Svensk ishockey kan samla sig – se på JVM

Jag tycker om Småkronor, gläds med den publika framgången i Malmö men frågorna kring svensk hockeys framtid är kvar.

 

Svensk ishockey – det vill säga du och jag, klubbar, förbund, media och publik – visar varje år att man kan samla sig för att skapa intresse för sporten. När till och med annars bistra mediaprofiler marknadsför Sveriges matcher med att det ”finns biljetter kvar”, ”kom och fynda biljetter” och ”vilka talanger vi får se” har man visat att det går. Det går att dra åt samma håll, det går att visa varandra respekt och det går att utveckla intresset för sporten. Vi kan ju. Om vi vill.

 

Jag blir varm i hjärtat av att ta del av den positiva händelse JVM är för sporten. Tänk om vi kunde gå vidare med andra områden?

 

Under hösten har SHL diskuterats. Det i sig är bra, men diskuterade vi rätt frågor? Ur ett SHL-perspektiv är alla SHL-frågor visserligen rätt frågor. Det är deras uppgift att bevaka och skydda deras gemensamma intressen. Men när nu kvalseriespöket dragit vidare är inget löst. Frågorna kräver fortfarande svar. Men vilka svar då?

 

Hur ska dom små klubbarnas situation bli bättre? Andra idrotter rekryterar barn och ungdomar bättre, vår idrott är dyr att utöva och utslagningen är bister. Hur ska vi arbeta med dessa frågor långsiktigt? Hur ska fler vilja utöva idrotten även om det inte sker på elitnivå? Frågorna är många. Jag hoppas vi tillsammans gör vad vi kan för att vår sport håller absolut högsta klass. I dom stora arenorna, på uterinkarna, i stad, i glesbygd.

 

Jag är kanske naiv som vill att svensk ishockey samlar sig för att lösa framtidsfrågorna, men då är jag väl det. Min egen naivitet oroar mig inte. Det är svensk ishockey jag oroar mig för.

 

Svensk ishockey kan samla sig. Se på JVM.

Karaktär, rykte och klubbmärke

Under den här säsongen har vi fått se ett Brynäs med många ansikten. Vårt lags insatser har med lätthet kunnat beskrivas med ord som ombytligt, varierat, genialiskt, effektivt och generöst. Det har också funnits tillfällen när man med samma lätthet kunnat använda andra ord.

 

Nästa match Brynäs spelar är mot Skellefteå i Skellefteå. Jag tror det är bästa möjliga motstånd för vårt lag just nu. Inte för att västerbottenslaget direkt är ur form – om dom nu någonsin är det? – utan just därför att dom inte är det. Under säsongen har Brynäs gjort sina bästa matcher mot lag som spelar en egen ishockey och det gör Skellefteå AIK. Det syntes inte minst förra gången lagen möttes. Jag vill påstå att det – trots resultatet – var Brynäs absolut bästa match. Än så länge.

 

Tommy Sandlin uppmanade oss läsare i sin bok Bjud på dig själv att bry oss mer om vår karaktär än om vårt rykte. Varför? Sandlin tycktes mena att karaktären beskriver vem du verkligen är medan ryktet ofta inte är sant och övergående.

 

Boken gjorde intryck på mig och sedan dess har jag ofta studerat lags prestationer utifrån vilken karaktär man har. Som utomstående är det alltid omöjligt att veta sanningen. Vi ser det vi ser, men vi ser inte allt. Inte träningar, inte resor, inte genomgångar, inte det informella och formella ledarskapets detaljer. Vi ser inte allt. Vi ser det vi ser, men inget mer.

 

Ett elitlag bedöms utifrån prestationer. Inte utifrån karaktär, men tro mig. Ett framgångsrikt lag har karaktär nog att inte fuska med detaljerna, karaktär nog att påminna varandra om hur man som spelare tagit sig till den högsta serien och karaktär nog att uppmuntra varandras försök att bli bättre. Det är självklart att prestationen ska gå först i elitverksamhet. Men om prestationen inte är tillräckligt bra tror jag karaktären hos spelare, ledare och klubb är viktigare än straffträning och fullständiga sågningar av prestationen.Viljan att bli bättre måste alltid vara starkare än rädslan att misslyckas.

 

Därför uppskattade jag det riskfyllda i Sebastian Lauritzens passning fram till 1-0 mot Modo senast. En passning som gick hem därför att han vågade, han ville lyckas. I normalläget är det där en hjärtinfarktspassning i mina ögon, men den här gången symboliserade den något helt annat. En vilja, en ambition och karaktär.

 

För att lyckas i en lagidrott är du beroende av dina lagkamrater. Oavsett vilka motiv som styr dig. Oavsett om du spelar för ära, pengar eller bara för att du inte riktigt vet vad du skulle göra annars är dina lagkamrater skillnaden mellan framgång eller inte. Du spelar för klubbmärket på bröstet och inte namnet på ryggen om Philadelphia Flyers ledord tillåts i det här sammanhanget.

 

Det är några dagar kvar till match. Under den tiden tänker jag fundera över min egen karaktär som sannerligen kan utvecklas, inte bry mig särskilt mycket om vad rykten säger och – framförallt – putsa en aning på klubbmärket. Det har kommit lite damm på det. Det ska bort.