Små steg kan vara avgörande steg

Brynäs vann mot Linköping. Vi tar det igen. Brynäs vann mot Linköping. Låt vara att det var länge sedan jag såg ett LHC uppträda på det sätt man gjorde i Gavlerinken. Det var å andra sidan länge sedan Brynäs uppträdde på det sätt vi fick se laget göra mot Linköping. 

Det var ingen sprudlande match. Långt därifrån. Det var mer ordning och reda, fler linjer och större vilja än vad jag hoppades på inför. Sådant gör mig glad. Inte översvallande glad, men glad.

När Marc-Anthony Zanetti gjorde 1-0 började jag hoppas. Jag hoppades i nio sekunder. Att inte förvalta en ledning som satt så hårt inne på ett bättre sätt än så var knappast spelarnas misstag. Det misstag som låg bakom Linköpings snabba kvittering var ett beslut som fattades av coacherna. I situationer som dessa är det viktigt att hålla huvudet kallet, vara cynisk och sätta in rätt spelare. Glädjen över mål får spelarna ägna sig åt. 

Nåja. Det gick vägen. Brynäs vann och det var det viktiga. Men det får inte hända igen.

Enligt mig fanns det tre skäl till varför Brynäs vann.

Den första är den dystra anledningen. Linköping var mycket uddlösa.

Den andra anledningen var Brynäs defensiv. Under stora delar av matchen såg det faktiskt ut som laget hade en tanke med sitt försvarsspel. Backarna var på plats och visade bra omdöme vad det gällde att sätta press på motståndarna. Centrar och forwards gjorde under långa stunder precis det som krävs för att bevisa tesen om att det lag som släpper in minst mål vinner matcher.

Den tredje anledningen stavas Lucas Carlsson. Han var riktigt bra under matchen. Låt vara att ivern att själv avgöra vid Linköpings andra mål tog över. Unga spelare ska ha rätten att göra misstag som dessa. Jag tror det blir en nyttig erfarenhet som inte kostade några poäng. Nej. Låt oss istället prata om det andra.

Lucas Carlsson har vuxit i sitt spel. Idag visade han vägen, avgjorde matchen och gjorde det med beröm godkänt. Lucas Carlsson kan mycket väl bli en nyckelspelare i åttondelsfinalerna.

Det återstår fyra matcher tills dess slutspelet börjar och jag förutsätter att dessa matcher kommer att ha fokus på att få försvarsspelet att fungera fullt ut. Matchen mot Linköping var ett steg i rätt defensiv riktning, men om det var ett avgörande återstår att se. Vi ska komma ihåg matcherna som spelats de senaste veckorna.

Men även små steg kan vara avgörande. 

Tre saker efter Brynäs – Linköping

Johan Alcéns tackling mot Nick Sörensen satte tonen. Fick många att skärpa till sig. Bra Johan.

Nick Sörensen sänkte inte bara Sebastian Enterfeldt. Han förstörde Linköpings sista möjlighet. Huvudlöst. Givetvis en avstängning att vänta. Inget annat är acceptabelt.

Lucas Carlssons ledarskap. Han avgör matchen genom sitt spel och ändå är det hans ledarskap och ambition som dröjer sig kvar mest och längst.

Svårt betyder inte omöjligt

Min inställning är att alla matcher under ett seriespel är avgörande matcher för hur säsongen ska sluta. För mig var Brynäs 6-3 seger mot Malmö i omgång ett lika avgörande som de matcher som återstår. Varje minut, varje byte är avgörande för hur historien ska döma ett lags prestation. 

Det är i vardagen framgången skapas. Vi vill gärna se avgörande och episka tillställningar där segern är fullständig och vi vill se matcher föda hjältar och nya stjärnor, men det är inte där framgångar skapas. Det är där framgångar blir offentliga för andra.

Det har nu gått några vardagar sedan matchen mot Växjö och nu väntar två matcher mot Linköping. Två matcher som trots inledningen på det här inlägget kommer att avgöra säsongens placering. Det är märkligt hur den egna inställningen till vardag kan förändras under ett långt seriespel. 

Ni vet att jag vet att Brynäs vet att laget haft en del att arbeta med sedan sist. En hel del faktiskt. Det har man gjort. Tro mig. Om det sedan räcker mot ett Linköping som – åtminstone i mina ögon – börjat positionera sig som en faktisk utmanare till de andra tre lagen som bestämt sig för att vinna titeln. Med andra ord; i ett eget pressat läge ska Brynäs möta ett mycket kvalificerat motstånd.

Jag vet inte hur många gånger jag under den här säsongen jag skrivit det du nu ska få läsa om, men jag tror verkligen att Brynäs måste överge vissa delar av sin spelidé och istället anpassa spelet efter det aktuella läget i laget. 

Så.

Jag hoppas få se ett mer cyniskt försvarsspel. Enkelhet, zonspel istället för man/man, trygghet före stress. Jag vill se ett strukturerat anfallsspel där tanke går före känsla. Jag vill se en Petr Vraná som får styra ett numerärt överläge där tanke går före skottstatistik. Jag vill se ett Brynäs vinna. 

Motståndet är svårt, men jag säger som pappa brukade säga när jag var liten:

”- Erik! Så här är det. Det som är svårt gör man på en gång, det som är omöjligt tar lite längre tid”

Han sa det skämtsamt och vi har återkommit till det många gånger i våra samtal och kanske passar det extra bra som en liten moralisk stämningshöjare för oss brynäsare?

Nåja. Jag förväntar mig ingen seger i Linköping, men jag hoppas sannerligen på en positiv reaktion från Brynäs. Trots allt är det nog viktigare att hitta spelet än att vinna poäng. Särskilt med tanke på vad som komma skall om bara någon vecka. 

Tre saker inför Linköping – Brynäs

Petr Vraná har det i sig. Skulle vilja se honom i en mer framträdande roll i exempelvis spelet i numerärt underläge.

LHC siktar uppåt. Att möta lag med både ambition och kompetens är mer än svårt. Omöjligt att ta poäng? Inte alls. Det är ishockey som ska spelas.

Jacob Blomqvist nya omgivning kommer att bli glada. Gynnar det hela Brynäs? Hoppas det.

 

En säsongsavgörande seger?

Brynäs vann mot Linköping och så långt var allt väl. Det hade varit roligt att skriva att den sista perioden var en styrkedemonstration av ett topplag i SHL, men det är inte möjligt. Det som är möjligt att skriva är att Brynäs hade lite tur i den sista perioden och att man förvaltade den medstudsen på bästa sätt.

Jag vill vara ärlig. Därför tvingar jag mig själv att redovisa att under dom två första perioderna såg många spelare ut att tänka på andra saker än den match som spelades. Jag vet inte om det var julmaten eller nästa års kontrakt som dom funderade på, men när ett lag ska prestera tillsammans krävs det att alla drar åt samma håll och inte ger sig ut på egna utflykter.

Under matchens första 40 minuter var det egentligen bara Anssi Salmelas kvittering som visade att när lagets kvaliteter får gå före individuella prestationer ger det resultat. Ja, jag är lite besviken och en aning orolig. Om Brynäs tänkt sig vara ett topplag den här säsongen kommer det att krävas mer än det vi fick se idag.

Jag borde kanske ägna mer tid åt att hylla Daniel Mannbergs vackra 3-1 mål istället för att fundera över den kollektiva försvarskollapsen vid 0-1. Borde jag inte resonera högt om hur Anton Rödin lyckas göra 2-1 med både bollkänsla och tur och inte fastna i Daniel Rahimis skratt åt samme Rödin när han får ont i fingret efter en närkamp. Givetvis borde jag ägna mig mer åt hur Anssi Salmela sprider något sorts lugn när han är på isen och inte vrida mina tvivel ut och in när jag tänker på hur chansartat spelet ser ut under långa perioder av matchen.

Men. För det finns alltid ett men.

Även om jag tror att Linköping gärna vill spela om den sista perioden så förtar det inte Brynäs insats. Brynäs tog vara på sina möjligheter och i ärlighetens namn lyckades inte LHC med särskilt mycket efter att Brynäs tagit ledningen i matchen. Brynäs var bättre när det gällde som mest.

Det finns vissa matcher som man i efterhand kan säga avgjorde en säsong. Jag utesluter inte att Brynäs seger mot LHC var en sådan match. Brynäs vann trots ett spel som andra dagar inte skulle ha räckt till. Det är matcher som dessa som ger poängen som kan ge fördelar när seriespelet avslutas. Att vinna dom matcherna är viktigare än hur segrarna kommer till.

Kanske är det jag som vill se mer av ordning och reda, mer av intränade kollektiva insatser och mer av spela för sitt nuvarande kontrakt och mindre av det som kommer sedan. Kanske är det bara jag, vad vet jag? Under tiden jag söker svar på den frågan nöjer jag med att njuta av segern mot Linköping och att längta till nästa match i Gavlerinken. Djurgården hemma.

Jag längtar.

Tre saker efter Brynäs – Linköping

Publiksiffran. Kul att det kom så många till Gavlerinken. Fortsätt komma.

Defensiven. Enterfeldt, Blomqvist, Ollas, Alcén, Kilström är några namn på matchhjältar den här kvällen. Jag gillar det.

Sätta tryck eller gnälla? Skillnaden mellan att medvetet sätta tryck på matchfunktionärer och att gnälla är hårfin. Tänk på det.

 

När hjältar föds

Brynäs vann den mycket viktiga bortamatchen mot Linköping. Det var ingen enkel eller bekväm seger, men det var en säker seger. Brynäs fick arbeta hårt för att vinna. Men när ett lag sluter sig samman, kräver det möjliga av varandra och spelar en otänkbar ishockey är segerns glädje lätt att bära.

 

Johan Harju ger Brynäs ledningen i spel fem mot tre. Ett bra skott och ett bra samspel med lagkamrater i en spelform där mål förväntas. LHC kommer tillbaka och kvitterar innan perioden är slut. Simon Hjalmarsson frispelas och ensam med Bernhard Starkbaum görs inga misstag. Ett mål som ökade anspänningen i matchen ytterligare.

 

Harju gör ytterligare ett mål i matchen. Några minuter in i den andra perioden rundar han målburen och ger Brynäs ledningen i matchen tillbaka. Linköping skapar flera möjligheter till kvittering och till slut kommer den.

 

Halvvägs in i slutperioden kvitterar Joachim Rhodin för LHC. Sett till spelet kunde det målet mycket väl ha varit den målmässiga vändningen i matchen. Men istället för att få se hemmalaget avgöra avgör Brynäs själva.

 

Brynäs segermål i Linköping är inget vanligt mål. Det innehåller många olika beståndsdelar. Kamp, finess och precision. När Greg Scott mellan benen ser till att Anton Rödin får pucken var kampen vunnen. När Anton Rödin smeker iväg en tio meter lång passning var finessen på besök. När Bill Sweatt möter Rödins passning med beslutsamhet och precision var matchen vunnen. Ett ovanligt vackert mål jag kommer att minnas. Länge.

 

Efter att – till slut – ha fått se matchen slås jag av bredden i laget. När Simon Bertilsson, Christian Djoos och – under matchen – Ryan Gunderson tvingades avstå sin egen medverkan kliver andra backar fram och visar sina kvaliteter. Den som gjorde mig mest glad var Simon Löf. Han väljer alltid det enkla och bekväma. Inte för sin egen del utan för sina lagkamrater. Ibland hamnar han i trångmål, men även då letar han en lösning som är bra för laget. Det finns något vackert i det. En spelare som aldrig valt sig själv före lagkamraterna och därigenom emellanåt hamnat i trubbel visade varför han tillhör en av mina favoriter.

 

Kanske ser jag bara mina egna förhoppningar, men jag tycker mig se att Brynäs är på väg att tagga upp inför slutspelet.

 

Det är i matcher som dessa hjältar föds. Spelare som får ansvaret och som också tar ansvaret. Den här gången heter den hjälten Simon Löf. Frågar man hjälten själv är jag övertygad om att han svarar att det var en stark laginsats. Så talar en hjälte.

 

Tre saker efter matchen

  • Luleå hemma på lördag. Helt avgörande match. Längtar.
  • Det är många som vill vara med och avgöra matcherna. Ska bli spännande att se vilka som lyfter sig ytterligare ett steg.
  • Berhard Starkbaum är i form. Dom få gånger samspelet med lagkamraterna inte fungerade visade han upp ett register av räddningar som gör konkurrenter avundsjuka.

Det här har jag längtat efter

Det här var min typ av match. Laget håller nollan, gör mål i alla perioder och den tredje perioden har samma lugnande effekt som vilken stressmedicin som helst. Tack för det. Det här har jag längtat efter.

 

Visst fanns det tillfällen då pulsen ökade. Särskilt innan Johan Harju gör Brynäs viktiga andra mål, men helhetsintrycket är perfekt.

 

Noggrannheten i försvarsspelet var förtjänstfullt. Laget lät det enkla gå före det eleganta. I anfallsspelet slängde man inte iväg puckarna. Man lade ned dom på öppna ytor när pressen blev för svår istället för att göra avgörande dragningar i besvärliga lägen på isen.

 

Det fanns ett lugn i laget som brukar infinna sig efter tre raka segrar och inte efter dess motsats. Tyder på något som bara laget vet vad det är, men min teori är klar.

 

Brynäs spelare har tagit ut sin förstemålvakt. Ingen Tommy Jonsson, ingen Janne Larsson och inte ens Pecka Alcén kan ändra på det. Brynäs ser tryggare ut med Bernhard Starkbaum i laget. Det i sig är viktigare än att diskutera vilken målvakt som är bättre eller sämre.

 

Ibland handlar inte lagidrott om kompetens, skicklighet eller spelidé. Ibland handlar det om något helt annat. Om kemi, kultur, vänskap. Det handlar om något annat.

 

Minns Niklas Svedberg – utan någon som helst jämförelse med Starkbaum. Brynäs vann matcher med honom i målet. Laget ville ha honom. När lag väljer målvakt blir det lugnare på isen.

 

Om ledarstaben vill praktisera maktutövning ska man byta målvakt. Om man vill praktisera outtalade signaler ska Starkbaum stå kvar.

 

Brynäs vinner med 3-0. Det här var en match jag längtat efter att få se.

 

Tre saker efter matchen

  • Stort grattis till Alexander Lindgren. Första målet i SHL.
  • Klokt av Enterfeldt att spela med galler. Rahimi var visserligen inte ombytt, men helt säker kan man aldrig vara.
  • Ska bli intressant att se Fredrik Warg efter jul. En bit kvar till ordinarie plats.

En nödvändig reaktion

Brynäs förlorar och det är en nödvändig reaktion på den senaste tidens prestationer. Ett lag som jobbat så hårt, haft marginalerna med sig och spelat så bra måste få en reaktion. Den fick vi se i matchen mot Linköping.

 

Brynäs lyckades inte komma upp i tempo, i aggressivitet och inte heller i den kvalitet vi lärt oss att dom har i två perioder av tre. Egenskaper Linköping den här gången besitter i tre av tre perioder. Det blir aldrig en riktigt jämn match. Linköping nyttjar den första möjligheten i spelet med en man mer på isen och på den vägen är det. Det handlade inte om skillnader i powerplay, det handlade om så mycket mer.

 

LHC är rejäla i allt dom gör. Dom har hittat domarnivåerna när det gäller hakningar, screening och det fysiska spelet. Inte alla i LHC. Rahimi missade genomgången om hur man inte får använda klubban i ansiktet på motståndaren. Hade domarna sett hans tolkning av regeln hade det gett mer än dom i efterhand konstruerade två minuter han fick sitta i utvisningsbåset.

 

Men i övrigt är dom starkare, har högre fart och passningsspelet var varierat, öppnande och med högt tempo. Kort sagt; Linköping är bättre än Brynäs. Deras andra mål är en bra illustration på vad jag menar. Man nyttjar farten i pucken snarare än i benen. Passningarna sitter där dom ska och målet är – även om det tar emot att säga – ett vackert hockeymål.

 

Linköping går fram till 4-0 innan kvällens utvisningsgubbe i Brynäs – Johan Harju – reducerar. Det var inte början på ytterligare en episk värvning. Det var fastställandet av slutresultatet.

 

Efter matchen mot Linköping oroar jag mig lite för Brynäs prestation. Den var inte bra, men att inte samtidigt erkänna att det var Linköping som också var bra vore att ljuga. Lagets moral har visat att man har kommit tillbaka från svårare situationer än att förlora mot Linköping på bortaplan. Jag vill tro att även det har blivit en vana.

 

Det var en nödvändig reaktion och det intressanta är inte förlusten i sig utan svaret som kommer på lördag. Det svaret ser jag fram emot.

 
Tre saker efter matchen

  • Rahimis crosschecking ger två minuter. Vi måste prata om det här. På riktigt. För hockeyns bästa.
  • Brynäs har vunnit fem av de sex senaste matcherna. Visserligen inte den senaste, men ändå. Fem av dom senaste sex.
  • Frölunda kan komma att få betala ett högt pris för sin resa till Gävle på lördag. Vågar man hoppas på en motreaktion på insatsen mot Linköping? Tror det.

Hur ska Arlbrandt stoppas?

Då var det dags för match igen. Linköping väntar på hemmaplan och det enda jag tänker på är hur Brynäs ska kunna stoppa Pär Arlbrandt. Arlbrandt har kommit att bli en favorit. Jag vet inte hur han är vid sidan av isen, men en blind supporter som jag kan se och uppskatta stora spelare. Pär Arlbrandt är en stor spelare och en oerhört viktig sådan för Linköping. LHC är mer än Arlbrandt, men utan honom är dom ett mer modest lag att möta.

 

Arlbrandt har en spetskompetens som alla lag vill ha. Brynäs både styrka och svaghet är att man inte har en Arlbrandt. Styrkan ligger i att man inte kan besegra Brynäs bara genom att ta bort några enstaka spelare. Kollektivet Brynäs är bättre än så. Svagheten är att det är spelare som Arlbrandt som avgöra matcher till det egna lagets fördel. Matcher som står och väger. Dom påverkar resultatet från förlust till oavgjort, från oavgjort till seger.

 

Jag hoppas Brynäs strategi är klar. Spela oavgjort med Arlbrandt och vinna resten av matchen.

 

Med lördagens match i närminnet kommer det att krävas mer av Brynäs för att ta poäng mot Linköping än vad som var fallet mot Örebro. Jag tror det är möjligt.

 

Brynäs tog med sig en poäng från Linköping i förra mötet mellan lagen. Kommer Brynäs att ta med sig fler poäng från den här matchen? Möjligheten finns. Men då gäller det att finna svaret på hur Arlbrandt ska stoppas.

 

Tre saker före match

  • Disciplin i spelet mot Linköpings första lina är ett måste. Dom offensiva omställningarna är inte prioriterade under den delen av matchen.
  • Farten och modet i offensiven avgör. Inte kylan och finessen.
  • Give it to Gunderson. Spelet längs den offensiva blå linjen är alltid kvällens njutning. Hoppas det blir likaså i matchen mot LHC.

Jag vill förstå

Förlusten mot LHC satte sig djupt. Riktigt djupt.
Jag vill förstå vad som hände. Inte bara se och inse att matchen var förlorad. Jag vill förstå.
Jag förstår det enkla. Det ena laget gjorde fler mål än det andra. Så långt är jag med. Det är ett bra sätt att skilja vinnare från förlorare, men resten?

Starka insatser under delar av matchen ger inga segrar

Ibland önskar jag att mitt lag spelade likadant jämt. Hemma- eller bortaplan spelar ingen roll. Det bara rullar på. En evighetsmaskin av monoton, tung och effektiv ishockey. Ett spel som maler ned motståndare ambition och vilja. Det kommer inte att ske.

 

I matchen mot Linköping ser det ut som Brynäs planerar att vara försiktiga i inledningen. Något vi sett i matcherna mot Leksand och Växjö också. Om det är ett smart drag återstår att se, men bägge gångerna har man vunnit. I matchen mot LHC straffade det sig. Åtminstone inledningsvis. Ett tillbakapressat och frånåkt Brynäs drar på sig för många utvisningar. LHC ser bättre ut i det mesta. Desto längre perioden går desto närmre kommer Brynäs ett eget spel och mönstret från dom två tidigare bortamatcherna börjar skönjas.

 

När den andra perioden är avslutad är också kvitteringsfesten över. Brynäs kvitterar Linköpings ledning tre gånger, men vid två av tillfällen tar det inte många spelsekvenser förrän LHC återtagit ledningen. Det skulle gå att tolka som att LHC gör som dom vill på isen. Dom är vackra och Magnus Johansson och Pär Arlbrandt visar prov på stor skicklighet, men det är inte den enda förklaringen.

 

Den tuffhet och tydlighet alla vill se i Brynäs försvarsspel fanns inte alltid där. En sorts ödmjukhet eller fascination för motståndet gjorde att laget vågade trycka hårt på puckförande motståndare. Istället hamnade man mellan att pressa och att markera. Det är inget bra sätt att spela ishockey på.

 

Det jag funderar mest över är dom mål som kommer så snabbt efter Brynäs egna mål. Vad är det som händer egentligen i ett lag när man arbetat sig målmässigt ikapp och nästan omgående släpper in ett mål? Är det ögonblicket av glädje som grumlar koncentrationen?

 

Linköpings ledningsmål med minuten kvar av den andra perioden trodde jag skulle bli avgörande för matchen. Känslan förstärktes när Bill Sweatt visas ut. men det blev det inte. Inte den gången.

 

Men så händer det något. Jörgen Sundqvist täcker skott med huvudet och det är som om det blir signalen till resten av laget. Kaptenen har talat – i kväll ska Brynäs sälja sig Brynäs mycket dyrt.

 

Bill Sweatt lyssnade och kvitterade i spel fyra mot fem. Efter kvitteringen är Brynäs närmast att också ta ledningen. Jag vet att jag bär färgade glasögon, men visst var det väl så?

 

I matchens slutskede får Brynäs ett bra riktigt bra läge, men skottet får aldrig komma. Utan att förhäva mig och på något sätt gnälla vill jag tänka lite högt. Hade det varit utvisning om händelsen skett i en match där ställningen på tavlan sett annorlunda ut eller om den skett i första perioden. Jag tror det.

 

Under den plötsliga dödens spel är Brynäs riktigt nära att avgöra flera gånger innan Robin Jacobsson blir utvisad. Väl där avgör LHC.

 

Sett över 60 minuter är ett oavgjort resultat inte missvisande, men som alltid – starka insatser under delar av matcher ger inga segrar.