Hoppas på ett klartänkt Brynäs

Brynäs åker idag till Jönköping för att möta HV71. Efter fredagskvällens seger mot Färjestad känns nog resan till Småland enkel. Det brukar vara så. I framgång finns inga långa resor, inga svåra stunder, inga omöjliga underlägen.

 

När pucken släpps ikväll får Brynäs möta ett HV71 iförda replicatröjor från 1995. Ni vet det där året när Johan Lindbom blev evig ikon i HV när han i den femte finalens sudden death avgjorde och gav HV71 deras första SM-guld. Sune Bergmans guldgossar var det bättre laget i dom avslutande matcherna, men varje gång jag påminns om matchen tänker jag på Micke Sundlöv.

 

Sundlöv gjorde – som jag minns det – en av sina absolut bästa säsonger. När laget under långa perioder i seriespelet inte spelade särskilt bra var Sundlöv magnifik. Han bar kanske inte laget ensamt – det vore orättvist mot hans lagkamrater om jag påstod det – men jag undrar om Brynäs ens varit i final utan hans spel. Han tvingades kliva av den fjärde finalen i Jönköping på grund av skada. En skada jag vill minnas uppstod under kvartsfinalspelet mot Luleå – minns jag rätt?

 

Om Sundlöv fått stå och om Brynäs vunnit hade den säsongen hade det varit Sundlövs guld, men vad spelar det för roll? Det var HV71 som hade den bredare truppen, den sista kraften och som också gjorde säsongens sista mål. Det är det som räknas när historien skrivs. Jag ber att återigen få gratulera HV71 till deras första guld och för att dom väljer att uppmärksamma klubb, supportrar och andra om svårigheterna med att vinna SM-guld i ishockey. Grattis!

 

Historia är historia. 18.30 ikväll ska ny historia skrivas. Brynäs kommer dit med gott självförtroende och självkänsla. Finns ödmjukheten kvar kan Brynäs mycket väl ta matchen till ett sent avgörande och med tanke på att Johan Lindbom inte längre spelar är avgörandet i händerna på andra spelare.

 

För egen del tror jag det är bra att Brynäs spelar på bortaplan idag. Under gårdagen fanns det – i glädjens, euforins och lyckans sken – tecken på övermod. Övermod, Jönköping och HV är ingen bra kombo. Därför hoppas jag att laget sätter defensiven främst. Påminnelsen till varandra om grunderna är viktiga i medgång. Det är i grunderna laget ska vila när tempot varit högt och hjärna och hjärta behöver återhämta sig.

 

Håller Greg Scotts formation formen från igår och gör dom andra centrarna i laget ett lika bra arbete som mot Färjestad finns det anledning att vara en aning positiva inför match. Å andra sidan talar min rationella sida till mig med bestämd röst. Brynäs ska möta HV71 på bortaplan. Det är ingen enkel uppgift. Särskilt när en hel arena blivit påmind om att man en gång vann guldet mot just Brynäs.

 

Jag vet inte om Sundlöv är på plats i Jönköping ikväll. Är han det är jag övertygad om han också minns säsongen 1994/1995 och jag är övertygad om att han gärna velat haft möjligheten att spela den fjärde finalen 1995 utan skador.

 

Hade fått den möjligheten är jag övertygad om att kvällens match bara hade varit en helt vanlig seriematch i Jönköping och ingen påminnelse om något annat.

 

Tre saker inför matchen mot HV71

  • HV71 är ett skickligt lag. Skickligare än vad många tror. Det ska Brynäs nyttja. Skickliga lag blir ibland övermodiga. Sweatts och Rödins skridskoåkning vid omställningarna kan vara nyckeln till framgång.
  • Svåra matcher vinns genom det enkla spelet förslösande passning. Enkla passningar, sarg ut och dom öppna ytornas ishockey ger tid till återhämtning. Glöm inte det
  • Jesper Ollas och Daniel Brodin vi får se mycket av ikväll. När kampen ska avgöras brukar dom vara på plats.

 

Brynäsare för Unicef. Skicka KÄMPA 2813 till 72 900 så skänker du 50 kr 

Jag kommer att sakna Sundlöv

Micke Sundlöv slutar som sportchef i Brynäs. Ryktet var mer än ett rykte. Nu är det en sanning och Brynäs står för en stor utmaning. Sundlövs tid som sportchef kommer jag att minnas med mycket värme.  Hans engagemang för klubben har inspirerat.

 

Jag vill tacka honom för hans modiga beslut när klubben behövt dom, hans förmåga att alltid stå upp för klubben i med och motgång, hans vilja att göra klubben bättre när många tvivlat. Han har under tio år varit köttet, blodet och ryggraden i en klubb som under det senaste decenniet ibland tvivlat och tvekat. Men framförallt vill jag tacka honom för att han är Micke Sundlöv.

 

Kanske är han den siste sportchefen med ett större hjärta för laget och klubben än att vara alla till lags. Kalla mig omodern, men det är något jag uppskattar hos en sportchef. Sundlöv var beredd att betala priset. Nu har han tackat för sig och jag saknar honom redan.

 

Utan Micke Sundlöv och några till är jag inte säker på att Brynäs idag spelat i SHL. Klubben var på väg åt ett håll som berättade en annan möjlig historia. Det krävdes djärva beslut. Besparingarna i ekonomin var ett sådant exempel. Brynäs genomförde besparingen på a-truppen, men behöll satsningen på ungdoms- och juniorlagen. Många var kritiska till det, men Sundlöv tog sig istället an uppgiften. Jag tror mig veta att det ekonomiska stålbadet inte hade lyckats utan honom. Det krävdes någon med hans vilja, styrka och kraft. Han stod pall när vindarna blåste som mest.

 

Varje klubb genomgår olika faser. Nu går Brynäs in i nästa fas. Den klubb som Sundlöv en gång blev sportchef för är i dag en annan klubb. Ligans utveckling, omgivningens förväntningar, omvärldens villkor ser idag helt annorlunda ut än vad dom en gång gjorde. Därför kanske Sundlövs avgång inte är överraskande. Han är mer en hockeymänniska än en som säljer produkten SHL.

 

Brynäs stora utmaning nu är att hitta den person som är rätt för att föra Brynäs framåt. Personligen ser jag en person med samma integritet, samma känsla för att hantera spelare, samma hjärta för Brynäs som Sundlöv visat. Det var viktiga egenskaper för tio år sedan och på just det området hoppas jag inte mycket har hänt. Jag hoppas det blir en sportchef som sätter sporten främst.

 

Tids nog får vi namnet på vår nye sportchef, men det är för mig en senare fråga. Nu låter jag beskedet om Sundlövs avgång sjunka in.

 

När jag läste Stisse Åbergs krönika om sportchefens avgång fastnade jag vid krönikans avslutande ord:

”Vem tar över efter Micke Sundlöv? Vem vågar? Vem vill? Vem kan?
Det enda jag vet är att det inte är nån av sportcheferna på twitter, i kommentarsfält eller på olika forum.
Utan nån som sätter Brynäs IF framför sig själv.”

 

Jag läser raderna om igen och konstaterar att det är en viktig uppmaning till alla som vill klubben väl.

 

I alla fall om vi vill att sportchefen ska göra mer för klubbmärket på bröstet än för namnet som står på visitkortet.

 

Vi vill att spelarna ska göra sitt bästa för klubben och då är det rimligt att vi ställer samma krav på oss själva.

 

När jag lägger dom sista tecknen till det här inlägget till rätta känner jag en saknad.

 

I ett tidigare inlägg skrev jag att jag ställer mig upp för en spelare, en ledare och en känslomänniska som visat vad brynäsandan egentligen är.

 

Jag har ingen anledning att ändra min uppfattning idag.

 

Tre saker efter en sportchefs avgång

  • En sportchef är lungorna, hjärtat och hjärnan i den operativa verksamheten. Vem är beredd att ta det jobbet i Brynäs?
  • Jag kan inte släppa tanken på att få veta mer om vad som ligger bakom hans avgång. En sak är säker. Sundlöv berättar inte.
  • Jag vet vem jag vill ha som ny sportchef, men det spelar ingen roll. Det är viktigare vem Brynäs väljer.

Ett rykte jag inte gillar

På påskaftonskvällen startades ett rykte på Twitter. Ett rykte jag inte gillade. Micke Sundlöv skulle lämna Brynäs efter 10 år som sportchef.

 

Det är en illa dold hemlighet att jag gillar Sundlöv. Han har vunnit titlar som spelare och ledare, han har varit en tydlig ledare under svåra och goda år. Han har satt samman lag som tagit sig igenom kvalserier och vunnit titlar, han har försvarat juniorsatsningar när andra sagt annat och han är mer Brynäs IF än vad många andra är tillsammans. Han har stått upp för Brynäs när många andra gömt sig bakom tangentbord.

 

Trots att det vanligtvis är egenskaper som uppskattas hos ledare har han sällan fått det erkännande han förtjänat. Jag vet få sportchefer om ens någon som så sällan får uppskattning från supportrar som Micke Sundlöv.

 

Det är klart att Sundlöv inte alltid gjort allt rätt. Han ångrar alldeles säkert flera värvningar och beslut. Det gör alla reflekterande ledare. Men även om han ångrat beslut har han varit ledare nog för att försvara sina beslut. När andra har gömt sig har han stått kvar. Hans hälsa har tvekat någon gång, men han har likt klubben rest sig igen. Lika ofta som jag själv haft andra uppfattningar om dom beslut som Sundlöv fattat har jag imponerats över att han har visat känslor, vågat, orkat och krigat. Han är så mycket Brynäs att jag av honom för alltid lärt mig att mod och helhetssyn har ett pris få vill betala.

 

Många av hans motståndare har talat i förklenande ordalag om honom. Jag har frågat flera av dom vad han svarat när dom sagt det till honom. Det visar sig ofta vara så att dom aldrig talat med honom. Det överraskar på mig. Människor med så tydliga åsikter om en ledare i klubben borde givetvis ha framfört dessa förslag på förbättringar till honom. Jag är övertygad om att dessa människor då skulle formulera sig på ett annat sätt.

 

Jag tror det bara är en sportchef som förstår hur en sportchef har det på jobbet. Att vara sportchef i ett SHL-lag handlar inte bara om herrarnas a-lag. Det handlar om damlag, junior- och ungdomslag. Det handlar om klubbmärket i alla dess skeenden. Det handlar om att ha helhetsbilden, planera för kommande säsonger, hantera konflikter, jaga och jagas av agenter, svara sponsorer, media och andra som vill ha svar på allt. Det är sportchefen som hanterar intressekonflikter inom lag och inom klubben.

 

Få personer klarar sportchefsjobbet. Bara därför borde vi som vill mer än vad som är möjligt visa respekt för dom som försöker.

 

Micke Sundlövs engagemang i Brynäs är på många sätt parallell med min eget intresse för klubben. Jag har följt hans karriär från den temperamentsfulle målvakten till den tjurskallige sportchefen. Jag har sett hans tidiga räddningar och tagit del av hans senaste värvningar.

 

Under mina år som supporter och med intresse för föreningen i allmänhet har jag beundrat dom höga kraven vi alla ställt på varandra. Dom senaste åren har klagomålen och ryktesspridningen kring somliga ledare och spelare fått en annan ton. Dom har inte längre handlat om att göra klubben bättre, starkare eller bättre rustad för att möta dagens utmaningar. Dom har mest innehållit elakheter.

 

För mig har det märkts särskilt tydligt under den här säsongen. När jag fick frågan om att blogga om Brynäs för Mittmedia blev jag mycket glad. Att få förena mina två stora intressen kändes fantastiskt inspirerande. Under den säsong som gått har jag fått läsa kommentarer, mejl och annat som jag inte själv sett som inlägg för att göra vår klubb bättre. Tvärtom. Jag kan bara tänka mig hur Sundlövs mejlkorg har sett ut.

 

Om ryktet har någon sanning återstår att se. Enligt uppgift har klubbdirektören och sportchefen ett sedan tidigare möte inplanerat om framtiden. Efter det får vi alldeles säkert veta mer.

 

Kanske har Sundlöv tänkt tanken om att göra annat? Kanske vill han sluta? Kanske finns det andra som står redo i kulisserna för att göra jobbet? Min tanke med det här inlägget handlar inte bara om vem som är mest lämplig för att vara sportchef i Brynäs IF. Det handlar om mitt ställningstagande för att alla ska tänka sig för innan man låter sitt eget engagemang för en förening övergå till smutskastning av enskilda.

 

Jag ställer mig upp för en spelare, en ledare och en känslomänniska som visat vad brynäsandan egentligen är. Jag gör det alldeles oavsett om Sundlöv fortsätter vara sportchef för Brynäs IF eller inte.

 

Jag är övertygad om att inte alla kommentar till det här inlägget kommer att vara ryggdunkningar. Tvärtom kommer jag att hånas, förlöjligas och sågas av somliga. Andra kommer att kalla mig feg, lojal och beskylla mig för att inte förstå vad det egentligen handlar om. Så kan det mycket väl vara och vem vet; det kanske till och med är sant.

 

Till dom vill jag bara säga en sak. Att stå för det jag tror på har jag lärt mig genom att – bland annat – följa Micke Sundlövs arbete i och för Brynäs IF.

 

Att stå för det jag tror på tänker jag fortsätta göra även om det inte passar alla.

Orolig brynäsare

Det talas mycket om skadorna i Brynäs just nu. Många är oroliga, några påstår att det beror på hur man tränar och några vill värva nytt.

 

Jag är orolig, ser inte skadornas samband med träning och vill i dagsläget inte värva nytt.

 

Oron kommer sig av att jag tror att alla framgångsrika lag kan träna med i stort sett fullt lag. Det ökar tempo, intensitet och skärpa under träningstillfällena. Allt som görs under träning kan sedan praktiseras i matchsituationer. Konkurrensen mellan spelarna ökar och tävlingsmomentet stärks. Därför oroas jag av att träningarnas kvalitet sjunker med många skador.

 

Jag är övertygad om att få – om ens någon – av dom nu aktuella skadorna beror på hur man tränar. Det är olyckliga omständigheter. Att det sedan radats upp olyckliga omständigheter är mer än tråkigt. Det är svårt att hantera.

 

Nyförvärv känns också fel. Av flera anledningar. För det första vet åtminstone inte jag hur långt bort exempelvis Granström och Nokelainen faktiskt, på riktigt och ärligt är från spel. Dom officiella kommentarerna talar om inom en snar framtid. Stämmer det vore det fel att lyfta in nya spelare i truppen. För det andra ställer jag mig frågan om vilken kvalitet det är på eventuella nyförvärv och om det är värt den ekonomiska risken?

 

Jag är orolig för skadorna, men min oro baseras mer på att spelare som Nokelainen och Granström kan komma att behöva tio-femton matcher för att vara i form.

 

Juniorer som Nicklas Strid och Daniel Ljunggren har gjort det bra. Till och med mycket bra. När det stod klart att dom skulle spela blev jag nyfiken. Det ingår i deras utbildning till seniorspelare att lära sig seniorhockey i en krävande miljö. Av det jag kunnat se har dom en bit kvar, men traineeperioden klarade man med betyget väl godkänt.

 

Får vi se Jonas Johansson vakta målet snart? Jag har bara sett honom en match, men jag tyckte om det jag såg. Skulle vara mer än spännande att se honom i en SHL-match. Kan det snart vara dags för den delen av hans utbildning? Kanske.

 

Visst är jag orolig, men varför skulle jag inte vara det? Jag är trots allt brynäsare.

 

En del kallar det serielunk

Det är många som talar om ishockeyn som en produkt, ett evenemang eller en helhetsupplevelse.

 

Mot Färjestad behövde Brynäs ingen draghjälp. Det räckte långt – mycket långt – med att ”bara” spela ishockey.

 

När det tredje perioden startade hoppades vi på en poäng – i bästa fall. En period senare stod vi där med fem mål, tre poäng och en mycket häftig hockeyupplevelse att hantera.

 

Det finns inget så oförutsägbart som ishockey. Jag älskar det.

 

Men i ärlighetens namn ska det erkännas att det inte fanns särskilt mycket som talade för det vi fick uppleva.En tidig timeout av Tommy Jonsson och ett spelmässigt underläge påminde mer om matcher från förr, men det är något med det här laget. Det är något speciellt med den här sammansättningen av spelare.

 

Det är som om Brynäs inte bryr sig om hur det ser ut på isen så länge dom är nära i målprotokollet. En klok inställning, men en svårare att leva upp till.

 

Brynässpelarna reste sig upp som ett lag. Gick ut till den tredje perioden med övertygelsen om seger.

 

Nyckeln till seger var Greg Scotts kvittering med en man mindre på isen. Brynäs verkade inte ens notera att Färjestad bara halvminuten senare tog ledningen igen.

 

Under slutminuterna går Brynäs för seger och man lyckas. En Ryan Gunderson och en Jesper Ollas senare är segern definitiv.

 

Att våga gå för seger är kanske den viktigaste erfarenheten att ta med sig. En poäng på bortaplan brukar inte spelas på det sätt som vi fick se mot Färjestad. När det slutar som det gjorde den här gången får det gärna bli en vana.

 

En del kallar det serielunk. Jag kallar det ishockey och jag kallar det Brynäs IF.

 

Tre saker efter match

  • Sportchefsmål. Sweatt, Scott och Nokelainen. Starkt jobbat av sportchefen.
  • Uppmanar Mattias Pettersson att gömma eventuella rakhyvlar i omklädningsrummet. Punkt.
  • Bortaspelet. Ingen förlust. Stabilitet. Glädje.