskrona.

Två spelare i Brynäs lyfter sig över mängden i den här matchen och det är Felix Sandström och Oskar Lindblom. Sandström gör många viktiga räddningar. Inte alltid spektakulära, men avgörande. Ett gott bevis för en skicklig målvakt. Oskar Lindblom gjorde det han skulle hela matchen. Stöket och böket framför mål när Anton Rödin kvitterade var en sida av hans kunnande. Framspelningen till Jonathan Pudas segermål en annan.

Greg Scott hemjobb vid underläge och sju minuter kvar är också minnesvärt. Han reder ut friläget och rensar undan pucken från målet i en och samma aktion. Rätt signal till alla i laget. Till mig också för den delen. Dessutom viktigt om inte avgörande för det som skulle hända i slutminuterna.

I övrigt förstår jag den stillsamma stämningen i Brynäs omklädningsrum efter segern. Det såg ut som om spelarna också visste. Visste att den här segern bättre förklaras av Karlskronas svaghet att försvara en ledning i slutminuterna än en seger vunnen på egen kraft. 

Brynäs vann och det var självklart rättvist. Brynäs gjorde fler mål. Men jag måste erkänna att jag lider med Karlskrona. En taktisk triumf i 59 minuter borde belönats. Den sista minuten kunde ha byggt upp något nytt hos KHK. Istället grävdes ytterligare djup i den grop man står i.

Jag vill verkligen att Brynäs ägnar tid åt den här segern. Att man ödmjukt ställer sig frågor om hur matchen såg ut, varför det skedde och kommer fram till individuella och kollektiva handlingsplaner för att sådana här matcher inte ska återkomma för ofta. Det var i högre grad motståndet som gav Brynäs tre poäng än någonting annat.

Inför match skrev jag några rader om att det här var den första av två ödesmatcher för Brynäs. Nästa väntar på lördag hemma mot Rögle. Ödet ville att Brynäs skulle vinna och behålla sitt goda läge i tabellen. Jag kan bara hoppas att Brynäs kontrollerar sitt öde bättre mot Rögle än vad som var fallet idag. Min tveksamhet över Brynäs möjligheter att vinna ytterligare en match på det sätt som skedde idag är stor.

Jag skäms aldrig när Brynäs vinner matcher, men den här gången led jag också med motståndarna.

Tre saker efter Karlskrona – Brynäs

Felix Sandström. Stort grattis till en stormatch. Han höll Brynäs kvar i matchen. Han står på lördag. Hoppas jag.

Sluta gnäll på domarna. När spelarna blir bekväma och tar onödiga utvisningar vill jag se ledare som frontar spelare och inte matchfunktionärer.

Jonathan Pudas. Stort grattis till målet. Njut av att vara matchhjälten och bli det på lördag också.

 

Brynäs ödesmatch

Nu väntar två ödesmatcher för Brynäs. Först ut är Karlskrona borta och på lördag väntar Rögle hemma. Någon ställer sig säkert direkt frågande till vad jag menar med ödesmatcher. Brynäs ligger skapligt till i tabellen och seriespelet har bara kommit halvvägs och att då prata om ödesmatcher är väl ändå att ta i? Kanske. Jag tycker inte det.

Brynäs gjorde en riktigt bra match senast mot Örebro. Inför match var vi många som oroades av alla skador på centrala spelare som drabbat laget. Efter match pratade vi mer om prestationen laget genomförde och det trots skadorna. Varför då tala om ödesmatcher? Om ett skadedrabbat Brynäs kan vinna matcher finns det väl inget att oroa sig för? Kanske, kanske inte.

Mot Örebro fick vi se ett mer ödmjukt Brynäs än vad som varit fallet den senaste tiderna. Vi fick se ett lag som arbetade för varandra, ett lag där ingen spelare är oviktigt eller mer viktig än någon annan. Det var ett Brynäs som var enkelt att tycka om. Jag vill mena att lagets öde den här säsongen avgörs genom hur laget hanterar balansen mellan spetskompetens och ödmjukhet. Nästa diagnostiska prov kommer mot Karlskrona.

Karlskrona har hittills spelat in minst poäng av alla lag i SHL. I alltför många matcher – sett ut KHK-perspektiv – har laget varit om inte chanslöst så långt ifrån poäng. I fler matcher än man kan tro har laget ett spel som mycket väl skulle kunna ha gett fler poäng än vad som blivit fallet. Karlskronas dilemma har varit – och är kanske fortfarande – att man är för ojämna. Inte bara ojämna mellan matcher, utan också ojämna i en och samma match och det är den ojämnheten som kan bli Brynäs segerrecept.

Om Brynäs behåller lördagens ödmjukhet och disciplin tror jag Karlskrona får svårt.

Karlskrona gick in i den här säsongen segerrusiga över fjolårets – förmodligen lite chockartade – framgångar. Det är troligt att förväntningarna utanför klubben varit större än den realism som präglat laget och föreningen. Att laget har svårt att vinna matcher kommer inte som någon överraskning för ledare och spelare. Jag tror att man kommer väl förberedda till säsongens sista matcher och jag tror dessutom att man kommer att vinna dom. Jag kanske sticker ut hakan för mycket, men jag påstår att Karlskrona är ett alltför bra hockeylag för att inte spela i SHL nästa säsong.

Nåja. Matchen då? Brynäs har goda möjligheter att ta poäng. Motståndet borde passa Mannberg och Bröderna ganska bra. Försvarsspelet ställs inför fortsatta utmaningar och jag vill påminna om framgångsreceptet från i lördags. Jag känner mig dock lugn. Om någon undrar vad jag menar är det bara att studera Sebastian Enterfeldt och Jesper Ollas under matchen.

Jag vill också påminna om att Karlskrona förlorat många matcher i slutskedet eller med uddamålet. Minns bara matchen i Gavlerinken. Det kan betyda att man haft otur några gånger, men lag som tenderar att förlora allt för många matcher på det sättet brukar också vara det sämre laget. Karlskrona är ett kämpande lag. Brynäs måste arbeta hårt under hela matchen för det kommer att finnas ett ännu hårdare arbetande lag på andra sidan.

Brynäs spelar ödesmatch i Karlskrona och jag tror på poäng.

Tre saker inför Karlskrona – Brynäs

Försvarsspelet. Borde inte fokus ligga på anfallsspelet när man möter ett bottenlag? Nej. Framgångsrika lag måste spela bättre försvarsspel än sina motståndare. Därför fokus på försvarsspelet. Det är ännu inte stabilt.

Anton Rödin. Rödin är tillbaka och i och med det också hans spetskompetens. Inte oviktigt.

Lucas Carlsson. Inte för att han kanske kommer att vara skillnaden mellan lagen, men jag njuter varje byte. Varje byte.