Konstigare saker har hänt

59. Nej. Det handlar inte om Sebastian Enterfeldt. Det handlar om en sifferkombination som skapar frustration, besvikelse och som representerar något mycket mer allvarligt än förlorade poäng.

Inför matchen mot Rögle hade tre förhoppningar jag ville skulle infrias. Tre saker jag hoppades Brynäs skulle fokusera på.

För det första ville jag se ett disciplinerat Brynäs. Det tyckte jag vi fick se under stora delar av matchen. Jag säger godkänt på den punkten. 

För det andra ville jag se ett Brynäs som gjorde färdigt varje situation. Här fanns en del att önska. Variationen var stor. Ibland stred och slet varje spelare för att inte överlåta några arbetsuppgifter på någon lagkamrat, men även den blinde kunde se hur hemjobbet ibland hade drag av allmänhetens åkning. Jag säger ej godkänt på den punkten.

För det tredje vill jag se ett Brynäs som spelade en sorts här och nu hockey. Istället fick vi ibland se en sorts då och sedan hockey. Beslutsamheten i avsluten var lika ovanliga som riktigt heta målchanser. Desperationen efter lösa puckar uteblev alltför ofta. Det var som om laget ibland spelade drömhockey – dagdrömshockey. En hockey där det inte riktigt kändes som om alla var på plats. 

Så var det givetvis inte i verkligheten. Om jag på allvar skulle jag påstå att spelarna inte var på jobbet så stämmer det givetvis inte. Under perioder fungerade inte laget på det sätt vi alla vet att man kan, men det betyder inte att man inte försökte.

Spelarna är givetvis mycket besvikna, men det märks inte. Det kändes inte på isen, det syntes inte på spelarna och det hände väl så lite från ledarstaben. Passivitet skapar inte energi. Passivitet skapar drömhockey.

Den förfest jag hoppades Brynäs-Rögle skulle bli kändes mer som en trött efterfest. Tyvärr.

Brynäs kommer att se annorlunda ut på lördag. En fullsatt Gavlerink, ett Djurgården som slåss om samma tabellplacering och en match som inte på något sätt kommer att bli enkel, bekväm eller förutsägbar. 

Det enda vi vet är att Brynäs inte kommer att förlora matchen i matchminut 59. Den läxan är redan gjord. Hur det sedan går återstår att se. Jag är inte överraskad om att det trots allt kommer att handla om en annan 59:a – kanske stavas lördagens matchhjälte Sebastian Enterfeldt.

Konstigare saker än så har hänt. 

Tre saker efter Brynäs – Rögle

Målvakterna var mer än bra. Såväl Oscar Dansk som Felix Sandström firade triumfer. Om någon i Brynäs var nöjd efter den här matchen måste det vara Pecka Alcén.

Noll mål på hemmaplan. Att inte göra mål i ishockey är ovanligt. Att skapa få chanser är än mer ovanligt. När man lyckas undvika att släppa in mer än ett mål är det rimligt att känna viss besvikelse över att hemmalaget inte lyckades göra två.

Ladda batterierna. Under matchen hann jag tänka att spelet såg energilöst ut. Den här matchen kan inte spelas om. Fokus måste ligga på det som väntar, på festen vi vill se Brynäs vinna. Gärna i matchminut 59.

 

Tre dagar, två matcher och ett öde

Alla matcher under ett långt seriespel är viktiga, men ändå blir varje match allt viktigare desto längre in i seriespelet man kommer. När återstående omgångar nu blivit färre än tio och tabelläget visar att varje poäng som antingen tas eller ges bort kan få avgörande betydelse för hur säsongen ska avslutas känns det trots allt ofrånkomligt att inte prata om det nu väntar helt avgörande matcher.

Det handlar om tre dagar, två matcher, ett öde.

Först ut är matchen mot Rögle. Ett Rögle som kommer med en seger från den senaste matchen. Bandyklubbens seger mot MoDo kan mycket väl ha varit avgörande för att skåningarna garanterats fortsatt spel i SHL även nästa säsong. 

Laget från Ängelholm kan ha reagerat på två olika sätt. Det ena sättet handlar om att man andats ut, tappat några tiondelars fokus och därför får svårt att upprepa prestationen från i tisdags. Den andra reaktionen handlar om att Rögle slappnar av och spelar ut och därför presterar sin bästa ishockey. Jag är osäker på vilken reaktion det blir, men jag förutsätter att Brynäs förbereder sig för det senare alternativet.

Brynäs förlorade onödigt en – kanske två – poäng i Jönköping. Besvikelsen är säkert lika tydlig inom laget som avsaknaden av kyla och disciplin i matchens slutminut. Jag är förhoppningsfull inför att Brynäs talat igenom det som hände, rensat luften, klargjort rollerna och bestämt sig för att det som hände var ett undantag. Ett undantag och en upplevelse ingen vill vara med om igen. 

Jo. Jag vet att liknande saker händer i varje match, men det svider extra mycket när det sker i slutsekunder av viktiga matcher. Brynäs spelar ett riskfyllt försvarsspel och har gjort det genom hela säsongen. Ett försvarsspel som kräver ett oerhört förtroende för varandra, som förutsätter att ingen faller ur ramen och som inte tillåter något mindre än sträng fokusering och disciplin. För att det ska lyckas krävs det spelare som aldrig sviker varandra, det krävs ledare som balanserar informationen om spelsystemets styrkor och svagheter.

Det är en illa dold hemlighet att jag själv förordar en ishockey som kombinerar taktisk kyla med blödande passion. Jag är måhända naiv, men utan det ena eller andra blir ishockey som spelas en endimensionell upplevelse. Den blir tråkig, ineffektiv och till slut återstår endast individuella prestationer med vissa inslag av lagidrott. Det vill ingen ha. 

Jag ger Brynäs goda chanser att vinna matchen mot Rögle, men det kommer att krävas en maxprestation av laget. Jag vill gärna se matchen mot RBK som förfesten inför lördagens stora kalas mot Djurgården. En dålig förfest ger sällan roliga kalas och därför hoppas jag att förfesten ska bli lyckad.

Brynäs ska spela två matcher på tre dagar. Annorlunda uttrycket; det handlar om tre dagar, två matcher, ett öde. 

Tre saker inför Brynäs – Rögle

Disciplinen. Jag vet. Jag är tjatig. Men repetition är kunskapens moder. Till slut kommer det att fungera.

Gör färdigt alla situationer. Lämna isen i ett tillstånd där du själv skulle vilja vara, spela och avgöra matcher. Dina signaler är dina lagkamraters arbetsmiljö.

Det handlar om vad du själv bestämmer dig för att göra. Inte om vad andra redan gjort, vad dom kommer att göra och inte om vad som vore önskvärt att någon annan gör. Jag vill se en här och nu hockey. I 60 minuter och förhoppningsvis inte en minut längre.