Saknar inte Anton Rödin

Jag saknar inte längre Anton Rödin. Missförstå mig rätt. Det är klart att jag saknar Rödin, men det finns en sak som blivit betydligt bättre dom senaste matcherna än vad som varit fallet under dom senaste månaderna.

Ledarskapet. Det egna ledarskapet.

Under perioder av säsongen har jag snuddat vid ämnet. Jag har ibland tyckt att spelarna överlåtit ansvar åt andra istället för att ta det själv. I och med matcherna mot Luleå har vi fått se ett annat Brynäs. Ett Brynäs där varje spelare gör sin lagkamrat bättre. Det är ett Brynäs jag tycker mycket om.

Att ta ansvar för sina egna arbetsuppgifter, göra dom fullt ut skapar förtroende och tillit. Det skapar ett lags självkänsla. Det ger styrka. Det var ett sådant Brynäs vi fick se möta Luleå under dagarna två.

Nä. Brynäs vann inte inte ikväll, men matcherna mot Luleå har skapat ett ramverk att arbeta vidare från.

Igår var det Lucas Carlsson som fick oss att le. Ikväll var det Mattias Nørstebø och Marcus Ersson som fick mig att längta till nästa match. Brynäs unga backar har tagit chansen och som dom gjort det.

Beslutet att sära på Pudas och Zanetti välkomnar jag. Det borde ha gjorts för länge sedan, men nu är det gjort och det ger lagets försvarsspel bättre balans. Det är naturligtvis inget vi kan lägga oss i, men nog kommer Kilström, Sundqvist och Bertilsson att vara tvungna att vara bra när dom kommer tillbaka för att få tillbaka sin självklara plats i laget. Det är bra och är det några som kommer att visa att äldre är bäst så är det nog dessa tre spelare.

Nej. Jag har inte glömt Felix Sandström. Han är givetvis Brynäs förstaval den närmaste tiden. Jag undrar om han inte hade hållit nollan ikväll om inte Sebastian Enterfeldt ville vara hjälpsam när Sandström tappat klubban. Men även det är ett exempel på det ledarskap jag nämnde i början. Enterfeldt ville hjälpa till och den här straffades en god ambition. Det var synd, men det värmde ändå.

Brynäs förlorade mot Luleå och ändå känns det ganska bra. Jag brukar må bra när jag ser mitt favoritlag spela för varandra och inte för sitt eget nästa kontrakt. Men vet ni vad? Att spela för varandra ger ofta bättre nästa kontrakt.

Om Brynäs kan förvalta dom erfarenheter matcherna mot Luleå gett när det gäller det egna ledarskapets påverkan på den kollektiva insatsen finns det anledning för många att visa Brynäs större respekt än vad som varit fallet under en tid. Det gör mig glad.

Med handen på hjärtat kan jag säga att jag inte saknat Anton Rödin dom två senaste matcherna. Däremot kommer jag att längta till den dag han spelar igen. Tänk er honom i det här laget? Mums.

Tre saker efter Luleå – Brynäs

Felix Sandström. Matchhjälten som inte gör så mycket väsen av sig. Han räddar puckar. Det räcker.

Försvarsspelet. Rejält, konsekvent och lojalt. Så ska det se ut. Älskar det.

Vraná, Scott och Johnson. Med små medel spelar dom stor ishockey. Visst känns det som om dom tre herrarna börjar pumpa upp sig inför slutet av säsongen?

 

 

Ett förlöst Brynäs

Brynäs vann för några timmar sedan och nu är det strax dags för en ny match mot Luleå – i Luleå. Brynäs vann en cynisk seger igår. Jag hoppas man fortsätter med det. Laget vann tack vare att man var beredd att offra sig själv för någon annan, för att man ville framställa sina lagkamrater som bättre, smartare och kanske till och med lite snyggare på isen. Jag älskar det.

När inte finesser, dragningar och teknisk skicklighet fungerar återstår cynism och enkelhet. Brynäs visade att det var möjligt att släppa prestigen och anpassa sig efter den förmåga man för dagen besitter. Under stundom saknade jag inte ens Anton Rödin. Så gedigen ishockey tyckte jag Brynäs bitvis spelade igår.

Det är precis så här jag menar att ett lag kan prestera när spelet inte fungerar eller offensiva krafter är skadade eller sjuka. Tack för det Brynäs.

Nu väntar en ny match mot ett nytt Luleå. Jag har otroligt svårt att tro att Luleå kommer att uppträda på samma sätt en gång till. Att Jonathan Granström inte ens var nämnvärt irriterad i matchens slutskede var ett tecken. Att Johan Harju inte briljerade ett annat. Brynäs kommer att möta ett revanschsuget Luleå. Ett mycket revanschsuget Luleå.

Men Luleå ska möta ett förlöst och pånyttfött Brynäs. Ett Brynäs som vet att inte fuska i defensiven, att inte gena, att inte överlåta eget ansvar på någon annan. Ett Brynäs som hittat tillbaka till grunderna.

Ett revanschsuget lag mot ett förlöst lag, hur slutar en sådan match? Ingen aning, men mina förhoppningar om en bra match steg rejält efter att ha sett Brynäs insats igår kväll.

Laget vann då tack vare att man var beredd att offra sig själv för någon annan, för att man ville framställa sina lagkamrater som bättre, smartare och kanske till och med lite snyggare på isen. Jag älskade det då och jag ingenting om att fördjupa den förälskelsen. 

Tre saker inför Luleå – Brynäs

Defensiven. Fortsätter Brynäs där man slutade igår får Luleå det jobbigt. Riktigt jobbigt.

Ledarskap. Varje spelare ledde sig själv och det gjorde både spelaren och laget bättre. Mysigt. Fortsätt så.

Powerplay. Petr Vraná är på väg mot en allt bättre form. Mysigt.

 

En seger i all enkelhet

Det var länge sedan jag var så glad efter en seger för Brynäs. När laget spelar så här är det enkelt att tycka om varenda en av dom som representerar klubben. Man krånglade inte till något. Man gjorde det enkla enkelt och man lät bli att göra det svåra svårt.

Såg ni Vranás passning innan Lindbloms 2-0 mål, såg ni att det var möjligt att vara rejäla i närkampsspelet, såg ni att det var möjligt att slå sarg ut, att det gick att vårda spelet längs linjerna. Såg ni? Så klart ni gjorde. Brynäs vann och det var enkla spelet som avgjorde.

Visst trodde jag länge att Luleå skulle komma tillbaka i den tredje perioden. Jag var övertygad om att Luleå inte skulle klara av att genomföra en hel match på det sätt som man spelade i dom två första perioderna. Men det kunde man. Soloåkningar, svåra passningar och när inte ens Jonathan Granström var riktigt irriterad på slutet hann jag tänka att något fattades Luleå den här kvällen.

Betyder det att jag försöker förta Brynäs deras insats? Nej, inte alls. Tvärtom. Brynäs genomförde det osynliga spelet med beröm godkänt. Om jag hade jag varit delaktig i segern hade jag satt mig direkt i bussen för att åka upp till Luleå för en ny match. Nu åker knappast herrarna buss. Det är väl bara damer och juniorer som gör det när dom ska till Norrbotten?

Jag måste än en gång berömma Brynäs juniorverksamhet. Idag var Lucas Carlsson briljant. Jo. Ordet är medvetet valt och genomtänkt. Lucas Carlsson var briljant. Oskar Lindblom drev sin formation. Jesper Boqvist stal mer än istid. Han stal hjärtan. Felix Sandström i målet. Mums. Marcus Ersson visar allt mer vad han kan och vilken potential han besitter. Men bäst av alla var Lucas Carlsson.

Det var det enkla spelet som gjorde det möjligt. När Brynäs spelar enkelt ger det också möjligheten att spelare att förstå och utföra sina arbetsuppgifter på bästa sätt. Jag hoppas det här blev början på ett enkelhetens Brynäs.

Det är då stjärnor föds och det är då Brynäs vinner.

Tre saker efter Brynäs – Luleå

Lucas Carlsson. Han förtjänar allt beröm han får och jag längtar redan till nästa byte med honom på isen.

Petr Vraná. Nu börjar det lossna för honom. Jag längtar redan till nästa byte med honom.

Enkelheten först. Ändra aldrig ett vinnande koncept. Enkelheten, disciplinen och cynismen vann ikväll. Jag älskar det.

 

 

Brynäs spelade inte som Granström

Brynäs förlorade mot Luleå. Det skiljde till slut bara ett mål mellan lagen, men det skiljde mer än så när det gällde det mesta andra.

Visst ska vi hurra och gratta för Anton Rödin. En hattrick blev en fin födelsedagspresent till sig själv. Visst ska vi vara glada över fler individuella prestationer och ärligt talat var det inte långt ifrån att Brynäs också kvitterade i slutsekunderna. Men då hade det mer berott på Luleås ovana att vinna än på grund av en insats från Brynäs som förtjänade det.

Det började bra. Lite bättre än vad jag trodde inför match. Kanske skulle Brynäs kunna vinna den här matchen genom smartness och ett tokeffektivt powerplay? Det gick över.

Rödin slog in en målvaktsretur, Vraná missbedömde vinkeln i sarghörnet och det var kvitterat. Ollas gjorde ett shorthanded mål och Luleå fick ett mål bortdömt, men bryr sig inte nämnvärt utan gör ett till. Precis då blev det Luleås match. Kanske vänder hela deras säsong där och då. Jag tror den här segern närmast är att beskriva som en mental seger över sig själva, över Brynäs, över oron. Det var mycket starkt gjort av Luleå.

I den tredje perioden var det Luleås match. Det var ett hemmalag som trivdes med sig själva. För att besegra ett sådant lag krävdes det ett Brynäs som var lojala, ödmjuka och konsekventa. Ett sådant Brynäs fick vi inte se.

Det rann aldrig iväg målmässigt, men Brynäs har det jobbigt under första halvan av den sista perioden. Anton Rödin bjuder in Brynäs i matchen när han kvitterar. I det läget var det inget rättvist resultat, men det är i dessa lägen ödmjukheten är som viktigast. Exakt 21 sekunder senare hade Luleå tagit ledningen igen. I mina ögon helt i onödan.

Luleå och Brynäs gjorde varsitt mål till innan slutsignalen gick och det var som många vet nära, riktigt nära, att Brynäs skulle kvittera i slutsekunderna. Jag är om inte glad – så tacksam – över att idrotten ibland ändå är rättvis.

Jag saknade de resoluta besluten, ödmjukheten och kylan. Luleå spelade som Granström. Det gjorde inte Brynäs. Synd för Brynäs. Kul för Luleå.

Tre saker efter Luleå – Brynäs

Anton Rödin. Tre mål på födelsedagen. Grattis!

Luleås bortdömda mål. Även om det gav ryggrad åt Luleå måste regel och bedömning ses över. Det är klart det ska vara mål.

Färjestad och Skellefteå. Nu väntar matcher mot Färjestad och Skellefteå. Jag hoppas hemmaplanfördelen ska ge poäng.

 

 

Inför Brynäs – Luleå

Brynäs ska möta Luleå och det är två lag som två tredjedelar in på säsongen inte befinner sig riktigt på den plats i tabellen man tänkt sig. Det finns dock en stor skillnad. När Luleå tittar uppåt mot sjätteplatsen sneglar och hoppas Brynäs på detsamma.

 

Det skiljer bara åtta poäng mellan lagen. Det handlar om tre segrar, men tre segrar fler på sjutton matcher är många segrar. Då skulle fem poäng på sexton matcher kännas betydligt enklare.

 

Brynäs har sett bättre ut dom senaste matcherna – trots förlusten mot Örebro senast. Med dom tre JVM-spelarna tillbaka i laget skapas nya möjligheter att göra förändringar i formationerna. Det ska bli spännande att se hur Tommy Jonsson och dom andra i ledarstaben formerar och coachar laget mot Luleå.

 

Luleå är ett hårt arbetande lag och matchen kommer därför att handla mer om kamp än någonting annat. Jag vill påstå att det passar Brynäs bra. När poängen är viktigare än spelet är kampen ett bra sätt att hantera press. Mina förhoppningar inför match vilar i att Brynäs vinner matchen fem mot fem och spelar oavgjort i dom andra spelformerna.

 

Vågar man hoppas på seger? Om man inte hoppas och tror kan man aldrig vinna. Därför hoppas och tror jag att vi alla kan lämna Gavlerinken om inte glada så nöjda.

 

Tre saker inför matchen mot Luleå 

  • Nordqvist tillsammans med Brodecki och Lindblom? Kan det vara skillnaden?
  • Tomáš Slovák vs Peter Cehlárik? Jag tror vår Slovák håller koll på den andre.
  • Det delas inte ut några stilpoäng i den här matchen. Tröttast lag vinner matchen.

Nöjd

Nöjd? Några synonymer till nöjd är; tillfreds, mätt, belåten, lycklig.

 

Jag vet att det är elakt att noga välja synonymer som passar in utifrån vad man vill säga, men nöjd är inte ett av dom ord jag letar för att beskriva intrycken från matchen mot Luleå.

 

Jag förstår vad Tommy Jonsson menar i CMore-intervjun efter matchen.

 

Tommy är givetvis inte nöjd med poänglösa matcher. Han menar inte att han är nöjd när laget förlorar. Han är givetvis inte nöjd med att lämna Luleå med obesvarade frågor.

 

Tommy Jonsson praktiserar ett sedan länge genomtänkt, medvetet och precist ledarskap. Han försöker utåt svara på frågor, men jag är övertygad om att han inte är nöjd. Han är allt annat än nöjd. Jag tror till och med att han är lite förbannad. Kanske en aning konfunderad, men mest förbannad.

 

Jag är inte Tommy Jonsson. Långt därifrån. Mina kunskaper om gruppdynamik inom högpresterande system är låga, mina färdigheter om ishockey för begränsade och för känslostyrda. Min förmåga att förändra en matchbild är så sparsam att ord som obefintlig känns passande.

 

Kanske är det därför jag blir en aning förvånad över ordvalet. Nöjd?

 

Jag förstår Tommy när han säger att den här matchen kunde Brynäs ha vunnit. Möjligheten fanns till och med när bara minuten återstod att spela. Hade Brynäs kvitterat och vunnit på straffar hade jag nog varit just nöjd. Men nöjd är inte det ord jag söker.

 

Jag förstår Tommy Jonsson om han med nöjd menar det uppoffrande försvarsspelet, men det är bara en del av spelet.

 

När Luleås Kristian Näkyvä avgör matchen var det en symbolisk gest mot det jag tror Tommy Jonsson mesta av allt skulle vilja se i Brynäs. Kreativitet, mod, teknik, vilja och förmåga att i ett avgörande läge göra det svåra enkelt.

 

Jag tror på Tommy Jonssons ledarskapsfilosofi. Han kommer att fortsätta att säga ord som nöjd fler gånger. Särskilt efter insatser som den mot Luleå. Han letar det positiva i motgången när frågan ställs, han letar svar och lösningar på utmaningar hos sig själv, i ledarstaben och i laget.

 

Brynäs var nära att vinna mot Växjö, inte lika nära att ta poäng mot Luleå. Kanske ska vi vara nöjda med tanke på att det är två lag som mycket väl kan vinna guld i år? Nej. Inte nöjda.

 

Nöjd blir i alla fall jag bara när laget vinner matcher som dessa. I matchen mot Luleå såg jag saker som jag tyckte mycket om. Det mesta av det utspelade sig i Brynäs försvarszon. Jag hoppas att det fortsätter och förflyttas till andra zoner också.

 

Det är supporterna privilegium att tycka, tänka, uttrycka sina känslor efter en förlust. Även om jag tycker att det ska ske med behärskning och med ömsesidig respekt.

 

Det är Tommy Jonssons ansvar att gå till jobbet imorgon för att hantera förlusten och förbereda laget inför nästa match. Vi har onekligen olika roller i efterdyningarna av en seriematch.

 

Att kommentera, skälla och känna frustration är enkelt. Att leda något annat.

 

Men tro mig; ingen av oss är nöjd.

 

Tre saker efter matchen mot Luleå

  • Brodeckis bästa match? Tror det.
  • Powerplay känns inte som en framgångsfaktor just nu. Om ni förstår vad jag menar.
  • Vet inte vad Bill Sweatt sa till funktionären eller motståndaren, men det måste ha varit grovt. Om inte känns det lite som en bamsepysselutvisning.

 

http://unicef.se/egna-insamlingar/brynasare-for-unicef

Ingen picnic i parken som väntar

Luleå på bortaplan. Ett förväntat topplag med ett leende på läpparna som dessutom redan har hittat sin trygghet i spelet. I min – något inskränkta hockeyvärld – är Luleå det lag som möjligen kan utmana Växjö om titeln i april månad. Däremot var jag säker på att det skulle dröja en tid innan dom skulle finna spelet. Jag hade fel. Dom är redan där – eller i alla fall – väldigt nära.

 

Mitt minne sviker mig ibland, men när jag letar efter minnesvärda matcher i Luleå som jag haft förmånen att se på plats är det inte många segrar som tränger sig fram. Dom segrar jag sett har sällan varit särskilt övertygande. Finns det då någon anledning att slå sig ned i soffan, slå på tv-apparaten och ens hoppas på poäng? Nej, säger ryggmärg och mage. Kanske, säger förnuftet.

 

I matchen mot Växjö senast fanns det några saker som visade prov på styrka. Jag tänker givetvis inte på dom slarviga, snöpliga och onödiga – välj själv beskrivning – slutsekunderna. Men dom första 59 minuterna och 57 sekunderna av matchen var Brynäs mycket disciplinerade, tydliga och respektfulla mot sin motståndare. Man var det så till den grad att jag bitvis tyckte det gick till överdrift.

 

Vi vill ju alla att hemmaspelet ska bestå av formidabla skönhetsupplevelser i teknisk överlägsenhet, fysiska kraftmätningar som laget alltid går segrande ur och en känslomässig upplevelse som låter hjärtat slå dubbelslag av passion.

 

Så var det inte, men på ett område var Brynäs nästan perfekta och det var i disciplinen. Få onödiga utvisningar – Sweatts är undantagen – och konsekvens och omdöme i närkampsspelet.

 

Det är troligt att slutsekundsförlusten satt sina spår och visst hade det varit bra om laget hade belönats med tre segerpoäng istället för en poäng förlust.

 

Luleå är ett riktigt bra hockeylag. Intressant på många olika sätt. Det är lite old school Luleå över årets upplaga. Kamp, fart och stora känslor väntar Brynäs där ute på industriområdet.

 

Lyckas Brynäs spela det spel vi fick se mot Växjö i sextio minuter kan en poäng vara möjlig. Poängen kan ligga sådär mysigt inbäddad bland spelarnas necessärer, kortlekar och grabbiga tråkningar. När bussen tar vänster från hallen på väg mot flygplatsen kan spelarna blicka ut över den lilla fjärd som skiljer dom och Norrbottensteaterns vackra upplysta fasad åt. Förhoppningsvis kan dom njuta av prakten. Jag hoppas det.

 

Jag hoppas få se dom äldre spelarna leverera mot Luleå. Den ungdomliga entusiasmen och talangen är glädjande, men det dagliga och återkommande jobbet, spetsen och kvaliteten ska dom färdiga spelarna stå för. Enterfeldt och Brodin har händerna fulla mot Luleå också.

 

Luleå på bortaplan är ingen picnic i parken. Det är hårt arbete på ett industriområde som gäller.

 

Tre saker före matchen

  • Granström, Abbott och Abott. Rätt laddade en kedja för rörliga huvuden på motståndare. Fel laddade en möjlig belastning. Jag tror Brodin löser det där.
  • Målvaktsspelet var godkänt mot Växjö. Det krävs mot Luleå med.
  • Powerplay? Visst har Brynäs powerplay en dimension till. Hoppas det.

 

http://unicef.se/egna-insamlingar/brynasare-for-unicef

 

Luleå har Skuggan av en chans

Luleå spelar SM-final den kommande säsongen. Man gör det inte för att man har Sveriges näst bästa trupp, näst bästa ledare eller nästa bästa publik. Däremot spelar man SM-final mot Växjö Lakers. Luleå blir inte svenska mästare, men när säsongen ska summeras har man vunnit något annat. Något mycket viktigt. Man har vunnit tillbaka glädjen.

 

För mig personligen har Luleå aldrig skapat några stora känslor. Det är märkligt på sitt sätt. Det borde vara så. Värvningar mellan klubbarna, finalspel och under den tid då mitt intresse för Brynäs eskalerade möttes lagen i flera slutspelsserier, men det betydde inget mer än att Luleå var – och är – en motståndare för mitt lag.

 

Däremot har Luleå alltid haft min respekt för att man varit ett lag som alltid arbetat hårdare än dom flesta, legat på gränsen till det tillåtna men som också haft spelare som i allra högsta grad bidragit till att göra vår sport rolig och intressant att följa.

 

En av dom som mer än någon annat personifierade det Luleå som fick min respekt var Stefan ”Skuggan” Nilsson. En spelare som oroade lika mycket som roade mig. Med teknik, kreativitet och spelsinne gjorde han nästan alla matcher intressanta.

 

När klubben nu dessutom knutit till sig en annan mycket intressant tränare i Joakim Fagervall blir Luleå än mer intressanta. Jag är säker på att vi kommer att få se ett gladare Luleå. Ett gladare Luleå är ett bättre Luleå.

 

Dom senaste säsongerna har Luleå inte varit innovativa och intressanta. Dom har varit förutsägbara och med all respekt för det som varit; dom har – i mina ögon – varit en aning tråkiga. Jag har varit lite oförstående till varför det varit så då jag samtidigt tyckt att dom värvat kreativitet och glädje. Kanske är förklaringen att man satte glädjen i tvångströja.

 

Luleå har kvaliteter som kan räcka riktigt långt. Dom har missmodiga och nedstämda spelare i rätt åldrar som nu får möjligheten att släppa loss. Sådana lag brukar bli riktigt farliga. Luleå har dessutom släppt ifrån sig spelare som inte alltid hållit sig till dom strama tyglarnas ishockey och – inte omöjligt – också vädrat sina åsikter om det.

 

Det är nästan att jag anar dom högljudda skratten från Luleås försäsongsträningar.

 

Luleå har stabila målvakter, intressanta backar, kompetenta forwards. Men dom har någonting mer.

 

Dom har Stefan ”Skuggan” Nilsson och dom har skrattet.

 

Tre saker Brynäs måste ta med sig ut på isen när man möter Luleå Hockey

  • Luleå är ett lag som aldrig kommer att ge sig. Glöm aldrig att det alltid blåser kallt utanför Stadspuben i Luleå. Sådant skapar karaktär.
  • Luleå har alla verktyg i lådan. Brynäs måste vara lika bra fem mot fem, men bättre fyra mot fem och fem mot fyra.
  • Luleå kommer att chansa, gambla och retas. Brynäs måste vara kallare, mer cyniska och skratta högre än dom.

Brynäs är ett riktigt bra hockeylag

Det här var tänkt att bli några rader som bara skulle handla om Brynäs match mot Luleå. Ni vet. Den där matchen som skulle avgöra om Brynäs kvalificerade sig för kvartsfinal eller om man skulle tvingas spela en oviss åttondelsfinal. Texten kommer att handla om det, men också en reflektion jag inte trodde att jag skulle behöva göra.

 

Reflektionen om hur ett lag som tagit stående räkning vid ett antal tillfällen under säsongen till slut vunnit på poäng.

 

Matchen inleds på ett för mig oväntat sätt. Kanske kan man kalla det lågintensivt. Brynäs var varken passiva eller aggressiva. Så här i efterhand såg det ut som någon sorts förberedelse eller uppvärmning om ni så vill.

 

Det blev sakta bättre och när tempot ökade, när närkamperna blev tydligare kom också spelet. Efter halva den första perioden styrde den spelare som på så många sätt förknippats med lagets kurage – Jesper Ollas – in ledningsmålet. Det målet blev startskottet på 30 minuter ishockey från Brynäs sida som gjorde långt fler än bara mig glad. 

 

Kanske var det matchens betydelse som gjorde att jag letade tecknen. Kanske var det skadorna som gjorde att jag fann svaren. Under seriespelet har jag fått en del kritik av läsare som tyckt att jag letat alltför mycket som varit positivt. Kanske har kritikerna rätt, men ikväll såg jag samspelet, lojaliteten och tryggheten i både lag och spel. Kanske letar jag än en gång efter styrkor som inte finns. Det kan jag leva med. Brynäs visade i seriespelets sista tre matcher något jag väntat på, hoppats på och längtat efter.

 

Kritikern säger givetvis att motståndet var blekt. Så kanske det är, men Brynäs nyttjade i så fall motståndarnas blekhet på ett mycket trevligt sätt.

 

Brynäs gör ytterligare ett mål i den första perioden. Det är ett mål som jag tycker representerar lagets insats i mötet med Luleå. Man vågade slå bestämda passningar, man sköt distinkta skott och den som stod framför målet – i det här fallet Jonas Nordquist – hade känslan att styra in 2-0 till Brynäs.

 

Vad jag försöker säga är, att när allt stämmer för Brynäs är Brynäs ett riktigt hyggligt hockeylag. Målet gav förutsättningar för kvartsfinalspel, men inte skulle väl Luleå uppträda som dom gjorde i den första perioden under 60 minuter?

 

När vi fick se lagkaptenen Jörgen Sundqvist använda sin fysik på det resoluta sätt vi förväntar oss, när Jonathan Granström åker, flåsar i nacken och visar sitt ansikte i ansiktet på motståndarna och när Sebastian Enterfeldt anför en formation som inte väjer för något är Brynäs ett mer än hyggligt ishockeylag.

 

Den andra perioden är den bästa sett ur Brynäs ögon. Man har fart, konstruktiva och intressanta lösningar på offensiva utmaningar och man slarvar inte i defensiven. Jag njöt. För första gången på riktigt länge njöt jag av Brynäs. Laget vinner alla närkamper. Kanske förlorar man några, men det stannar i så fall vid några.

 

Man borde ha gjort mer än ett mål, men målet var ett mål som Sportschefen och Tommy Jonsson hoppas Anton Rödin ska göra många av. Rödin gör ett Sweatt-mål. Han susar förbi luleåbacken efter en spelvändning. Han åker inte ifrån sin motståndare. Han susar ifrån honom och ensam med målvakten för Rödin 3-0 till hemmalaget.

 

Brynäs har hittills haft en säsong med så många skador att ingen orkar räkna dom. Det har dessutom – i flera fall – varit på nyckelspelare. Det är aldrig bra med skador, men det är många i det här laget som fått ta ett större än planerat ansvar. Jag är övertygad om att det, förutom att svetsa samman laget, skolat spelare att våga ta ansvar, vara flexibla och vara konstruktiva i motgång. Erfarenheter som kan förändra karriärer.

 

I pausen mellan den andra och tredje perioden ville jag säga till mig själv att det var klart. Jag ville tro, men jag höll mig till hoppet. Något jag gjorde alldeles rätt i. Fem minuter in på slutperioden reducerar Daniel Gunnarsson för Luleå. Jag erkänner. Mitt förtroende för Brynäs var inte tillräckligt starkt för att ändå känna ett lugn.

 

Luleå känner visserligen vittring efter mer, men Brynäs reser sig igen. Hemmalaget brottar ned Luleås försök till offensiv och när halva perioden är gången är det klart. Brynäs hade kontroll på matchen igen.

 

Visst får Brynäs kriga för segern, men när Luleå chansar med att fylla på med lite väl många spelare i slutminuten kunde linjedomaren sin matematik och segern var klar. Brynäs besegrade Luleå med 3-1. När tabellen räknats samman en sista gång placerade sig Brynäs på fjärde plats. Den som minns januari har svårt att förstå det.

 

Ett omtumlande, irriterande och till slut; ett med beröm godkänt seriespel är över. Före säsongen hoppades jag på en sjätteplats. Det blev en fjärde. Visst det var jämnt kring placeringarna, men det blev trots allt en fjärdeplats.

 

Nu ska lagets samlade erfarenheter från framgång och motgång prövas i ett cupspel. Någonting helt annat än seriespelet. Är Brynäs förberedda? Är rätt spelare rätt förberedda? Finns hungern där? Är viljan starkare än motståndarnas?

 

Ingen vet, men när Brynäs spelar den första slutspelsmatchen mot Färjestad får vi det första svaret. Jag hoppas på många svar.

 

För hur det än är; när Brynäs visar sin allra bästa sida är man ett riktigt bra hockeylag.
Tre saker efter matchen

  • Alexander Lindgren. 21 år gammal och spelar stor ishockey på det där lite osynliga sättet. Mysigt.
  • Det är nu det börjar. Slutspelet. Smaka på ordet. Visst smakar det gott. Det är det bästa ord jag vet.
  • Är Brynäs ett cuplag? Att döma av dom tre sista matcherna går det inte att utesluta. Trevligt i så fall.

Mod stavas Jonas Johansson

Om matchen finns det inte mycket att skriva. Brynäs förlorar – igen – och det finns ingen orättvisa i det.

 

Att däremot få se Jonas Johansson ta plats i brynäsmålet är en av dom modigaste prestationer jag sett i ett hockeysammanhang. För några månader sedan skrev jag något om att vi under den här säsongen skulle få se Johansson i a-laget. Det fick vi göra idag.

 

Jag hade hoppats att debuten skulle ske i ett annat sammanhang. Två dagar efter en kollektiv kollaps i Växjö skulle ansvaret läggas på honom. Tidpunkten kan alltid diskuteras. Ett lag i form är en bättre utvecklingsmiljö än ett lag ur form, men en debut är alltid en debut.

 

Om Johansson var nervös, spänd eller bara tyckte det var roligt veta bara han. Det jag fick se var en modig person. Han tycker säkert att han skulle ha tagit alla skott. Det tycker alla målvakter. Det tillhör.

 

Jonas Johansson är en framtida stormålvakt. Inte för räddningarna han gör mot Luleå utan för sättet han kommer tillbaka. Hans räddning på Linus Klasens avslut med några minuter kvar av matchen visar att han har det som krävs för att gå hela vägen. Det här var det första steget.

 

Det här blev ytterligare en förlustmatch för Brynäs, men Jonas Johansson vann något. Förutom min respekt tror jag han lärde sig en hel del. Jag vill gärna vara med när Pecka Alcén och Jonas Johansson utvärderar matchen.

 

Jag såg hela matchen. Inte för att jag trodde på en vändning. Jag ville se slutminuterna, hur skulle laget och enskilda spelare uppträda? Jag ville se frustration, lycka till ishockey, desperation, vilja. Jag såg det under stundom, men för att komma riktigt nära hade det krävts ett annat motstånd. Brynäs gör ett försök, men Luleå vet vad man gör i egen zon och avsluten kommer stressat eller i svåra lägen. Dom gånger skotten kommer från rätt lägen träffar dom allt annat än målnätet.

 

Nu lägger jag den här matchen bakom mig. Förutom en sak. Mod stavas Jonas Johansson. I alla fall i min bok.

 

Tre saker efter matchen

  • I all väl mening. Om ett domslut inte blir rätt blir det inte mindre rätt bara för att man kompenserar det.
  • Jonathan Granström börjar tagga upp. Hoppas fler tar rygg på honom.
  • Tittade en stund på matcherna mot Skellefteå och ställer mig frågan om hur ett lag kan se så olika ut.