Återfallen som ändå gav poäng

Brynäs vinner borta mot MoDo. Man vinner. Inte mer. Det spel som vi fick se mot Luleå under dagarna två visade sig under stundom, men skärpan och fokuseringen på den egna prestationen var lika ofta något som såg ut att vara kvarglömt i spelarbussen. Det håller inte i längden, men det höll mot MoDo. Den här gången.

Det började så vackert. Jag har några gånger under säsongen hyllat Nick Johnson för hans förmåga att göra så mycket rätt när han är på isen. Han har alltid klubban rätt, han åker rätt, han är rätt. Ni såg mottagningen på tennis, hur han varsamt lägger pucken till rätta för att sedan behärskat ge Brynäs ledningen. Jag blir knäsvag när jag får se den typen av prestationer.

Några utvisningar senare hade MoDo tagit tillbaka initiativet i matchen och när forwards inte kan bestämma sig för att spela försvarsspel – något som återkom vid flera tillfällen under matchen – får MoDo relativt enkelt kvittera.

Något som var viktigare än spelkvaliteten på matchen var det som händer under 4 min och 41 sekunder i den andra perioden. Brynäs gör tre mål. Visst är det ett stukat MoDo som släpper till både det ena och det andra i defensiven, men Brynäs gör två mål i powerplay som bägge två är skolboksexempel på hur man nyttjar spelformen på ett bra sätt.

Målen var vackra men det som fastnade mest hos mig var den självkänsla som präglade spelet. Brynäs vågade slå passningar som om spelarna visste att det skulle finnas en lagkamrat på plats när passningen kom. I mina ögon såg det ut som om både självförtroende och självkänsla är på väg att byggas upp i powerplay. Det kommer att vara mycket viktigt under det som återstår av den här säsongen.

Men. För det finns alltid ett men.

Plötsligt återfaller Brynäs i gamla synder. Farten sänks och istället drabbas man av några bekväma utvisningar där man istället för att ta det extra skäret nyttjar klubban på fel sätt. Brynäs reder ut utvisningarna, men återfallet skulle ändå få konsekvenser.

MoDo gör två reduceringsmål i den sista perioden och det var verklig match i 59 minuter. MoDos mål tog lång tid att godkänna då bägge två hamnade i facket bedömningssituationer. Vi kan tycka vad vi vill om att målen godkändes, men faktum är att ingen kan påverka domsluten när dom väl är tagna. Däremot kan man alltid påverka situationerna som gör att målen uppstår.

Bägge målen kanske är tveksamma, men tveksamt var också Brynäs försvarsspel vid bägge tillfällena. Jag förstår att adrenalinet är högt, jag förstår att man vill visa att man är beredd att göra vad som krävs för att vinna matcher, men det påverkar den taktiska kylan. Lägg istället fokus på det man kan påverka. Det skickar rätt signaler. Gör om, gör rätt är viktigare än att försöka förändra något som andra beslutar om.

Nåja. Brynäs vinner till slut efter att Greg Scott avgjort i ett övergivet MoDo-mål och trots allt är segern på kort sikt viktigare än spelet. På lång sikt är bristerna viktigare, men poängen som bärgades i Övik kan vara skillnaden mellan en åttondelsfinal och en kvartsfinal.

Nu ska jag luta mig tillbaka för att om och om igen njuta av Nick Johnsons ledningsmål. Om du någon gång undrar hur spetskompetens ser ut har du svaret där.

Tre saker efter MoDo – Brynäs

Powerplay, Disciplinen, Målskyttet. Tre faktorer jag lyfte fram inför match. Jag säger check på två av tre.

Nick Johnson. Spetskompetens som gör vår idrott mer vacker än vad vi ibland förstår. Tack för det.

Felix Sandström. Kunde inte göra så mycket mer än vad han gjorde vid målen. Brynäs förstemålvakt är här för att stanna?

 

 

Ödesveckan börjar i Övik

Den här veckan väntar tre matcher som på många sätt avgör huruvida Brynäs vilar sig igenom åttondelsfinalerna och går direkt till kvartsfinal eller ej. Först ut är bortamatchen mot MoDo.

MoDo inledde 2016 med att slå Frölunda på bortaplan och jag var nog inte ensam om att tro att det kanske var vändningen för MoDo. Så var det inte. Istället har MoDo bara tagit två segrar sedan dess. Lite överraskande kan jag tycka då förändringarna nu är gjorda, men inte riktigt fått den effekt man hoppats på.

MoDo-tränaren Andreas Johansson gjuter mod i laget om och om igen när han säger att dom gör mycket rätt på isen, men inte riktigt får utdelning. Av det jag sett av MoDo är det nog ojämnheten som är mest slående.

MoDo är också på väg in i en fas av seriespelet där det inte finns så många förluster kvar att spela om man vill undvika spel om platsen i SHL. Den typen av lag är det värsta tänkbara motståndet.

Jag tycker genuint illa om när Brynäs möter lag som spelar för sin existens. Desperationshockey är det värsta som finns. Lag som spelar utan att tänka på morgondagen har alla möjligheter att överraska sig själva – och sina motståndare.

Det är min uppfattning att om Brynäs uppträder på det sätt som man gjort under de senaste matcherna blir det en svår uppgift för MoDo. Om Brynäs däremot återfaller i sitt tidigare mönster har övikslaget en enklare arbetsuppgift.

Brynäs ödesvecka inleds alltså i Örnsköldsvik och även om desperationen som väntar hoppas jag att Brynäs nyfunna självkontroll och prioritering av defensiven kan räcka för poäng.

Under helgen som gick stärktes Brynäs möjligheter att nå en topp sex placering rejält. Men de poäng som bärgades mot Luleå är inte särskilt mycket värda om man inte samtidigt tar merparten av poängen den här veckan.

MoDo har inte gett upp den här säsongen, men jag är ganska säker att om Brynäs kan kontrollera sitt spel, vara disciplinerade och klappa varandra på benskydden när det enkla spelet fungerar och dessutom påminna varandra om riskerna när ambitionerna blir alltför stor så finns möjligheten där.

Det syns att några av spelarna som varit borta en del under säsongen – läs Nørstebøe och Vraná – är spelsugna och visst ser det ut som om både matchtempo och timing börjar sitta allt mer.

Till matchen finns också fler spelare tillgängliga för spel. Kilström och Sundqvist är redo för spel igen och det innebär att alternativen blir fler och speltiden på våra bästa backar minskar. Det är bra.

Brynäs ödesvecka börjar i Övik och även om jag gillade det Brynäs vi fick se mot Luleå är jag övertygad om att det blir en svår match. Desperationshockey mot Trygghetshockey kan sluta precis hur som helst.

Tre saker inför MoDo – Brynäs

Powerplay. Brynäs börjar hitta tillbaka till ett mer konstruktivt och effektivt powerplay. Vraná är nyckeln och han är på gång. Spännande.

Disciplinen. MoDo får inte erbjudas för många möjligheter att spela med en man mer på isen. Det kommer inte att hålla.

Målskyttet. Brynäs gör för lite mål för att ge sig själva chansen att vinna fler matcher. Hoppas det lossnar den här veckan.

Som en stillsam promenad med mormor

Brynäs vinner mot MoDo och under den sista perioden kommer jag på mig att tänka på min mormor. När jag var liten var jag ofta med henne. Hon gick med käpp så länge jag kan minnas. Därför var promenaderna långsamma och gav tid till reflektion snarare än till upplevelse.

Vi gick ofta en liten omväg förbi en ava. Där fanns det svanar. Ibland matade vi dom med något överblivet bröd. Men mest pratade vi med varandra. Vi talade om det mesta. Jag önskar jag hade kunnat tala med henne efter den här matchen.

Trots att matchen betydde mycket för Brynäs och kanske var avgörande för MoDo andades matchen försäsong. Slarvigt, kantigt, skavande ishockey är lättare att stå ut med i augusti än i januari.

Vi fick se många enkla, ängsliga och ofarliga avslut. Vi fick se arga leken istället för pulshöjande kampidrott. Visst fanns det tendenser och förmodligen var det mina egna förhoppningar om något annat som krossades mot den av försiktighet och i all enkelhet uppbyggda väggen av för enkla misstag som gjorde att missmodet föll.

Mormor hade sagt att det kan vara så här inom idrotten. Jag hade sagt att det borde inte vara så.

En bit in i den andra perioden – efter att Brynäs avslutat sin anfall slarvigt och ogenomtänkt – får MoDo kontra in ett ledningsmål. Mormor hade sagt något i stil med att jag nu skulle få se att det skulle bli bättre. Det blev det inte. Det gick några minuter och när pucken hamnade hos Lukas Kilström ut att ha ledsnat. Han prickskjuter in kvitteringen när Jonatan Bjurö är skymd. All heder åt Kilström. Både jag och mormor blev glada fast på var sitt håll.

Det blev liksom aldrig någon riktig ordning på den här matchen. I väntan på ett desperat spelande MoDo på jakt efter avgörande lyckades Nick Johnson tidigt i den tredje perioden avgöra matchen med ett mål i powerplay – vad annars? 

Under slutminuterna kunde vi se varför MoDo är i den situation man är. Det finns inget extra att plocka fram. I alla fall inte idag. Läget börjar bli bekymmersamt för västernorrlänningarna. I praktiken behöver man fem segrar fler än Malmö för att komma förbi i tabellen. Fem. Kan bli svårt med tanke på att Malmö både spelar hyggligt och förstärkt laget dom senaste dagarna.

Brynäs då? Trea i serien. Trea och ärligt talat är det nu ganska många matcher sedan man spelade en ishockey som står i paritet med tabellplaceringen. Det kan vara – och kanske är – en styrka att befinna sig i den positionen, men det kan också berätta något om vår ligas kvalitet?

Brynäs har den här säsongen gjort sina bästa matcher mot lag som anses vara bättre och det är trösterikt, men jag gillar det inte. Ett lag som ligger trea i tabellen så här långt in i säsongen borde ha ett bredare register än att låta sin egen prestation avgöras av vilket lag man möter för dagen.

Jag nöjer mig med att konstatera att ytterligare en dag på jobbet är avklarat för Brynäs herrlag i ishockey. En dag som inte krävde maxprestation för att ge en TREvlig belöning, men som skapade fler frågor än svar.

Är jag då inte glad över att playinplatsen är säkrad, att utgångsläget för en topp sex placering ökade och är jag inte glad över att mitt lag vinner trots ett spel som haltar? Självklart, givetvis och utan tvekan. Men det betyder inte att jag inte med viss anspänning blickar framåt mot kommande matcher.

Vad säger du, mormor? Ska vi ta en stillsam promenad, mata några svanar och prata om livet? Kanske får det precis som förr en orolig själ att lugna sig. Tack för att du alltid fanns där med och för mig. Vi får prata mer sedan.

Tre saker efter Brynäs – MoDo

BEA-kedja. Blomqvist, Enterfeldt och Alcén var matchens stora behållning. Mysigt för alla utom dom spelare dom möter på isen.

Marcus Ersson. Han gör som Lucas Carlsson. Han går in och levererar från första skäret. All heder åt Tomas Thelin och dom andra som utbildar våra unga talanger.

Petr Vraná. Otroligt roligt att se honom på isen. Ge honom några matcher. Han har det i sig. Vi kommer inte att bli besvikna. Tro mig.

Vítej zpátky, Petr

MoDo väntar på hemmaplan och ärligt talat är det en sak jag ser fram emot mer än andra. Det handlar givetvis om Petr Vranás comeback. Minns ni honom? Jag gör det.

Vraná var spelaren som såg ut att ha börjat komma in i spelet, laget och klubben när han blev skadad. 25 matcher och en halv säsong senare är det dags att påbörja anpassningen igen. Jag har höga tankar om Vraná. Jag tycker han har kvaliteter i sitt spel som saknas just nu i Brynäs.

Nu kommer han givetvis inte att vara helt matchfärdig redan imorgon. Matchtempo och timing brukar ta några matcher innan det sitter, men kommer han in i spelet under dom närmaste tio matcherna är jag övertygad om att han kommer att vara en tillgång när åttondelarna ska avgöras. Om Brynäs tar sig dit.

Med Vraná i laget skapar det möjligheter till många nya varianter av kedjeformationer och det är något jag hoppas få se.

Vem får då lämna laget? Berglunds förtroende för Sondre Olden har inte visat sig när det gäller istid, men med Petr tillbaka kanske en variant kan tänkas innehålla en Sondre? Adam Brodecki brukar få dela istid med Sondre och är väl en annan som kan räkna med att finnas med i riskzonen. Westerholmarna lär väl få fortsätta ihop med Mannberg?

Nu ska inte bara Vraná spela hockey ikväll. Ett helt lag ska möta MoDo och det börjar bli allt färre matcher för MoDo att komma i kontakt med lagen ovanför strecket. Förlust för MoDo och man måste vinna fyra matcher fler än Malmö under dom nitton avslutade omgångarna. Det låter naturligtvis inte mycket men det är mer än man kan tro. Därför finns det anledning att tro att MoDo inte kommer till Gävle med någon annan plan än att sälja sig mycket dyrt.

MoDo förlorade visserligen hemma senast mot Skellefteå men det var dagarna efter att Brynäs också förlorat mot samma västerbottningar och även om Brynäs inte gjorde säsongens insats så var det sannerligen inget dåligt motstånd. Gången innan var MoDo i Göteborg för att vinna. Ett uppdrag man lyckades med.

Nej. Jag tror faktiskt att Brynäs kommer att få det svårt mot MoDo. Givetvis ingenting jag hoppas på, men den turbulens som kännetecknat MoDo som resulterat i en hög omsättning av ledare och spelare är ett annat Modo nu. Brynäs måste upp en nivå till än vad som var fallet senast mot Malmö. Jag undrar om Brynäs kommer att klara den uppgiften? Jag är tveksam.

Å andra sidan kommer jag inte att kolla in varken Brynäs eller MoDo i någon större utsträckning. Jag kommer att hålla mitt fokus på Petr Vraná.

Vítej zpátky, Petr!

Tre saker inför Brynäs – MoDo

Pappa påminner. Min far har ofta sagt att det som är svårt gör man på en gång medan det som är omöjligt bara tar lite längre tid. Känns aktuellt.

Sluta tänka. Sluta tänk ishockey, spela ishockey. Inga sura miner, inga suckar och stön och behåll fokus på dom egna arbetsuppgifterna. Sluta tänka.

Gör det på kraft. Det lag som vinner kampen vinner matchen. Jag hoppas det blir Brynäs, men jag undrar jag?

Brynäs var bra

Hemkommen från den katedralliknanden Glysishallen i Hudiksvall konstaterar jag att det här var en av dom bättre försäsongsmatcher jag sett – och då menar jag inte den här säsongen utan överhuvudtaget.

Må så vara att det var en försäsongsmatch med allt vad det innebär. Ni vet. Mycket som ska övas in. Nya spelare som vrider på huvudet istället för att åka dit dom ska och en del skydd som måste nötas ned för att dragningar och skär ska sitta där dom ska.

I mina ögon var Brynäs bra. Tempot var bra, passningarna var bra, inställningen var bra, viljan var bra och målskyttet var bra. Brynäs var bra.

Visst fanns det perioder under matchen då spelet var slarvigt med för många utsträckta klubbor i försvarsspelet istället för det extra skäret som ibland krävs för att komma rätt i försvarsspelet och visst försvarade Brynäs dom blå linjerna lite väl bekvämt ibland.

Men. För det finns alltid ett men.

Det finns mer att vara glad över än att bekymra sig över efter den här matchen.

Greg Scotts reducering till 2-3 var en sådan där individuell prestation som måste nämnas. Han gömmer sig bakom en Modoforward och när uppspelet kommer tar han ett skär framåt och bryter det. Avancerar mot mål och avslutet är precis sådär kliniskt som man önskar att alla avslut är.

Anton Rödins kvittering var en sådan där kollektiv prestation där lagkamrater som Adam Brodecki skapar utrymmet för Rödin att runda målet och avsluta på samma kliniska sätt. I sin enkelhet ett praktiskt och tydligt exempel på själva essensen i lagidrott. För mig var det kvällens viktigaste signal.

Brynäs vinner med 7-3 och när jag på vägen ut stannar till hos den alltid lika trevlige Torbjörn Rissve i Brynäs ställer han den fråga som jag själv alltid försöker svara på efter en seger; var det Brynäs som var bra eller MoDo som var dålig?

MoDo var inte bra, men det spelar ingen roll då jag menar att Brynäs var bra. I alla fall bättre än MoDo.

Inför match hade jag bestämt mig för att hålla lite extra koll på vilka backar som ville spela sig till en plats bland sex backar i seriepremiären. Jag återkommer om det.

Jag tänker istället tänka tillbaka på en match där Brynäs var bra. Kanske till och med riktigt bra. I alla fall för att vara en försäsongsmatch.

Tre saker efter matchen mot MoDo

Dom få gånger Brynäs blir ordentligt pressade i egen zon tar det tid för laget att komma ur pressen. Kommer att bli intressant att följa när motståndet blir bättre.

Scott, Johnson och Rödin ser ut att få en rolig vinter. PP-bröderna också.

Vem står i seriepremiären? Jag både tror och hoppas på Felix Sandström.

En övertygande, stilfull och oerhört vacker seger

Brynäs slår MoDo på bortaplan och det var en seger som var mer än en seger. Det var ingen övertygande framgång, ingen stilfull trepoängare och det var inte heller en vacker seger. Ändå var det en seger som var övertygande, stilfull och oerhört vacker.

 

Segern mot MoDo var viktig. Den var viktig för att Brynäs inte spelade sitt bästa spel och istället vann den på grund av att man plockade fram andra egenskaper än skönspel, skridskoåkning och hög kunnighet i dom udda spelformerna. Man kämpade ned MoDo.

 

Under den första perioden fanns det inget som talade för poäng. Det nätta passningsspelet i egen zon skapade stress i ett supporterhjärta och möjligheter för motståndarna. MoDo nyttjar en powerplaymöjlighet och tar ledningen i matchen.

 

Efter den första perioden leder MoDo, men bara med 1-0. Skottstatisken – 14-5 till MoDo – berättade att skillnaderna var stora mellan lagens offensiva kvaliteter under matchens första 20 minuter.

 

Vad som sedan hände berättar något om årets Brynäs som är värt att påminna om. Trots att laget inte presterat något som ens kommer i närheten av maxprestation verkar det inte bekomma laget nämnvärt.

 

Brynäs kvitterar redan efter en minut av den andra perioden. Anton Rödin fångar upp ett modomisstag i Brynäs försvarszon. Han åker rakt fram i 50 meter, tittar till vänster och sätter pucken högt bakom målvakten.

 

Spelet jämnar ut sig. Brynäs äter sig in i matchen och spelet jämnas ut. Målet stärkte Brynäs. Den andra perioden blev jämn. Framförallt var det Brynäs som spelade upp sig.

 

Precis som i senaste hemmamatchen ökade Brynäs det egna tempot. Något som gör laget bättre. Just den lilla detaljen är intressant. Brynäs kunde den här gången förändra det egna matchtempot. Kan laget hitta ett högre lägstatempo kanske den lugnande medicinen kan stanna kvar i kartongen.

 

Minnesbilderna från den inledande perioden fanns kvar och när Bill Sweatt blir utvisad med tre minuter kvar av mittperioden kändes det naturligt att matchen skulle få se ytterligare ett mål. Målet kom, men det var Brynäs som gjorde målet.

 

I spelet med en man mindre på isen vinner Sebastian Enterfeldt en kampsituation i mittzon. Daniel Brodin plockar med sig pucken och driver den in i anfallszon. Efter vissa tekniska missöden på vägen väntar Brodin tryggt in en framstörtande Enterfeldt som ger Brynäs ledningen.

 

Målet kanske överraskade fler än mig, men även om Brynäs blev glad över ledningsmålet så kändes det mer som om den glädjen var förväntad snarare än överraskande.

 

Några menar att MoDo gör en dålig avslutning på matchen. Jag menar att Brynäs visade klass.

 

Man gjorde det svårt för MoDo, man jobbade hårt, höll sig från utvisningsbåset och lät klockan göra det svåra jobbet.

 

Allt såg bra ut. Lugnet fanns där, men när Jörgen Sundqvist visas ut med fyra minuter kvar kommer det en anstormning mot Starkbaum jag kommer att minnas. Inte för MoDos effektivitet utan för det försvarsspel Brynäs presterar. Visst fanns panikkänslor, visst hade MoDo sina chanser, men Brynäs höll ihop försvarsspelet på ett beundransvärt sätt.

 

När Bill Sweatt med sekunden kvar av matchen sätter Brynäs tredje mål var matchen sedan länge klar, men ibland ska man stryka under, sätta pricken över i:et och skriva ett utropstecken efter en segermatch.

 

Brynäs slår MoDo med 3-1. Det var ingen övertygande framgång, ingen stilfull trepoängare och det var inte heller en vacker seger. Ändå var det en seger som var övertygande, stilfull och oerhört vacker.

 

Det är en seger laget kommer att snacka med varandra om länge. Redan i bussen hem skrattar dom högt över segern, skrattar åt med vilken elegans Brodin löser puckkontrollen innan han passar Enterfeldt, skrattar med varandra.

 

När lag vinner jämna matcher där man inledningsvis varit i brygga skapas myter, legender och sägner om lagets odödlighet. Visst hade det kunnat sluta på ett helt annat sätt, men det spelar ingen roll i spelarbussen.

 

Därför var Brynäs seger mot MoDo en seger som var mer än en seger.

 

Tre saker efter matchen mot MoDo

  • Varför vill Brynäs skapa spelvändningar för motståndaren genom det chansartade spelet runt motståndarmålet?
  • Puckarna räddades av, studsades på och drog sig till Berhard Starkbaum. Ett resultat av en laginsats som även är resultatet av Starkbaums målvaktsspel.
  • Förra lördagen såg vi Kevin Fiala möta Brynäs. I MoDo fanns Willam Nylander med i laguppställningen. Bägge dessa spelare kommer att bli något alldeles extra den dag dom tar steget in i seniorishockeyn.

http://unicef.se/egna-insamlingar/brynasare-for-unicef

Hårt arbete lönar sig alltid

Som jag längtat efter en bortamatch som den vi fick se mot MoDo. Efter en tid då jag haft fler frågor än svar fick vi se en match där Brynäs stod att känna igen. Vi fick se en match där Brynäs fick full utdelning. Det blev en match med sex mål, tre poäng och en match som ger mig hopp.

 

Det ska erkännas att mina förhoppningar inför match var låga. Jag ville se en reaktion, en ambition, en vilja att förändra det vi fått se dom senaste veckorna. Jag ville se ledare på isen, svettiga tröjor och det fick jag.

 

Simon Bertilsson täckte skott, Christian Djoos visade elegans och jag fick återigen se Jonathan Granström spela den ishockey Brynäs behöver. För en och en halv vecka sedan tyckte jag mig se att Jonathan Granström börjat tagga upp inför slutskedet av seriespelet. I matchen mot MoDo fick vi se den Granis vi lärt oss älska. Han tacklade, han munhöggs, han störde och han var poängkung.

 

Han passade fram Andreas Thuresson till 1-0. Jesper Ollas fick ingen passningspoäng, men hans smartness i mittzon gjorde mig fuktig i ögonvrån. Men åter till Granström. Han gör själv 3-1 innan han assisterar till Brynäs två sista mål. Fyra poäng av grovjobbaren, den lojale, den grinige. Den här kvällen var han allt det, men han var också den bäste.

 

Det kunde ha slutat annorlunda. Brynäs var oerhört effektiva matchen igenom. Vid ställningen 4-1 i den andra perioden började jag hoppas på tre poäng. En känsla som inte fick stanna på besök särskilt länge. MoDo reducerar innan periodpaus och gör det ytterligare en gång efter periodpaus innan kvitteringen kommer när Brynäs spelar tre mot fem.

 

Men Granström var inte nöjd. Bara halvminuten senare bryter han ett MoDo-uppspel driver mot mål blir hakad och slagen på vägen, men innan domaren hinner blåsa av har Bill Sweatt gett ledningen till Brynäs igen.

 

I slutminuterna vann han tekningar, störde Samuel Påhlsson, manade på sina mannar. Med någon minut kvar stod han redo inför tekning och hade ett sådant mentalt övertag på Påhlsson att domaren knappt kunde släppa pucken. Jag hann tänka att så länge Granis är på isen kan inte Brynäs förlora. Det var därför logiskt att det också var han som spelade fram Harju till hans andra och Brynäs sjätte mål.

 

Jag har längtat efter ett Brynäs som vinner matcher på precis det här sättet. Kan det här vara vändningen? Jag hoppas det.

 

Hårt arbete lönar sig alltid. I alla fall om man heter Jonathan Granström.

 

Tre saker efter matchen

  • Intressanta kedjeformationer. Övriga göre sig icke besvär?
  • Nu vilar vi hjärnor, kroppar och klubbhjärtan. Tror det kommer lägligt. Trots segern.
  • Christian Djoos och Simon Bertilsson visade storform. På två helt olika sätt.

 

Lånade poäng

Jag är inte sen att använda begrepp som stulna poäng. Vid mer än ett tillfälle har jag både tänkt, sagt och uttryckt mig så. Ikväll slog det mig att det inte alls handlar om stulna poäng. Det handlar om lånade poäng.

 

Redan innan match kände jag förväntningarna. Arenan var välfylld och jag hoppades få se en ishockeymatch jag skulle minnas. Så blev det också. Tyvärr är det misstagen jag minns mest.

 

Den skakiga inledningen av hemmalaget resulterade tidigt i ett baklängesmål. Ska man släppa in mål är det mer okej att göra det i boxplay, men handen på hjärtat; vi har tidigare under säsongen sett ett mer aggressivt och stringent försvarsspel.

 

Brynäs reser sig dock och efter att både Daniel Brodin och Bill Sweatt gjort mål kändes det bättre. Sakta började jag tro att spelledighetens stelhet började rinna av hemmalagets spelare. Jag hade fel. Redan i slutet av den första perioden började MoDo pressa Brynäs på det där obehagliga sättet. Det var ändå bara en liten fingervisning av det Modo skulle komma att visa upp i den andra perioden.

 

Om någon undrar hur det ser ut när ett lag dominerar spelet vill jag rekommendera den andra perioden mellan Brynäs och MoDo. MoDo är bättre i allt. Man åker fortare, man passar bättre och man spelar spelet ishockey på det sätt som det ska göras. Kanske blir Brynäs överraskade, men hemmalaget ramlade, fumlade och tumlade runt på isen. MoDo var bra, men var man så bra?

 

Den av MoDo ratade Berhard Starkbaum gör några riktigt vassa och viktiga räddningar, men om MoDo varit lika bra som det såg ut från läktaren hade dom då klivit av den andra perioden utan att göra något mål. Det ursäktar inte Brynäs agerande. Snarare tvärtom

 

Men så plötsligt. Hockeyguden klev in på isen. Brynäs fick spela boxplay och plötsligt blev det som tidigare varit så svårt enkelt. Hemmalaget jämnade ut spelet något och mittperioden slutar på något märkligt sätt mållös.

 

Den tredje perioden blir länge en sådan där typisk uddamålsledningsperiod. MoDo chansar lite mer framåt vilket ger Brynäs möjligheten att ställa om till kontring. Det är nära att resultera i flera mål, för bägge lagen. Det skulle komma ett mål och det är Brynäs som gör det. Eller det är MoDo som gör det, men det är Brynäs som bjuder på det

 

När Andreas Thuresson ska spela ut pucken ur egen zon händer det något som påminner om spelet i den andra perioden. Pucken vobblar, studsar på hans klubblad och istället för en enkel puck ur zon blir det en elegant framspelning till kvittering för MoDo.

 

Resultatet står sig perioden ut. När Simon Löf – välkommen tillbaka – får med sig en retroaktiv utvisning under övertidsperioden kan Sebastian Enterfeldt avgöra. Den viktiga extrapoängen stannar i Gävle.

 

Var det då rättvist? Var det stöld? Rättvist var det därför att Brynäs gjorde fler mål än sina motståndare. Men stöld var det väl ändå? Nej, jag tycker inte det är stöld. Det är lånade poäng.

 

Brynäs har spelat – och kommer att spela – matcher där man presterar mycket bättre än det vi fick se idag utan att det ger några poäng. Idag lånade man några av dessa poäng.

 

Jag ska försöka komma ihåg det nästa gång Brynäs spelar riktigt bra, men förlorar.

 

Lånade poäng. Smaka på det. Jag tror jag har en poäng.
Tre saker efter matchen

  • Pyroteknik på läktarna. Känns inte det lite egoistiskt? Tänk på era egna supportrar åtminstone. Dom flesta av dom ville nog se hela matchen. Roa er med raketer och annat på nyår. Gör det utomhus. Det gäller alla supportrar. Inklusive våra egna. Låt stå.
  • Korven slut i andra pausen. Allvarligt talat. Det är inte okej. Här finns det pengar att hämta för klubben. Får inte upprepas. Punkt.
  • Linjerna är till för att vinnas och försvaras. Om Brynäs ska ha något mer än hedern kvar efter nästa match krävs det bättre skärpa när det gäller den detaljen. Frågor på det? Inte? Bra. Verkställ.

Varannandagshockeyn är här

Varannandagshockeyn är här. Tre matcher ska spelas innan nyår och först ut är hemmamatchen mot MoDo. Serielunk, streckmatch, sex-poängs-match eller slutspelsmatch?

 

Det är lätt att ta till stora ord för en match mitt i serien, men matcher som den här är viktigare än man kan tro. Seger och MoDo måste vinna tre matcher fler än Brynäs för att vara före när serien avslutas. Förlust och det skiljer bara en poäng. Ni hajar? Alla matcher är viktiga. Kalla det gärna seriespel, men aldrig serielunk.

 

Såg häromnatten om Brynäs senaste match mot AIK. Brynäs var bra, men AIK hade då stora bekymmer med många saker. Segern imponerade ändå. 8-1 på bortaplan är inte kattskit. Det är bra.

 

Brynäs har under hösten fått gå hårt åt vissa spelare. Vilan har med all säkerhet gjort dom gott. Småskador och slitna kroppar har rehabiliterats och borde vara i god kondition.

 

MoDo har bitvis imponerat på mig. Men det är bitvis. Somliga matcher har dom sett riktigt bra ut, medan dom i andra matcher varit snudd på mediokra. Så ser det ofta ut i lag som bygger nytt, skapar nytt och kanske inte har funnit alla detaljer ännu. Jag hoppas MoDo fortsätter leta dom detaljerna imorgon och att Brynäs kan nyttja deras svagheter.

 

Men mest av allt hoppas jag att Brynäs har kvar tryggheten i spelet, lojaliteten till varandra och självkänslan som gör att man vill och kan vinna av egen kraft.

 

Vi ses i Läkerol Arena. Så får det bli.

 

Tre saker före matchen

  • SHL-debatten har tagit på krafterna under uppehållet. Slutar det med sudden death? Jag tror inte det.
  • Frölunda och Växjö väntar i kommande omgångar. Fler avgörande matcher? Jag tror det.
  • Lycka till Elias Lindholm, Oscar Dansk, Jonas Johansson. Mattias Nörstebö och Christian Djoos. Gör oss stolta. Jag hoppas det.

 

Värdiga vinnare

Efter matcher som den mot Modo påminner jag mig själv om att vi är Brynäs IF. Vi är det tillsammans. Det vi säger om spelare, ledare och klubb säger något om oss själva men också något om vad klubben står för. Jag vill att vi behåller värdigheten både när vi vinner och förlorar. Annars är vi inte Brynäs. Tycker jag.

 

Vi är överens om att Sebastian Lauritzens passning till 1-0 visade prov på såväl mod som ledarskap. Vi är glada över  Simon Bertilssons 2-0. Som om glädjen över att han spelade idag inte var nog. Vi veckade våra pannor vid 2-1, hade åsikter vid 2-2 och kände tydliga känslor vid 2-3.

 

Vårt lag gjorde några väl enkla misstag och det nyttjade Modo. Bortalaget visade beslutsamhet i den sista perioden. En beslutsamhet jag hoppats se från hemmalaget idag. Så blev det inte. Det blev något annat.

 

Under den sista perioden var min känsla att Modo skulle vinna. Jag märkte det då jag ägnade tiden åt att fundera över skillnaden mellan självkänsla och självförtroende.

 

Ni vet. Självkänsla är lite förenklat att känna uppskattning för den man är och självförtroende att känna uppskattning för det man presterar. Hur mår du när du känner en stark självkänsla och ett starkt självförtroende? Exakt. Du går inte att besegra. Hur känner du när du ser på dig själv med negativa ögon och när allt du gör blir fel. Exakt. Det blir inte lättare att göra rätt nästa gång.

 

Jag tycker att Brynäs presterar bra ishockey under delar av matcher, men har svårt att få till det en hel match. Jag väljer att fokusera på det som fungerar. Jag vill tro att lösningen finns där.

 

Modo var värdiga vinnare. Den känslan vill jag att vi ska känna igen. Snart. Skellefteå kan mycket väl vara en riktigt bra nästa match. Det känns som ett bra tillfälle att vända trenden. Eller åtminstone vinna tillbaka värdigheten.

 

Tre saker efter matchen

  • Lauritzens passning till 1-0 är modig, djärv och framgångsrik.
  • Vi var inte ens nära. Ärligt. Vi var inte det.
  • Värdighet består inte i att besitta ära, utan i medvetenheten att vi förtjänar den, säger Aristoteles. Jag håller med.