Tack Lucas

Borde jag inte skriva om hur markeringsspelet vid Örebros andra mål hade tagit timeout, borde jag inte formulera mig kring hur bristande ödmjukhet för andras tillfälliga svaghet kan se ut och hur det kan straffa ett lag hårt och borde jag inte tacka gudarna för att inte Brynäs drar på sig en utvisning direkt efter Örebros andra reducering? Jo, det borde jag. Men jag väljer bort det.

När allt kommer omkring är det Berglunds huvudvärk att söka svar och lösningar på dessa utmaningar inför avslutningen på seriespelet. Jag konstaterar att Brynäs avslutade ödesveckan med ytterligare en seger, att laget tagit 13 av de senaste 15 poängen och att man skapat sig möjligheten att på egen kraft bli ett kvartsfinallag.

Jag väljer istället att helt lägga laget åt sidan och bara fokusera på en enda spelare. Ni vet vem. Alla vet vem. Vi visste det först, men alla vet det nu. Det handlar givetvis om Lucas Carlsson.

När han tog sina första skär i SHL var vi många som hoppades att det skulle gå bra för honom, att det skulle bli en nyttig lektion för kommande år och att det var ännu ett kvitto kvaliteten inom klubbens ungdoms- och juniorarbete.

Några matcher senare har vi fått sett ett långsamt genombrott som idag fick alla att ställa sig upp för att applådera en ung spelares respektingivande och avgörande insats i en SHL-match.

Under veckorna som gått har vi sett honom åka rätt, spela vårdat och våga spela sitt spel. Vi har sett blicken för spelet, vi har sett respekten för sporten och vi har sett att det liksom bubblade i honom. Hans ambition har varit större än det vi fått se på isen. Idag tog han med sig blicken, visade ingen respekt och gjorde istället ett hockeymål vi kommer att tala om i många år framåt.

Någon sa att han gjorde en Andersén. Ni vet målet mot Djurgården som Niclas gjorde nästan på dagen för fem år sedan. Någon annan pratade om Lidström, Salming och dom äldsta talade om Strimma Svedberg. Jag håller inte med. Lucas gjorde en Carlsson och ingenting annat.

Målet är vackert, individualistiskt och ett medvetet val. Det är en prestation av en ung spelare som vill veta hur bra han kan bli och som inte kommer att ångra sig om han behåller sin respekt för sporten, sin ödmjukhet för sin talangs outtömda potential.

Ja. Jag vet. Han är ung. Det kan ta stopp här. Men det bryr jag mig inte om. Det kommer inte att ta slut här. Det är här och nu det börjar.

Ja. Jag vet. Örebro gjorde inte sin bästa insats i den första perioden. Men det bryr jag mig inte om. Lucas mål var alltför vackert för att bry sig om sådana detaljer.

Lucas Carlsson satte den här kvällen fingret på spelets skönhet. Hur vilja och ambition kan skapa poesi, hur kraft och mängder av träningstimmar kan skapa skönhet och hur talang kan ge oss som följer vår sport någonting tillbaka.

Tack känns ibland så futtigt, men ibland är tack det ord som bäst beskriver vad man känner. Tack Lucas!

Tre saker efter Brynäs – Örebro

Den första perioden var länge en njutning. Mer sådant tack.

Blomqvist mål var resultatet av många små detaljer. Kolla in Alcéns lilla nummer på mittlinjen som ett exempel.

Lucas Carlsson gav tillbaka något till sporten och klubben. Något jag kommer att minnas länge. Mycket länge.

 

Mänsklig eller teknisk ishockey?

Jag var på fest igår. Det var inte Brynäs. Jag firade en 175-åring och vi hade otroligt roligt. Det hade inte Brynäs. Jag såg fantastisk underhållning. Det vet jag inte om Brynäs fick då jag gjorde något så ovanligt som att inte se matchen medan den pågick. Men en sak är säker. Det är bra med tekniska hjälpmedel.

Det finns hos mig en viss förståelse för den uppenbara irritationen för det mål som avgjorde till Örebros fördel. Det finns säkert en del örebroare som känner likadant. Jag har också förståelse för irritationen vid Örebros andra mål. Inte särskilt många säger emot om man påstår att det var nära, mycket nära eller skulle ha varit avblåst för utvisning spelsekvenserna innan. Men vad spelar det för roll?

Skulle vi nagelfara alla mål, tveksamma utvisningar och avblåsningar som sker under en säsong är jag övertygad om att det skulle gå på ett ut. Att det sedan är ett problem är en annan sak. Min uppfattning är att situationer som den aktuella kan avgöra enskilda matcher, men aldrig en säsong.

En lång säsong avgörs aldrig genom ett mål, en situation eller en domare. Den avgörs av dom lag som kan visa sporten störst respekt, vårda och utveckla spelet och dessutom ha förmågan att hantera motgångar och framgångar på det mest konstruktiva sättet.

3-2 målet var inget mål. Det vet vi nu. Det kan vi lägga till handlingarna och istället fundera över hur sporten ska se till att det inte händer igen.

Det finns två stora grupperingar. Dels dom som menar att ishockeyn ska vara lite som Las Vegas. Det som händer på isen stannar på isen. Den gruppen talar ofta om att slagsmål ska vara tillåtet. Att det finns något självsanerande i att det gruffas och att spelarna kan på ett mer fysiskt sätt kan berätta för varandra var gränserna går. Det är inte ovanligt att samma grupp också vill behålla och stärka domarens status på isen. Att det är matchfunktionären som bestämmer och att det tillhör spelet att inte alltid få som man vill. Jag ska erkänna att jag ibland också önskar att sporten var sådan. Att det fanns en ömsesidig respekt för varandras tillgångar som gjorde att vi kunde ta hand om våra brister på ett bättre sätt.

I den andra stora grupperingen som menar att vi lever i 200-talet då tekniska lösningar är enkla, billiga och självklara. Man menar att sporten självklart ska använda sig av tekniska lösningar för att slippa diskussioner, tveksamheter och direkta felaktigheter som igår. Jag ska erkänna att jag ibland önskade att sporten var sådan.

Vi kan aldrig ändra ett regelverk under rådande match. Dom regler som används när pucken släpps bör rimligtvis gälla ända tills slutsignalen. Men visst kan ändringar ske till nästa nedsläpp.

Min provisoriska slutsats är inte att det är tekniken som är felet. Jag tycker det är bra att man kan ringa för att avgöra tveksamma situationer. Kanske borde man ringa oftare och för fler saker, men man bör definitivt se till att bli bättre på att använda, hantera och kommunicera det tekniska användandet.

Det tar alldeles för lång tid mellan händelse och beslut, den bör användas för att bedöma fler situationer vid mål – exempelvis offside, puck i nätet bakom målet (!)- och den bör vara ett stöd för spelare, ledare och publik för att bättre förstå varför det ibland blir som det blir på isen. Det måste bli bättre.

Under tiden fram tills dess kommer vi att vara lika arga, besvikna och upprörda när besluten går oss emot som lika tystlåtna, glada och småskamsna när besluten ger oss fördelar.

Kanske är det därför vi älskar vår sport. Det finns rätt och fel, alla kan ha en uppfattning och den har mänskliga brister och inte bara tekniska lösningar.

Brynäs förlorade matchen den här gången. Det kommer fler matcher. Frölunda borta på torsdag. Där brukar dom ha problem med tidtagningen. Åt det verkar det inte gå att göra någonting åt. Mänskligheten verkar inte kunna besegra tekniken.

 

Lite extra BEA till lördagsmiddagen

Ny match mot Örebro och även om jag ibland har ett lite sargat närminne minns jag mycket väl förra gången Brynäs besökte Behrn Arena. En sista period jag aldrig kommer att glömma, men istället för att riva upp sårskorporna på det minnet kommer det att bli mer intressant att se vad Brynäs gjort av den erfarenheten.

Den här tiden på året spelas det många matcher. Lagen är känsliga för skador och tabellen förändras snabbt om segrar eller förluster blir många. Brynäs tar sina poäng utan att imponera i spelet. Gott nog säger många och det gör på sätt och vis också jag.

När lag spelar mindre bra och ändå tar poäng kan det ses som en styrka och att det finns sparkapital, kvalitet och resurser i laget som ännu inte nyttjats till fullo. Jag väljer att idag se det på det sättet även om jag tror att orsakerna är flera och mer avgörande än så när säsongen om två månader ska summeras.

Nåja. Nu väntar Örebro. Jag förväntar mig en jämn match och en båsöppnarmatch. Jämna matcher brukar avgöras sent vilket sätter extra stort tryck på ledare, spelare och matchfunktionärer. Lagens bägge huvudtränare gillar kvartssamtal med domare när man känner sig förfördelade. Jag hoppas vi slipper det.

Mina förhoppningar är tre. Powerplay, BEA-kedjan och en förstafemma som börjar le igen.

Brynäs har en riktigt vass powerplayuppställning där Nick Johnson brukar vara den som är sist på pucken. Formationen gjorde mål senast mot MoDo och även om måljublet mer såg ut som lättnad är jag övertygad om att lättnaden kan vara början på ett gott självförtroende.

Blomqvist, Enterfeldt och Alcén såg ut att trivas bra tillsammans. Trots – eller tack vare – det sätt som formationen uppträder på isen ger det inte bara spelförstörande effekter. Formationen var också nära att göra mål vid ett antal tillfällen. Bitvis såg det också ut att vara Brynäs bästa, mest offensiva och kreativa vapen. Jag tror vi kommer att få se mer av dom mot Örebro.

Förstafemman har förlorat sitt leende. Orsakerna till det är säkert flera. Spelare som vant sig vid att göra många poäng och avgöra matcher vill inte bli av med den vanan. Kanske är det dags att börja le igen, påminna varandra om vad som behövs och pusha varandra.

Jag tror som sagt på en jämn match där dom mer osynliga sakerna kommer att avgöra. Det kommer att handla om förberedelser, mod och kyla. 

Min sårskorpa har läkt från förra gången Brynäs var i Örebro. Nu ser jag fram emot en god middagshockey med BEA-inslag och hoppas slippa båsdörrshockey.

Tre saker inför Örebro – Brynäs

Powerplay. Örebro är skickliga i boxplay och det kommer att krävas ett powerplay som är distinkt och effektivt. Jag tror det är möjligt.

Ta rygg på BEA-kedjan. Hårt arbete, vilja och ambition ger alltid resultat. Ge dom lite extra istid.

Koncentration. Fokus på den egna idén och uppgiften. Brynäs har det i sina egna händer.

 

Finns det fler verktyg i Brynäs verktygslåda?

Efter upplevelsen på Hovet i torsdags är det dags för ny match. Nu väntar Örebro på hemmaplan och det är början på en vecka där Laget Brynäs prövas. Jag är inte orolig, jag är inte spänd. Jag längtar på svaret på frågan om vilka spelare som kliver fram och visar att Brynäs ska fortsätta vara ett lag för den övre halvan av tabellen.

Med några på förhand tongivande spelare skadade – tänker givetvis på Anssi Salmela, Simon Bertilsson, Mattias Nørstebø och Anton Rödin – är det Brynäs bredd och kanske framförallt försvarsspel som nu ska prövas. Några svar har vi fått den senaste veckan. Svar som inte varit smickrande.

Örebro har spelat bra den senaste tiden. Kenta-hockeyn leder till många uddamålssegrar och nästan lika många uddamålsförluster. Resultaten visar att det är disciplin som gäller. Ordning och reda. Örebro spelar efter sina resurser och även om jag inte är särskilt förtjust i Kenta-hockeyn så är nog alla örebrorare överens om att det är roligare när deras favoritlag tar poäng än när dom förlorar. Jag håller med dom.

Örebro kommer till Gävle för att ta poäng i första hand, för att vinna den i andra. Det finns anledning att tro att Brynäs måste vara ruggigt effektiva när chanserna dyker upp och än mer noggranna i försvarsspelet. Jag önskar att Brynäs fokus i matchen mot Örebro låg på att inte släppa in några mål. Jag gillar offensiv hockey, men jag vill att Brynäs får ordning på försvarsspelet.

Brynäs försvarsspel bygger på att man är aggressiva och vinner puck högt i banan. Med tre ordinarie backar skadade är det en bra idé att förlägga försvarsspelet till en annan zon. Men just nu klarar inte Brynäs det spelet lika bra som tidigare under säsongen.

Jag hoppas därför att idag få se ett Brynäs som har fler verktyg i lådan än vad som varit fallet under några matcher och som blev extra tydligt på Hovet i torsdags. Jag hoppas få se centrar som hjälper backarna bättre, backar som rör på huvudena och spelare som hjälper målvakten att se pucken så fort den är i den egna zonen. Tråkigt? Inte alls. Jag tror nämligen att vi är ganska lika örebroarna.

Vi ser hellre Brynäs ta poäng än förlora.

Mot Djurgården fick vi se en oväntat pigg Sebastian Enterfeldt och en under hösten allt piggare Jacob Blomqvist. Två oerhört viktiga spelare just nu och just idag. Jag hoppas dom kan gå före och visa vad hårt arbete betyder och ger för effekt. Jag litar på att Jesper Ollas och Greg Scott fortsätter sitt arbete och jag hoppas Daniel Mannberg får ännu mer utrymme.

Brynäs möjlighet till seger idag ligger inte i elegansen och konstruktiviteten. Möjligheten till seger ligger i lojaliteten, det hårda arbetet och sättet man sprider och ger energi till varandra. Jag vill inte se några hängande huvuden, inga självdestruktiva suckar, inget gnäll på matchfunktionärer. Jag vill se spelare som visar karaktär. Eller som Tommy Sandlin en gång uttryckte det – ”Bry dig mer om din karaktär än ditt rykte. Därför att din karaktär är vad du verkligen är.”

Har Brynäs några fler verktyg i verktygslådan? Jag vill tro det, jag hoppas på det och jag tror det stavas lojalitet.

Tre saker inför Brynäs – Örebro

Skadorna. Tunga namn borta ger nya namn mer istid. Ta möjligheten att visa att ni förtjänar mer istid. Ta chansen.

Centrarna. Hoppas ordern till centrarna att vara än mer delaktig i försvarsarbetet. Nyckeln till seger? Tror det.

Greg Scott. Han har lett laget många matcher utan ett C på tröjan. Nu har han chansen att göra det på alla sätt. Intressant.

 

Ishockey är ett gåfullt väsen

Ishockey är ett gåtfullt väsen. Den lever sitt eget liv. I vissa stunder tror man att man har knäckt koden, i andra förstår man inte gåtan. Matchen mot Örebro är ett bra exempel.

 

När Johan Tornberg i slutet av den första perioden applåderar sitt Örebro undrade jag varför? Vad var det han såg i den första perioden som var värt att applådera?

 

Jag förstod att han ville mana på sitt lag genom att uppmuntra det dom gjorde rätt. Han förstärkte, uppmuntrade och visade att ville vinna den här matchen. Det hedrar honom.

 

Den första perioden blev inte det svar jag hoppats på. Kanske hade jag hoppats för mycket. Kanske ville jag ha ett svar som den här kvällen var omöjligt att få. Brynäs nätta passningsspel firade inga triumfer, pucktempot var alltför lågt för att överraska och förhoppningen om ett tempofyllt svar dröjde.

 

Men så. I den andra perioden fick jag ett svar. Niclas Andersén täcker skott. Smärtan är tydlig. Han reser sig upp och spelar vidare. Det må vara en kliché, men det kändes som en signal till laget och början på den svårknäkta koden till mig. Han visade att smärta är övergående, att blåmärken försvinner.

 

Laget uppfattade signalen. Anfallen blev bättre, kampen tydligare och halvvägs in i den andra perioden gav Sebastian Enterfeldt Brynäs ledningen. Hårt arbete och en aning smärta belönades.

 

Några minuter senare gör Bill Sweatt ett Bill Sweatt mål. Han erbjuds möjligheten att höghastighetstävla i skridskoåkning. En tävling som hade blivit jämnar om det varit Örebros Martin Johansson han hade mött. Det var det inte.  Han kom fri, lurade ned Hudacek och gav Brynäs en ledning med 2-0.

 

Johan Tornberg började vandra bakom sina spelare. Hans kroppspråk visade mer frustration än uppmuntran.

 

Brynäs började träffa rätt i passningar, klubborna passningarna fastnade på var plötsligt mindre. Handlade det bara om att laget blev resolutare? Jag tror faktiskt det. Ibland behövs det inte mycket mer.

 

När Anton Rödin tryckte in Brynäs tredje mål och när Jens Lööke vispade in kvällens fjärde mål hade Tornbergs axlar sänkts, händerna var i byxfickorna och en stillsamhet rådde kring honom. Tornberg hade inte svaret på gåtan, ingen kod, ingen lösning.

 

Den tredje perioden spelades av. Brynäs såg nöjda ut. Örebro mer uppgivna ut. Örebro reducerar visserligen, men någon fara för Brynässegern var det aldrig.

 

Johan Tornberg lutade sig mot planket bakom spelaren. Såg besviken ut. Jag förstår honom.

 

Ishockey är ett gåtfullt väsen. Det är jag tacksam för.

 

Tre saker efter matchen

  • Den dag Greg Scott och Jacob Blomqvist hittar målkänslan kan vi som följer Brynäs få riktigt roligt.
  • Niclas Anderséns smärttröskel när han täckte skottet i den andra perioden älskar jag, men jag vill aldrig uppleva den.
  • Jag kommer aldrig att knäcka koden. Det är okej. Då kan jag fortsätta njuta av sporten.

Dåliga dagar avgör inte matcher som inte spelats

Efter en omtumlande helg med två matcher som visade så olika ansikten att man nästan kunde tro att det var mer än färgen på tröjorna som skiljde dagarna åt är det dags för ny match.

 

Örebro gästar Gavlerinken ikväll och jag – som så många andra – kommer att vara på plats för att närmare följa lagets svar och reaktion på helgens upplevelser.

 

Min inställning är självklar. Vi lär av erfarenheter och vi blir bättre genom att bygga laget på egna styrkor. Med andra ord; fredagens styrkedemonstration innehöll många styrkor och några erfarenheter medan lördagens insats innehöll många erfarenheter och några styrkor.

 

Lag som glömmer bort sina styrkor efter en mindre god insats kan aldrig bli ett stabilt lag, men ett lag som förlorar sin ödmjukhet är alltid ett förlorande.

 

Jag ska ärligt erkänna att lördagens prestation mot HV71 skapade känslor hos mig. Känslor jag sällan känner. Frustration, irritation och en aning oro. Med några dagars perspektiv inser jag att det bara är känslor. Det säger inget om prestationer.

 

Du och jag har dåliga dagar på jobbet. På många arbetsplatser är det tillåtet. Skillnaden mellan oss och spelarna i Brynäs är att deras prestation bedöms i ögonblicket, kommenteras av många och är offentlig. Det är viktiga skillnader. Till och med så viktiga att det kanske inte går att jämföras.

 

Lördagens prestation kan ingen längre påverka. Kvällens match mot Örebro väntar och där ska kunskap och prestation återigen mätas mot andras.

 

Örebro är ett bra lag. Dom har under inledningen av säsongen visat prov på ett spel som jag inte trodde riktigt dom klarade av.

 

Jag åker till Gavlerinken i övertygelse om att Brynäs kommer att sälja sig oerhört dyrt. Dom kommer att tro på sin idé, dom kommer att plocka fram positiva minnesbilder och dom kommer att ge oss svaret.

 

För hur det än är; dåliga dagar avgör inte matcher som inte spelats.

 

Tre saker inför matchen mot Örebro

  • Ingen Jesper Ollas på isen. Tråkigt. Hoppas det här inte blir en säsong där det vila är mer av ett undantag än en regel.
  • Det hade varit intressant att få se Joel Gistedt stå i målet ikväll. Han är värd en möjlighet att få spela bakom det försvarsspel Brynäs klarar av när man är som bäst.
  • Tränartrion har arbetat stenhårt sedan i lördags. Ska bli intressant att se om budskapet nått fram och vad svaret från laget blir.

 

Brynäsare för unicef. Skicka KÄMPA 2813 till 72 900 så skänker du 50 kr

Stabilt, tryggt och omorganisation

Segern i Örebro var ingen överrumplande seger. Läste man tabellen inför match måste det medges att det var lätt att anta Brynäs skulle ha en bra chans att vinna. Jag säger det utan att på något sätt vilja vara stöddig. Tvärtom. Det handlar inte om bristande respekt, det handlar om att Brynäs varit bättre än Örebro under säsongen och var det även den här gången.

 

Brynäs gjorde fem av dom sex målen i spel fem mot fem. Mycket väl utförd insats om ni frågar mig. Att dessutom göra det på bortaplan förstärker bara intrycket.

 

Efter en match som på förhand – trots alla skador och ändringar i laget – kändes som en möjlig seger konstaterar jag att det intryck som fastnat mest är soliditeten. Brynäs känns modiga, djärva och trygga trots ständiga organisatoriska utmaningar. Inget verkar störa laget.

 

Jag skulle så gärna vilja se det här laget spela ishockey med dom spelare det var tänkt. Under en lång säsong drabbas alla lag mer eller mindre av skador, men det förtar inte lusten att vilja se ett ordinarie lag. Snarare tvärtom.

 

Idag saknades inte bara spelare utan också Tommy Jonsson. Andreas Dackell klev in i båset och ledde laget tillsammans med Janne Larsson. Inte heller det störde laget.

 

Inom lagidrotten talas det ofta om Gruppen. Det är Gruppen som ska klara uppgiften. I dessa sammanhang talas det mest om spelarna, men idag fick vi också se att Gruppen är större än spelarna. Det känns bra att kunna konstatera att laget inte heller stördes när chefen var hemma.

 

Nu släpper jag den här matchen. Tre poäng läggs till tabellen. Från och med nu är det fullt fokus på torsdagen. Då handlar det om mer än bara tre poäng. I alla fall för mig.

 

Tre saker efter matchen

  • Såg ni elegansen i den lilla kroppvickningen som Alexander Lindgren gjorde före Fredrik Wargs mål? Mums.
  • Grattis till Jakob Silfverberg, Nicklas Bäckström, Bernhard Starkbaum, Pecka Alcén och Mads Hanse för OS-platserna. Gör oss stolta.
  • En sak som gäller nu. Torsdagen. Ge Mattias Pettersson säsongens svettigaste uppgift.

Mönstret kändes igen

Glädjen efter segern mot Örebro var märkligt blandad. Brynäs vinner till slut komfortabelt, men den känslan var inte tillgänglig efter två perioder. I periodpausen mellan den andra och tredje perioden var frågorna många, irritationen närvarande och längtan hem stark.

 

Brynäs försvarsspel var något utöver det vanliga. Det grundläggande i allt försvarsspel är att göra varandra till en enhet, till ett kollektiv som i spelet utan puck gör sitt yttersta för att inte sätta sina lagkamrater i svårigheter och i spelet med puck underlätta för varandra att göra rätt. Dessa grundläggande ingredienser lyste under långa stunder med sin frånvaro.

 

Möjligheterna för Brynäs att lätta på den press som Örebro satte upp var fler än antalet gånger hemmalaget tog dom. Istället fick vi se försiktighet, slarv och rena misstag. Trots det kunde Brynäs hålla jämna steg med Örebro. Åtminstone målmässigt. Brynäs gör ingen helgjuten insats, men den här gången räckte det till seger.

 

Det är kanske konstigt att lyfta fram försvarsspelet efter en seger, men den här gången känns det nödvändigt. Det känns extra angeläget då det var just det rejäla försvarsspelet som kännetecknade den avslutande delen av matchen.

 

Med fysisk tydlighet och spelmässig enkelhet kontrollerade Brynäs den sista perioden. Disciplinen var hög och när domarnas toleransnivå sattes i samband med Emil Kåbergs utvisning i den andra perioden var riskerna för att hemmalaget skulle drabbas av egna utvisningar små. Om ens befintliga.

 

Den viktiga segern mot Skellefteå i onsdags följdes upp av en ännu viktigare på hemmaplan. Det är jag mycket glad över.

 

Den ödmjuke vännen påminner mig i bilen hem om att tankarna från fjolåret varit närvarande under den senaste tiden. Det finns dock en skillnad. Brynäs har nu lyckats vinna två raka matcher och i och med det också bryta det mönster vi nästan vant oss vid när hemmamatcherna spelats.

 

Jag längtade hem, men jag kommer tillbaka. Precis som Brynäs.

 

Tre saker efter match

  • Ett fullsatt Gavlerinken mot Örebro. Välkomna tillbaka.
  • Försvarsspelet under dom två första perioderna var hjärtflimmerframkallande.
  • Rättvis seger till slut. Tomt i Örebros tank när det skulle avgöras.

Att vinna rätt matcher är viktigare än att vinna matcher

Är fortfarande lite omtumlad efter segern mot Skellefteå. Inte för att det var en magisk upplevelse utan för att den var oväntad, efterlängtad och mycket trevlig. Nu är den historia. Den lämnar efter sig tre poäng, fyra plusmål och en bra känsla. Inget mer.

 

Nu väntar en hemmamatch mot Örebro. En klubb jag första gången såg tillsammans med min far när dom värvat Krobbe Lundberg, Hardy Nilsson och Martin Karlsson. Sedan dess har jag sett dom i några Allsvenska matcher, men laget har aldrig skapat några starka känslor hos mig. Men så. I våras.

 

En sen kväll i Stockholm slog man Djurgården och spelade sig till en plats i Kvalserien. Direkt från Hovet åkte man till Timrå och där började två resor till. En för laget som gick upp i SHL och en för laget som lämnade Elitserien.

 

Nu ska Örebro möta Brynäs i Läkerol Arena. Förra gången lagen möttes gick matchen till förlängning. Örebro disciplin och noggrannhet imponerade på mig. Brynäs hade svårt att komma åt Örebro och det ska därför bli intressant att se om vårt lag lyckas bättre den här gången.

 

Ibland talar vi om bortkastade segrar. Vad vi menar är att när laget vinner matcher som mot Skellefteå är det viktigt att följa upp dom genom att vinna hemmamatcher mot lag som Örebro. Annars är segern bortkastad. Det är kanske en lek med ord, men det ligger något i det. Vill man vara ett lag som befinner sig på säker mark är det otroligt viktigt att inte bara vinna matcher utan att vinna rätt matcher.

 

Matchen som väntar härnäst är ett exempel på – rätt match att vinna.

 

Tre saker före matchen

  • Massor av poäng för Scott, Rödin och Thuresson senast. Fortsättning följer?
  • Glöm inte bort det cyniska spelet. Det är inte vackert, men det ger poäng.
  • Vinn kampen. Där är Örebro ett mycket bra lag.