Avslöjande skillnader

Det började bra, det fortsatte sådär och det slutade som det brukade. Brynäs förlorade mot Skellefteå på bortaplan med 3-0 och det var en aning smickrande. Ändå vill jag mena att den här förlusten har sina poänger. Den klargjorde skillnaderna mellan lagen.

Brynäs gör en i mina ögon riktigt bra insats i den första perioden. Laget åker rätt, agerar rätt, är rätt. Naturligtvis utifrån den för dagen aktuella skadesituationen, men ändå. Jag kände mig faktiskt lite stolt över hur Brynäs uppträdde i den första perioden.

Därefter malde Skellefteå ned Brynäs. För varje minut som gick av matchen såg tröjorna i Skellefteå ut att vara fler, större och bättre. Brynäs stod emot målmässigt och det skulle dröja till den avslutande perioden innan det slutliga avgörandet kom.

Skellefteå vinner klart, men jag tycker inte Brynäs ska åka hem med alltför sänkta huvuden. Det finns något att bygga på. Men då krävs det förändring. Om man vill, vill säga.

Varje gång Sondre Olden får istid tillför han laget något positivt. För mig är det en gåta att han inte ingår i laget från nedsläpp. Med Vraná och Lindblom borta är det i min värld märkligt att han inte räknas in bland Brynäs tre första kedjor. Berglund har säkert sina motiv, men för mig är det en förändring möjlig att göra även nu när Lindblom kommer tillbaka.

Jag har ingen ambition om att lägga mig i laguttagningen av Brynäs herrlag, men jag skulle gärna vilja höra motiven till varför Sondre räknas som fjortonde eller femtonde forwards i Brynäs.

Nu handlar inte förlusten om huruvida Sondre Olden får istid eller inte. Det handlar om helt andra saker.

Jag kommer efter förlusten mot Skellefteå att tänka på två kortsiktiga skillnader och en långsiktig.

Den första skillnaden handlar om den trygghet Skellefteå besitter i match efter match. Den har sitt ursprung i ett medvetet, konsekvent och långsiktigt utvecklingsarbete av stommen i laget. Till det har man tillfört spetskompets som också accepterat sin roll och uppgift. Alla i Skellefteå vet vad dom ska göra på isen i varje byte. I matchen mot Brynäs blev spelarna aldrig oroliga över att man inte tidigt i matchen kunde avgöra mot ett brandskattat, sargat och försvagat Brynäs. Istället gnuggade man vidare väl medvetna om det sätt som Skellefteå spelar på kommer att ge dom segern. Man behövde inte ha bråttom.

Den andra skillnaden handlar om bredden av trupperna. Skellefteå har inte bättre spelare på varje position, men man har spelare som tror det. Det syns i spelet. Mindre skickliga – om än väldigt skickliga – spelare signalerar självförtroende och självkänsla. Man vet att man spelar i Skellefteå och att det finns många därute som gärna tar platsen av dom. Därmed inte sagt att det är så på riktigt, men känslan av att tillhöra något speciellt gör skickliga spelare bättre.

Den tredje skillnaden är mer långsiktig. Skellefteå har en tydlig idé som genomsyrar hela föreningen och man har förmågan att behålla den även när tvivlet infinner sig. Alla rekryteringar av ledare och spelare följer idén. Det handlar aldrig om att värva det som är ledigt. Det handlar alltid om att värva personer som ska bli avgörande pusselbitar i bygget av en dynasti.

Det började bra, det fortsatte sådär och det slutade som det brukade. Brynäs förlorade mot Skellefteå på bortaplan.

Tre saker efter matchen mot Skellefteå

Telefonterrorn. Trodde för ett ögonblick att Thomas Berglund i samband med Skellefteås ledningsmål skulle fortsätta telefonterrorn. Skönt att jag hade fel.

Energin i den första perioden. Brynäs började matchen mycket bra. Gör det på lördag och det kommer att bli utdelning.

Backarna. Låt oss hoppas att Brynäs får tillbaka en av dom fyra ordinarie backarna som mot Skellefteå inte kunde delta. Låt oss hoppas.

 

Mer än ett försök?

Skellefteå borta är alltid en svår uppgift och inte blev den enklare när det stod klart att Brynäs nu, förutom Simon Bertilsson och Mattias Nørstebøe, också saknar Anssi Salmela på backsidan. Vi kan väl vara överens om att det hade blivit en annan match om dessa tre spelare varit med? 

Nåja. Alla lag drabbas av skador under en lång säsong och Brynäs är inget undantag. Varje lag förbereder sig, bygger sitt lag för att också hantera situationer som dessa. I alla fall borde alla lag göra det.

Brynäs ska möta ett Skellefteå som har bredden att hantera lång skadefrånvaro och därför har jag slutat att kolla upp vilka som är borta hos dagens motståndare.

Skellefteå är nu igång på allvar. Jakten på en ny titel har inletts och Frölunda och Luleå är underrättade.

Dit åker Brynäs som tappat lite av rytmiken i spelet, timingen i samspelet mellan lagdelarna och som inte ser lika självklara ut i sitt spel.

Jag tror Brynäs kan hitta igen sitt spel. Det krävs bara ödmjukhet, fart och lojalitet. Tre egenskaper som Brynäs måste nyttja mot Skellefteå.

I en intervju på Brynäs hemsida kan vi läsa att ”vi ska försöka göra alla saker på isen med stor noggrannhet.” Berglund har givetvis rätt och jag vet att det är att hugga på detaljer, men jag hoppas att uttrycket – försöker att göra saker med stor noggrannhet – är mer ett sätt att tala än en instruktion.

Brynäs har gjort några av säsongens allra bästa prestationer mot seriens bästa lag och när man minst anat det. Jag hoppas den här dagen är ett sådant tillfälle.

Jag hoppas försöket att göra alla saker rätt blir mer än ett försök.

Tre saker inför Skellefteå – Brynäs

Målvaktsmatchen. En match i matchen Brynäs måste vinna.

Vinn matcherna om linjerna. Det är helt okej att emellanåt slå sarg ut för att vinna den blå linjen. Var enkla, var cyniska.

Ledarskapet. Oavsett vem eller vilka som leder laget är det idag viktigt att visa vägen. Inget gnäll på det som går att påverka. Nästa byte är det som gäller.

 

Starkbaums blick berättade något

Bernhard Starkbaum tittade mot bänken när Skellefteå hade gjort 3-0 efter knappt halva matchen. Det fanns något i blicken som berättade något om att visste att det kanske var dags att bli utbytt. Jag förstår att han kände så. Det kunde ha stått 6-0 och ändå var inte Bernhard Starkbaum sämre än någon annan brynäsare den här kvällen. Men Bernhard fick stå kvar. Oväntat med tanke på att Brynäs är pigga på att ta ut målvakter i andra sammanhang. 

Brynäs var inte bara chanslösa mot Skellefteå. Man var avklädda, man var statister, man satt kvar i flygplan, man kom inte upp i sin normala standard. Det fanns många sätt att förklara varför det såg ut som det gjorde. Det finns bara en förklaring. Brynäs var sämre än Skellefteå eller om ni så vill Skellefteå var alltför bra.

Det är kanske drastiskt, onyanserat och direkt fel att påstå att Brynäs förlorade lördagens match redan i fredagskväll. Men vet ni vad? Jag tror att det var precis så det var.

Brynäs var inte beredda när pucken släpptes i Skellefteå. Det var som om dom inte själva trodde på uppgiften. Tommy Sjödin sa något i den första pausen som handlade om att det var upp till laget att komma förberedda till match. Jag förstod att han vädjade till spelarnas professionalitet, men att en ledare flyttar över ansvaret till spelarna efter en period ishockey som inte var bra kändes ovant. Särskilt med tanke på att ledarna kvällen innan inte lät spelarna få avgöra själva.

Skellefteå var givetvis mycket bra. Jag slår igen en öppen dörr, men den som vill kan redan nu boka in en mycket intressant finalserie mellan Frölunda och Skellefteå. Det är inte att Brynäs förlorar som är det smärtsamma, det är hur Brynäs förlorar. Det var ett lag som mötte 20 spelare.

Ni som läser mig vet att jag alltid försöker vara nyanserad. Jag försöker det även efter den här matchen och även om jag vet att det finns spelare som tar den här förlusten hårdare än vad jag gör vill jag också vara ärlig och säga att det här var ingen match i min smak. Däremot var det en match att lära sig av.

Fanns det då inget som var bra? Absolut. Lucas Carlsson fortsätter växa. Spelar moget och idag syntes det extra mycket när någon gjorde något rätt. Lucas var en av dom. Det var kul att få se Marcus Ersson i några byten. Hans tacklingsspel lovar gott. Tycker också att kedjan med Brodecki, Blomqvist och Alcén får godkänt. Dom försöker verkligen och under stundom lyckades dom ganska bra.

Nu spelar det ändå ingen roll. Brynäs förlorade. Klart och tydligt. Utan resonemang. Skellefteå är värda allt beröm dom kan få. Det är förståeligt att Starkbaums blick efter 3-0 berättade något om hur det kändes, om hur det var att spela, men den berättade inget om hur det kunde bli så här.

På torsdag har Brynäs möjligheten att möta ett rimligare motstånd. Djurgården på bortaplan. Jag hoppas ingen sitter kvar på någon buss då, jag hoppas ingen säger åt någon annan vad den ska göra. Jag hoppas – och tror – att alla ser sig i spegeln och förväntar sig mer och bättre av sig själv och av andra.

Tre saker efter matchen mellan Skellefteå och Brynäs

Lucas Carlsson. Än en gång. Låt killen spela så mycket han orkar och tills han stupar. Bäste brynäsare idag.

Anssi Salmela saknas. Salmela saknas, men det räcker inte som förklaring. Han är viktig för Brynäs, men så här viktig är han inte.

Nya matcher. Sådana här matcher vill man bara att dom ska ta slut. Nu längtar jag till på torsdag. Då Gävlar…

 

 

 

Klasskillnad

Inför match hade jag tagit fram tre punkter jag tyckte var viktiga att påminna om. Jag ville att Brynäs skulle njuta och nog tyckte jag det såg som dom gjorde det. Kreativt, fartfyllt och roligt såg det ut att vara. Jag vill också att Brynäs skulle spela ut sitt sätt att spela ishockey. Även det tyckte jag att man gjorde. Vi fick se det Brynäs vi alltid vill se. Ett Brynäs som spelar sitt spel oavsett vilka man möter. Jag njöt. 

Men på den tredje punkten – disciplinen – var det klasskillnad mellan lagen. Inte så mycket på isen, men väl mellan båsen. Jag återkommer till det lite senare.

Vi fick se en mycket bra hockeymatch mellan två lag som vill vinna matcherna på egna framgångar och inte andras misstag. Ändå var det defensiva spelet som gjorde matchen än mer jämn. Två skickliga målvakter och ordning och reda i försvarsarbetet gjorde det svårt för dom offensiva kreatörerna att skriva in sig i poängprotokollet.

När Skellefteå mitt i matchen tagit ledningen var det ingen slump. Skellefteå var det bättre laget även om Brynäs frejdighet kanske trängde sig in i min upplevelse av matchen. Brynäs övertag var lite av en chimär. Inte blev det enklare för Brynäs när Skellefteå utökade sin ledning tidigt i den tredje perioden. Man liksom kände att Skellefteå var aningen bättre i spelet och det var inte ologiskt att bortalaget ledde med några mål.

Men. För det finns alltid ett men.

På något sätt hittade Brynäs ett sätt att komma tillbaka i matchen. När Brynäs får spela powerplay lyckas Nick Johnson reducera Skellefteås ledning efter ett i mina ögon odisciplinerat beslut av Brynäs att ta ut målvakten, men det gick hem den gången. Det skulle det inte göra nästa gång.

Med tre minuter kvar ger Brynäs bort möjligheten att ta poäng i matchen. Med möjligheten att spela med två man mer på isen tar Brynäs återigen ut målvakten. Sekunderna senare har Skellefteå avgjort matchen. Visserligen reducerar Brynäs med minuten kvar, men möjligheten till poäng var redan förbrukad.

Det är mycket jag tycker om med årets Brynäs, men bristen på disciplin och kyla i matchavgörande lägen är en akilleshäl. Det har skett några gånger tidigare den här säsongen. Den hetsiga coachningen idag resulterade alldeles säkert i att ansvariga ledare bad laget om ursäkt för att man inte gav dom möjligheten att spela till sig ytterligare en poäng. Om dom inte gjorde det bör dom göra det imorgon innan match. Många spelare mindes säkert fjolårets sista kvartsfinal mot Skellefteå som avgjordes på ett liknande sätt.

Det är ingen skam att förlora mot Skellefteå, det var en rättvis seger för Skellefteå. Men. Ibland kan man också ta orättvisa poäng och den möjligheten gav Brynäs bort ikväll.

Det är tur att det är ny match imorgon. Då får Brynäs möjligheten att revanschera sig. Jag hoppas få se ett Brynäs som njuter, spelar ut och som är disciplinerade. Såväl på isen som i båset.

Tre saker efter Brynäs – Skellefteå

Lucas Carlsson. Klass rakt igenom i onsdags och han gjorde likadant idag. Vi kommer att få se mer av honom.

Kylan. Kanske kan Skellefteå bjuda på en köldknäpp imorgon. Det kan behövas när det drar ihop sig till matchavgörande.

Fokus. Fokusera på det egna uppgiften. I matchen i Skellefteå fungerar inget annat.

 

Nu är offerkoftan undanhängd

Två lag, två dagar, två matcher. Brynäs och Skellefteå ska med början idag mötas i två så kallade back to back matcher. Tanken är att det ska säljas mer biljetter och skapas ett större intresse för morgondagens match än vad det normalt skulle göras. Intressant upplägg, men det krävs nog att det händer något utöver det vanliga i kvällens match för att det ska bli verklighet.

Skellefteå är igång. Dom spelar sin effektiva ishockey och livet går sin gilla gång däruppe. Dom är tunga, snabba och smarta. Dom är bättre än alla andra. I alla falla om man frågar Skellefteå AIK. Problemet är bara att det tycker många andra lag också. Ett av dom är Brynäs.

Brynäs har börjat klä av sig offerkoftan, lagt undan underdogperspektivet och istället börja tala om hur bra det känns, att man kan slå alla lag och att man siktar på att gå långt i slutspelet. Jag hoppas man kan leverera.

Skellefteå är som sagt bra just nu. Det defensiva spel som Brynäs visade upp mot Färjestad måste vara minst lika bra mot Skellefteå. Kanske ännu bättre. Den disciplin som också visades upp i onsdags är viktig då Skellefteå trivs i powerplay.

Om jag har förstått saken rätt är det dags för Felix Sandström att återigen vara Brynäs målvakt. Jag tror det kan vara klokt. Inte bara för att Felix är en bra målvakt utan också för att Brynäs inte har någon uttalad förstemålvakt. I sådana lägen måste målvakterna spela kontinuerligt för att känna att tävlingen mellan dom pågår.

Jag ger Brynäs hyggliga chanser, men inte mer. Skellefteå är bra, känns trygga och har kvaliteter som är spridda på många händer. Betyder det då att jag givit upp på förhand? Inte då.

Vi har ju Jesper Ollas.

Tre saker inför Brynäs – Skellefteå

Disciplinen. Mot Skellefteå handlar det inte bara om att hålla sig utanför utvisningsbåset. Det handlar om att vara disciplinerad i allt som sker på isen.

Njut. Brynäs har roligare än Skellefteå just nu. Skellefteå spelar med viss press och trivs med det. Brynäs har överraskat och skrattar på träningen. Njut av det.

Spela ut. Om Brynäs kan spela ut på det sätt som man gjorde i onsdags kan man slå alla lag. Även Skellefteå.

Hopp om liv gav inga poäng

Brynäs förlorade. Igen. Trots det var matchen mot Skellefteå en av Brynäs bättre matcher under dom senaste veckorna. Ett fall framåt om ni så vill. Jag vill inte att ni ska blanda samman huruvida jag är nöjd med en förlust och ett fall framåt. Finns inget samband.

 

Brynäs första period är riktigt bra. Det skapas lägen för mål framåt, men tyvärr skapar man också chanser åt Skellefteå också. Ett felpass, ett friläge och en markeringsmiss senare hade bortalaget tagit ledningen.

 

Det är lite typiskt Brynäs just nu. Man får arbeta hårt för egna målchanser medan motståndarna inte alls behöver arbeta lika hårt för sina. När Brynäs kvitterar i den andra perioden känns det verkligen som att man har gett sig själv chansen igen. Men. Ett felskär i baklängesåkningen, ett kommunikationsmisstag och två mål senare var matchen i praktiken avgjord.

 

I avslutningsperioden gör Brynäs ett riktigt bra försök att komma ikapp, men det blir aldrig riktigt kamp. Skellefteå är alltför bra.

 

Precis som alla andra är även jag besviken över resultaten och spelet den sista tiden. Nu börjar skadelistan bli alltmer behaglig. Nu ska laget spelas samman igen och några spelare behöver matchtempot. Kanske kan  säsongsavslutning bli bättre än vad jag hoppades på för någon vecka sedan. Kanske är ett obehagligt ord. Kanske blir det bra, kanske kommer laget i form, kanske blir spelet bättre, kanske blir tempot högre, kanske blir kampen tydligare. Kanske.

 

Brynäs förlorade. Så är det. Finns inget kanske i det. När besvikelsen lägger sig och blicken blivit mindre grumlig tyckte jag mig igår se ett litet fall framåt. Men små steg gav ingen seger. Inte igår. Frågan är när nästa seger kommer?

 

Tre saker efter matchen

  • Ett litet steg framåt är också ett steg framåt.
  • Den som tror att jag tänker kräva avgångar tror fel.
  • Vilan kommer lägligt. För spelare, ledare och supportrar.

Inga goda minnen jag tar med mig

Brynäs inleder den svåra bortamatchen mot Skellefteå på ett i mina ögon mycket bra sätt. Bestämt, fartfyllt och ambitiöst. Man är till och med nära att ta ledningen, men Skellefteå kommer tillbaka. I spel fyra mot fyra kan Erik Forsell ge SAIK ledningen. Helt ensam framför kan han via stolpe och Starkbaum är det hemmaledning.

 

Skellefteå tar över matchen. Det beror mycket på att – och den här gången är det allvar i ordvalet – tar Brynäs mängder av utvisningar. Konsekvensen av det är att illusionen om att dom svarta motståndartröjorna är fler på isen är inte är någon illusion. Det är precis så det är och så fortsätter det matchen igenom. Även när spelarna är lika många på isen.

 

Brynäs blir rejält slitna i den andra perioden och man inleder den tredje klokt. Det står bara 1-0 på resultattavlan och det finns ingen anledning till desperata anfallsförsök. Det håller bara några minuter. I powerplay ökar Viktor Arvidsson på Skellefteås ledning och det blir matchavgörande. Brynäs kommer aldrig tillbaka. Istället visar Skellefteå klass, kontroll och ork. Viktor Arvidsson spelar en stund senare fram Adam Pettersson till 3-0.

 

Brynäs tröstmålar med halvminuten kvar genom comebackande Alexander Larsson. Det är just ett tröstmål, men det finns ingen tröst i målet. Skellefteå var klassen bättre än Brynäs ikväll. Punkt. I det finns det ingen tröst.

 

Att förlora på bortaplan mot Skellefteå med två mål är ingen katastrof. Det är intrycken efteråt som är svåra att hantera.

 

I tankarna dröjer sig dock några intryck kvar. För det första är det tankeväckande att hur ett kämpande lag som slitit hårt på nyckelspelare när skadorna varit många tappar fokus och ork när 2-0 målet kommer. Det såg så tomt ut. Tomt på idéer, kraft och ambition.

 

Det andra intrycket är utvisningarna. Jag har många åsikter om bedömningar, men min respekt för domarnas svåra arbete är också stort. Men nu räcker det. Disciplinen i en situation där laget är trött måste bli bättre. Att ge bort kraft, is och initiativ genom egna utvisningar ger inte energi. När dessutom motståndarna inte drabbas av utvisningar i samma utsträckning är det svårt att vinna matcher.

 

Jag ville se spegelishockey ikväll. Det fick jag inte. Men det absolut värsta med den här kvällen är inte resultatet, det är att jag längtar till nästa match. Det säger kanske mer om mig än om laget. Kanske vill jag bara få nya minnen som ersätter dom jag fick i matchen mot Skellefteå.

 

För det är sannerligen inga goda minnen jag tar med mig.

 

Tre saker efter matchen

  • Är det bara jag som längtar till julledigheten?
  • När sporten inte tillåter spelarna att sanera varandra utan att dömas lika hårt ställer jag mig frågan om sporten någonsin kommer tillrätta med dom farliga tjuvtricksen?
  • Hatten av för Viktor Arvidsson. Plågsamt att erkänna. Men hatten av.

Framtidens segrar söker vi i nästa byte

Har kylt ned mig efter två hemmasegrar förra veckan. Under säsongen har jag sett såväl Skellefteå som Luleå göra bättre matcher. Seriespel, nyckelspelare skadade och matcherna ”viktigare” för hemmalaget än motståndaren är möjliga förklaringar, men kan anledningen också vara Brynäs?

 

Det är inte omöjligt.

 

När Brynäs spelar sitt bästa spel är man ett riktigt bra hockeylag. Det blir extra tydligt när Tommy Jonsson tvingas göra om en planerad laguppställning. Bara statistikern vet för vilken gång i ordningen det skett den här säsongen och det inte resulterar i omedelbara förluster.

 

Mot Luleå tog det en period innan laget hittade rätt, men därefter var laget bra. I mina ögon till och med mycket bra.

 

När Jonathan Granström kom tillbaka från skada gav det direkta konsekvenser för hur laget kunde organiseras. Den defensiva kvaliteten på laget steg och det gav utrymme för att nyttja exempelvis Daniel Brodin och Bill Sweatt på andra sätt än vad som varit möjligt tidigare.

 

Tommy Jonsson och Janne Larsson har förvaltat återkomsten av Granström på ett bra sätt. När Alexander Larsson också kommer tillbaka skapas än fler möjligheter att skapa ett stabilt och välbalanserat lag. Om – eller när – Petteri Nokelainen och Sebastian Lauritzen är redo för spel kan Brynäs bli ett lag att räkna med. På allvar.

 

När jag nu kylt ned mig efter matcherna som varit blickar jag framåt. Framtidens segrar hittar vi inte i historien. Dom söker vi i nästa byte.

Det svar jag hoppades att tystnaden skulle ge mig

Brynäs kör över Skellefteå AIK med 7-3. Brynäs var bra. Riktigt bra. Vi kommer att tala om den första perioden många gånger, men trots allt fastnade jag mest för den tredje.

 

Brynäs vann mot Skellefteå på ett imponerande sätt. Må så vara att Skellefteås målvakter nöjde sig med att ta tre av tio puckar under den första perioden. Jag kan inte bry mig mindre. Målvakterna har sedan begynnelsen varit en del av alla lag. Det gäller också Skellefteå AIK.

 

När jag hämtade kaffet i den första pausen tyckte jag precis som många andra att Brynäs ledning var större än vad spelet visade, men hur många gånger har man inte tänkt det motsatta? Många.

 

Trots att Skellefteå reducerade två gånger om såg Brynäs ut att tro på sig själv. Brynäs uppträdde som om anfall är bättre än försvar. Som om självkänsla och självförtroende var starkare än tvivel och två Scott senare var matchen säkrad trots att en period återstod.

 

Trots dessa beskrivningar är det ändå den tredje perioden jag tyckte mest om. Laget slog om och tog matchen i hamn utan att ta några risker. Några säger säkert att det inte är svårt att kontrollera en match med en så stor ledning, men jag säger emot. Jag tyckte det var en styrkedemonstration. Ett svar på tal till alla dom – inklusive mig själv – som sett laget förlora initiativ och matcher.

 

Det cyniska i att kontrollera en ledning är något alldeles extra. Det är en kraftfull upplevelse och det skapar viktiga erfarenheter inför kommande matcher. Den här matchen var ett fall framåt som heter mer än duga. Enkelheten i spelet, hur sargerna användes och hur snabbt klockan gick var som en förening av den vackraste av poesi och rå, rak treackords rock’n roll.

 

Inför match påstod jag att tålamodet skulle prövas och modet behövas. Det var precis det här svaret jag hoppades att tystnaden skulle ge mig.

 

Tre saker efter matchen

  • Scott kommer. Hattrick och fyra poäng. Tack Sportschefen.
  • Trots att Skellefteå spelade med två målvakter hade Brynäs den bäste.
  • Vinst på fredag mot Örebro och poängen mot Skellefteå får än större betydelse

 

Talande tystnad

Det är i tystnaden vi ibland finner svaren. Det har gått några dagar sedan sist. Skälen till min tystnad är flera. Några är privata medan andra inte är det.

 

Efter den senaste matchen har jag lyft på stenar, vridit och vänt, försökt se bakom och letat förklaringar. Dom är många och ändå – för mig – så oförklarliga. Ena stunden spelar laget på ett sätt som jag vill för att i nästa stund påminna mig om trädgårdsarbete. Jag fann inga mirakelsvar, jag fann inga mirakelkurer, jag fann bara hoppet om mirakel.

 

För om mirakel fanns skulle jag sätta mitt hopp till ett sådant, men då jag vet att laget kan påverka sin situation är det inga mirakel som krävs. Det är något annat. Frågan är vad?

 

Tystnaden ger också möjligheter att tänka efter och tänka till. För egen del vill jag att Brynäs ska sluta tänka. Påminna sig själv om grunderna. Hitta tryggheten i sitt eget spel och därifrån låta resten hända.

 

Nästa match spelas mot dom regerande mästarna. Ett lag som inte heller tror på mirakel. Det är ett lag som tror på sig själva. Ett lag som verkar se en förlust som ett olycksfall i arbetet och inte som början på en nedåtgående trend. Skellefteå imponerar. Dom är inte oslagbara, men visst krävs det något mer av Brynäs för att en seger ska vara möjlig.

 

Jag har redan tidigare påstått att bortamatchen mot Skellefteå är ett bra tillfälle att byta spår. Förväntningarna är mindre och ingen kräver skönspel. Estetik får andra pyssla med just nu. Jag har inte funnit någon anledning att tänka på något annat sätt.

 

Under den knappa vecka som gått sedan den förra matchen har det varit tyst kring och från laget. En tystnad jag uppskattat. Inte för att jag inte vill veta allt som händer i och kring spelare och ledare utan för att det till mig signalerat något annat. Min förhoppning är att laget samlat ihop sig, blivit den enhet den behöver vara och därmed rättat till detaljerna man velat förbättra.

 

Därför tänker jag att ibland är det tystnaden som är mest talande.

 

Tre saker före matchen

 

  • Försvarsspelet måste fungera under hela matchen.
  • Tålamodet kommer att prövas.
  • Modet kommer att behövas.